Tre jobbdagar avklarade, tjoho. Enda grumset i bägaren är brist på nyheter. Och det är ett illavarslande grums när man gör tidning. Det känns som jag kokar supertunn soppa på gamla rester. Men det blir jävligt snyggt presenterade rester!

Två jobbdagar till, seeeen åtta veckors valpledighet 🥰 Vi längtar massor båda två! Fast jag fultolkar kanske valpens utbrott. När min egen hjärna går på sparlåga under lediga stunder.

Kram 🐘

@Amanda L Det har vi alltid, men jag är inte ansvarig för rekryteringen längre. Väldigt skönt att slippa - 15 år på den posten fick räcka.

Blev påmind i dag om hur länge jag har hållit på med det här. Vi skriver i morgondagens tidning om en svår olycka som hände för 30 år sedan. Och jag kom ihåg det nästan som igår eftersom jag var ansvarig chef just den kvällen.

Så många hemska saker man fått ta del av samtidigt som man ska rodda och fixa så att man får med nyheten i tidningen. Numer finns ju även webben och tidspressen är inte lika stor. Å andra sidan har man deadline nu, nu, nu istället.

Kram 🐘

@Andrahalvlek så fint att läsa om dig och vovven! Då startar ni er semester i dag? Vad härligt, och nu kanske vädret bättrar på sig så ni får fina höstpromenader i skogen.

Kram!

@Charlie70 Ja, det ska bli så mysigt. Började ledigheten med att inhandla en ny boll i snöre och en frisbee och en hållare till cykeln så jag ska introducera att gå bredvid cykeln för honom. På sikt behöver han springa bredvid för att få ut sin energi. Jag får inte upp tillräckligt tempo med mina artrosknän.

Direkt efter affären körde vi till en gräsyta där jag brukar låta honom kuta av sig, en plats som ligger lite avsides i en park. Bollen med väl synligt snöre var perfekt att greppa så han HÄMTADE bollen också, vilket var helt nytt. Innan har jag själv fått knalla iväg och hämta bollen. Nu kan jag istället kasta fler gånger. Och frisbeen var så populär att han genast ville gräva ner den under en buske. Man gör väl så med byten antar jag. Pudel är ju en apporterande fågelhund. Och nu sover han gott 😴

För egen del är min styrkestreak nu uppe i 36 dagar. Jag har fyra övningar för benen, två för ryggen och två för armarna. Det tar 15 min. Det känns lagom just nu, det är viktigare att fortsätta göra det varje dag - direkt efter frukost. Har funkat bra även senaste veckan då jag har jobbat. Övningarna har verkligen gjort nytta. Jag märker det när jag gör övningarna och även i min vardag.

Kram 🐘

Dag 3 på min åtta veckor långa ”valpledighet”. Det känns superbra so far. Jag bokar in saker som inkluderar andra människor 4-5 dagar per vecka. Imorgon ska vi till min jobbstad och där ska vi först luncha med en kompis-kollega i en park och därefter ska vi träffa min bästa kompis, som det var alldeles för länge sedan jag träffade. Det är ingen ordning på någonting längre nu när vi inte ses på jobbet, först corona och hemifrånarbete och sen slutade hon jobba hos oss 😢

Jag har inte längre framförhållning än en vecka på någonting eftersom jag vill utgå från lust och glädje. Och de som kan träffa mig på kort varsel vill verkligen träffa mig, då bereder man plats på ett eller annat sätt. Så tänker jag. Och så gör jag om någon hör av sig till mig. Vill jag verkligen träffas kan jag nästan slå knut på mig själv för att få till det. De vänner som skyller på allt och ingenting, och förhalar och skjuter upp i evigheter, är egentligen inga vänner utan mer bekanta. Sådana kan man ha gott om också, men de har nästan alltid en baktanke med sin ”vänskap”.

Det är idag dag 40 på min styrkestreak. Nu är jag upp i fem benövningar, två ryggövningar och två armövningar. Totalt tar det 15 min. Där tänker jag ligga kvar ett tag, för det känns viktigast att det verkligen blir av. Jag märker stor skillnad när jag gör övningarna och även i vardagen. Jag har blivit lite starkare. Jag har snittat på cirka 10.000 steg/dag under en vecka tre veckor i rad. När det var som sämst kom jag knappt upp i 6.000 steg/dag och vecka. Jag har fortfarande ont, men jag orkar mer och mer. Jag blir stärkt själsligt av att orka mer fysiskt också.

