@Amanda L Ja, så är det helt klart också. Att inte ha koll på läget och att det kan bli filterlöst. Jag kunde även känna skam om jag sade saker nykter på dagen men drack på kvällen, helgen, även när jag hade koll på läget. Och det för att jag var skamsen inombords och i en alkoholbubbla. Självkänslan var sargad av alkoholen och det kändes som att det syntes, att man kunde se igenom mig. Det var först när jag blev nykter på heltid som självkänslan ökade och skammen försvann tillsammans med alkoholen. En så härlig känsla!

Ikväll somnade jag på soffan klockan 21. Igår mottagning här hemma för ett barn som fyller jämnt- 45 personer med mat (buffé) och hög nivå på allt; körschema för att få ihop det med bara en ledig dag- fix och förberedelser och lite efter-städ. Bokat extra städning idag, så jag kom hem till fint och rent, tacksam. Åt framför teven (mkt ovanligt här..) och sen slocknade jag. Hög takt på jobbet. Men jäkligt roligt just nu. Har lärt mig denna vinter att jag själv kan bestämma mig för att det ska bli bra- och så blir det bra- låter simpelt men det går sina kringel-vägar inombords och landar där. Jag lär mig massor, utvecklat andra delar- tålamod och tillit- till mig själv och andra. Tänk att jag får vara med, växa. Är tacksam. Nu sova (igen haha) Helgen blir hemma i stan, vårt äldsta barnbarn kommer imorrn, han vill vara med oss så mycket han bara får. Känns så hedrande. Jag ska hämta (med bilen!) och sen hem och laga pizza. Men först en arbetsdag från hemmet. Kram på er 🥰

Idag är jag trött. Inte trött som i slutkörd eller in i kaklet vilket är mitt ordinarie trött- utan trött av vintern. Av kylan som inte släpper. Av vardagsverksamhet (autocorrect för vardagsvecka och det stämmer ju bra)
Haft en fin helg men på söndagen var jag så trött efter veckans kalas- matlagning- städ och fix för att allt skulle bli bra. Massa jobb som egentligen inte är svårt men som kräver mycket av mitt mindset. Hitta vägar fram i ny organisation som jag egentligen tycker är uppåt väggarna knäpp men detta kan jag inte påverka så jag gör det jag kan- påverka.
Jag var trött av barnkalas och jättefin middag på restaurang, och inget av detta var ”för mycket”. Men jag kände så. För mycket eller för lite eller båda delarna.
Vardagsdagar och lunk nu. Beställa frön och knölar. Ta sats för våren. Allt det som jag egentligen tycker mycket om men jag får inte till- glädjen?
Inatt när jag inte kunde sova bokade jag ett klippkort på ett träningsställe som jag verkligen gillar. Det är dyrt- och jag har ju redan sats. Men jag kommer inte igång och jag tänker att jag ska göra som jag säger till andra: hitta det som är roligt!
Den här träningen har jag inte ägnar mig åt på snart 10 år, men jag älskade de passen och att det var både svårt och jobbigt.
Så imorrn ska jag dit och testa.
Läser Pleijels senaste som är underbart fin.
Sjunger i min kör. Är pank efter detta dyra träningskort men kylen är å andra sidan full och katterna är gosiga som alltid.
Sov gott alla kämpar. Kram 🥰

Hej @gullisar! Tack för att ni kikar in och efterlyser denna ex-alkis men jag tror inte ni för ett ögonblick trodde jag satt nere på sunkbaren och drack STÖL för 59 kronor- eller vad billig öl nu kostar?
Ja det var så länge sen jag skrev så det har inte hänt på alla dessa år. Dels hade jag en massa att göra så jag ryckte inte jag riktigt hann med att skriva - det blev mest ”rapport” och lite tråkigt. Men främst fick jag 2024 års fräscha och riktigt livskraftiga influensa som tagit mig en dryg vecka att resa mig från. Ni vet kapitulation- och den får man anledning att öva på.
Nu var det länge sen- november sist- jag var sjuk. Men när jag blir sjuk så blir jag så skul. Sover i timmar. Hostar, jobbar lite, sover.
Jag har väldigt svårt med den här biten att vara hjälplös och det påverkar mitt psyke förutom min kropp.
Men idag har jag försökt att tala förstånd med mig själv. Ja, ni vet kanske? Det gamla vanliga- hur man skickar hem snoriga medarbetare men själv, själv håller man på att förgås av tusen listor som inte hinner åtgärdas - men hur ska de kunna åtgärdas när man är sjuk??
Så länge jag varit nykter så kommer såna ful beteenden och nedtryckande tankar om mig själv. Jag vet dessutom vad som utlöser dem: för mycket! För mycket med bästa väninna som förlorat ett sjukt barn. För mycket med så-säsong som drar igång- för mycket med räkningar som jag såklart betalar men har inte riktigt koll.
För mycket med allt och jag vet kanske fortfarande inget annat sätt att säga stopp än att min kropp värmer upp mig till 39,7 grader- och då ligger jag still. Blir orolig.
Något kring detta ska jag ta tag i på ett mer genomtänkt- eller känt- vis så snart jag blir frisk.
Nu ska jag uppdatera mig hos er kompisar och se vad som hänt sen sist. Kramar 🥰

