av TemporaryPurposa

Bubbelmorsan
fre, 2026-04-03 - 16:19

@TemporaryPurposa, älskar dina ärliga inlägg! Tycker du har kommit så långt i hur du tänker. Första steget som måste sitta är att man är maktlös inför alkoholen. Man är maktlös! Handlar inte om karaktär, sätta upp planer som man ska följa. Är man beroende så är man maktlös. That’s it.

Du är på väg dit ser jag i hur du resonerar🩷.

Skrattar lite åt det som du skriver att du låtsats att du inte vet😗😂. Det är ändå lite komiskt hur man lurar sig själv.

Du går framåt med stora steg tycker jag och det här testandet att dricka bara ett glas är det måååånga som håller på med länge. Kämpa på kompis💪

Jempa123
fre, 2026-04-03 - 18:41

@TemporaryPurposa jag tror jag var rätt hård mot mig själv och konstaterade att jag inte lyckats på 10 år och att det gradvis dessutom blivit sämre. Jag har ju hållit på att sluta de senaste 10-15 åren kan man säga…

Jag målade upp två bilder i mitt huvud; ett hit jag sakta drack ihjäl mig, kanske blev av med körkort och missade resten av barnens uppväxt och där jag bara mådde sämre och sämre. En annan bild där jag är helt nykter och lycklig med det, där jag tränar, är fräsch och pigg och mår bra. Den dåliga bilden är tyvärr inte ens en överdrift tror jag, beroende är progressivt och när jag lyssnat på en massa poddar med folk så har alla varit där jag var nu dvs med en tanke ”ja jag dricker inte på morgonen, jag kör inte onykter osv osv” sen vips satt de där med ett glas vin på morgonen eller gjorde nåt annat de aldrig skulle. När jag kritiskt granskade mig själv såg jag hur jag flyttat mina gränser jag med och blev då lite rädd och tänkte att jag nog inte tror att nån haft avsikten att hamna riktigt på botten men ändå gjort det sakta utan att märka det. När jag sen pusslade ihop allt så kom helt enkelt insikten av att jag behöver välja mellan livet eller alkoholen; inte i att jag skulle dö annars men i att jag sakta sakta låter alkoholen ta en större och större plats i mitt liv och till slut kommer den ta över. Så med den insikten beslutade jag mig för att inte dricka 1/1 2026 och har sedan dess jobbat dels med att förstärka bilden av att jag har ett beroende dvs inte kan dricka alls genom att läsa och lyssna på poddar men oxå genom att förstärka bilden av att ett liv som nykter kommer vara underbart. Detta genom att hitta vinster i att vara nykter, skriva upp dem, njuta av andra saker och belöna mig själv. Jag berättade oxå kort efter 1/1 till de jag umgås med att jag inte dricker o inte tänkte göra det på obestämd tid och började botanisera i alkoholfria alternativ och släpa med mig det till alla sociala sammanhang.

Detta har inte varit en enkel väg eller ett enkelt beslut och jag saknar alkohol då och då eller kanske en romantiserad bild av det men jag vet att alkohol för mig aldrig kommer vara den bilden min hjärna säger att det är så därför accepterar jag saknaden och fokuserar på allt annat positivt. Just nu där jag är finns ingen annan väg för mig, men vågar ju inte säga att det är för alltid.

Jag tycker det är så klokt av dig att skriva och reflektera här och jag tror att det är bra att du bokat tiden på beroendecentrum, det finns ju bra medicin som stöd i början när man ska vara nykter som minskar suget ❤️

Jag hejar och tror på dig ❤️

vår2022
fre, 2026-04-03 - 20:21

@TemporaryPurposa Verkligen bra att du resonerar öppet och ärligt, framförallt med dig själv. Du har kommit fram till att mycket handlar om din självbild, att inte vara svag, att du är stark och kan hantera, kontrollera dig själv. Att du känner skam när det inte blir så i verkligheten. Känner igen det och alkohol skadade min självbild allt mer och jag kände till slut att jag var rejält misslyckad som inte kunde dricka ”normalt”.