Varje dag, innan lunchpromenaden, tränar vi på ”hantering på bord”. (Stapla vana-på-vana.) Borsta, klippa klor, trimma nos och fötter, använda fönen osv. Han står verkligen inte still, och det går åt en massa godis som lockbete, men igår blev klorna klippta på tre fötter och jag fick gjort ett drag med trimmern på nosen. Idag hoppas jag kunna klippa klor på den fjärde foten och få till några fler drag med trimmern på nosen. Han biter mig typ hela tiden, vilket försvårar arbetet. Den 26/9 ska han till Hundfrisörerna. Då ska han klara av hantering på bord, och förhoppningsvis stå still till och med. Håll tummarna!

Nu när jag inte jobbar har jag mer ork att markera rejält när han beter sig som Stephen Kings skräckhund Cujo framåt kvällen (vilket tydligen beror på adrenalin och att han inte har sovit tillräckligt dagtid.) Jag tar mitt valpskap på högsta allvar och sover därför middag med honom efter lunchpromenaden, riktigt nice. Sova ihop med valpen är underskattad syssla. Ligger/sitter jag still så ligger han still och sover. Oftast.

Jag ställer larm i bilen för alla rutiner: Nattlig kisspaus 04.00, dags att gå upp 08.30, hantering på bord 11.30, lunchpromenad 12.00, kvällspromenad 17.00, läggdags 23.00. Plus att jag ställer larm för allt annat som jag ska göra under dagen som avviker. Det är så skönt att ställa larm - då slipper jag tänka på det mer sen.

Annars ligger det liksom och hoppar på en hylla i skallen oavbrutet: ”Glöm inte, glöm inte, glöm inte”. Är det nedskrivet i min kalendern och sen inlagt i mobilens larmlista så vet jag att saker blir gjorda, att jag inte glömmer eller inte hinner.

Sen har jag andra vanor som jag knyter ihop med andra vanor. Emil får alltid mat efter våra promenader morgon, lunch, kväll. Min artrosgympa gör jag alltid efter frukost osv. Efter mina utmattningar behöver mitt minne all hjälp den kan få. Allra helst som det mest är jobbsaker den är mest upptagen med att komma ihåg. Men inte nu. Nu kan jag släppa allt som har med jobbet att göra. Det gick svinbra att jobba förra veckan = jag var nöjd och alla andra var nöjda. Nu kan jag vila i den vetskapen och njuta av min långledighet.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Du och Emil/Cujo verkar trivas med valpledigheten. 🙂 Härligt! Njut av ledigheten!

Fantastiskt bra rutiner du arbetat in, väldigt inspirerande att läsa! Imponerande! Jag jobbar med att få in lite mer rutiner. Det blir sakta bättre, men jag är inte i närheten av dig. Bra att få lite tips då! 👍

@Amanda L Jag längtar tills han vill ligga i tv-soffan bredvid mig och bli klappad och kliad. Fortfarande är närhet för honom synonymt med att bita mig i händerna, både av kärlek och som lek. Så merparten av tv-kvällen får han stanna i hallen, endast sista timmen får han komma in till mig.

Kram 🐘

I början av juli blev yngsta dottern sjuk med hög feber - mamma fick hämta hem henne några nätter. Då fick hon pc mot öroninflammation och hon stannade tre nätter hos mig. Tur att jag kan jobba hemifrån och kan förskjuta min arbetstid både framåt och bakåt.

I lördags ringde hon och grät, hade lite feber och ”ont i hela kroppen”, vilket man förvisso kan få av feber. I söndags morse hämtade jag hem henne och igår toppade hon på 39,8. Utan andra förkylningssymtom.

I morse fick hon kissa i en mugg, sen ringde jag vc och vi fick en tid hos läkare kl 11.30. CRP visade på 161 (ska ligga under 5) och vita blodkroppar tydde på att infektionen vandrat lite uppåt njurarna. Så nu har hon fått ny starkare pc, och ska sova hos mig några nätter till.

