av Vjlo

Andrahalvlek
mån, 2020-11-23 - 11:31

Alla samtal blir så mycket bättre när man börjar med ”jag”. ”Jag tycker, upplever, känner...” osv.

Istället för att lägga orden i munnen på motparten, dvs ”Du gör alltid, aldrig...” osv.

Det finns ofta lika många ”sanningar” som det finns individer inblandade i varje konflikt.

Latmaskar till kollegor är svinjobbigt. Det bästa är då enligt min mening att ha tydliga ansvarsområden. Och inte täcka upp i tid och otid utan låta vb själv skämmas om de inte levererar i tid. Om de har vett att skämmas.

Kram ?

Vjlo
mån, 2020-11-23 - 11:37

Ja precis, jag ska bli bättre på säga högt vad jag tycker o upplever :-D
om inte annat så kommer även kollegans bild fram snabbare, vem vet, det kanske sker saker som jag inte har en aning om...

skönt sitta hemma denna vecka, så får kollegan göra sitt ;)

Vjlo
tis, 2020-11-24 - 20:29

Utlovade ju en liten avsnusningsrapport, vad jag egentligen håller på med på den fronten..
Det var ju så att i samband med min 50-års kontroll fick jag chans prata med en sköterska som skulle kunna stötta mig i snusavvänjning, nåväl tänkte jag, var för inte? det kostar ju inte (så mycket), och kanske kan vara bra faktiskt testa?

Vi hade samtal förra veckan - och hon ledde in mig på att jag skulle prova en medicin som avvänjningshjälp (Champix - läs inte alla biverkningar), som man ska ta under en 12 veckors period, lät ju länge tänkte jag, och jag har alltid varit extremt skeptisk till att ta piller. Fast... just i det här fallet så tillför jag ju något snarlikt.

Iaf, jag är på dag 2 av upptrappning, och märkligt nog så har mängden snus halverats så där utan kamp eller fundering, ibland lite äckligt ha inne. Känns mest som det inte ger något.

Men en skön känsla av att pulsen faktiskt har gått ner, och jag redan känner att hjärtat mår bättre.

Nåväl, får väl se om jag blir hispig och får någon av de jobbiga biverkningarna eller om det går bra.

Det ska först vara en upptrappningsperiod på 2 veckor då snusandet inte ska upphöra utan det får man fortsätta med som man bäst vill, men många slutar spontant - eller börjar dra ner rejält. Sedan efter 2 veckor ska man sluta helt, och många ska ta plåster samtidigt (verkar variera om jag läser på nätet om just sluta snushjälp). För en rökare så klipper man alltid helt - men vi vet ju hur mycket nikotin vi snusare tillför, så det är kanske inte konstigt det krävs lite extra.

Jag vet jag kommer vara extra vaksam på välmående o konstiga tankar o så, men ännu så länge så känns det ganska okay, och lite skönt få sluta med en sak med stöd utan att måsta kämpa. Det räcker liksom till med kamp o insikter om det andra.

När man gått dosen ut, då ska man klippa medicinen och tydligen vara en ny människa ?? Antagligen är det då en del av kampen börjar, men jag har vant mig av med själva snusbeteendet. Vet inte. Får se.

Jo, varje vecka så kommer det vara en samtalsstund med sköterskan.

Andrahalvlek
tis, 2020-11-24 - 21:03

Är det ett nikotinplåster typ? Eller blockerar det nikotinreceptorerna så att du inte får en kick av snuset längre?

Vanan kan nog vara bra att bli av med. Jag har alltid snus inne. Har inte alla snusare det? Vill och vågar inte ens tänka tanken att sluta ?

Minns hur överjävligt det var att sluta röka. Det var 12-15 år av ständiga avslut och börja igen. Nikotintuggummi, nikotinplåster, och sen röka igen. Tills jag började snusa. Då kunde jag släppa rökningen.

Följer detta experiment med spänning!

Kram ?

Vjlo
tis, 2020-11-24 - 21:39

Det blockerar - binder tydligen 20 ggr bättre än nikotin; och ger en betydligt lägre stimulans, men den är av mer långtidsverkande karaktär, så därav att man slipper undan abstinens ganska mycket och ska ledsna på snuset...

