Jag brukade alltid vara den som hade koll på när bolaget har öppet. Nu är det visst de som varit förbi bolaget idag och jag visste inte ens att det var öppet. Kanske känns som en futtig sak men känns skönt på något sätt att inte behöva ha koll längre.

Jag träffar väldigt få människor och de som jag träffar försöker jag hålla distans från. Nu är den jag träffar allra mest, senast i tidsdags, insjuknad i Covid. Han kände de första symptomen på kvällen efter jag träffat honom och tog testet dagen efter, alltså igår och fick svar idag. Vi får väl se hur det går.

Tidigare på lördagar var jag väldigt medveten om när bolaget stängde, och vilka kvällar de hade öppet längre. Nu är det något som helt hamnar utanför min radar. Totalt. Och det är ingen liten sak, det är ett förändrat mindset.

Det verkar onekligen som om du är i farozonen att ha smittats. Just i våra två städer har det tagit rejäl fart den senaste veckan. Jag skyller på hockeyn! I min hemstads lag konstaterades 21 smittade, och alla dessa personer har familj och jobb - och det är bara bedrövligt. Varför var det så viktigt att spela hockey i höst/vinter?

Gottnyttårkram ?

Min vän och hans familj har blivit väldigt sjuka. Tappat lukt och smak o.s.v. Dock är det väl inte i närheten av att behövas någon intensivvård i alla fall. För min egen del så kanske jag antingen aldrig blev smittad eller så är jag asymtomatisk. Jag har ju tidigare försökt distansera mig från andra och undvika trängsel, men jag känner att ett större ansvar för att sköta detta vilar på mina axlar ifall det skulle vara så att jag kan smitta andra nu.

Andrahalvlek: Jag hade alltid full koll på öppettider i de tre butiker totalt man finner fördelat på våra två städer. Det är verkligen ett förändrat mindset, som du säger. Det är onödig information som man kan sortera ut och memorera något viktigare istället.

Nu är det 5 månader om två dagar och det var tydligen 150 dagar för någon dag sedan? Tiden går fort. Visst känns det som om att liver är mycket annorlunda nuförtiden än vad det var för ett år sedan. Ibland undrar jag hur mycket det beror på nykterheten, som såklart är en stor förändring och hur mycket som beror på Covid, som gör att man jobbar hemma och inte kommer ut särskilt mycket.

Jag var hos psykologen igen i måndags. Det var väl bra, egentligen men det gick väldigt fort. Alkohol togs bara upp väldigt snabbt då jag fick frågan hur det går med nykterheten. Det känns väl som att jag fortfarande inte vet exakt vart jag kommer att hamna med samtalen. Jag känner att många av de frågor jag får kräver en hel del betänketid.

Den person som jag berättade om som drack på juldagen drack återigen på nyårsafton. Ganska rejält också, och på kvällen på nyårsdagen fick han åka in till akuten. Det finns ju egentligen bara två möjligheter. Antingen så förstår han inte allvaret i att dricka igen eller så är begäret starkare än konsekvenserna. Det troliga är väl att det är det senare.

Jag blir lika ledsen varje gång jag hör om människor som inte lyckas bryta, som rasar utför i 190. Påminns förstås om min pappa som tog fler återfall än jag kan räkna.

Om alkoholen tar mindre plats i samtalen hos psykologen så betyder det ju att det tar allt mindre tid i dina tankar också - och det är ju kanon!

Kram ?

Ja, det är sorgligt. Det måste vara fruktansvärt som anhörig att stå och se på utan att kunna göra någonting.

Jag kom själv att tänka på det där med browsertabbar och att inte ha för många öppna. Jag har provat på många olika saker de senaste åren, men många av de förändringar jag försöker göra till det bättre blir inte särskilt varaktiga eller så tar de lång tid att få in. Det tog mig en massa år att äntligen bli nykter t.ex. Jag skulle gärna vilja göra några fler framsteg. Med framsteg menar jag varaktiga förändringar i min livsstil som är positiva för mig och mitt mående.

