Har skickat en egenanmälan till Beroendecentrum. Om jag inte tar tag i detta kommer jag förlora min familj. I natt lyckades jag stänga ute vår nio månader gamla hund på tomten. Han tog sig ut utanför staketet på något vis och blev tack och lov upphittad av en snäll människa. Men tänk att jag dricker så mycket att jag inte fattar vad jag gör.

Välkommen hit! När man skrämmer sig själv sådär är det så starkt att välja förändring och leta efter stöd och hjälp! Då går det att lyckas!
Forumet är en guldgruva, du har kanske redan kollat runt och läst om olika erfarenheter. Här finns massa stöttning och även Alkoholprogrammet att läsa (Stödfliken).

Alkoholen gör att man gör tokiga saker, och är lömsk som tusan när man försöker vara måttlig. Men du är värd att känna dig trygg med dig själv.

@Smultronpaj välkommen hit! Du kan se i min tråd och i andras att de flesta av oss gjort saker som vi aldrig hade gjort nyktra och som leder till mycket skuld o skam. Att skriva här som du gjort är första steget till förändring ❤️ så heja dig!!

@Smultronpaj Tack för att du delar, bra första steg i en förändringsresa! Alkoholens makt är stor och den associeras till lust och glädje i livet, men baksidan av den är mörk och dov, där man gör saker man vet man inte ska, tappar kontrollen, får minnesluckor och behöver mer för varje gång. Jag har inte lagt så mycket kraft på att tänka bort den, mer vad jag vill fylla livet med för positiva upplevelser, hur jag vill att livet ska vara och hur jag vill må.

Många, inklusive jag, rekommenderar en alkoholpaus för att låta kropp och själ återhämta sig och kunna fatta beslut om framtiden i lugn och ro. Den behöver vara minst 14 dagar och gärna längre än så för att man ska kunna känna flera positiva effekter, även om de börjar visa sig bara efter några dagar. Den första tiden kan vara jobbig, men det är så värt det. Det jag brottats med under alla mina nyktra perioder har just varit sorg och saknad efter alkohol, även om jag lyckats hålla mig från den ett helt år har jag alltid haft siktet inställt på att få börja igen. Sedan har det snabbt gått utför, rinse and repeat. Det är först i min nuvarande och förhoppningsvis sista period som alkoholfri som jag kunnat lämna känslan av att det är så synd om mig och istället fokusera på det magiska att uppleva det fina i livet utan att vara marinerad i alkohol och vandra i dess förljugna landskap.

Vad som gjort att jag denna gång inte blickar framåt mot att äntligen få dricka igen vet jag inte, men helt klart har jag jobbat mycket med insikter i och acceptans av mitt egna beteende och den jag är. Att fokusera på vad jag får istället för vad jag lämnar har också gjort mycket. Var och en har sin resa att göra, men vi är många som har gemensamma nämnare här, jag ser fram mot följa dig och råder som andra att utnyttja detta fantastiska forum som stöd i både med- och motgång!

@Thompa_68 gillade särskilt det du skrev: "Jag har inte lagt så mycket kraft på att tänka bort den, mer vad jag vill fylla livet med för positiva upplevelser, hur jag vill att livet ska vara och hur jag vill må." Det är ju ett annat sätt att se på det, som jag inte tänkt på.

Jag känner verkligen med dig @Smultronpaj 🙏
Och tycker som @Thompa68 att du ska ge dig själv en chans att bryta en ond cirkel och överväga en paus från alkohol. Det finns så mycket klokskap och stöttning här på AH. Skriv när det känns jobbigt och läs i trådarna - de flesta av oss har eller har haft en skev syn på "belöning" här 😊

@Hittasigsjälv tack! Ja, det är skönt med fin respons här. Idag är det lördag utan vin. Något annat hade förstås varit otänkbart då min man är arg/besviken på mig eftersom jag höll på att förlora hunden pga mitt beteende.

@Smultronpaj känner igen mig! Så mkt dumt jag gjort usch! Samma med mig att tar jag förstta glaset finns inget stopp..haft en dipp med återfall häromdagen men inget sedan så nu ska jag ta hjälp för nu räcker det! kram o finns här för dig

@mamma40 tack ♥️ Bara nyfiken, hur ska du ta hjälp? Själv skickade jag ju en egenanmälan till Beroendecentrum igår... Har aldrig någonsin haft kontakt med vården om detta, och aldrig blivit "misstänkt" inom vården för alkoholproblem. Då följs jag ändå för högt blodtryck sedan flera år tillbaka. Något som uppstod i samband med graviditet plus att det är genetiskt i min släkt. Sedan blir det ju såklart inte bättre av alkohol... Blev dock väldigt nervös för vilka konsekvenser en beroendeutredning kan leda till. Fick kalla fötter och försökte se om jag kunde dra tillbaka anmälan - det gick inte 😅 Så nu är det megaångest inför imorgon när mottagningen öppnar. Vet inte om jag klarar av att sitta och berätta om mina problem. Men helst skulle jag vilja ha läkemedel utskrivet, typ naltrexon, för att dämpa suget.

@Smultronpaj Jag är också livrädd men min vc är väldigt bra o har heller aldrig nånsin pratat om detta någongång eller att de noterat något i prover etc. Min pappa är nykter alkoholist sen lång tid annars finns inte någon alkoholproblematik i min släkt o jag har aldrig haft nån relation med min far men vet ändå😁 det spårade ur omkring 2023 för mig vet inte varför för innan var jag så gott som nykterist men det börja på helger sen vardagar..kunde hålla upp ett par v men sen blev det återfall o dumheter. Jag tänker också på medicinen du nämner. Det är stora mängder jag häller i mig när jag väl börjat usch. Kram på dig

Vore ju perfekt om det finns ett läkemedel som kan hjälpa, åtminstone ta udden av suget. Sen fattar jag ju att förändringen behöver komma inifrån, att "tänket" behöver ändras. Vi får höras här i forumet om hur det går efter kontakt med vården. Lycka till ♥️ Kram

@Smultronpaj och @mamma40. Så fint att ni har varandra nu när ni ska ta hjälp av vården.

Klart att det är läskigt men det är skammen som kommer fram nu. Vården har träffat massvis av människor som har problem med A, de kommer inte döma. Beroendemottagningar jobbar ju bara med människor med beroendeproblematik.

Det är starkt att ta hjälp. Just skammen gör att många låter bli. Nu får ni hjälp och det kommer kännas så skönt efteråt.
Ni är modiga och starka som gör detta❤️💪.