Jag känner mig skraj över just bieffekter som kan komma, men har inte märkt något särskilt jobbigt än (för tidigt gissar jag). Självmordstankar, blåsor i munnen, nedstämdhet, osv osv. Fast flera av de på listan får man ju om man kör en cold turkey. Och det är inte säkert man får dem. Dock verkar många få livliga drömmar.. sköterskan sa på skämt jag skulle skriva dagbok om drömmarna ;-)

Det är extremt svårt släppa dosan normalt, men det här känns lovande. Och varför inte - måste man kämpa om det går få ett sådant piller under begränsad tid ?

Några säger de blir äcklad av lukten efter ett tag, även när andra snusar osv. och det är säkert också sunt.

Jag gissar - att den dagen det är slut på pillren så kommer jag ändå såklart få vara vaken och aldrig prova igen. Aldrig första dosan... såklart :)

Andrahalvlek
tis, 2020-11-24 - 22:54

Nä, det är så dumt att läsa om alla biverkningar ? Ändå kan man inte låta bli. Och de brer ju på med gud vet allt bara för att svära sig fria liksom. De allra värsta biverkningarna fick jag av SSRI-medicinen. De gjorde att ångesten blev VÄRRE de första veckorna. Överjävligt. Tror inte några biverkningar någonsin kan slå det. Då gäller det att ha tilltro till att medicinen hjälper till slut.

Jag håller tummarna för att det går galant för dig! Men äventyra inte nykterheten!

Kram ?

Kennie
tis, 2020-11-24 - 23:13

Att sluta snusa var otroligt skönt för min speedade hjärna som ofta är uppe i varv även utan snus. Blev lugnare och sover bättre. Så det finns vinster med att sluta även där, både fysiskt och psykiskt. Älskade att snusa förr, men nu kan jag över huvud taget inte frammana något snussug, det har blivit en total icke-produkt för mig. Jag är förvånad själv, höll på att sluta och börja igen under typ tre år, och plötsligt bara funkade det...

Vjlo
ons, 2020-11-25 - 08:07

Tack alla :-)
Det är klart lite nervöst , men tänker inte äventyra mina andra viktigare projekt, att börja slösa tid o pengar igen på öl finns inte på kartan.

En effekt just nu verkar vara att det liksom inte spelar någon roll hur mycket jag snusar, får ändå inte samma effekt, kan ju undra vart allt tar vägen... Men medicinen - har jag läst på lite till - blockerar till ca 50% av alla receptorer, och lågstimulerar de som är blockerade. Så nikotinet har ingen möjlighet att fästa i lika stor grad som tidigare.

Hjärtat liksom går på lågvarv även om jag trycker in två av gammal vana. och ingen större kick heller.

humöret är inte så jättepåverkat än. vilket ju är bra, kanske lite lite mer lättirriterad.

Jag har märkt att jag varit frusen om händerna, ungefär som när man snusat jättemycket och är utomhus o det är kallt, det är inget stort problem. En annan bieffekt är att jag sover dåligt, är inte lika trött alls. Men är inte lika död på morgonen heller :-)

Jag gissar friskt, men antar att sömnen går till sig på ett tag ?

Så här, om jag inte slutat med annat i år hade jag gärna gett mig in i sluta-snus-kampen med berått mod, men jag såg en chans att slippa äventyra så mycket och ändå få bort snusandet.

Keep u updated

Vjlo
lör, 2020-11-28 - 09:18

Hej,
Jag dimper in med en liten status här, det som rör sig mest för mig är ju den medicinska avänjningen av snusandet. Jag hade ju verkligen aldrig tänkt jag skulle börja ta medicin mot det, men här är jag, har precis tagit morgondosen, inne på dag 6. Dosen trappas upp, första 3 dagarna en 0,5 tablett på morgonen (alltid ta i samband med att man äter något), sen resten av "kuren" en tablett morgon o en kväll, från dag 7 är det maxdos 1.0 mg(?).

Det är ju en ganska dyr medicin - ca 600 kr för de första två veckorna (hm... halva priset mot snusandet typ....)

Första erfarenheten, ungefär dag 1-3 tror jag var först att snuset slutade lukta "gott", och det smakade lite annorlunda i munnen, märkbart gav det mindre effekt, så spontant gick först förbrukningen ner till hälften, sen... på dag 3 så insåg jag att jag var uppe i samma nivå igen, men utan att egentligen få någon effekt. Typ "förnekelse" / "sorg"??