Promenader har jag lyckats få in till en rutin, måste jag säga. Ett tag hade jag som måste att gå 10000 steg varje dag, men jag har nu släppt på det. Det är ett mål och senast jag inte klarade det var min senaste jobbresa. Jag kan känna mig ok med att skippa någon dag när det är bättre för mitt mående att göra det för jag vet att det inte betyder att jag kommer att sluta med det helt då det är något som jag uppskattar. Jag missar bara någon dag då och då de senaste 5 åren och det känner jag mig nöjd med och kan fortsätta med. Det känns inte alls som ett tvång ens, speciellt nu när jag inte maniskt måste få till 10000 steg oavsett.

Att jogga däremot... jag har försökt att komma igång med det flera gånger och det blir helt enkelt inte av. Jag gör det ett par gånger i veckan i kanske två veckor. Sen blir det en gång följande vecka och sen blir det en paus. Nu är det länge sedan jag försökte mig på det. Jag hatar det inte, men kanske är det inte tillräckligt roligt för mig för att få det till att bli till en rutin, vilket ju är vad jag vill. Jag vill inte ha en förändring som jag känner att jag måste tvinga på mig.

Meditera tycker jag om. Dock gör jag det inte varje dag. Kanske är det för att jag inte har så värst bra ordning på min kvällsrutin. Det kanske är det jag borde jobba på, då det ju är något jag borde klara av. Nu känns det som att jag måste anstränga mig för att jag ska lyckas borsta tänderna i tid och allt det där andra för att avsluta med meditation innan sängdags. Jag känner nämligen att jag behöver vara klar med allt som måste göras innan meditationen så att jag inte är stressad. Det betyder väl i sin tur att jag borde sätta tider för när jag måste sätta igång kvällsrutinen.

Nästa sak jag funderar på är att fixa lite vikter att ha här hemma för lite hantelträning. Jag är inte särskilt muskulös och har heller inte ambitionen att bli en seriös kroppsbyggare, utan tänker mer att jag ju inte blir yngre och mitt arbete kräver inte någon särskild fysisk ansträngning så jag tänkte att det kunde vara värt det att kanske byta ut lite bukfett mot en hälsosam mängd muskler och underhålla det. Det borde jag också få till en rutin, tycker jag. Min kollega föreslog att kolla på blocket och säljgrupper på facebook. Ganska snart blev jag påmind om att det är just efter nyår och det är hopplöst att leta träningsredskap i andra hand :)

Men det är väl lite så jag tänker mig. Inga nyårslöften utan mindre förändringar som jag kan planera in och göra till rutin så att jag fortsätter med dem utan att behöva tänka på det.

Det bästa är nog att lägga till en bra rutin i taget. Jag har en stegräknare på armen som jag i min iver ställde på målet 12.000 steg. Inte många gånger det uppnåtts kan jag säga, åtminstone inte vardagar utan skogsutflykter. Men senaste veckan har den surrat på armen nästan varje eftermiddag. Nu ska jag bara försöka hålla i det här.

Det viktiga är att man utgår från sin egen personlighet, vad passar mig? Under många år var lunchträning på ett gym min räddning. Nu när jag jobbar hemifrån passar ”gå till jobbet”, ta en lunchpromenad, och ”gå hem från jobbet” riktigt bra. Tiden morgon och eftermiddag stämmer väl överens med biltiden jag slipper numer.

Meditation på morgonen är det många som utövar. De första 20-30 min precis när man vaknat. Jag har inte provat själv. Jag ”lunchmediterar” oftast, i vilorummet på jobbet. Tyvärr har jag inte fått till någon varaktig rutin där, men jag tar till det när jag märker att det snurrar på lite för snabbt i livet. Det hjälper! Har gjort det mycket historiskt, och kroppen och hjärnan ”minns”.

Kram ?

Eftersom jag firar 11 månader nykter just idag så vet jag att du firar 5 månader som nykter ? Du kommer alltid att traska i mina fotsteg med ett halvårs förskjutning, eller hur? Det verkar inte som du umgås speciellt flitigt med tanken att bli en kontrollerad drickare i alla fall.

Jag bestämde mig nog på allvar vid 7-8 månader. Då var fördelarna med nykterheten stabila över tid och jag hade helt slutat sörja alkoholen som en gammal vän. Minns alkoholen som en kompis från förr, som jag haft kul med men som också strulade till mitt liv rejält. Och nu har vi gått skilda vägar och har inte lust att återses. Eller jag har inget behov av det i alla fall, och den struliga kompisen har hittat nya vänner.

