av AnnieS

AnnieS
fre, 2026-03-13 - 11:27

Hej har en sambo som dricker något varje dag. Har bott ihop i 2 år men varit tillsammans 15 så jag vet inte hur länge han gjort det men tror ändå han gjort det sedan länge. Minst ett par starköl varje dag plus några glas vin på fredag lördag och ibland nån mer dag. Varje dag på semestern och då även mer kanske en GT och några fler öl varje eftermiddag. Detta är väl ändå ett missbruk? Han blir jättearg när jag tar upp det och kan då ignorera mig och sitta tyst i flera timmar pga det. Tycker inte jag ska lägga mig i etc. Själv är jag noll beroende och ser ingen risk att bli det. Men vad göra? Orkar ej mer nu att se hur han förstör sin hälsa inte minst. Trött slutat träna somnar i soffan . Uppskattad och mkt högpresterande med ett kvalificerat jobb.

november25
fre, 2026-03-13 - 12:14

Hej @AnnieS ! Vad bra att du har hittat hit😊
Jo det låter absolut som missbruk/ skadligt bruk. Min sambo/särbo dricker också varje dag, och det är små burkar starköl. Han brukar säga (och intala sig själv antar jag) att det inte är så mycket, men räknar man ihop hur många enheter det blir per vecka är det ju en stor stor mängd. Ofta dricks det ju också en del i smyg, kanske lika mycket som det som syns. Det kan finnas gömställen i olika skåp, trädgården, bilen you name it.

Men kanske viktigast inte är just mängden, utan hur omgivningen och han själv påverkas.
Hans ilska när du tar upp detta är ju en bekräftelse i sig på att detta är ett allvarligt problem som han inte vill se med öppna ögon på och förmodligen bär på en skam och ångest inför.

Du lägger dig absolut inte i - du uttrycker dina känslor och tankar om en situation som påverkar dig varje dag. I hans värld är det kanske hans "ensak", men i den riktiga världen är det inte det sålänge han är i en relation med dig. Det är ju du som får umgås med en påverkad sambo, du som får tråkiga helger och kvällar där han inte vill göra annat än dricka, du som måste leva med en person som inte är riktigt närvarande eller med känslomässigt.

Ja jag kanske skriver lite i affekt nu för jag är i samma situation. Fast vi har fått en helt öppen dialog om problemet vid det här laget och det är framsteg😊

Jag kan verkligen rekommendera anhörigstödet som finns på den här sidan, det är liten kurs du gör på egen hand.
Även att ringa Alkoholhjälpen, man får bra stöd och samtal.
Jag har även börjat gå på fysiska samtal för anhörigstöd nu.

Det är bra att prata med någon utifrån, eftersom man efter en tid liksom tar över problemdrickarens perspektiv och verklighet när man lever ihop. Och det är en väldigt skev verklighet.

Hoppas du kommer framåt, fortsätt skriv! 😊

AnnieS
fre, 2026-03-13 - 13:15

@november25 tack snälla för svar och goda råd och tips. Känner igen det här smygandet suck. Svårt att veta hur man ska föra en dialog och jag har svårt att vara lugn i den diskussionen, pga att han blir så arg och sur så sen är dagen och eller kvällen förstörd. Trots att jag förklarar att det är av omtanke jag tar upp det. Men känslorna svalnar ju snart om jag inte får någon respons

Rike
fre, 2026-03-13 - 13:33

@AnnieS
Tror tyvärr inte att du ska räkna med att han är intresserad av en dialog och du kan inte tvinga fram det.
En tung insikt som vi många delar.
Det tar bara energi, missbruket, tystnaden, anklagelsen och våra tappra försök att nå fram.
Hemskt att leva med. Beteendet är så likt det jag stod ut med i allt för många år.

