av Gäst

dricker jag för mycket

måne
tis, 2010-09-21 - 05:26

hej edvin
välkommen hit
finns alltid nån som kan lyssna här
kanske ge ett par rader
läsa,skriva av sig
är alltid skönt när det känns som att man ska spricka av alla
tankar o känslor som far i ens vilsna själ

Berätta om dig själv
hur ser ditt liv ut?
kram Måne

Karin S
tis, 2010-09-21 - 08:28

Hej Måne!

Hur har du det? Att inte må bra, behöva egentid, det är svårt att få det utrymmet med mindre barn, tonårsbarn och "maken". Var ska du få tid att samla tankar och hämta inspiration och energi? Du har din svamppromenader, men behöver du resa bort en helg och bara umgås med dig själv?

Jag har all tid i världen just nu, heltidssjukskriven, utflugna barn, ingen gubbe kvar längre. Det är både besvärligt och skönt att ha såna möjligheter att fundera på livet. Lagom är bäst. Försök se om du har möjlighet till en egen helg med någon väninna, eller kanske en egen dag med dig själv bara.

Kram
Karin

måne
tis, 2010-09-21 - 11:22

tack för din omtanke karin
vi ska ju ut o resa nu,hela familjen,till utlandet
det blir väl inte så mycket egentid men väl komma ifrån vardagskarusellen
med matlagning o stä o sånt
annars får man peta in små tillfällen när det behövs
helger kan också va svårt
då jag jobbar varannan
o vi har så mycket aktiviteter på helger
matcher,båda de äldsra spelar
men jag har blivit bättre på att njuta lite för stunden,dock
får jag en timme,är det great
o,tråkigt ,men nån väninna som verkligen vet hur det ligger till,har jag inte
maken är mitt stöd,men han har svårt att förstå ibland också,,
herregud,man förstår ju inte alltid sig själv

oj,skulle bara släppa ut jycken,måste åka
stooor kkram Måne

Kvinna-mamma46
tis, 2010-09-21 - 13:06

Skickar världens största energi-kram till dig Måne! Fylld med sinnesrohormoner och lyckosubstanser.. :) Blir lite bekymrad, inte ska du behöva vara så trött och låg? Tycker du ska prata med någon.

Om man är t.ex deprimerad är det inte precis lättare att hålla kvar sin nykterhet, och inte är det särskilt roligt att leva heller när grundstämningen är sänkt och allt är segt, grått och smått ångestfyllt. Så känner jag det i alla fall. Du är världens duktigaste och är mitt uppe i de hektiska familjeåren... du jobbar även med människor som du ger och ger till....

Ibland behövs det stöttning för att komma upp ett steg och kunna gå vidare. Bara prata med någon.. kanske ändra på medicinen... ibland mår man sämre av att ta högre doser.

Vi är så rädda att söka hjälp... ändå betalar vi massor av skatt och tycker det är självklart att vården ska finnas till för de som behöver den. :) Eller hur är vi knäppa? Och härliga och helt enkelt underbara.!

Helt klart är lagom bäst Karin. Jag är nog där ungefär. Halvtidsjobb. Ett barn hemma som dock sköter sig själv och så en make hemma som nästan sköter sig själv :) Hoppas du kan njuta och samla krafter nu, trots att tiden kanske blir lång. Det känns som du kommit på fötter när man läser dina inlägg, härligt i så fall.

Kram

måne
tis, 2010-09-21 - 14:14

tack älskade Pia
värmer mitt hjärta att du bryr dig så innerligt
jag vet,jag skulle behöva ösa ur mig en massa
men jag har svårt att ta hjälp så utanför
vet inte varför,rädsla kanske
att vända mig ut o in inför nån så naket
vad är jag rädd för egentligen
kan ju inte bli värre
bara bättre
jag vet men det får ligga lite på fundering,,,,
är inte så framåt när det gäller nya främmande situationer
vill vara förberedd,o känna mig trygg
lite som att slänga sig ut för kanten
psykologer,,läkare (alltså när det gäller alkoholen)
har ju vart mycket vid doktorn med astman o allergin osv
o det tog lång tid innan jag vågade boka tid för att jag var så nedstämd
men då nämnde jag inte nåt om mina alkoholproblem,fegis va?!