Kram ?

Ja, jag hade på något sätt glömt av det hela nu på morgonen. Jag sov så otroligt bra! Jag har en såndär mockapär på armen som mäter steg, hjärtslag och sömn och som säger till när det ringer o.s.v. Jag lyckades tydligen få till 3 timmar och 51 minuter djupsömn, vilket min app säger är mer än vad 98% av användarna får och är nästan hälften av sömnen. Men jag la mig lite sent, tyvärr, så jag gick upp sent så har varit rörigt med att få igång allt med melodikryss o.s.v. Men jag känner mig riktigt utvilad och ska strax ut på promenad men var ju tvungen att kika in här först och nu kommentera då. Min plan var annars att vara först att gratulera :)

Jo, det blir väl förmodligen så att jag alltid kommer vara 6 månader efter. Alla fungerar ju olika såklart, men jag vet att det är denna vägen som kommer att fungera för mig. Just nu hör jag inte ofta av den av mina inre röster som propagerar för alkoholkonsumtion, men jag misstänker att om jag öppnar upp för förhandlingsutrymme så kommer den att börja smida planer. Jag skulle kanske kunna sätta upp hårda regler för det kontrollerade drickandet, som en del verkar ha gjort och kanske kanske skulle det fungera. Men nä, jag känner väl att med den här vägen så lämnar det inget förhandlingsutrymme alls.

Jag tycker det ser stabilt ut för dig. För egen del så tycker jag att det var först vid 5-6 månaders nykterhet som det lossnade på riktigt. Jag tycker det är lite synd att en del vill prova att dricka kontrollerat redan efter 3 månader/100 dagar. En på tok för kort tid enligt mig. Men, det är ju upp till var och en, och alla är olika. Jag har ju hela tiden kört efter ” tillsvidare” nykter, så jag vet ju inte hur det är att ha satt en tidsgräns.

Jaja, du verkar ju vara inne på samma linje som mig, AH med flera, härligt! Grattis till 5 månader! ?

Ja, alla är ju olika som du säger. 3 månader är ju ändå ett bra förstamål och många upptäcker väl att när de väl kommit dit så är de inte lika sugna på att börja dricka, även om det är kontrollerat, igen. Jag tycker ju om att tänka aldrig just för att alkoholjävulen inte får något förhandlingsutrymme. Min erfarenhet är att jag rent allmänt är dålig på att förhandla, jag kan ju inte ens pruta i Turkiet, och mot alkoholjävulen så förlorar jag varje gång. Jag tror att det är/blir mitt framgångsrecept. Ge inget förhandlingsutrymme!

Bra jobbat..Kan nog ligga lite i det du säger om prutning, tex. Att vilja köpa något och ge ett bud, inte vika sig..Ungefär likadant med alkohol..Ger du lillfingret så tar Alkoholen hela handen..?Om du förstår hur jag menar..

Tack miss lyckad! Jag förstår precis hur du menar, och det var precis så jag menade. Eftersom jag är medveten om hur dålig jag är som förhandlare så sätter jag mig inte vid förhandlingsbordet överhuvudtaget med alkoholjävulen.

Här ser vi ett exempel på hur dålig jag är på att navigera denna sidan. Du hade svarat mig i min egen tråd och jag märkte det inte förrän dagar efteråt :)

I ett försök att bli hälsosammare så har jag numera fasta tider på min kvällsrutin samt tider för när det ska vara skärmfritt o.s.v. Det gör väl att jag inte fastnar här och hinner inte läsa ikapp men det får vara så. På något sätt ser jag ändå fram mot att gå och lägga mig, även om jag inte är särskilt trött ännu. Jag tänkte ändå dela med mig av några visdomsord som jag citerar fritt ur minnet.

Om jag kunde dricka normalt skulle jag göra det varje dag.

Mina mer regelbundna sovtider gör att jag upplever att jag sover bättre. Jag blir ju inte yngre direkt så jag känner att det är befogat att börja ta hand om mig på fler sätt än att bara undvika alkoholen. Nu är det nog 3-4 dagar i rad där jag under slutet av sömnen, alltså sista timmarna innan det är dags att gå upp har drömt om samma tema om och om igen. Det har varit lite olika sammanhang och lite olika människor men temat har alltså varit det samma varje gång.

