Hej! Jag har nyss lämnat mina två barns pappa pga hans drickande. Han gjorde slut med mig när minsta var två månader för att jag "bråkar" om hans alkoholvanor.
Han har sen innan sommaren 2014 druckit 3-6 dagar i veckan beroende på hur och om han jobbat. Det finns alltid anledningar till att dricka. Bra väder, dåligt väder, sport på tv, för att kunna somna, uttråkad osv.
Pojken var tre månader och han hade nyss tappat körkortet då han skulle köra bil 07,30 och hade druckit kvällen innan. Han var arg så drack den kvällen med. Dagen därpå bad han om min hjälp. Han tycker sig inte dricka för mycket men eftersom jag noterat hans drickande och tom våran 5åring säger att pappa alltid dricker öl fick han sig en tankeställare. ? Ville ha hjälp att hålla sig nykter då han ansåg att dom två första veckorna skulle bli jobbig. Men nekar fortfarande till alkoholism.
Den kvällen var han nykter. Kvällen efter jobbade han natt. Kom hem fredag morgon och hade redan då gjort upp planer vart han skulle åka och dricka.
Fick till svars att han inte tänkte bli nykterist och att det var bättre att dricka en dag i veckan istället för 3-6 som innan. Men han hade redan druckit två dagar den veckan.
Några dagar senare ordnade jag hjälp när han var på jobbet och packade ihop allt mitt och tog med mig barnen och flyttade hem till pappa.
Varken jag eller barnen orkar leva med den han blir när han dricker. Lämnar mig med barnen och HANS hundar. Kommer hem på natten och väcker alla. Bråkar, hotar att slåss och kasts ut mig. Gärna genom ett fönster eller från balkongen. Slänger ur sig förnedrande ord om hur dålig jag är på alla sätt osv.
Igår är det en vecka sedan jag lämnade han vet att han drack hela den helgen han var själv och hade 5åringen 3dagar mitt i veckan då han lovade att iInte dricka.

Räknas detta som alkoholism

etanoldrift

Eftersom han är alkoholist så kommer han att förneka att han är det, ända till den dan han själv orkar acceptera att han inte har kontroll över sitt drickande..
Ja vet, eftersom jag är gift med en.
Han har också en rattfyllodom, men vägrar se sambandet mellan den och sina alkoholvanor! (bara "otur" och dålig tajming.. Och löften om att aldrig någonsin sätta sig bakom ratten när han druckit)
Jag har tur i oturen att han inte blir våldsam eller argsint.. (däremot väldigt negativ och fyllesentimental..) Så jag är på väg bort.. Vi har båda vuxna barn, så det enda som hindrar mig är att jag måste få tag på ett boende som jag har råd med..
Ha INTE dåligt samvete.. DU kan inte förändra honom, det måste han göra själv..

Jag är själv på andra sidan av dig och ser denna site som ett sätt att börja sluta. Kan känna igen mitt betende som du beskriver, dock inte att börja slänga saker eller så men att ljuga för dem man älskar. Jag hoppas att jag kan börja om innan min lögn blir till "ett ärligt svar"!

melina

Jag är i samma plan och kan inte svara ja el nej på mitt eget men skulle ändå kunna uttrycka att JA, han är alkohlist.
Svårt att se i sin egen värd men lättare i andras konstigt nog!

visst är han alkoholist och du har gjort helt rätt med din flytt innan det urartar helt !

Din fd man är absolut fast i missbruk. Ett tydligt tecken förutom att dricka är förnekelse och ilskan som kommer när man tar upp frågan.

Lämna

Vi lever ett bra liv på ytan. Bra jobb och inkomst båda två. Det som förstör är min mans relation till alkohol. Han dricker endast när vi är lediga, men det är allt eller inget. Kan inte sluta dricka förrän han är packad och tillsammans med andra finns det ingen botten. När vi umgås med andra kretsar hela umgänget kring alkohol. Jag skäms. Ofta slutar det med att han spyr sovandes i sängen... Går på toa på fel ställe, ligger och kladdar på mig hela natten. När jag försöker hantera det är jag sur, taskig och tråkig. Vårt barn tycker också det är jobbigt med sin pappas drickande och har bett honom att inte dricka. Mycket har hänt genom åren vad gäller skador i samband med alkohol. Jag har ställt ultimatum emellanåt och då har slutat att dricka i perioder trillar sedan dit igen. Vet inte om jag orkar mer?

PP

Nej, livet är inte tänkt att vara en prövning i hur mycket vi klara att stå ut med. Sätt ner foten, berätta öppet hur du lider av detta. Om du nu inte redan gjort det. Beslut att bryta upp är svåra men ibland nödvändiga. Om han är alkoholist eller inte spelar ingen direkt roll. Men helt klart är det alkoholen och hans sätt att vara i samband med den som får dig att fara illa.
Lycka till
//PP

Btt

Då när orka kostar mer än det smakar.
Då är det dax att sluta.... orka.
Simpelt men livsviktigt ?