Slutade dricka för sex månader sen. Vinet tog över mig helt och jag drack till slut varje kväll. Orimliga mängder, började gömma vinflaskor som jag fyllde på glaset i i smyg så att det inte skulle se ut som jag drack så mycket från flaskan som stog framme. Sambon var konstant irriterad på mig men jag fattade inte varför. Egentligen förstog jag precis varför men jag ljög för mig själv och inbillade mig att det inte var så farligt. Det var ju bara några glas..

Det slutade nästan varje gång med att jag somnade av det höga intaget och vaknade med minnesluckor nästa morgon. Kunde inte minnas vad vi hade sett på för film eller vad vi pratat om. Fick panik av detta inombords och dränkte ångesten med ännu mer vin för att slippa tänka på det.

Fick ultimatum efter ultimatum men fortsatte ändå. "Det var ju inte så farligt...kan jag bara få ha mitt vin för att koppla av???"
Men det förstörde allt. Sista ultimatumet insåg jag att jag verkligen hade problem och jag slutade tvärt.
Nu har det gått sex månader och hittills har det fungerat bra men nu från ingenstans har jag börjat få tankar på om jag kan bli "normal. Kan jag dricka igen fast måttligt? Måttligt har aldrig varit min grej och jag blir som Gollum efter ringen när jag har vin framför mig....my precious..1-2 glas har aldrig fungerat för mig, jag vill alltid ha mer. MÅSTE ha mer som om det inte fanns någon morgondag...

Vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen för jag vet ju innerst inne att det aldrig kommer gå. Men behövde ventilera

Hejsan! @Nessa, Bra gjort att du slutade dricka för sex månader sedan och att du nu lyssnat på din inre nyktra röst och hittat hit till forumet. Det är inte konstigt att det kommer tankar på drickande så här före jultider. Det är ofta rätt så förknippat med onödiga drycker. Men försök att ladda upp med alkoholfria alternativ som du gillar. Sedan är det bra om du inte har alkohol hemma, för det man inte har, kan man inte råka att dricka av liksom. Du gör helt rätt som skriver av dig lite, det är faktiskt en rätt så bra terapi. Det finns även många kloka skribenter här på forumet så du hittar säkert en hel del tips som kan vara bra när det kanske dyker upp lite knepiga tankar.

Kämpa på kompis!

Tack för ditt svar, det värmer!! :)
Har sedan jag slutade endast druckit alkoholfria öl och det har funkat fint, tills nu :( Men att läsa alla inlägg i trådarna känns skönt på ett sätt att man inte är ensam. Varför kan jag inte bara vara normal som "alla andra" som kan unna sig ett eller två glas....tankarna maler

Hej Nessa, jag har en liknande bakgrund men ultimatumet kom från mig själv. Nykter snart 8månader nu men har precis som du tankar på om det inte skulle gå att dricka måttligt ändå. MEN tror att det bara kommer eskalera och så får man börja om igen.
Fördelarna med att vara nykter överväger de som kommer från vinet.
Kanske du kan skriva ned två listor och ställa dem emot varandra?
För mig blev det så tydligt att nykterhetens positiva effekter vida överstiger de jag listat med att dricka vin.

Bra jobbat med 6månader som alkohol fri! Starkt!

Tack Amanda :) Och bra jobbat du med!
Jag tänker också att det bara kommer att eskalera för min del om jag dricker igen. Men jag VILL vara den som kan, som känner sig nöjd efter två-tre glas. Varför ska just jag hamna i detta :( Älskar vin och det känns så orättvist allting. Även om jag själv satt mig i denna sisten och låtit det urarta.
Ja det håller jag absolut med om, fördelarna är extremt många jämfört med det lilla som vinet ger.

@Nessa Tack för att du delar! Jag har i mångt och mycket samma erfarenheter som du. I väldigt många år har jag pendlat mellan ett missbruk av alkohol till nyktra perioder som varit alltifrån dagar till många månader. Efter varje nykter period har jag förr eller senare hamnat i okontrollerat drickande. Det kan ha tagit en helg, en månad eller till och med ett år, men till slut var jag tillbaka på ruta 1.