men det hjälper mycket att vara här
egentid,meditation,tacksamhet
lugn o ro
o jag vet att jag känner mig bättre längre in i nykterheten
är ju bara drygt två veckor sen den ödesdigra lördan
den här gången fick jag mig en psykisk känga
värre än på länge
förmodligen för att det gått hyfsat en tid (igen)
o man glider ju lite längre ner för var smäll
svårare att komma upp igen,,,
åh ,alla sinnesrohormoner o lyckosubstanser
tar jag med värme emot
känns redan lite bättre,,,

Hur menar du att det kan bli sämre av högre doser,av antidepp,jag äter 30 mg citalopram
är det mycket anser du
har funderat på att öka lite,är det dumt?
tusen kramar
Måne

Kvinna-mamma46
tis, 2010-09-21 - 14:32

Hej. Jag har inga åsikter om vilken dos du har utskrivet av läkare eller så. 30 mg är ingen konstig dos. Men när man är nere så är det lätt att öka medicinen. Och de har ju biverkningar och de kan vara väldigt lika symtom på depression/ oro.

Trötthet, huvudvärk, allmän sjukdomskänsla, illamående, nervositet, ångest, koncentrationssvårigheter, sömnrubbningar, mardrömmar, minskad sexlust. För att nämna några. Ofta går biverkningarna över efter 1-2 veckor men inte alltid. Det är lätt att tro att det är symtom ju,.. inte biverknignar. Hade jag varit du så hade jag gått till läkaren. Kanske avvakta och se lite längre in i nykterheten men om det inte hjälper så gå iväg och be att få byta sort t.ex. Och få samtalskontakt. Det BEHÖVER inte vara en schläsong med värsta psykoanalysen liggandes på en soffa med näsduken i högsta hugg. :) Du berättar det du vill berätta. Får lite annan synvinkel, lite tips och råd osv. Synd jag bor så långt iväg, annars hade jag följd med dig!

Karin S
tis, 2010-09-21 - 22:51

Hej Måne!

Jag skrev det för ett tag sedan i någon tråd, vilken dos man behöver är individuelllt, det måste prövas ut av dig och din läkare. Själv har jag två sorter och hyfsat höga doser, det är vad jag behöver, jag har inga biverkningar och jag har ätit det i över 10 år. Andra jag känner har medicinerat mot depression i mindre än ett år med låga doser och blivit hjälpta, det är helt enkelt olika.

Själv går jag i samtal hos en psykoanalytiker, och ja, det fungerar! Jag mår mycket bättre av att ha en trygg person att samtala med, jag bestämmer takten, jag bestämmer vad jag vill tala om, han finns där som en trygghet och kommer med synpunkter, ifrågasätter osv.

Jag vill verkligen rekommendera Måne att du söker dig till någon att samtala med. Det läker, det lindrar.

Ja Pia, det har nog börjat vända för mig, sakta, sakta. Jobbstarten kryper närmare, ångesten stiger men det känns samtidigt skönt att jag snart får testa vad jag orkar.

Allt gott till er
Karin

måne
ons, 2010-09-22 - 06:01

tack för era svar vänner
så skönt karin att det närmar sig,så du kan få se att det inte var så farligt,,
man är så duktig på att blåsa upp situationer man är rädd för
o jag lovar,,ska verkligen ta mig en funderare med det här om att prata med nån
vänta av lite,se vart ,min förhoppningsvis nyktra resa tar mig
jag måste fixa det här nu
har inte råd med fler snedsteg
inga tårar kvar,,,
självkänslan obefintlig o måste få byggas upp
peace and quiet

Pia,du är en stöttepelare
så klok
av erfarenhet
sftertänksam o varm
liksom karin
ni känns trygga
skönt att ni finns här
min egen mor bleknar mer o mer
sällan kontakt
minns inte när jag såg henne nykter sist
har inte varit här sen dottern fyllde år för tre mån sen?!
inte klokt
men vi bor ju 2,5 mil ifrån varann
så det krävs ju en bilresa,,,,
hon ringer ibland
är hon full så minns hon inte att vi pratat
är hon,för en gångs skull nykter ,brukar va precis när hon kommit från jobbet vid 2
så är hon väldigt låg,trött o inte särskilt rolig att prata med
återigen blir man den som får hålla skenet uppe,för att kunna konversera
hon vet inte ett dyft om hur jag har det
känner inte mig på djupet
min egen mor,,,
sorgligt
men så har det ju alltid vart
men det kommer över en i vågor
o jag saknar henne för barnens skull mest
som inte har en mommoförebild

jaja
en nykter skön,mörk dock,morron
med hett kaffe,ingen vaken ännu
mer än jag
o hälsar på här lite