@Se klart Kryakramar och styrkekramar i massor till dig ❤️ Finns det något av för-mycket-sakerna som kan strykas från to-do-listan? Färre frön/plantor? Färre familjemiddagar? Jag vet att det ger dig energi, men ibland kan man minska från 10 till 5 åtminstone. Inte avstå helt, men skapa lite mer luft mellan sakerna. Den viktiga ställtiden ❤️

Kram 🐘

@Se klart Krya på dig från mig också❤️. Vad sorgligt med din bästa vän❤️. Ibland ger man så mycket av sig själv och tar in så mycket att energin inte riktig räcker till en själv. Då skulle det vara skönt att även själv att få bli lite avlastad hos någon. Livet kan vara så oerhört tufft och orättvist ibland, men man måste bara orka ändå. Hoppas du kan vila lite från allt och återhämta dina egna krafter. Kram❤️

Tack @andrahalvlek och @vår2022
Ni har båda rätt.
Jag behöver dra ner för att hinna njuta och vara här och nu- inte sen och eventuellt.
Fröna vill jag inte ska vara ”bocka av” utan njuta av. Middagarna likaså.
Och så behöver jag aktivitet och vila i en bra cirkelrörelse. Och jag inser att om jag inte aktivt ser till den balansen- då fungerar den inte. Balansen uppstår så att säga inte av sig själv- när det gäller mig iallafall.
Det som har varit oerhört skönt när jag varit sjuk (och ledsen) är att min man lagat mat till mig- varje dag. Fisk och grytor och vegolasagne. Har känt mig rörd över det, och att han bara låter mig vara som jag är- lite skruttig.
Inatt när jag inte kunde sova började jag (igen) fundera på att sluta vara anställd.
Med en ordentligt mindre lägenhet och uttag av tjänstepension redan nästa år skulle det inte bli så många resor till Rio. Men det skulle nog gå. Jag skulle förstås kunna jobba på konsultbasis om jag behövdes- men jag skulle inte vara tvungen.
Det är förstås ett stort beslut för det bestämmer/minskar min pension ”livet ut” en del men vi pratar inte om fattigpension och dessutom är vi två.
Ska räkna vidare. Har ju med flit maxat boendet pga bra sätt att investera när man har råd/jobbat mycket. Men vid någon punkt vänder kurvan ner- maxkurvan.
Att jobba till 67 som ”min pension” föreslår känns som en omöjlighet. Jag jobbar i en väldigt ”ung” organisation, är redan äldst på jobbet.
Men bara tanken på all den tid som skulle uppenbara sig känns ju nästan berusande. Men man ska ju ha råd att göra något mer än att rulla tummarna också… tack för kloka ord mina forumvänner, betyder mycket! 😍🙏🏅

@Se klart Så gott att du tittade in igen. Jag trodde nog inte att du hade tagit återfall och definitivt inte på ngt sunkigt ställe för vad du skriver om är att du är mycket stabil i din nykterhet fast alkoholismen är en lömsk sjukdom! En del som har skrivit ett tag i "Det vidare livet" och är stabila i sin nykterhet försvinner ju bort efter ett tag. Vi vet aldrig varför hen slutar skriva men hoppas ju alltid att det går bra. Du är den som alltid har skrivit och därför blev jag orolig kanske inte för att jag trodde att du hade börjat dricka igen utan mer för att du skulle blivit sjuk utav kanske utmattning. Så som du beskriver här på forumet är min upplevelse att du har ett intensivt liv där det hela tiden pågår ngt och du ska räcka till för så många före jul tex skrev du listor med allt vad du skulle hinna med. Ja, jag behöver ju inte berätta för dig....jag tänker att du vet själv...fast i och för sig så vet man inte alltid för det är full fart i ekorrhjulet.
Du skriver om att du kanske inte längre vill vara anställd...du nämner att du inte kommer att bli fattigpensionär men du vill inte heller rulla tummarna....Min känsla är återigen utifrån vad du har berättat....att det kommer kanske inte hända...men hur ser du dig själv som pensionär? Vad är viktigast? Jag tänker att hur vi ser våra liv som pensionärer beror mycket på vilket liv vi har levt när vi var yrkessamma. Tänk att så småningom kanske bara bo ute i din stuga, odla växter, plocka svamp, äta croissanter, mysa med dina katter...Skulle det vara ett för lugnt liv eller skulle du kunna njuta? Jag tror att jag själv kommer hamna väldigt nära gränsen till fattigpensionär men så länge vi är två så tänker jag att jag kommer klara det. När jag blir pensionär vill jag öva mig på att trivas i mitt egna sällskap, åka på retreat, bo i en stuga nära havet en natt, bli volontär...det är inte säkert att det kommer att hända jo, att bli volontär tror jag kommer att hända...samt att äta lunch på mysiga ställen ute på naturvänliga restauranger.

