av Gäst

vill ej sluta helt är det möjligt

måne
fre, 2009-07-31 - 17:42

känner att jag inte kan sluta helt måste få slappna av ibland men på en rimlig nivå vilket funkat hyfsat nu i ett par snart tre veckor jag kan hålla upp en en och en halv vecka men känner ett sug ,mitt problem är att dricka måttligt när jag dricker ,kom till en vändpunkt för en månad sen ,nånting sa att nu får jag skärpa mig ,pratat ut med min man och tagit mig hit på alkohjälpen, men jag vill inte sluta helt .det känns för svårt . måste sluta kram

Kvinna-mamma46
lör, 2009-08-01 - 08:55

Hej
. Det är ju intressant det där med varför man blir alkis. Magnus skrev någonstans en bra förklaring. Det finns dom som ärver benägenhet för alkoholism, det är någon gen tror jag. Men även om man har den genen måste man dricka för att bli alkis. Sen finns det dom som lever med alkoholister och blir präglade av miljön och sen finns det dom som blir alkoholister genom att dricka sig till ett beroende... utan att ha vare sig genetiska eller miljömässiga faktorer. Tror det var något sånt i alla fall.

Jag har helt klart en ärftlig variant. Har alkoholister på båda sidor och har ett helsyskon som är alkis och en halvbror som är det. Halvbroren har jag inte vuxit upp med, så där har inte samma miljö präglat. Har inte vuxit upp med någon alkoholkultur, tvärtom var min mamma nykterist

Jag trodde dock aldrig att det kunde drabba mig. Som ung var jag i och för sig ofta en av dom som festade vildast. Men inte var det ofta och aldrig flera dagar i sträck som vissa gjorde. Som ung vuxen var det väldigt sällan och att mannen och jag skulle dricka hemma till maten fanns inte på kartan.

Det var i 30-års ålder någon gång som vinet började bli gott. Efter ett tag märkte jag hur inspirerad jag blev av lite vin, kunde skriva skol eller jobbarbete i timmar, städningen blev rolig, jag tyckte jag blev en mkt roligare person. När mitt ena barn drabbades av en svår somatisk sjd och vi inte visste om han skulle överleva på dryga året så blev vinet helt klart ett sätt att fly och döva den förtvivlan och skräck man levde i. Men det var inte i alkoholisktiska mängder. Men grunden var byggd och det blev mer och mer, oftare och oftare. De sista åren var det utan kontroll. Jag har försökt på alla olika vis att dricka måttligt men det klarar jag inte. En gång höll jag upp 11 mån och började sedan dricka igen, med övertygelsen att nu var beroendet borta och det skulle bara vara gott och roligt. Det höll inte mer än några veckor, om ens det.

Som det ser ut idag så kommer jag att förbli nykter och ha det bra. Vill aldrig hamna i det tvång och den kroppsliga ohälsan jag hade. Trött, irriterad, svettig, magkatarr, illamående, sömnen var katastrof. Sinnestämningen oftast låg, utom möjligtvis en stund när baksmällan gått över och jag såg fram emot ännu en flaska vin..... Jag var missnöjd med det mesta, tyckte mannen var tråkig och längtade efter passion (40-års krisen??? ) tyckte barnen var jobbiga som inte städade och skötte sig, jobbet var hemskt, osv osv.

Idag är jag fri och lever med rent samvete. Jag har sinnesro och mår bra av de riktiga sakerna i livet. Det som är här och nu. Sitter i solen på altanen nu, alla sover. Fåglarna sjunger och vinden susar lite i träden. Känner hur skönt livet är när man stillat sig och funnit ro. Ska städa o dona lite, sen ut till hästen och rida. I eftermiddag ska jag sova för att sen jobba i natt.
Jag kör bil utan dåligt samvete till jobbet (för var jag alltid rädd för kontroller, var inte säker på hur bakis jag egentligen var och om någon promille fanns kvar i blodet) Är inte sjukskriven då och då pga baksmälla, är pigg och glad på jobbet. (det var jag i och för sig tidigare oxå men fysiskt var jag sliten och inuti var jag otålig och trött, ville helst arbetsdagen skulle gå över så fort som möjligt så jag kunde åka hem och slappna av med ett glas)

När jag träffar folk behöver jag inte dölja min andedräkt eller skärpa mig för att inte sluddra. Inte skämmas för rödsprängda ögon och plufsighet i ansiktet. Kan ta telefonen utan att tänka efter om det kanske hörs på mig att jag druckit.

Det är helt enkelt helt underbart att vara nykter, fri och frisk.

Grattis till alla er som kämpar på, var dag är guld värd.

Pia
.

Elisabet
lör, 2009-08-01 - 12:02

Pia!

Hoppas att du fortsätter att skriva här på forumet. Det du skriver är ju precis som jag kände mig innan jag bestämde mig för att låta bli flaskan. Jag kunde ha skrivit det inlägget själv, för allt stämmer så väl.

Vi är nog många som känner igen oss i varandras inlägg och det är bra att vi blir påminda om hur det faktiskt har sett ut.

En varm och stor kram till dig Pia!

//Elisabet

Calle76
lör, 2009-08-01 - 12:37

Hej Måne,

Jag är som dig, en s k "heavy drinker" som kanske inte vill kalla sig alkoholist men som definitivt låter alkoholen ta för stor plats. Jag är medveten om min problematik, har gjort tappra försök med vita veckor men det är inte lätt nu på sommaren... Magnus råd om att "dricka mindre" tycker jag är bra och det är de råden jag försöker följa, ibland med varierat resultat. Jag tycker du ska ge dig själv en prövotid (sätt igång redan idag), klarar du att följa de riktlinjerna och framför allt ha ett antal nyktra dagar per vecka så kanske du kan ha ett normalt förhållande med alkohol, dvs ett par standardglas alkohol 1-2 ggr i veckan men minst 5 dagar utan alkohol. Klarar man inte de ska man nog inte dricka alls tror jag. Jag kommer ha denna prövotid under hösten och sedan tar jag ett beslut hur jag ska göra när jag har utvärderat. Jag tycker vi som är "heavy drinkers" också måste få plats på forumet, jag tror nämligen att allt inte är svartvitt med alkohol. Vissa blir beroende medan andra kan dricka mer i perioder av olika anledningar. Alla måste få plats, det viktigaste är att man mår bra själv. Att man tagit sig hit till forumet är ju ett tecken på att man vill ha en förändring och eftersom jag tror du liksom jag hackar på dig själv och anklagar dig själv för detta så tycker jag att vi i alla fall ska berömma oss själva för att vi inte förnekar problemet utan vill hitta en lösning, med eller utan ett glas vin i framtiden. Jag hoppas att jag kan ha en normal relation till alkohol men blir det inte så så blir jag stärkt av att läsa om alla som har bra liv utan sprit och det gör att min ångest minskas. Mvh Calle