10 år Karin,säger du,har du provat nångång att trappa ner
mår du genast sämre då?
ibland tänker man,herregud,det är två år nu
o jag som typ tänkte att ta dem ett halvå,att det skulle räcka,,tetestade att sluta en gång
men det blev inge bra,,
o nu funderar jag på att öka,,
litegrann,för att det känns tungt,extra tungt,just nu,,

Livet i mitt inre
lever men inte fullt ut
men jag känner ,där finns en kärlek
måste bara släppa
våga leva helt ,just nu
söka ett svar i botten av mig själv
sedan följa det
likt strömmen i en älv
förstå vad som är viktigt
vad som är värdefullt och fritt
förmodligen att bara vara
leva ,ärligt och utan skuld
harmoni och sinnesro
mer vädefullt än guld

flumflum
blev lite konstigt där
skuld,svårt att hitta rim på

oj,måste väcka mina juveler,mitt guld!
ha en go dag kvinns
skönt att ni finns
vänner man minns
puss
Måne

Karin S
ons, 2010-09-22 - 08:57

Mmmmm, inte 10 år, snarare 13. Jag har försök sluta med min medicin många gånger. Med alla metoder. Jag har försökt "smyga" ut den genom att minska sakta, sakta, jag har en gång slutat tvärt. Samtliga gånger har jag efter ett par månade återfått alla mina gamla symtom. Varje gång jag börjat mediciner så mår jag betydligt bättre efter ca 1 månad. De psykiatrer jag träffat anser alla, att jag har en för låg naturlig egen produktion av "välbefinnande hormon" och att jag eg alltid behöver komplettera med tabletter. Jag tänker efter alla dessa år inte säga emot dem. Jag vill helst inte medicinera men känner att jag inte har något val. Har dessutom inga som helst biverkningar trots att jag äter flera sorter och rel höga doser.

Jag tycker att jag har bättre tillgång till mina känslor nu, omedicinerad plågas jag av depression, ångest, känner mig socialt handikappad och värdelös. Idag blir jag ledsen ibland, glad ibland, vågar ta en plats i sociala sammanhang även om jag helst inte är den som står i centrum. Medicinerna i kombination med psykoterapi har varit det som gett mig ork och mod att ta tag i mitt liv i olika perioder. Jag hoppas att du vågar dig på att söka upp någon att tala med, ge dig den möjligheten.

Allt gott
Karin

Lycka
ons, 2010-09-22 - 09:40

Hej, jag är ny här och har läst igenom den här tråden. Detta känns jättejobbigt då jag insett att jag måste göra stora förändringar i mitt liv, var på beroendemottagningen igår där drogterapeuten öppnade mina ögon så det smärtade rejält. Om mig kan jag berätta att jag är gift 40 år, tre underbara barn har ett härligt jobb och så har jag min bästa vän alkoholen. Jag måste "göra slut" med min bästis och har just nu lite sorg, men känner samtidigt styrka inför framtiden. Jag har insett att mitt beteende har skadat mina barn vilket gör så fruktanvärt ont i mig.
Jag är en sån där helgsupare och kan smygasupa på vardagarna och har jättesvårt att sluta när det väl börjat. Ja detta blev ett lite luddigt första inlägg, men det känns skönt att ha hittat detta forum. Tack för att ni berättar om er själv//Kram

måne
ons, 2010-09-22 - 13:04

Varmt välkommen Lycka
nät barnen blir lidande o får se för mycket
blir det outhärdligt jobbigt,o skulden om möjligt,ännu större
dt gör så ont
och man ska ju vara en förebild
o det är dags att ändra på sig
en gång för alla
visst,jobbigt sorgligt
man romantiserar alkoholen
fast man vet att det inte är så
slutar aldrig bra
går inte att bara ta ett par glas
lurar sig själv
smyger,planerar
o all energi går till detta
inget annat är kul,,,,,
men jag hittar lite glimtar i min tillvaro
mindfulness,meditation
min kärlek till naturen
livgivande promenader
o lugn o ro
men det kräver lite
när man har barn,jag har tre också,är gift,36 år
o jag har idag ett enormt behov att få lugn o ro runt mig
dragit ner på mycket
för att komma tillrätta med mig själv
äter tabletter mot depression
men farliga tankar kommer ibland,,
man vacklar,är på sin vakt
en dag i taget

