av Rehacer

Rehacer
mån, 2026-02-16 - 10:49

Dag 41 idag.
Det tog 39 dagar tills det hände. Tills jag hittade det där befriande, genuina skrattet och fnittret igen. Det var förvånande och samtidigt så underbart!
Jag minns förra gången, när jag inte druckit på länge, att jag blev så förvånad över det - över skrattet. Att det liksom ändrade skepnad. Att det blev äkta och bubbligt. ❤️
Jag är i grunden en glad person, jag har lätt till skratt. Jag tycker det är märkligt att upptäcka att man kan ha olika skratt. Vad beror det på. Det är precis som att skrattet inte landar helt i hjärtat när man är i alkoholdimman.
Har någon annan samma erfarenhet?

Andrahalvlek
mån, 2026-02-16 - 12:05

@Rehacer Oh ja, jag minns också skillnaden: när skrattet bubblade upp inombords och aldrig ville sluta. Jag skrattade som när jag var barn. Kiknade av skratt. Alla känslor känns mer som nykter. Även ilskan minns jag, som drabbade mig som en flodvåg gång på gång. Jag kunde bli arg över samma bittra mail från och till hela arbetsdagen.

Tack och lov lugnar det ner sig. Det är lite som att bli kär: känslorna övermannar en nästan samtidigt som de lyfter en till oanade höjder. Men shit vad jobbigt det är i längden, så förälskelsefasen klingar också av efter ett tag.

Njut nu!

Kram 🐘