@november25 du ska absolut inte be om ursäkt, tvärtom blev jag väldigt glad inombords när jag läste ditt svar. Du skriver på ett positivt och hoppingivande sätt. Mitt i detta mörker så gav det mig styrka och motivation att fortsätta, tack 🙏
Evigt tack för det.
Jag har inget anhörigstöd, känner att jag inte vågar, men samtidigt tror jag att jag behöver det. Skickade mail till kommunens anhöriggrupp. Vet inte om jag vågar gå till en träff. Hur har det varit för dig?

@ruccola123 vad bra❤️ Man känner sig väl mer hoppfull när man går över lite mer till att vårda sig själv. Det är ju något man själv styr och man kommer bort från känslan av maktlöshet.
Jag ska galet nog köpa ett instrument och ta upp spelandet igen, mitt i krisen😅 Det känns riktigt bra om än konstigt. Nåt helt annat att tänka på, och något jag velat göra många år men aldrig haft "tid".

Jag såg att det finns anhöriggrupper på mottagningen i min kommun men känner att jag inte riktigt orkar med det just nu. Känner mig så trött och sårbar, nära till gråt. Men jag tog steget och tackade ja till ett enskilt samtal på fredag. Det känns nervöst men blir nog bra.
Kanske går jag med i grupp såsmåningom?
Jag testade ju Al-alon men även om gruppen var fin passade ideologin inte riktigt mig. Jag har dåliga tidigare erfarenheter av religion.
Hoppas det är mer beteendebaserat än andligt hos kommunen😊

Du kan ju fråga om det finns möjlighet till ett enskilt samtal? Tycker man inte att det känns bra så behöver man ju inte komma igen🙈