av cthd

Jag kommer inte ihåg hur eller varför det började. Men sakta sakta började jag/vi dricka vin till vardags. I början tror jag det bara var någon gång ibland, men de senaste åren har det blivit varje dag. Vi delar på en flaska på kvällen. Oftast är det min idé (99%), det är jag som ställer frågan ’Vill du ha något att dricka?’. Jag behöver inte precisera vad det gäller för dryck. Ibland säger han nej, han vill hellre bara ta sig ett glas rom eller whiskey och för honom räcker det. Då står jag där och undrar - men jag då? Jag är inte så förtjust i starksprit, jo bara gin & tonic. Men det är vinet som har tagit över. Så, jag kan öppna en flaska för att ta ett glas, det kan bli två. Ibland räcker det, men då står ju flaskan kvar till dagen därpå och då dricker jag upp den till lunchen istället. Ibland tar han ett glas och jag tömmer resten av flaskan, lika bra för då finns ju ingenting kvar till dagen efter.

Jag har under många år jobbat på samma ort där vi bor, så jag har gått hem på lunchen.
Vi bor inte i Sverige utan i ett land där man kan köpa alkohol i matbutiken. Ibland när jag inte har planerat min lunch har jag gått förbi matbutiken på vägen hem, och då slinker en flaska vin ner i korgen, både till lunch och till middag. Jag har även hittat en webbsida som säljer alkohol, med express leverans på 24h. De har fantastiska erbjudanden och ibland erbjuder de gratis leverans - då måste man ju passa på…
Nu har jag bytt jobb, men får jobba hemifrån flera dagar i veckan. Då blir det också lätt att ta sig ett glas.

Min sambo dricker inte som jag. Han behöver inte dricka, egentligen konstigt då han inte kan eller vill sluta röka. Han kan ta sig ett glas eller två och sen är det bra. Han dricker aldrig på lunchen, varken på vardagar eller helger.

Det här är inte den första gången jag försöker. Vad jag försöker är inte riktigt klart ännu, men här och nu är det att inte dricka. Varje dag utan är en bra dag.
Jag har gjort vit månad tidigare, jag har haft uppehåll på flera veckor pga medicinering, så jag vet hur skönt det är att inte dricka. Att vara sig själv, vara hel. Att veta att när jag skrattar så är det för att JAG tycker något är roligt. Att veta att när jag blir arg och bråkar, då är det för att JAG är arg, inte för att jag är berusad. Den där känslan att vara fri.

Jag har tidigare pratat med min sambo om mitt problem. Han säger ’ok, då drar vi ner på drickandet’, men det är ju lätt för honom att säga, han har ju inte samma dragning som jag.

Den här gången så har jag inte sagt något, bara anmält mig till programmet här och i och med det också börja skriva offentligt. Jag har skrivit för mig själv under de tidigare gångerna, men nu tar jag steget och låter andra läsa.

Idag är jag inne på dag 4 och det känns bra.

cthd
lör, 2025-11-15 - 17:09

Resan har varit väldigt lång med många hinder, men nu känner jag att jag vågar ropa hej :-)
I morgon är jag 302 minus 3 dagar alkohol fri och det är 200 dagar (6 1/2 månad) sedan jag senast drack alkohol.
Tog tag i problemet (igen) i januari, kände att jag behövde en ny paus. Mycket jobbigt i början, som vanligt, men jag ändrade mitt sätt att hantera det. Hade tidigare läst This Naked Mind av Annie Grace som jag blev väldigt inspirerad av, men lyckades inte hålla fast vid det. Hittade nu Holly Whitakers bok ’Quit like a Women’ och det bara klickade.

Jag kom fram till att jag inte kan dricka måttligt. Med det menar jag att jag kan inte dricka ett glas då och då. Jag har försökt med det så många gånger och det slutar alltid på samma sätt - efter några veckor så dricker jag igen varje dag.

Från att ha tänkt att jag skulle ta en längre paus kom nu tanken om att jag vet inte hur länge den här pausen ska vara och jag ser fram emot att se hur lång den kommer att bli. Ställde mig frågan - vill jag verkligen dricka? Whitakers budskap att inte ifrågasätta sitt beslut att inte dricka fastnade.

