@Se klart Det låter som en oerhört spännande fas i livet du befinner dig i. Har sett många kollegor snarare våndas när det är dags för pension. En sak vill jag inte uppleva i livet: att känna mig oviktig och bortvald den dagen det är dags. Jag har nyss fyllt 56 år så jag siktar in mig på ytterligare 11 jobbår. Min dröm vore att gå ner i arbetstid vid 65 (jobba typ ons-fre) och liksom skala ner jobbet och skala upp resten av livet när det väl är dags. Jobba kvar några år på timlön efter 67 till och med. Kan bli abrupt annars. Jag provtänker vidare.

Kram 🐘

Provtänka är ju superbra, jag har provtänkt ett par år, minst. Jag överväger att behålla en fot i arbetslivet med ett konsultavtal med min arbetsgivare under ett par år (tills min allmänna pension kickar in så att säga). Men jag har haft några så jäkla utmanande år med nerskärningar och omorganisationer att jag är rätt ”mätt” på min arbetsgivare som jag i grunden gillar. Jag tror inte jag kommer att aldrig mer jobba, men kanske på lite andra sätt? Så småningom.
Nu börjar vi med boendet så kommer resten efter det. I min horisont finns inte att jobba kvar till 67, på min arbetsplats. Jag tror ärligt talat att jag inte skulle orka. Jag känner mig klar med det anställda livet för jag har jobbat 110%- jämt. När barnen var små, alltid. Haft många underbara chefer genom åren men jäklar så tufft det var på 90-talet med noll flex och ständig jakt på bussen, tunnelbanan för att hämta och lämna.
Idag kan småbarnsföräldrar hantera detta på andra sätt. Arbetsgivaren är mycket mer förstående. Inga av mina småbarnskollegor är på plats 8:15 till 16:45. Man kan jobba hemma (i mitt yrke).
Så jag upplever att jag är trött på stress inte bara för stunden utan för livet 😻
Det blir spännande att följas åt även i denna resa framåt! Kram.

@Se klart Vilka härliga planer du har för framtiden! Och vilken skara med barnbarn❤️. Jag har också börjat kika på min kommande pension, har passerat 60 strecket. Det finns en sida på FB - pensionsguiden, där man kan ställa frågor och läsa om andras funderingar. Jag har ingen direkt plan ännu, men det är liksom inom räckhåll. Är inte less på mitt jobb och trivs. Har stort eget ansvar och frihet. Bra balans mellan jobb och privata, samt kan jobba hemma en hel del och då funkar det med att ha hundar. Jag är tacksam för att det känns bra och att det blir balans och tid för återhämtning.

Du hintar om att det snart kanske blir en fyrfota vän i familjen, har du kommit fram till vilken ras?

Kram och god fortsättning!❤️