av Sorgsen44

Ligger vaken och gråter och tänker tillbaka på livet....
Kollade på gamla kort....Jobbigt att titta på när vi var lyckliga tillsammans.
Träffade på honom i helgen.
Har inte sett honom på snart 3månader.
Reagerade starkt,ville bara gå fram och slå honom.
Han var hemma hos henne och byggde staket åt henne.
Fan och se honom fixa och greja. Åt henne,hemma gjorde han inte ett skit sista tiden.
Men hos henne går det bra.
Hon bor nära min syster så typiskt....
Bodelningen på väg att bli klar,sen har vi inget med varandra att göra mer.
Även om vi inte pratat för det har gått genom en advokat så blir det ett avslut för gott nu.
Känns så konstigt allting.
Pratat med äldsta barnen i veckan.
Känns så sorgligt att de nästans inte har kontakt längre med honom.
Så svårt att prata om det som varit..
Alla tråkiga händelser o fylle grejer.
Vet inte riktigt vad man ska säga mer än att det är så sorgligt.
Dom har ju mist sin pappa.
Vet inte hur mycket han dricker idag...
Men tänk om han varit ärlig från början med sina känslor.
Drickandet är en del men otroheten gör ONT.
Undrar ofta när jag ska släppa det och inte känna hat och bitterhet som tar så mycket kraft och energi just nu.
Fått sånt bakslag......jobbigt.
Undrar om han är lycklig nu med henne?
Fast jag har fått lugn och ro och trivs jättebra i min nya bostad så känns det sorgligt.
Men gjorde en stor operation i ansiktet för en hudförändring för en vecka sedan...
Blev ett större ingrepp än väntat...det blev också psykiskt jobbigt.
Självkänslan är ju inte den bästa efter allt som hänt och särskilt inte nu ser hemsk ut.
Min nya kille är ute ikväll.
Pratade med honom kl 17:30,sa att vi skulle höras senare ...men inte hört ett ljud.
Klockan är 03:30 nu.
Fan va besviken jag känner mig.
Är egentligen inte orolig eftersom han inte blir dum eller så full när han dricker.
Men jag känner mig övergiven och ensam ikväll.
Kommer inte visa det men jag behöver så mycket bekräftelse och kärlek nu.
Jag är så törstande på kärlek hela tiden....
Undrar när jag kommer må riktigt bra igen.....
Måste försöka sova nu om det går!!

Ebba
sön, 2014-09-14 - 05:01

Sånt du beskriver är jobbigt.
Jag levde med en underbar kille under några år, tyvärr var han knarkare och ett monster pga det. Efter flera år lyckades jag bli fri från mitt medberoende.

Just det där med andra tjejer.
Det verkar finnas en miljard kvinnor som står redo att gulla med alkoholister och knarkare och få känna sig behövda.
De får höra allt hemskt om killen/mannens ex och känner sig så bra och förstående.
De får ju självklart inte höra rätt version utan hans version som inte är ett dugg sann eftersom att han 1. Har problem med missbruk 2.vill framstå som fantastisk.

Och så ligger man där du/jag/Alla medsystrar ensam och gråter trots att man kanske var den som lämnade och får "skylla sig själv". Och man får vidriga inre bilder och tankar på han ha sex med henne, Hur hon ser ut, om han säger samma fina saker osv osv

Men vet du, det går inte, ingen annan kvinna i världen kommer få det bättre i slutänden med honom så länge han ej på allvar slutat att dricka - och gör han det är det inte pga en ny kvinna utan för att tiden var kommen.

Mitt ex träffade nya tjejer efter mig men han slutade aldrig att ringa mig och överrösa mig med ord om att det var så jävla skönt att ha träffat en normal tjej som han har det bra med (yeah right - visade sig vara en på ytan perfekt sjuksköterska som knarkade) och hur sjuk i huvudet jag var. I bakgrunden satt den nya och skrattade. Din fd bygger staket nu. Ja, nu ska han lura i henne Hur bra han är, fånga henne för att när hon är fast visa sitt rätta jag. Näste medberoende på tur. Stackars henne, hon har sitt kvar. Du är just fri.

Sen, självklart är det okej att sörja <3
Men då den eventuellt fina människan som gått förlorad till missbruk...

Jag vet kvinnor som blivit vänner och hållt ihop pga att de levt med samma man och hans problem, kvinnor som först varit kanske frun och älskarinnan och exet och då bittra fiender.

Kram Ebba

Sorgsen44
sön, 2014-09-14 - 15:00

Tack för ditt svar.
Ja jag vill ju aldrig leva med honom igen så varför kan jag inte bara släppa honom helt.
Jag vet ju vad hon får...
Hur lång ska det behöva ta.

aeromagnus
sön, 2014-09-14 - 20:18

Oavsett man lämnar en relation med vilje eller blir dumpad kommer man genomgå en sorg. Vet en gång när jag var ihop med en yngre snygg och snäll tjej. Vi hade det bra pluggade till no lärare båda två. Livet lekte men en dag utan förvarning sa hon nu vill jag inte längre. Tårarna rann vet den natten var den längsta i mitt liv. Jag låg och grubblade på vad jag gjort fel. Var jag för på, för närgången, för snäll. Ja man tar för givet att det är fel på en själv. Detta var på den tiden jag inte hade problem med a. Så jag vet hur dina tankar går. Du vet ju att de försvinner med tiden och du kommer säkert hitta en ny kille/partner men som sagt jag lider med dig. Styrkekramar

