av myssockan

esterest
tors, 2026-01-01 - 20:33

Jag tänkte nog mest utifrån vart jag själv befinner mig på kartan - jag vill ha synliga bevis som bekräftar att min man är på väg att vända skutan. Jag fattar ju att det är ett jätteprojekt. Men ja, bara jag VET till 100% att han vill göra situationen till det bättre, så vill jag ju vara kvar.

Rike
tors, 2026-01-01 - 20:46

@esterest
En liten tanke bara.. jag tror att de flesta vill, men sen blir det ändå inte så.. då blir konsekvenserna för de anhöriga lika stora ändå..
Synliga bevis eller ej.

myssockan
fre, 2026-01-02 - 13:54

Jo jag håller med dig @esterest. Det som sägs är inte värt lika mycket som handling, men samtal med nya insikter kan också ge hopp. Man vill veta att det går i rätt riktning.
Jag ser hur du menar @rike! Och det gäller säkert många.
Men man vill ge den man älskar en chans, och det finns ju faktiskt de som kan leva i tillfrisknande även om de är beroende för livet. Det finns behandlingar, och många blir hjälpta av dem.

Jag tror att det jag var efter, är den här konflikten mellan att han vill känna att han ändå har kontroll och jag vill att han ska erkänna att han är maktlös inför beroendet (första steget i tolvstegsprogrammet).

Men efter att ha processat detta ett varv till, har jag kommit fram till att hans ansträngningar att minska sin konsumtion också är värt mycket.
Och han har minskat den kraftigt de senaste månaderna!
Jag är glad över hans framsteg och ska lämna hans känslomässiga insikter ifred - de är bara hans och inget jag kan styra över.

Andra förbättringar är att vi har en öppen dialog om problemet nu, och jag kan uttrycka mina behov och känslor på ett helt annat sätt. Jag har börjat ta dagar och nätter i mitt eget boende där jag kan läsa, vila och bara njuta av egentid. Det är också nyttigt för min egen alkoholkonsumtion eftersom jag inte har lika många triggers att dricka där.
Idag när jag sa att jag skulle gå över till mig för egentid sa han lite efter det att han tänkte ta en tablett idag (inte dricka). Jag blev frestad att säga att jag kunde stanna, för jag tror att det var det han ville. Men jag tänkte att det är viktigt att jag sätter mitt behov av egentid i första rummet, oberoende av om han tänker dricka eller inte idag. Och han accepterar att jag behöver vara själv hemma hos mig❤️

Jag har bestämt mig för att ge min sambo tid till att lösa sitt alkoholproblem. Det viktigaste är att jag tar hand om mig själv under tiden.
Sen jag började dricka måttligt själv, läsa om medberoende och Al-anons litteratur, ser jag en stor förbättring i mitt egna mående. Jag har slutat vakna på nätterna och oroa mig. När orostankarna kommer försöker jag fånga upp dem och säga: han får lösa problemet själv, det är inte mitt ansvar. Sen tänker jag på något annat. Det är som ett mentalt Stopp när jag kommer på mig med att älta.
Innan kunde jag oroa mig och älta i timmar hur allt ska gå och hur det är. Nästan oavbrutet faktiskt.
Nu ber jag sinnesrobönen när jag känner mig stressad och det hjälper faktiskt.

Jag känner mig hoppfull inför det nya året och mitt egna tillfrisknande från medberoende❤️