Igår köpte jag en dosa snus och en dosa nikotinfritt bara för att testa om jag upplevde någon skillnad. Nä, just det, just nu spelar det nästan ingen roll.. alla receptorer är tilltäppta verkar det som. Kanske en liten liten effekt, men den var då försumbar. Just nu skulle jag nog kunna fylla munnen med en hel dosa och knappt märka något, känns det som.. :-( Tråkigt faktiskt....

Men det är ju så man ska få hjälp, att det blir meningslöst få i sig nikotinet.

Det är ju en stor fördel att jag bara behöver ta ett medvetet beslut två gånger om dagen. Jag har nog med saker att kämpa o fundera med ändå, så det är skönt få åka lite räkmacka i detta fall.

Tur nog så stimulerar medicinen lite granna så det har ännu inte blivit brutala abstinenssymtom, det jag nog mest märkte av var igår då jag var lite extra trött under dagen o fick lägga mig o sova, men det är ju samtidigt inte konstigt, jag har ju haft svårt att sova o varit pigg mitt i nätterna hela veckan. Jag hade också relativt mycket huvudvärk en stund, och var irriterad o så. Men gick över.

Det finns tydliga framsidor också - på morgonen är jag inte lika "död" som jag brukar vara, vaknar lite lättare. Pulsslagen känns inte längre på samma sätt, så blodtrycket har nog steppat ner rejält.

Det är totalt en 12-veckors behandling, och jag får ett samtal från sköterskan en gång i veckan som kollar läget, som stöttar, och vi ska nästa gång bedöma om jag ska toppa upp med nikotinplåster när jag helt *ska* sluta snusa (dvs dag 16), fast eftersom jag redan nu känner hur lite extra stimulans jag får av snuset så tror jag att jag kommer klippa allt då, och kanske ta lite abstinens. den borde vara väldigt liten.

Säkert kommer en del kamp efter 12 veckor... men det är en bit dit :)

I övrigt, det har inte direkt varit lättare undvika godis denna vecka... så suget förflyttar sig nog delvis... Men överlag, är jag nöjd.

Belöningssystemet och vanor styr mer än jag vill och det är klart lite rörigt blir det i livet även med det här stödet med medicinen, men jag känner ändå stor förtröstan och lugn, förutom hetsätande av godis har jag inte t.ex. hamnat inne på bolaget, känner inte det är stor risk, men jag har fått prata bort tanken några gånger denna vecka. Allt sitter ihop.

Sedan har jag nog blivit lite mer förstående över att vissa behöver toppa sin sluta-med-alkohol med medicin för att få stöd. För inte är det en lättare kamp det... Där hade jag "tur" som inte var lika fysiskt beroende som med snuset.

Charlie70
lör, 2020-11-28 - 11:22

Tack vare att du delar dina erfarenheter har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har tagit kontakt med VC för möte med sluta-snusa sköterska. Jag vill sluta och jag behöver medicin. På onsdag smäller det!
Tack för det VillJuLevaOckså!

Kram!

Vjlo
lör, 2020-11-28 - 12:16

Jamen, vad spännande!

Jag har bara träffat sköterskan via telefon - men det är ändå bra, få prata med någon 200% neutralt och få stöd, bra få medicin (som ju går på högkostnadsskyddet dessutom...)

Det blir spännande följa hur det går för dig. Lycka till!

Angående abstinenssymtomen - de är i ofta helt obefintliga, till skillnad från cold-turkey-metoden.

??
Kram

Vjlo
tis, 2020-12-08 - 06:42

Morrn... Nu är det väl tisdag igen. Jag kom av mig att skriva i min egen tråd då jag la in något kort i en annan... Men jag är här o har hälsan i bättre form.

Alltså, det är lite jobbigt att helt sluta med snuset. Jag gjorde så att jag tjuvstartade med slutandet under helgen, slängde bort dosor i soppåsen på lördagkvällen och bar ut allt. Jag tänkte att det är bättre ta första smällen när jag inte jobbar...