Varje gång är jag i en situation där jag vill dricka alkohol, men det är alltid lite hinder i vägen och jag måste planera för att få till det. Nu senast natten till idag så bodde jag specifikt på ett hotell just norr om Göteborg och jag hade sett att det fanns en kvarterskrog i närheten. Jag var dock med andra människor och jag minns inte varför men känslan var hela tiden att jag ville dricka mer än vad jag kunde dricka i situationen, om alls. Så jag la mycket tid på att se var jag kunde få tag på alkohol. Jag, som ju promenerar mycket, kunde ju gå på en promenad och smita in i kvarterskrogen och dricka ett par öl. Det var söndag i drömmen och systemet var stängt.

Väldigt liknande drömmar har jag alltså haft varje natt. Det har varit mycket funderande och planerande kring alkohol på olika sätt alltså. Det var väl inte helt olikt hur det var den sista tiden. Jag har ju haft liknande drömmar innan men lite märkligt att det kommer så många i rad. Jag har inte haft något som helst sug när jag väl har vaknat, så på ett sätt är jag väl inte orolig så, men har ju funderingar kring varför dessa drömmar dyker upp. Har jag tryckt undan min önskan att dricka så mycket att den bara kan manifestera sig genom mitt undermedvetna som i mina drömma och så vidare? Det känns ju inte som att jag går igenom något speciellt just nu. Jag kanske inte har varit så aktiv här den senaste veckan förvisso, men annars är det ju inte så stor skillnad. Förutom att jag har bättre sömn nu. Kanske det bara är att jag drömmer mer och minns drömmarna i större utsträckning och att jag egentligen drömmer mer om alkohol än vad jag känner till.

Återfall sker ju då och då här på forumet, och det har diskuterats här på forumet också. Det är säkert ditt undermedvetna som vill påminna dig om hur besatt du var, vilket planerande som krävdes för att få till drickandet. Eller nåt.

Jag är kass på att tolka drömmar ? Drömmer inte mycket alls längre. Eller rättare sagt, jag minns inte drömmarna så ofta längre. I mina drömmar kaskadkräktes jag vid alla möjliga olämpliga tillfällen, så de drömmarna slipper jag gärna helt.

Kram ?

Är du säker på att du absolut inte vill kunna dricka kontrollerat någon gång i framtiden? Det kan i så fall vara det som ”spökar”. Ingen fara, det är ju bara drömmar och du dricker ju inte på riktigt. Jag har drömt en massa om alkohol, och det har följt ett mönster helt klart. Jag tycker det är intressant med drömmar, coolt på något sätt. Efter 6 månaders nykterhet har jag inte haft någon dröm där jag dricker överhuvudtaget. Får se om det dyker upp någon mer sådan dröm.?

Säkert olika från person till person dock.

Nu hade jag en liknande dröm igen. Det var väldigt invecklat. Det handlade hela tiden om jag skulle kunna få tag på alkohol eller inte, men jag ville inte göra det uppenbart för alla andra hur viktigt det var och hur mina tankar kretsade kring det. En av de sista sakerna jag minns är att jag skulle få skjuts till ett tåg. Tågets slutdestination har ett systembolag på 10 minuters avstånd och det var ett oändligt dividerande om jag skulle hinna dit eller inte och samtidigt försöka förklara för min skjuts att jag verkligen vill med nästa tåg. Problemet var att jag egentligen inte borde ha något att ha bråttom till.

Det kan absolut vara en påminnelse om besattheten, Andrahalvlek. Jag är inte en sådan som tror att drömmar försöker att säga oss något eller att man kan spå eller tyda drömma på det viset. Man vet ju inte exakt varför vi drömmer, men en teori är ju att det är ett sätt att bearbeta det som lagrats i minnet och försöka spara det som är viktigt och rensa ut det oviktiga samt att bearbeta komplicerade tankar och känslor. Så något finns ju där. Vad jag försöker säga är väl att jag inte tror att man kan kolla upp i någon drömtydningsbok, "Aha, jag drömde om alkohol. Det betyder att jag kommer bli gravid imorgon" men på något vis är det väl ändå ett fönster till den del av medvetandet som vi annars har mycket begränsad tillgång till. Det är förvisso inte säkert att vi kan få ut något vettigt av det och tolka det. Men såklart måste det finnas någon anledning till att jag drömmer så liknande drömmar varje natt just nu.

