Jag vill vara tydlig med att jag har barn som är myndiga - annars hade jag aldrig vågat skriva detta av risk för att dömas, anmälas eller förnedras.

Jag har vaknat bakfull med barnen omkring mig, blivit påverkad med dem brevid. Skämts över mitt beteende framför dem.

I detta forum upplever jag att många trådar är positivt nyktert (vilket är underbart). Men min upplevelse är att ingen vågar skriva kring sina barn eller sitt föräldrarskap även om jag ser och läser att många är i den tidseran.

Jag skapar därför denna tråd där man kan få skämmas och sedan byggas utifrån att man kommit längre än tidigare.

Hoppas på förståelse och att vi kan finna gemenskap i att inte alltid ha gett våra barn det bästa av alla världar men gjort det vi förmått oss är allt vi kan ge: det vi har just då, nu och som det var ❤️

@2ansikten .Stor igenkänningsfaktor på den.Har åxå vaknat bakfull med barnen omkring mig, blivit påverkad med dem brevid. Gjort dåliga val.Skämts över mitt beteende framför dem.Mina barn är åxå vuxna.Mellan varven klandrar de mig för detta med mycket hårda ord & med att ta avstånd.Och den ena säger att jag är orsaken till att hon mått uselt psykiskt i perioder.Och att det är mitt fel.Inte lätt…😓🫶🏼😭😢😭

@2ansikten .Tidigare har jag sjunkit enormt när det händer & blivit deppig.även tagit på mig offerkoftan & pimplat på det.Inte bra.Nu bemöter jag det på annat vis.Jag säger att jag alltid älskat mina barn & haft deras bästa för ögonen och agerat efter bästa förmåga.Jag har talat om att jag lider av alkoholism och att det är en sjukdom och att jag inte visste det då.Jag har berättat att jag inte visste att det skulle påverka dem så mycket.Jag har sagt att gjort är gjort & att det som varit inte går att ändra på.Utan att det är här och nu som gäller och att det är nu vi kan göra bra val tillsammans.När de är arga och sagt sitt & jag förklarat detta låter jag dem vara ett par dagar eller längre sedan skickar jag ett ❤️och ett trevligt meddelande.Väntar ut det hela sedan har vi fått kontakt & besökt varandra/gjort något tillsammans.Däremot talar jag aldrig om för dem:hur dåligt jag kan må under lång tid efter såna situationer.Jag talar inte om skammen & skulden jag känner.Den är mitt ansvar)Ja så här hanterar jag det.Så du är inte ensam om vuxna arga barn som ifrågasätter & skuldbelägger.Men oftast har vi en fin relation!Lycka till!