av MallaA

MallaA
fre, 2026-01-09 - 15:19

Har varit ihop med min man i snart 25 år
Och vi har två barn ihop, villa, vovve och bra jobb. Redan från start tyckte jag att han drack ”för mycket” på fester och olika tillställningar. Det räckte liksom aldrig med ett glas vin eller öl för honom. Men jag sköt det ifrån mig. Tänkte att jag kanske överdrev på andra hållet då jag alltid varit måttlig med mitt drickande. När barnen kom och vi flyttade till hus upptäckte jag små flaskor av sprit och öl på hans kontor och dem dök upp oftare och på fler och fler ställen. Redan då tog jag upp det med honom och det är ca 15 år sedan nu. Men han har hela tiden nekat eller hittat på ursäkter. Det som jag tyckt varit jobbigast är att han smyger med det. Dem senaste åren har hans drickande eskalerat. Har hittat honom sovandes på kontoret med en flaska vin brevid sig några gånger och det är en hel del gånger som jag märkt han druckit men han blånekar. Han har aldrig gjort något dumt mot varken mig eller barnen. Men det är ovissheten över vad som komma skall som nu börjar bli outhärdlig och ljugandet… vad ljuger han mer om? För någon månad sedan var han med barnen hos sin föräldrar och skulle bo över. Då ringer vårt ena barn sent på kvällen till mig och säger förtvivlat: pappa är jättekonstig, vad ska jag göra, hjälp! Visade sig senare att han druckit en 75a whisky och varit helt väck. Hans föräldrar hade gått och lagt sig när det hänt så dem märkte inget.
Idag när jag och ena barnet kom hem stod det en ginflaska på köksbänken, min första fråga blev såklart om han druckit, men svaret blev nej och sen kröp det fram att han hällt gin tillbaka i flaskan då det tidigare varit vatten i den…
Han går/gått på antabus, har gått på en allolholklinik, men tycks alltid falla tillbaka. Jag orkar snart inte mer… men hur ska jag kunna leva med att bara ha barnen halva tiden och veta att dem kanske inte har det bra med sin pappa. Samtidigt vet jag inte hur mycket dem vet och förstår. Tar dem skada av detta? Vet att ingen kan råda mig vad jag ska göra och misstänker att jag redan vet svaren men … behöver kanske mest bara skriva av mig. Finns det mer hjälp att få? Jag tycker jag försöker hjälpa men verkar vara lönlöst.

Rike
fre, 2026-01-09 - 16:39

Ja det tar skada och du måste vara helt utmattad. Skulledu kunna diskutera delade boenden och att han träffar barnen med dig så du vet att han är nykter? Har socialen kopplats in?

Tyvärr kommer det praktiska arbetet att åligga dig i mångt och mycket men du kan inte ha det så här vännen.. och barnen får inte växa upp såhär.

Ett förslag är att du ringer alkoholhjälpen gällande funderingarna om vårdnaden, tror du att din man kommer att kräva halva tiden trots sin alkoholism?

Så tufft detta, men tänk 2 år framåt o ett tryggt liv o en trygg uppväxt för kidsen ♥️

Thompa_68
fre, 2026-01-09 - 16:57

@MallaA Jag har varit i din mans situation tidigare, med en destruktiv relation till alkohol och flera tillfällen när jag varit påverkad på ett sätt som påverkat mitt fokus till och närvaro med barnen. Det är något jag skäms allra mest för under alla mina år som alkoholmissbrukare. Det borde ju varit en motivation att ta tag i problemet, men för mig dröjde det ändå länge innan jag nu slutligen påbörjat vad jag hoppas och tror är min sista period som alkoholfri.

Jag har också provat många saker för att tackla alkoholen, från antabus till mindfulness. Det har gett mig värdefulla erfarenheter, men det var inte förrän jag ärligt och öppet för mig själv kunde inse och acceptera att jag är alkoholist och därmed inte kan dricka kontrollerat. Det sammanföll också med acceptansen att jag inte längre kan dricka alkohol, något som tidigare framkallat rädsla och ångest för att inte längre leva ett liv som känns värt något. Märkligt när man har fru och barn och mycket annat, men alkoholens makt är stark.