Krya på dig! Varm kram!

Det låter som ett mysigt liv @varafrisk 🥰 Det stämmer det där om att räcka till för många. Och jag vet inte hur jag ska kunna dra ner på det. Svårt. Listor är en del av mitt liv, inte bara på julen 😊 Har ofta långa och många olika att bocka av- jobb och privat.
Ja hur skulle livet te sig om jag inte jobbade? Jag skulle vara mycket mer med mina barnbarn. Inte för att hjälpa till utan för att jag gillar dem så mycket.
Om jag skulle sluta jobba så här tidigt då får jag verkligen omprioritera. Men jag tror inte det är omöjligt.
Jag kan längta efter frihet med min egen tid. Att göra vissa uppdrag men inte stressa iväg på morgnarna. Jag skulle skriva mer, träna mycket, promenera och laga mat! Min priolista.
Jag har rest jättemycket ”förr” så jag drömmer inte om jorden runt, det är ju heller inte så modernt. Jag skulle ta tåg med mina äldsta barnbarn till London och gå på Harry Potter Studios.
Jag skulle åka skidor med mina yngsta barnbarn, inte i Åre utan på något litet ställe. Jag skulle hänga mycket med mitt yngsta barn som ska bli mamma i sommar. Bo mycket på landet- men absolut ha en mindre lägenhet i stan.
Och så skulle jag ta lite jobb-uppdrag och dryga ut min pension med.
Ja. Det låter som ett ganska bra liv. Många OM emellan- sälja lägenhet och köpa ny. Avveckla mig på min arbetsplats under höst/vinter. Trippelkolla pensionspengarna… avstå en väldigt bra pension för en mindre bra.
Nånting i detta känns trots allt mycket spännande att fundera kring!
Kram på er allihop 🌷

@Se klart Förstår att du gör listor mer än vid jul. Jag har inte själv barnbarn och kommer troligtvis inte få några. Jag kan ändå förstå känslan av att vilja umgås m sina barnbarn för sin egen skull inte bara för att kunna hjälpa till. Jag tänker att barnbarn skänker mycket glädje.

Eftersom detta är ett anonymt forum så kan jag inte berätta om var men någonstans har jag tagit del av små korta sekvenser av en annan människas liv som påminner mig om ditt liv. Det var sådär att jag kände….jag måste fråga vilket jag inte kan…eller jag ville berätta…

När jag läste om hur du önskar att ditt pensionärsliv skulle kunna se ut samt att du inte vet vad du skulle kunna välja bort i ditt liv just nu kom jag att tänka på en dikt som jag fick av en kurator (superlång mening). Vet inte om den är sann men det är en gammal kvinna fr USA som skrivit den..”Om jag fick leva om mitt liv”. Den har även dykt upp i flödet på Facebook. Andemeningen är att ta vara mer på livet…inte vara så försiktig…slopa en del måsten. Kanske du lever ditt liv men jag själv skulle behöva släppa på lite måsten och lyssna mer t hjärtat❤️Kram🌺

Hejsan! @Se klart, tänkte bara titta in och säga hej liksom. Hoppas att du är lite piggare och så. Solen skiner utanför köksfönstret här och borde väl gå utanför dörren på en promenad egentligen. Men känner mig ganska nöjd med att bara ta det lugnt. Har för en gångs skull på morgonkvisten tidigare idag kokat lite kaffe bara för kul liksom.

Har inte så stora krav egentligen. Haft nästan lite av en fest på varm mjölkchoklad och tre goda limpsmörgåsar alldeles nyss. Kör som rutin med god bacon-mjukost på två och en med kaviar. Jag brukar tänka som så, att hur hinner folk med så mycket. Det verkar som att tiden verkligen är som gamle Einstein sade – relativ på nåt sätt, eller väl i alla fall upplevelsen av tiden kanske.

Såg att du skrev om frön och sånt. Ja, det är väl dags att köra igång med plantering snart kan jag tro. Påminner mig om att jag nog borde gå in i rummet och vattna mina två krukväxter som nog törstar efter vatten. Det är två kaktusar av något slag som väl min farmor gav till min far när jag var liten. Borde väl någon gång när jag får tid och ork kanske ge dessa plantor lite ny jord, och dela upp dem på åtminstone en kruka till, så man plötsligt, då har tre blomkrukor. Men det är ett projekt som nog får vänta ett tag tills man får lite mer energi tror jag.

Ha en fin dag kompis!