av ingenspeciellalls

ingenspeciellalls
mån, 2026-01-26 - 22:19

Jag är snart 30 och lever i en fin relation i en fin del av Sverige med bra förutsättningar. Jag har inte särskilt god ekonomi men jag klarar mig gott.
Men min far och hans släkt har haft alkoholproblem, vilket jag börjat (eller egentligen väldigt länge) förstå har gått i arv till mig. Orättvist.
Min stora längtan är till alkohol. Att få vara själv en kväll för att dricka i smyg. Att min partner ska föreslå att vi ska ta ett glas. Alkoholrelaterade aktiviteter.
Jag kan till och med bli sur om hen inte föreslagit det på för länge (=max en v).

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, men nu är jag ensam hemma en period och jag brottas med ”ska jag eller ska jag inte” och förlorar. Hur ska jag göra? Är less

fooliehutten
tis, 2026-01-27 - 03:40

@ingenspeciellalls, du syns, du finns och du är välkommen hit. Jag vet inte vart min förtjusning i berusning kom ifrån, men första halkvartingen gav mig som 15-åring en värld i färg. Det är snart 50 år sedan och nu har jag varit nykter över 700 dagar. Brännvinsbältet är jag uppvuxen i och bar också som ”livrem” år ut och år in; med ett fåtal försök att bryta ”traditionen”. Har sett en och annan gå under av A, bekanta och någon släkting, men först när nya direktiv om hur få enheter man ”kan” dricka kom, så öppnades mina ögon och även om det tog ett tag innan jag började spotta i glaset så har jag som nykter inte tappat byxorna ännu. Det jag bar med mig i form av vanor och tyngd i själen kom över tid att präglas alltmer av återkommande och ökande A-intag. Det insåg jag innan jag blev nykter, men det är inte samma sak som att ta av sig bältet och välja bort alkoholen ur livet. Det nykterheten ger mig är ett jämnt humör, lugn puls, fräsch hy och fast avföring. Helheten i jaget mår så mycket bättre nu när jag insett hur dåligt alkohol är för mig. Saknar jag fyllorna idag då? Nej! Det gör jag inte och ser istället nykterheten som den enda drog jag behöver för att verkligen orka vara i mig själv. Jag känner mig äkta på riktigt nu och det är den största vinsten nykterheten gett; innan levde jag i en föreställning om att bleckorna behövdes för att jag skulle orka vara ”jag”. AH är viktigt för mig och att ta del av andras berättelser, nu din med, är viktiga pusselbitar vid sidan av egna inlägg. Så fortsätt att dela med dig. Styrkekram åt dig i kampen🤗

Bubbelmorsan
tis, 2026-01-27 - 06:40

@ingenspeciellalls. Välkommen hit🩷. Här är du hos vänner som vill vill hjälpa och stötta och som förstår. Gå in och läs trådar här och bli inspirerad. In och skriv varje dag. Det känns så oerhört svårt och hopplöst men du kan, du är ju här nu och vill ha en förändring. Jag hejar på dig!

Hanna0425
tis, 2026-01-27 - 12:40

VÄLKOMMEN! Så starkt av dig att komma hit och skriva. Jag har också fått mitt beroende i arv, men det blommade inte ut förrän jag var i 40-årsåldern. Innan dess var jag en mycket måttlig drickare. Här finns alla typer av historier och generösa personer som delar med sig av både med- och motgångar, fortsätt att komma in här och läsa och, om du vill, skriva också. Kram!