Nu vet jag som titeln antyder inte vad jag ska göra längre... Min sambo sedan ca 2 år dricker fast han absolut inte borde. Han åkte fast för rattfylla för ett par år sedan, hade sedan alkolås men drack ändå och fick körkortet indraget. Nu har han fått tillbaka det villkorat med provtagningar men han dricker i alla fall. Till saken hör att han i omgångar mår väldigt psykiskt dåligt och dricker för att döva hur dåligt han mår. Han har även ett suicidförsök bakom sig efter en lång tids drickande. Det kan gå flera månader emellan gångerna och han fungerar normalt och låter så förståndig när man pratar om det. Han började även gå till psykolog för att reda ut sitt liv och sitt mående men slutade efter ett par gånger. Han äter även antidepressiva läkemedel som han när han är inne i en "bra," period säger funkar men så återigen så åker han ner i sitt svarta hål och dricker detta trots att han vet att han ska lämna prover och att det räcker med ett förhöjt prov så är det kört med hans körkort igen!!. Jag har försökt allt i min makt att stötta men inget funkar. Tror han är bipolär igentligen men han vill liksom inte fatta att det finns hjälp att få... Inte ens när jag nu ligger jättesjuk kan han ge fan i det och det gör jätteont i mig att han inte finns för mig när jag behöver honom. Allt handlar om honom och hans mående, han vältrar sig i tragedier som hänt tidigare i hans liv och jag orkar inte ha empati längre....Jag har tidigare levt i en relation med psykiskt och fysiskt misshandel och det här börjar likna det, även om han annars är snäll och aldrig skulle göra mig illa fysiskt.

När han va utan körkort så var det ju svårt att få tag i alkohol men nu kör han ju själv och köper.

Jag fattar att jag borde gå men till saken hör att min son snart flyttar in i ett hus på gården och om inte jag bor här vet jag ju inte om han får bo där så jag är indelad igen i ett jäkla hörn och det ger mig sån ångest.
Jag är en stark person men jag orkar nog inte det här mer...

@Sally25, dilemmat du hamnat i blir knappast bättre av att sonen flyttar in ”hos er”? Vill påminna om att jag är pessimist, så du får ta det därifrån. Är sonen myndig är det bättre att han bor någon annanstans. Tänker på vad du hamnar i med ”två barn” att ta hand om och oroa dig för. Det är ett möjligt scenario och du förtjänar bättre än så. Men som sagt det var några tankar från mig i all välmening. Sänder en styrkekram åt dig i din kamp🤗