Lång tid har gått sedan jag skrev här sist. Det har varit hektiskt, jobbigt och en slutperiod rent ut sagt. Jag kämpar vidare med nykterheten och har varit nykter i fem-sex veckor, druckit ett par dagar för att sedan återuppta det nyktra levernet som jag älskar. Nu har min privata situation lugnat ner sig och jag tar nya tag med hjälp också från vården igen. Har fått nedprioritea mig pga omständigheter. Fortfarande gift med min fantastiska make för er som undrar. Min psykiskt sjuka mamma är den huvudsakliga orsaken till att jag inte orkat hålla i nykterheten. Dock, Det är mitt ansvar att hålla mig nykter och det är jag som är ytterst ansvarig för mina återfall….. Nu ska jag skriva här igen för det är så hjälpsamt för mig själv och jag har saknat er…… ❤️🥰

@Andrahalvlek 🙏 Just precis vad jag också tänker, genom att jag aldrig kommer ge upp kommer jag så småningom lyckas. Vad som ändå jag räknar som framgång jämfört med tidigare är att mina nyktra perioder är så mycket längre än de med återfall. Återfallen har nästan blivit tvångsmässiga på något konstigt sätt. Huvudsaken idag och för denna helg (liksom förra) är att jag är och kommer vara nykter. Kommande påskhelg kommer också (liksom påskarna de senaste åren) firas i nykterhetens tecken. Förhoppningsvis blir det också en del skidåkning ⛷️.

Så trött men ändå piggare än förra lördagen så det är positivt. Känner mig iaf inte helt dränerad längre. Känns som det nygamla normala att vakna nykter även på helgerna. Återfallen det senaste halvåret har jag alltid tagit när jag varit ledig dvs på helger och försatt liksom få försvinna från mig själv och mina tankar. De varar 1-3 dagar max. Sedan orkar jag inte mer utan reser mig och återgår till nykterheten. Ska träffa läkaren i början av nästa vecka. Haft paus från denne då jag haft extremt mycket sedan årsskiftet, nu har jag kontroll över min situation igen och jag kan prioritera mig själv och nykterheten igen. Det är nyckeln till att jag kan jobba med mig själv. Utan nykterhet är det liksom ingen idé.