Ansvaret för att förändra sitt liv, i detta fall relationen till alkohol, ligger alltid hos en själv. Du som närstående kan stötta, peppa och vara öppen för diskussion, men aldrig acceptera att skuldbeläggas, vare sig av din partner eller av dig själv.

Jag tror att om jag hade fått ett tuffare och rakare budskap från vården, särskilt beroendevården, så hade min process kunnat snabbas på. När man inte själv vill förstå vad som står på spel behöver man få det tydligt förklarat för sig. Ett alkoholmissbruk innebär att man förkortar sitt liv och därmed chansen att få leva ett bra liv med sina närmaste och se sina barn växa upp. Är man berusad i närvaro av sina barn finns alltid risk att barnens psykiska hälsa påverkas negativt, och även den fysiska säkerheten kan påverkas. Barn kommer ihåg och lägger märke till mer än vad man tror.

Om inte du känner att du når längre själv med din man i denna diskussion så tror jag att du behöver fundera på mer hjälp. Ni kan till exempel boka ett gemensamt möte med beroendemottagningen, eller boka ett eget möte som anhörig för att få råd. Som du beskriver din mans drickande när han har föräldraansvaret är det bara en tidsfråga innan någon i er omgivning lämnar en orosanmälan till socialtjänsten. Det kan vara förskola, skola, någon vän eller bekant. Det är inget konstigt med det, barns välmående är av högsta prioritet. Men det bästa är om ni, eller du, kan ta steget själva för att undvika att det blir laddat och akut mer än vad det redan är.

MallaA
fre, 2026-01-09 - 17:51

Socialen är inte involverad. Vi har hållit det väl dolt.. men det finns tillfällen när jag tänkt att nu är det inte långt till en orosanmälan. Han har tex druckit och sen tänkt och träna barnen i en sport. Jag har lyckats stoppa det. Han verkar inte förstå allvaret och när han är nykter är allt bra. Han är en bra och engagerad pappa. Tänk om jag tar den möjligheten från honom? Han kan till och med då säga att han i framtiden vill ”lära” sig dricka med måtta. Han börjar tycka att sociala sammankomster är jobbiga, tex nyår när vi andra drack vin och bubbel och han alkoholfritt. Han förstår inte hur långt ner han redan hamnat. Att dem inte förstått på hans jobb är ett under, förmodligen pga en del hemmakontor. Kag vill inte ge upp vårt sociala liv och god mat och dryck tycker jag är en del av livet. Men jag har svårt att förhålla mig till det när han har sådana problem. Tack för tips om att ringa alkohjälpen❣️

Rike
fre, 2026-01-09 - 20:03

Detta med att vilja lära sig dricka med måtta är väldigt vanligt..

Ok, om ni fortsätter i samma spår så tycker jag iaf att du ska kontakta skola eller kurator så att barnen får samtalsstöd. Jätteviktigt. De måste få möjlighet att bli välmående vuxna som när de kan välja vill ha fortsatt kontakt med er.
Lycka till!

Thompa_68
fre, 2026-01-09 - 22:14

@MallaA Din man må vara en bra pappa som nykter, men missbrukar man alkohol i barns närhet har man gått långt över alla gränser och det måste åtgärdas så snart som möjligt. Att han inte tycker han har något problem är typiskt strutsbeteende och förnekande. Vill inte han göra något för att förändra sig tycker jag definitivt du ska söka stöd som anhörig och resonera om hur du känner och vilka vägar som finns att gå. Inget kommer att förändras om inte han tar initiativ till det, och för det är jag övertygad om att han måste känna att han är på väg mot avgrunden och på väg att förlora sina barn och dig. Det är hans egna val som lett hit, han kan få hjälp att vända, men det är inget du kan göra åt honom.

Rike
lör, 2026-01-10 - 00:56

@MallaA
Hej igen hade en partner som var periodare, fräsch, trevlig o skötte jobb osv. Tog antabus o behandlingshem mm men det höll aldrig.
Bra beskriver ovan - du kan inte göra honom nykter men barnen måste skyddas, inget är viktigare.

Och som sagt min talade också mycket om att lära sig dricka normalt..
Även uppvuxen med en förälder med ett slags beroende o den andre medberoende dvs skyddade inte barnet. Bröt helt sedan när jag själv kunde välja.

Hoppas att det känns rimligt det vi skriver 🤗