Men vi hade en middag i början av april på 1* Michelin restaurang där vinet ingick i menyn, så jag drack 4 glas den kvällen. Funderade på vad det gav och kom fram till ingenting. Jag kände mig mer och mer färdig med alkoholen. Hade dock 2 flaskor kvar hemma som jag ’behövde’ dricka upp. Så det blev 2 ytterligare drick-tillfällen i april, då vi (sambon och jag) delande på dessa flaskor, båda gångerna funderade jag på vad det egentligen gav, återigen ingenting och 30 maj blev den sista gången.

Vad som också har hjälpt mig den här gången, mer än de böcker jag läst, är att jag tog kontakt med en ’sober coach’ via Instagram och har haft möten med hennes grupp 2 gånger i veckan sedan dess. Att få prata och lyssna på andras historier är någonting som har blivit så viktigt för mig. Att våga vara jag, visa mitt ansikte och riktiga namn har gjort att jag har börja ta mer ansvar för mitt tidigare beroende och min historia. Jag har förstått med hjälp av henne och även med Holly Whitakers bok, vikten att jobba med mig själv. Det är så mycket mer än att bara sluta dricka.
Jag har nu ingen önskan eller lust att dricka alkohol. Jag mår bra som jag är. Min sambo dricker fortfarande, men mycket mindre än tidigare. Vi går fortfarande ut, festar med vänner, dansar på nattklubb till kl 4 på morgonen, skillnaden är att jag gör det nykter och det fungerar utmärkt. När jag blir trött och tycker att dom andra är för jobbiga och full, då går jag hem.

Jag mår bra, min ångest har blivit så mycket bättre, jag sover ok (har alltid haft problem med sömnen), jag är finare i hyn. Men framför allt så känner jag mig så mycket lugnare och harmonisk. Jag känner mig hel igen.

Jag har tidigare läst andras historier om hur dom helt plötsligt bara kände att nu var dom klara med alkoholen, inget mer av dricka måttligt eller ta en längre paus, utan att bara säga - Jag har slutat, jag dricker inte alkohol längre. Jag förstod det aldrig. Men nu gör jag det. Det har tagit så mycket tid och energi att kontrollera mitt drickande att jag kände att det är enklare att inte dricka alls.

Claire Pooley skriver i sin bok Sober Diarys att det är som en hinderbana som man måste ta sig igenom. I slutet av hinderbanan är livet vackert, ljust och mycket bättre, men man vet inte hur lång banan är. Hoppar man av, då måste man börja om från början.
Så många gånger som jag har påbörjat min hinderbana och sedan hoppat av för att sedan försöka igen.

Och nu är jag framme på andra sidan!

Det har tagit den tid det tagit, klart det hade varit bättre om jag hade fattat allt detta tidigare.
Jag hade aldrig som mål att bli beroende av alkohol, jag gjorde det jag trodde var bra för stunden och när jag väl var fast i det så var det så mycket svårare att komma ur än vad jag trott. Jag ser att jag har varit påverkad av filmer, serier och böcker där det dricks. Att se vänner och bekanta dricka, att göra som ’alla andra’. Men man vet ju inte hur det ser ut på insidan hos de andra. Dom vänner man tror ’dricker normalt’ kanske också har problem, så som jag hade. När jag nu pratar med mina vänner om att jag har slutat dricka säger alla ’Men du drack ju inte så mycket’. Dom flesta blir förvånade när jag säger att jag drack varje dag. Jag känner ingen skam längre när jag pratar om det. Det var så det var då. Jag är istället stolt över att jag insåg att jag hade ett problem och att jag tog tag idet.

Förhoppningsvis kan detta inspirera och ge hopp!

Fridens liljor,
cthd

vår2022
lör, 2025-11-15 - 18:14

@cthd Vad roligt att du tittar in igen och grattis till dina alkoholfria dagar🥳 men framförallt till din nya insikt, att du har slutat och dricker inte alkohol längre. Jag kan känna igen mig i det, det liksom bara föll på plats och landade i hela mig.

Låter spännande med ”sober coach” och att du vågar vara du. Jag tror att när man vågar vara sann och ärlig med sig själv så släpper skammen. Att man känner självmedkänsla och möter sig själv med värme och förståelse istället för självkritik och dömande. Att man har acceptans för sina misstag och istället lär sig av sina misstag och får nya erfarenheter.

Fortsatt lycka till på din fina resa❤️