Torn, du ställer en intressant fråga som är något komplicerad att svara på. På ett sätt skulle jag ju egentligen vilja kunna dricka som alla andra. Jag skulle egentligen inte vilja ha hamnat där jag är nu. Däremot vet jag ju att jag inte kan det, så jag har gett upp den tanken. På ett sätt har jag kanske förlikat mig med det. Ja, jag vill vara nykter. Men det är för att det är det bästa för mig och jag tycker att det fungerar bra.

Det känns ju inte som att jag går på vita knogar nykter. Vi pratar ju ibland om hur svårt det är att bli nykter när man egentligen inte vill det. Man måste själv vilja för att lyckas. Jag vill ju vara nykter och känner inte att det är svårt att vara det heller. Egentligen är det väl såhär. Jag skulle kunna leva mitt liv på tre sätt.

1. Som en någotsånär fungerande alkis med tafatta försök att kontrollera mitt drickande, med risk för att "fungerande" blir ett allt mer relativt begrepp över tiden.
2. Som en nykter människa.
3. Som någon som dricker kontrollerat vid väl valda tillfällen.

Om jag verkligen är ärlig så är det ju alternativ 3 jag hade föredragit. Men det alternativet är egentligen ett skenalternativ för mig, då det alternativet egentligen inte ligger på bordet för mig. Att välja 3 slutar i princip likadant som att jag har valt alternativ 1

Så egentligen är det ju med den vetskapen som jag är helt nöjd med alternativ 2. Mitt vakna medvetna jag har inte spenderat i princip någon tid alls att fundera på alternativ 3 eller sörja för att det inte är ett alternativ för mig. Jag är väl kanske pragmatiker på så vis. Men det kan såklart vara mitt undermedvetna som fortfarande tycker att alternativ 3 ligger på bordet. Dock är det ju intressant att jag inte drömmer att jag är lycklig och full utan det handlar mycket om planerandet och att få till det att kunna dricka utan att alla i omgivningen känner till omfattningen.

Jag känner att det är lite svårt att förklara hur jag tänker, men kanske kan ni få ihop något av det.

Jag tror att genom att du skriver om det här, och verkligen funderar över det medvetet, så är nog de drömmarna snart ett minne blott. Någonstans i ditt undermedvetna har du tydligen inte dissat alternativ 3 helt.

Jag skulle också önska att alternativ 3 funkade, men risken är för hög för att ens chansa. Jag är ingen gambler. Sen är jag lite motvalls till min natur och blir rejält provocerad av att det i vissa sammanhang ”krävs” att man ska dricka. Vem bestämmer det? Då ska jag minsann inte dricka, för att bevisa att det inte alls krävs. Jag klarar mig utan de få tillfällena utan problem. På så sätt har jag kanske satt ner foten mer i frågan än du har gjort. Det är kanske därför du drömmer om just det, du har inte satt ner foten ordentligt än.

Sen vore det verkligen chockartat om du blev gravid imorgon ? Tack för det skrattet!

Kram ?

Troligtvis har dina drömmar att göra med alternativ 3. Men, det som slår mig ser jag nu, är dock att dina drömmar verkar vara väldigt lika de jag hade i början av min nykterhet. Då när jag oroade mig mycket för att berätta för andra att jag slutat dricka. Känner du dig helt trygg på den punkten? Alltså, att du inte är orolig för vad andra ska tycka om att du inte dricker. Att det finns lite skam kvar. Det kunde i så fall även vara detta som ditt undermedvetna jobbar med på natten.

Nu spekulerar jag bara, ? Jag är ingen drömtydare, men som sagt, jag har sett väldigt tydliga samband mellan mina egna drömmar och hur jag tänker i vaket tillstånd. Jag tycker därför att det är intressant med drömmar.

I alla fall, som AH skriver, det är nog jättebra att du ventilerar drömmarna genom att skriva här. Hux flux så är de väck.

Ha det bra!