Sedan drygt en månad är jag återigen inne i en nykter period, förhoppningsvis den sista i mitt liv. Jag kan fortfarande inte sätta fingret exakt på vad som gjorde att jag nu för första gången på riktigt känner att detta är en varaktig nykterhet. Men jag vet om ett antal faktorer som varit väldigt viktiga för att både säkra och trivas i nykterheten:
- Av med offerkoftan, visst kan jag tycka synd om mig för att jag inte kan dricka som alla andra, men vad får jag ut av det navelskådandet? Det är ju bara som det är, precis som att alla inte kan hantera en boll, sjunga, dansa eller äta allt man vill. Acceptera och gå vidare!
- Fokusera på det positiva med nykterheten. Att få njuta av livet innerligt och ärligt, att starkare uppleva nöjen och fröjder. Till exempel kärleken, för visst är det mycket härligare upplevelse att kyssa, smekas och ha sex nykter än berusad och avdomnad. Eller umgänge med nära och kära, att kunna vara sig själv och komma ihåg vad andra sagt stärker banden. På krogen minns man smaker och lukt så mycket bättre nykter än marinerad i alkohol. Och så vidare.
- Se möjligheterna med att vara nykter och ta tillvara på dem. Tänk att kunna köra bil när jag vill, träna när lusten faller på, gå upp tidigt om jag vill (sällan) eller ta en rejäl sovmorgon, ligga och dra mig och kunna tänka klara tankar, läsa en bok eller annat intressant och faktiskt ha utbyte av det.
- Utforska det alkoholfria sortimentet på allvar, det finns en hel del som man faktiskt kan njuta av och inte bara dricka för att man måste avstå alkohol. Jag kommer på mig själv med att längta till fredagskvällens alkoholfria öl (Guiness en favorit) och några goda cocktails som går att hitta på Systembolaget, eller varför inte botanisera i tonicfloran? Blir det lite flytande socker må det vara hänt, det är ändå ofantligt mycket bättre än alkohol.

Sedan kan man absolut tänka på det hemska med alkoholen och vad det gör med ens hjärna och övriga kropp och vilken väg man vandrar med okontrollerat drickande. Men det här jag har jag resonerat om med mig själv i herrans många år och aldrig lyckats få till en varaktig nykterhet med enbart.

Öl och vin är gott, inte tu tal om annat! Men det är inte värt priset att ta det första glaset som alltid kommer att följas av fler till dess panik, ångest och skam inträder. Kan man inse och acceptera det har man kommit långt, det är ett viktigt vägskäl, men beslutet om vägval behöver backas upp ordentligt av positiva tankar om livet som nykter och dess möjligheter.

Jag önskar dig all lycka!

@Nessa Hej! Bra att du sätter ord på dina tankar. Då får man bättre syn på vad som pågår inombords och i tankar/känslor. Du har också god självkännedom om att du inte kan dricka normalt att du blir Gollum😂. Stor igenkänning i hur det var för mig också för över 4 år sedan. Du skriver också att alkoholen förstörde allt och att när du fick det sista ultimatumet insåg du att du verkligen hade problem och slutade tvärt. Känns detta ultimatum inte så viktigt längre? En annan sak är att ofta har man gått och tänkt på att vilja dricka en längre tid innan ett återfall, det kommer inte hux flux, utan rätt så ”planerat”. Det är då inte längre värt så mycket att vara nykter och med låg motivation för ultimatum eller annat. Med tankar på att kanske, eventuellt kunna dricka normalt brukar väcka alkoholdjävulen till liv. Då kan det vara bra att försöka aktivera sig med något och flytta bort fokuset från dessa tankar.

Ett tips kan vara att fundera på vad som är viktigt och värt för dig i ditt liv. Är det värt att dricka för att riskera tråkiga konsekvenser? Som du skriver att alkoholen förstörde allt. Det är viktigt att känna meningsfullhet i det man gör. Kanske saknas det något som kan göra det meningsfullt? Vad behöver du i så fall göra för att det ska kännas meningsfullt? Då kan säker motivationen också komma tillbaka.

Ge dig tid, det går upp och ned som livet gör, men det blir bättre. Att sluta dricka är bland det bästa beslutet mitt liv och jag ångrar inte en sekund! Ha det gott!🌟