Efter hjärtmuskelinflammationen som krävde två veckors sjukhusvård våren 2022, så blir hon väldigt orolig när hon får ont just i ryggen. Och vi föräldrar blir oroliga också, och vi är inte bekväma med att boendet fixar den övervakning som krävs. I bemärkelsen att man vistas i samma lägenhet större delen av dygnet och märker av en ev försämring.

Lilla tös ❤️ Hur ska det gå när mamma och pappa inte finns i livet längre?

Kram 🐘

Åh jag förstår din oro @andrahalvlek
Det blir ju ett annat sorts föräldraliv. Jag håller verkligen med om att du är en fantastisk mamma- och nu verkar du ju redan fått häng på detta med valpmamma. 🤗 Hos mig har hösten kommit idag. Ha en fin onsdag, kram 🥰

På fjärde dagen vaknade dottern upp och sa: ”Vad ska vi göra idag?” Och sen sa hon att hon sovit ”jättebra”. Totala motsatsen mot igår när jag vaknade då hon grät och skrek: ”Ring läkaren”. Hon hade panikångest och ont överallt.

Hon hade fruktansvärt ont i sin vänsterarm - och jag fick obehagliga flashbacks från den gången då hennes pappa hade hög feber och inte kunde lyfta armarna. Fick iväg honom först till vårdcentralen och sen vidare till akuten och röntgen. Som inte visade någonting. Men en läkare såg ett sår på hans hand och sa: ”Det där ska vi ta odling på.” Och det var blodförgiftning den gången och han var inlagd på sjukhus i två veckor. Aldrig tidigare eller senare har jag varit så rädd för att bli ensamstående tvåbarnsmamma.

Och igår morse satt jag där och velade - ringa ambulans eller ringa dotterns pappa? Jag valde det senare, och han kom med sitt lugn och lugnade även dottern. Han stannade några timmar och hennes mående förbättrades efterhand.

Nu känns det som antibiotikan mot urinvägsinfektion har börjat göra sitt jobb. I morse fick hon tablett 4 av totalt 14. Och jag är så tacksam för läkaren på vårdcentralen som lyssnade - både på henne och på mig - och som skrev ut lite kraftigare doningar, ifall bakterierna vandrat uppåt njurarna.

Och när dottern kvittrar och kelar med Emil blir jag varm i hjärtat och trött efter anspänning. Dödens trött. En natt till, imorgon fm kör jag hem henne till boendet igen.

Jag har knarkat glass de senaste dagarna. Knappt ätit något annat, bara matat in glass i parti och minut. Missbruk kan onekligen se olika ut, men att vi använder det för att dämpa starka känslor är solklart.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Våra barn har olika diagnoser, olika behov men jag kan och tänka så…..när inte min man och jag inte längre lever vem kommer se dig då? Vem kommer se att du behöver vård??

Jag tänker att du Andrahalvlek är klok som en bok❤️

Kram🐬

@Varafrisk Ja, det är verkligen en tuff insikt. Vi lever inte för alltid. Men det får gå, det måste gå. Boendepersonalen får steppa upp helt enkelt. Och yngsta dottern har en mycket klok storasyster som kan vara god man och fatta alla beslut när vi inte orkar/finns längre.

Vad det gäller din dotter Varafrisk och hennes slarv med mediciner. Slarvar hon med annat viktigt också? Jag tänker att hon kanske vore hjälpt av en boendestödjare? Så att du slipper övervaka henne. Hon verkar ju vara irriterad på det, och risken finns att hon beter sig våghalsigt för att trotsa dig. Det var bara en tanke. Det kan finnas alla möjliga behov av boendestöd.

Kram 🐘

@Andrahalvlek När hon är sitt vanliga jag brukar hon ta medicinen. Kan glömma det ngn gång. I fredags när vi var på vuxenpsyk sa hon ja t boendestöd. Kontaktsjuksköterskan skulle ta kontakt m LSS-handläggare. Jag känner att det är akut men vet inte när det kommer t stånd.

I Sverige har vi ju en hög grad av självbestämmanderätt vilket är bra i mångt och mycket. Jag skulle dock önska att det fanns lite mer tvingande åtgärder utan att det ska behöva bli ett tvångsomhändertagande.

Min förhoppning är att boendestöd kommer t stånd, att min dotter tycker att det är positivt vilket skulle kunna leda t ngn mer insats.

Kram🐬