av mtb-cyklist

Carisie
tis, 2026-01-06 - 11:40

@mtb-cyklist @Jempa123 Hej och god fortsättning på er. Jag har en teori om att vi vant oss av med våra äkta känslor då vi ersatt/dövat alla sorters känslor med alkohol. Jag känner efter snart två år på AH att mitt gamla jag kommer fram mer och mer. Jag tänker också att vi gick inte från 0-100 över en natt med drickat utan vi har haft en lång inkörningsperiod med kanske tom en "osynlig" sträcka som sträcker sig långt tillbaka innan drickandet blev mer synliggjort. Jag pratade med maken härom kvällen om hur lång tid det tar för omgivningen att förstå ett eskalerande missbruk (i det här fallet om spel) och drog parallellen med mig själv - jag visste att alkoholen var ett problem långt innan han visste det så att när han väl visste så var nog katastrofen inte långt bort men jag kunde uppenbarligen avvärja den.

Trust the process 🙏🏼🩵

Molnet
tis, 2026-01-06 - 12:07

@Carisie .Mycket kloka tankar & slutsatser.Håller med dig i allt.Och kommer att tänka på att vi dövade våra känslor & sinne med A men egentligen stressade vi fram ångest när vi tryckte bort våra jobbiga känslor med A.Vi använde fel strategier & försökte jobba fram mer ork & energi med 🍷.Som nykter är det hur viktigt som helst att lära sig nya verktyg,strategier & vanor för att deala med livet & dess vedermödor på rätt sätt.Och att komma igång med livssafari & göra roliga A-fria aktiviteter så det blir kul att leva åxå!💜Jag provar fortfarande nya & byter ut eller tar bort efterhand.God fortsättning!

Carisie
tis, 2026-01-06 - 12:17

@Molnet Tack! 🙏🏼 Jag hade inte tänkt på hur vi framkallade kemisk ångest men det kom upp nu. Alkohol framkallade ångest som " inte fanns" och gjorde den verklig och därmed en känsla man kunde låta alkoholen ta hand om 🥴. Nä. Bättre utan! Vi har väl hållit på lika länge ungefär? Ellet missminner jag mig? Kram 🩵

Thompa_68
tis, 2026-01-06 - 12:54

@Jempa123 Intressant fenomen det där med att känna sig redo, jag delar verkligen den erfarenheten! Efter att inte ha varit redo i över 25 år känner jag mig nu helt redo, och jag vet ännu inte vad som varit den avgörande skillnaden. Eller, jag vet ju förstås att jag nu ärligt för mig själv insett och accepterat att jag inte kan dricka alkohol, jag är alkoholist. Men hur nådde jag hit just här och nu? Det kan inte bara vara tiden som gått.

Tillvaron som alkoholfri nu har stora likheter med mina tidigare nyktra perioder, med den avgörande skillnaden att jag går in med liv och lust istället för en känsla av att uthärda och tycka livet är grått. Det gör att den för första gången känns som varaktig och hållbar, även om jag fortfarande låter tiden vara obestämd och försöker ta en dag i taget.

Agnes90
tis, 2026-01-06 - 14:55

Jag känner en stor igenkänning på det du skriver. Jag kan inte sluta dricka när jag väl har börjat. Har nu bestämt mig för att helt sluta för att må bättre. Jag blir en så odräglig och dålig person när jag dricker och det slår över. Jag hittar på konstiga saker, säger dumheter och det värsta är minnesluckorna. Det blir helt svart, jag går och lägger mig plötsligt utan förvarning och minns ingenting. Det är bedrövligt! Speciellt när man för övrigt är en sjukt hälsosam person. Det går inte ihop. Jag skäms och känner en sån skam.

mtb-cyklist
tis, 2026-01-06 - 16:19

@Agnes90 skönt att inte känna sig ensam att vara hälsosam utåt, men till viss del ohälsosam i själen.
Främst för mig att konsumtion ökat en hel vid varje tillfälle.
Är ju inte hur ofta man dricker, det är ju beteendet när man gör det. För mig detta i ensamhet.
Inget som sker när jag dricker med mina närmaste t.e.x

Agnes90
tis, 2026-01-06 - 17:00

@mtb-cyklist Det är precis så, beteendet när man dricker. Jag har inte tidigare tänkt eller tagit till mig av just det för en alkoholist dricker varje dag och det gör inte jag. Men där har poletten trillat ner. Att dricka i ensamhet är farligt och blir än mer destruktivt. Hoppas att du får stöd från vänner och familj. För mig är det en sån tabu att jag aldrig skulle erkänna mig ha problem med alkoholen. Den "sorgen" delar jag med min särbo. Det har dock varit väldigt svårt då han tål så mycket mer och får aldrig ångest. Där är man ensam.

Agnes90
tis, 2026-01-06 - 19:48

@mtb-cyklist hur länge har du hållit upp? Och vad har fått dig att skriva här? Jag känner att jag denna gång behöver mer stöd i form av sånna här trådar, få inspiration och känslan att inte vara ensam.

mtb-cyklist
ons, 2026-01-07 - 07:40

@Agnes90 just nu är det 4 dagar jag hållit uppe. Har varit medlem här i ca 9 månader eftersom jag är orolig för min konsumtion och söker stöd här.
Finns även alkoholism i en del av min släkt och familj.