Det blev inte de drömmar vi hade.
Min man är inne i en period igen. Har hållit hoppet levande i många år. Trött, sliten, ingen självkänsla och beroende både ekonomiskt och själsligt av honom. Vet inte längre vad mina känslor är eller betyder. Saknar livsgnista. Är dock medveten om att jag är starkt medberoende. Vågar inte bo ensam. Har ångest, utvecklat smärta i kroppen och sover dåligt samt ingen aptit.
Hoppas väl att hitta tillbaka till min inre styrka, våga lita på att jag klarar mig själv. Inte roligt att åldras så här.

Tillägger att just nu kräks han, dricker alkohol, kräks igen…. Somnar väl om en stund. Det kommer bli värre innan han tar steget till St:Göran och jag kör honom dit. Orkar inte känna något, orkar inte längre sätta mig in i hans mående, vet bara att jag mår dåligt och inte kan åka härifrån. Är fast.