Åsa M
fre, 2026-03-13 - 16:56

Det är svårt att föra en dialog med någon som saknar sjukdomsinsikt. Du, som inte har en beroendehjärna, kan omöjligen nå fram med logiska argument. Det här är inte ett beteende utan en sjukdom. Att han blir arg över kommentarerna tyder på att du har träffat en nerv.
Om han hävdar att han inte har problem, be att han loggar vad han dricker under en vecka och se hur det ligger till.
Klarar han inte av att vara ärlig är han troligen inte bra relationsmaterial, för att vara krass.
Mitt ex kunde svepa nio glas vin på en enda eftermiddag och kväll, men han hade inga problem med alkoholen, nej då.
Svårt att nå fram? Ja.
Omöjligt att nå fram? Ja.
Slutade han dricka? Nej.
Drog han ner på drickandet? Nej.
Tog relationen slut? Ja.

Kameleont
fre, 2026-03-13 - 23:35

@AnnieS Hej!
Tror som ovan, att det ligger väldigt mycket skam i din sambos reaktion. Han är ju inte dum, o vet med sitt friska intellekt att denna konsumtion inte är hälsosam.
Det kan vara lättare att ta ingången i samtalet från ditt perspektiv. Dvs din oro o hur du mår o vad det gör med dig o din hälsa.
Inga frågor eller diskussioner egentligen, ingen konfrontation, utan bara berätta hur du påverkas av det han gör med sig själv.
Tror du stöter på ungefär det rådet om du går in på anhörigstödet här på AH.

Men det är jobbigt o svårt, jag vet.
Min man dricker i princip dagligen nu o jag finner det oerhört svårt att ta upp. Ett motstånd i mig, en konflikträdsla bla o samtidigt en misstro till att det kommer göra skillnad eg. (Jag är inte rädd för honom, inget våld eller hot).
Viljan till förändring måste komma från den som missbrukar, liksom insikten att det är ett problem.

Samtidigt behöver vi ju tala om vad det gör med oss som står bredvid. Det kan ju vara början på en insikt ändå.
Ursäkta om jag svamlar. Ville ge nåt slags råd men nu har jag pratat runt i cirklar o är tillbaka där jag började.
Fast såhär håller jag /vi nog på.
Grubblar tills vi blir tokiga på hur vi kan hjälpa eller vad vi ska ta oss till.

Du är inte ensam i dina funderingar iaf, det kan vara skönt att veta!

november25
lör, 2026-03-14 - 10:38

@AnnieS Jag tycker att @Kameleont satte ord på det så bra, precis hur man kan försöka göra för att få till samtal som inte slutar i ilska och tystnad. Det är svårt, men försök utgå från en sårbar punkt i dig själv där du uttrycker hur det blir för dig.
Jag lärde mig en del om det som kallas positiv kommunikation i anhörigstödet.

Det är också sant att det bara är han som kan fatta beslut om förändring, tills dess kommer det bara bli på låtsas och spel för galleriet. Sjukdomen är listig och den beroende kan ofta inte se problemet helt klart själv, hur konstigt det än verkar. Men någonstans vet man ändå och därför måste allt tryckas tillbaka och förnekas.
Jag håller med dig om att smygandet är en väldigt jobbig bit, svårt att ha en relation med någon som döljer och ibland till och med ljuger.

Samtidigt som den som dricker måste vilja förändring själv, tror jag att det finns saker som kan få den personen att komma fram till den punkten.
Naturliga negativa konsekvenser kan vara en viktig del - tex att förlora viktiga saker som jobb, körkort, relationer, eller må fysiskt dålig som du beskriver att din sambo gör.
Men även att få höra från omgivningen hur det blir när han dricker, tror jag spelar en viktig roll i processen.
För min sambo tror jag verkligen att det gjort skillnad att få höra att jag känner mig ensam när han dricker.
Nu har det till och med gått så långt från min sida att vi inte umgås när han dricker.
Det finns ändå mycket vi kan göra som anhöriga, för att skapa konsekvenser för drickandet genom att sätta upp egna gränser.
Sen om det kommer att hjälpa eller ändå sluta med att personen visade sig höra till den olyckliga skara som fortsätter ner mot botten utan hejd, kan vi ju tyvärr inte veta.

Allt detta är förstås krävande och svårt känslomässigt. Bara du kan besluta om det är värt att försöka, eller om det känns bättre att börja ställa in sig på att lämna och hitta en annan relation🙏