Sorgsen44
fre, 2014-09-19 - 00:47

Läste igenom mina gamla inlägg.
Blev så förvånad över att jag trodde redan November 2012 att jag var så stark och var på väg att lämna.....
Jag blev ju inte fri förrän i år.
Vilken otroligt lång process som det är ? om man ens orkar lämna ett destruktivt förhållande någonsin.
Man bryts ner sakta men säkert.
Jag ligger nu i mitt nya hem, i min nya säng.
Det är lugnt här hemma, sonen sover och jag känner ett sådant lugn.
Även om jag fortfarande gråter ofta och bodelningen är skitjobbig nu.
SÅ går allt åt rätt håll.
Bakade för första gången pidag på mycket länge.
Jag älskar att hålla på i köket men har inte haft ork o lust....men det måste vara ett gott tecken att jag ville baka idag.
Imorgon blir det grillning hos min nya Älskling,det ska bli mysigt med helg nu.
Förut var helgerna ett helvete med ännu mera alkohol:(

Sorgsen44
sön, 2014-10-05 - 07:58

Har haft en riktigt bra vecka med mitt mående.
Blir mindre svackor då jag grottar ner mig i destruktivt tänkande och ältande.
Förstår att det kommer att ta tid att komma igen efter denna segdragna process .
När man lämnat ett destruktivt förhållande.
För ibland vet jag inte hur jag ska hantera mitt hat mot honom för all skada han gjort mot mig,barnen och alla berörda runt omkring oss i vår närhet.
Jag känner oftare och oftare att jag bara kan sitta i soffan efter jobbet på kvällen och slappna av i mitt nya hus ensam utan oro och ångest och funderingar över någon som är tjurig eller sitter och dricker sig full en vardagskväll.
Haft en så skön helg med min nya kille,vilken skillnad när man kan ta något glas vin utan att det spårar ur och blir otrevligt.
Hoppas ni som lever med någon som gör att ni far illa FÅR den styrka NI behöver för att hitta tillbaka till erat liv.
För att leva med någon som missbrukar då lever man deras liv och tyvärr inte sitt eget liv.

Sorgsen44
sön, 2014-11-02 - 22:27

Ligger i soffan efter jobbet och slappar på tv:n.
Vet inte varför jag loggar in på forumet,men det hjälper mig i processen i att må bättre.
Det blir färre och färre dagar som jag mår dåligt och det är så underbart.
Har redan bott 5månader i nya boendet som jag stortrivs i.
Har jobbat hela helgen,men hann vara på en trevlig tjejträff i Lördags.
Min nya kille var hemma och hade myskväll med sina barn,men kom hem till mig i morse och hälsade på en stund.
Känns fortfarande så bra,blir så lugn och har det så bra med honom.
Glad,fin trygg och ansvarstagande som jag inte upplevt på mycket länge med idioten som jag tycker att han är.
Jag har verkligen levt i ett destruktivt förhållande som tärde och satt sina spår.....men så stolt att jag insåg och gick innan jag gick under mer än vad jag gjorde.
Nu har jag fått mitt liv tillbaka som varje människa har rätt till.
Önskar bara att sonen kan få må bättre snart,men påverkas såklart av sin pappa forfarande som sviker såklart......

aeromagnus
tors, 2014-11-06 - 20:53

Att du fått livsgnistan tillbaka. Alkoholister sviker alla oavsett det är frun, barnen, bröder eller kusiner. Det är klart att er son saknar pappa. Beroende på ålder får man ju prata med honom om hans pappa. Förklara att det är en sjukdom, att er grabb inte kan påverka detta och att det inte är hans fel.

Sorgsen44
tors, 2015-01-29 - 10:32

Ledig från jobbet nu två dagar mitt i veckan.
Men har ingen ork och speciell lust till något.
Min kille har rest till fjällen fyra dagar,kommer sakna. honom jättemycket.
Han betyder verkligen jättemycket.
Trivs verkligen så bra med honom på alla vis.
Vi var utomlands en vecka själva och det var så skönt.
Vi tycker så lika om allt.
Och ingen av oss är typen som vill tjafsa eller strida om saker,vi backar hellre.
Nu har vi inte setts så länge men snart 10månader och känslorna blir bara starkare och starkare.
Jag som inte trodde man kunde känna kärlek igen med någon ny, efter att ha levt med samma man sedan man var tonåring.
Saken är att han fortfarande är som en tonåring,min nya kille är ansvarstagande och framförallt så snäll och behandlar mig väl.
Såklart som det ska vara att man ser varandras behov...men efter det destruktiva man levt i så är det så underbart att någon ser och bekräftar en.
Jag har allt tagit mig i sista hand i familjen först mannen sedan barnen och sist mina behov.
Jag ser idag vad fel det var,men såg det inte på. Samma sätt när man levde i det.
Men drömmarna man hade att leva i huset vi hade se barn barnen växa upp så småningom om bli gamla tillsammans....
Ja livet blir inte som man tänkt sig men det kan bli bra ändå och kanske till och med ännu bättre.
Den som lever får se......jag lämnade ändå någon som betytt mycket under väldigt lång tid men som gjorde mig så illa och ledsen med sina svek....men vill aldrig någonsin leva med honom igen.