Tack Karin,för svaret,nån skrev,att antideppressiva är för oss nedstämda som
vitaminer för den med vitaminbrist,,,

nödvändigt
för att få ens liv att funka någorlunda
hindrar mig från att trilla ner i det svarta hålet

varma kramar Måne

Litet
tors, 2010-09-23 - 05:33

Hej, ja det har varit intressant att läsa allas ord. Jag har alltid haft lätt för att ta det som det kommer men på sista tiden ett år kanske har det varit en längtan till vin eller öl. Jag jobbar och studerar också heltid och mannen jobbar kväll. Det har blivt mycket med pengar och jobb och allt och det har nog pågått i många år. Men inget är fel egentligen. Det har blivt för ofta och för kärt måste jag säga att varva ner med alkohol. Jag är orolig och vill inte vara denna person som inte sätter stopp. Inte mängderna men tajmingen. Oftare än inte skulle man säga nu. Jag försöker säga det högt så att jag inte kan låta vardagen ta över hela tiden.

Vad jag vill är ha tid att promenera och simma. Helt enkelt. Varje natt efter läsandet tänker jag att imorgon skall jag ha hälsan först. Men varje morgon vaknar jag och det är så mycket som skall göras- måste hitta viljestyrkan att sätta en plan och fullföra den.

Har två döttrar. Vill sätta stopp på vad detta nu kan vara som jag märker....tack för alla inlägg. Jag återkommer och läser och skriver kanske lite för att reda ut detta.

monkey
tors, 2010-09-23 - 13:58

Ville kika in här till dig och säga hej. I morgon åker jag iväg med jobbet en vecka och kommer nog inte kunna vara här på forumet. När jag tittar upp på himlen och ser den vackra månen så ska jag tänka på dig! Kämpa på och kom ihåg att du är värd det bästa! Du är värd att må bra. Massor med kramar från Monkey

måne
tors, 2010-09-23 - 14:14

gulligt Monkey
likaså är du
värd allt det bästa som finns
hoppas du får en bra vecka,o inte saknar barnen för mycket
nyttigt för både dig o dem,säkert
vilken sorts resa ska du göra
studieresa
eller ska du jobba på annan ort?
lite nyfiken,om det är ok
fredag imorrn
o jag jobbar i helgen
idag är det en kall solig härlig höstdag
jag ska ut en sväng senare
o ladda batterierna
det känns sådär,varken eller
lite svackig i psyket
men det är ok,jag kan ta det
jag får må så här
o mina tabl hjälper mig att hålla kurs
är lite tystare o mer tillbakadragen
trött men ändå känner jag ett lugn i magen
som känns bra
så fort tillfälle ges
tar jag en stund
sluter ögonen
andas
eller läser en go bok
lyssnar i mina lurar
pussar mina barn
grabbsen i allafall
tonårsdottern är mäkta intresserad
knappt en kram får man
åh,så hon har vuxit sista året
hon glider mer o mer in i vuxenvärlden
klipper banden
o jag är en sån där jobbig mamma som ringer jämt
om hon är vid kompis eller så
undrar om allt är ok
men jag får bara suckar tillbaka "mamma! det är ingen annans mamma som ringer så ofta som du!"
hönsmorsa
o jag värnar om mina kycklingar
men dottern har blivit en svan
vacker är hon,har fått sin fars mörka ögon med långa ögonfransar
o mannen börjar skoja om att han får ta fram luftgeväret ,när killarna börjar springa här
hm,,,
min lilla tjej,förstfödda,,var tar årern vägen?!

ha det såå bra Monkey,saknar dig redan,,,

Litet
skriv lite om dig själv
här kan du skriva vad som helst
ingen som dömer
alla har vi vårt bagage
mer lika än vi tror
med samma mål o värderingar
att få må bra
leva ärligt sant
i harmoni
carpe diem
Måne

Litet
fre, 2010-09-24 - 00:32

Tack ja du Måne det blev inte så där bra idag....mest stress. Men du jag stoppade och skrev. Bor i Amerika. Har två barn. Är egentligen OK med mig själv men tror jag har lite att ta i tu med. Skall ut och gå med hunden. Maten är färdig. Inte mycket att säga om mig. Hjälper till. Frivillig på matakuten och hjälper alltid. Men det är så mycket och inget stannar någonsin.