Jag tänker att det du beskriver om din självbild är bra saker att ha med dig i att vara nykter. Att du är stark som är nykter, inte vill vara svag och dricka, kan hantera och kontrollera dig själv genom att inte dricka. Det du slipper är skammen, den hör ihop med alkoholen. Det kommer även att boosta din självkänsla, att du är duktig och stark!

Sköt om dig!❤️

Silvertärnan
fre, 2026-04-03 - 22:02

Jag har läst lite bakåt i tråden och slås verkligen av hur lika vi är, vi som fajtas mot beroendet. Jag hade precis samma läge med att försöka kontrollera drickandet i 20+ år innan jag i maj förra året inte kände att det längre var värt att ljuga för mig själv. Jag kommer aldrig vara nöjd med ett glas, eller att sitta och smutta och låtsas som att jag njuter fast jag i själva verket bara var upptagen med att se hur fort andra drack så att det inte skulle märkas att jag hällde i mig. Jag såg mig själv om 5 år om jag fortsatte på samma sätt, och det var inte dit jag ville gå, att bli en försupen, trött, energilös kvinna som smygsuper, huttar i köket (har jag gjort många gånger då jag "glömt" att ställa tillbaka ginflaskan i barskåpet). Jag var så innerligt trött på det och mitt dealande kring alkohol. Jag ville utmana och testa mig själv, så jag tänkte bara att jag tar det dag för dag, men jag ska fan inte ge mig, inte vika från mitt beslut trots att känslorna svajjade och jag var orolig för konsekvenserna av mitt beslut. Men jag höll fast, kämpade på, åkte känslomässig bergochdalbana men jag skulle inte ge mig. Och nu har jag passerat 10 månader nykter. Jag hoppas att du reder ut din väg framåt, du har förmågan och kraften inom dig, jag lovar🙂!

Vitvargen
lör, 2026-04-04 - 09:51

@Silvertärnan, @Jempa123: jag ryser av igenkänning. När insikten av vad man är på väg att bli och vad det är för framtid som väntar drabbar en som en blixt. Varför tar denna insikt som ger detta obönhörliga "pannben" så lång tid? Därför att de farliga dryckesmönstren kommer smygande, sakta sakta. Tron på att man kan återgå till den beskedliga drickandet som en gång fanns och som kanske hade sin roll då: så otroligt svår att överge men den måste släppas, ersättas av tron på att ett liv utan alkohol inte bara är fullt möjligt utan även så enormt mycket mer berikande. Man måste bevisa detta för sig själv, uppmärksamma alla fysiska, mentala, ekonomiska fördelar varje dag under lång tid för att programmera om sig i grunden.

Jag har full förståelse för att detta kan vara mycket svårt att klara på egen hand, helt enkelt för att jag försökt själv mycket länge utan hjälp och misslyckats. Det var egentligen först när insikten kom som jag sökte hjälp på allvar och hittade verktygen jag behövde: jag signade upp mig här på AH och hittade alla härliga människor som gått före, alla som kämpar. Det räckte för mig, för andra kan det behövas mer konkret hjälp av fysiska kontakter och kanske stöttande medicinering. Jag säger "räckte", ungefär som att jag nu skulle vara safe för all framtid... nej så lätt lurar man inte mig: jag är kvar här för att inte glömma, och givetvis också för att i någon mån återgälda vad jag fått av er alla.

@TemporaPurposa, du är inne på en avgörande resa och du går verkligen "all in" med din ärlighet, så glad ända in i märgen av att se detta! Detta reflektiva, betrakta sig själv nästan som att "Jaget" ställer sig litet vid sidan och betraktar hur detta kolbaserade magiska maskineri vi kallar "hjärnan" reagerar i olika situationer. Som en forskare på upptäcktsfärd i det okända. Du ser hur maskineriet beter sig ologiskt och felaktigt, du utreder nyfiket hur detta kan komma sig. Kan du ändra på detta, skruva litet här och litet där så den fungerar mer som du vill? Ja, det går, lita på mig och alla andra som gått före. Det är ett extremt stort steg detta att sluta bedra sig själv och du har redan tagit detta steg. Bravo!

All lycka till dig, du kommer att klara detta och fortsätt skriv på ditt härligt ärliga sätt om din resa!