Jag fick tips - och råd - av sköterskan att antingen börja med plåster eller nikotinpiller ett tag när jag slutar snusa, eftersom snus faktiskt är extremt vanebilande o ger mer dos än rökning. Rökare klarar slutandet ofta enbart med Champix, men vi snusare är snäpp värre. Så, sagt o gjort, jag har ju bestämt mig för att inte köra på bara egen maskin och lida igenom abstinensen, så i lördags kväll började jag knapra så sakta på förrådet av nikotintabletter.

På ett sätt - ja, ersätter ju snus med annat. Men det är fortfarande rejält lägre dos så jag får de trista abstinenssymtomen ändå - dvs trötthet, huvudvärk, märker i fingrar o fötter hur blodkärlen släpper eftersom det pirrar. Något börjar hända med lukten också, för helt plötsligt doftar nybryggt kaffe så oerhört gott.

Det är fortfarande skönt o rätt köra snuset via sjukvårdens 12-veckors-program. Stegen av abstinens & nedtrappning kommer lite mer kontrollerat, tyvärr utdraget, men framförallt mindre brutalt. Det är bra bli kontrollerad en gång i veckan av en sköterska som ringer och kollar hur det går. Champixen gör också att om jag skulle återfalla så faller jag inte tillbaka hela vägen :-)

Det märks på puls o blodtryck att de går åt "rätt håll". Sötsuget och behovet av att äta går nog lite åt fel håll, men okay då det går ta hand om sen om jag inte börjar halsa kakor hela tiden vill säga..

Jag märker väl att mitt humör ibland är lite mer stickigt gentemot kollegor. Delvis bra, för de kan ju behöva höra nått argt från mig ibland....

Har inga stora tankar o deppigheter i kroppen. Tänkte mest häromdagen att .... egentligen, det är bara några saker jag muttrar o buttrar om i mitt liv - ett par av dem handlar om hur jag har låtit vissa relationer bli i obalans (inte sagt nej, så jag blivit lite utnyttjad - på jobbet t.ex). Men... Om det är de stora sakerna jag har i mitt liv som är skit, så är det ändå vääldigt mycket bättre än hur det var för några år sen.

Att sluta med de tre missbruken som jag fått nåd o kraft o mod o ork och framförallt tillfälle att lämna under året har faktiskt gjort stor skillnad inombords. Oklart och osäkert hur mycket som märks utombords, men det är väl inte det viktiga :-)

Läste hos Andrahalvlek det där med promenader. Jamen... det är så lätt att sluta gå! Jag själv hade en ganska lång period det var lätt traska uppemot 15-20 tusen steg om dagen. nu tar jag mig knappt ut, kanske snarlikt skäl som hos henne - det är grått o trist ute - och jag har inte så mycket ångest i kroppen nu. Men min trötthet behöver botas så jag ska ta tag i morgonpromenader igen, och lunch, och kvälls... ska bara...

Blir ingen uppdatering om alkohol denna gång - håller mig borta från det i både handling och tanke. :-)

Hörs!

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 07:37

Underbart uttryck, det snor jag. Tänker ofta lite likadant - har jag inte värre saker att bekymra mig över, så är jag faktiskt lyckligt lottad.

Jag brukar också tänka så här när jag hör folk gnälla över skitsaker: ”Har du inte värre saker att beklaga dig över så har du det rätt okej i ditt liv ändå”. Men det säger jag inte till dem förstås. Istället möter jag dem med ett leende och börjar prata om något roligare.

Jag kunde INTE förmå mig att gå ut och gå i morse. Helt omöjligt. Gör ett nytt försök på lunchrasten, ställer ett larm pronto.

Kram ?

Vjlo
tis, 2020-12-08 - 08:53

Jag tog en promenad innan gryningen, inte så lång som jag tänkte mig, men det blev av i alla fall!

På lunchen kommer jag iväg på promenad även om jag inte väljer själv, för en säljare valde att förlägga ett "walk and talk" möte idag med utgångspunkt från mitt hem :-) Smart sätt att få träffas.

Andrahalvlek
tis, 2020-12-08 - 12:45

Det är verkligen en jättebra idé. Jag har hört om dem som brukar ha telefonsamtal så också nu i hemifrån-jobb-tider. Jag har inte kommit ut än ? Det regnar. Jag fryser (vilket är ovanligt för mig som är klimakterietant). Jag kan inte förmå mig, endast en hund hade fått ut mig idag känner jag ?

Ja, ja även solen har fläckar ?

Kram ?