Studerar försöker, jobbar försöker, vill bara ha lite tid att gå i trädgården. Är det så enkelt att man kanske dricker lite för att man inte har tid.......ja du kanske måste man då hitta tiden. Som Momo boken om tiden och tidstjuvarna....

Tack igen. Tack tack. Inte mycket att säga. Middagen är fardig. Räkningarna sitter här. Gräset måste klippas och barnen skall köras till all grejer. Och man måste in och läsa på kurserna.

Men man kan se Jupiter nu om man tittar på natt himlen. Vad sägs om det. Och jag brukade ju sjunga och spela och skriva och måla. Vad hände sen HA HA.

Jag känner att kroppen är nyckeln. OM jag går eller simmar eller springer så blir det mera hälsosamt sen.

Ja jag kommer igen. Ha en bra dag, kväll.

måne
fre, 2010-09-24 - 07:04

hej Litet
liten på jorden
men det är en styrka i att vara liten o våga visa sig sårbar
inte förrän då kan vi verkligen börja jobba med oss själva
o tid krävs,för att bara vara
det är nödvändigt,jag vet
lätt att säga,har själv tre barn
massa aktiviteter de ska på
läxläsning
tonårshormoner
trotsperioder
syskongräl
matlagn,jobb
man ska vårda sig själv
o helst sin relation också
o helst hinna gå en utvecklande kurs av nåt slag
o ha ett rikt socialt liv på fritiden
o laga bra näringsrik mat
baka o va präktig
STOPP!!!

det är en omöjlig ekvation
går inte i verkliga livet
barnen går naturligtvis först
men sen måste jag putta in egentid,egenvård,
för att överhuvudtaget orka med karusellen,,
sänkt mina krav på mig själv
avpolleterat sånt umgänge som inte ger mig nåt
ytliga relationer
inte så många vänner kvar
men umgås hellre med familj syskon
o de verkligt nära vännerna
fast inte ens för dem har jag avslöjat mina innersta tankar
mina problem,kommer väl en dag
en lång resa
har erkänt inför mig själv o maken
får räcka för nu
folk omkring har väl lagt ihop ett o annat själva
so let them,,

tiden o tidstjuvarna
dags att kavla upp ärmarna Litet
o ta den tiden tillbaka
kräv den
jag var tvungen
stanna upp
drack alldeles för ofta
o mycket
för att varva ner
sen blev ju allt bara värre
smög in det i allt
planering
tankar på när o hur ska jag dricka
hela tiden
har tur att bo på landet
på en ö
där tempot förmodligen är lite lugnare än i amerika
hur hamnade du där
gift med en amerikan?
sedan länge?

du är ju en kreativ person i botten
sjunga spela skriva måla
sånt är ju balsam för själen

kroppen är nyckeln
försök ge den lite ro
genom lite motion ,lite musik

jag går mina promenader every day
ett måste för mig
ger mig
motion,som frisätter endorfiner
frisk luft
härlig natur
kraft
o tid för reflektion
lugn i kroppen
lätt o en aning friare i själen
lilla Litet
kram på dig
Måne

måne
tis, 2010-09-28 - 08:56

gomorron Pia
nej du skogarna i min hemtrakt kan jag som min egen ficka,,,,
hur mår du idag?
jag är ok,lite ont i halsen o kroppen,som alla andra ´just nu
eviga förkylningstider,har nog smittats av min lilla
förkylningar går runt på dagis o i skolan
annars ganska bra
blir inte rtiktigt av med min dova sinnesstämning
går upp o ner
men jag kämpar
gör det som känns gott
vandrar,läser
tar små pauser
o andas
mitt i vardan
mellan syskongnabb
läxläsning
bilskjutsning
jobb
matlagning
ja du vet ju
men måste påminna mig
erinra mig om
hur viktigt det är att lyssna till mitt innersta
så lätt att gå vilse
i karusellen
inte tappa fokus

vi ska resa på fre till utlandet en vecka!!!!
ska bli så otroligt skönt att få rå om min familj o ha kul
bada sola slappa äta go mat o dricka massor av vatten!!
detta vill jag ska bli ett härligt minne för oss alla
o jag tänker inte på nåt sätt förstöra den här resan
vi behöver den verkligen
ska nu hälsa på min gamla farmor
puss puss
till dig pia
kram Måne