Jag är strax över 30, har tre små barn, man hus och pluggar en krävande utbildning på universitetet. Och jag dricker. Och jag har sån ångest och panik för det.
Alla runt mig ser mig som en supermamma som är så himla duktig och orkar så mycket. Bara min man ,(tror jag) vet att jag har problem a.
Det har kommit smygande, för 3 år sen hade vi en kris och var nära att separera, då drack jag för att komma igenom det, och sen har jag fortsatt att "vardagsdricka" och senaste månaderna har jag druckit i princip varje dag. Och jag dricker tills jag stupar. Är hemma mycket så ingen som märker i skola. Ska börja jobba snart och vill vara heltvfri tills dess.
Jag mår så dåligt av att det går ut över barnen, (orkar inte vara aktiv dagen efter, blir lättretad, de märker att jag är annorlunda) skäms oxå över att grannar, mina föräldrar och andra ser mig helt plakat.
Kan inte fatta att jag hamnat här, "den perfekta tjejen"
Min man hatar när dricker, (förutom att han gillar att ha sex med mig när jag är full, vilket komplicerar saken)
Har sagt många gånger till mig själv att nu ska jag aldrig mer dricka.
Men nu ska jag verkligen ALDRIG mer dricka. För jag är alkolist!!
Detta ska vara sista gången jag vaknar med dåligt samvete, ångest, rädsla och sorg.
Snälla ni där ute, hjälp mig att hålla mitt löfte...

Mammatill3

Tack.
Vill bara snabbspola ett år fram och kunna vara utan a helt. Men ska ta en dag i taget.
Jag är alltid hård mot mig själv, det är nog grunden till problemet.

Mammatill3

Nu har barnen vaknat. Ska fokusera på dem idag och hälla ut resterna av vinet i vasken. Ikväll ska jag plugga, och då kan jag inte dricka. Orkar inte med att min man bråkar om att jag var full igår igen, så tänker åka iväg till nåt roligt ställe med barnen.

Märtan

Dricker din man eller är du ensam i detta?? Mitt tanke som alltid är att vara ärlig, mot sig själv och sin man. Att hälla ut vinet är bra, men lista ut dina fällor som du sätter för dig själv och ta en dag i taget, det går ❤️

Alina

Jag vill också blir fri från a och är också mamma till 3:)
Jag tror inte det är alkoholen som jag är beroende av utan själva avslappningen. Det är som en belöning utav dagens arbete. Vill så gärna hitta en annan belöning men jag vet inte vad.
Vi är många här som lever ett väldigt "normalt" liv utanför stängda dörren, men går in i en sorts puppa på kvällar. Jag känner delvis igen gällande sambo, min däriemot ser till att det alltid finns a hemma. Jag tror inte att han tycker jag har ett problem, men det har jag det vet jag. Han dricker mycket han också, men jag tror inte han har några planer på att sluta, det är en viktig del i hans liv.
Nu Mammatill3 så tar vi tag i detta, det klarar vi! Jag brukar säga till mej själv gällande andra saker-Hur svårt kan det vara, en dag i taget!
Kram!

Mammatill3

Jag är ensam. Min man dricker i princip aldrig, av våra 12 år tillsammans har jag sett honom berusad max 5ggr. Därför tycker han att jag är extra svag och har noll förståelse för mina vanor.
Alina, vad lättad jag blev av att höra att det finns fler mammor som mig...
Jag dricker ofta som "medecin" för att lugna mig när barnen är jobbiga eller när jag och maken bråkat. Känner oftast inget "sug" handlar mer av ren reflex. Vill verkligen inte förlora det jag har...och vill inte att barnen ska råja illa ut eller påverkas mer av att mamma är lullig vid nattning eller helt slut dagen efter...
Vad är det som triggar dig? Är dina barn stora eller små?

Mammatill3

Och så tacksam att det här forumet finns, för jag är verkligen ensam i detta. Att gå på aa möte finns lixom inte på kartan, är glad om jag hinner dricka kaffet sittandes 5 min på morgonen. "Stjäl" tid för att hinna skriva detta. Men vet att om jag lägger ner a kommer jag få så mycket tid till andra, roligare och mer njutbara saker.
Ikväll ska jag byta ut vinet mot en kopp te och lång varm dusch. Snart är första sagen över och jag ska fixa den...

Idamia

Hej!
Jag vill bara säga, att din text hade kunnat vara min, för några år sedan! Åh, vad jag vet hur du känner. Jag har haft en resa, med vinet, som jag inte önskar någon annan människa här i världen. Nu är jag nykter, men det var många smällar innan jag klarade att leva nykter. Mycket insikt och mycket jobb med mig själv. Jag vill bara säga att du har mitt stöd. Jag vet hur du har det! Jag vet hur man känner sig som mamma och jobbet för att hålla upp fasaden. Jag vet allt om det! Stor kram

Mammatill3

Idamia, hur länge har du varit fri? Hur länge fick du kämpa?
Just nu har jag inget sug alls, men jag vet att om barnen får utbrott nu vid läggningen eller om min man surar över igår så kommer ångesten...

Idamia

Det började på samma sätt som för dig. Högpresterande och med tre barn. Jag klarade allt! Trodde jag alltså.. Jag började dricka vin för att få en stunds lugn och ro och visst, det fungerade några år. Sedan blev det mer och mer.. Jag visste hela tiden att det var fel. När jag började bestämma mig för att inte dricka (kanske 5-6år sedan) gick ju det bra, periodvis. Problemet var efter dessa perioder.. Då drack jag fruktansvärt mycket. Tog återställare. (Jag??? Återställare?? Jajamän!)
Nu har jag varit nykter i drygt 1 år. Jag är 37 år nu.

Mammatill3

Känns så konstigt att jag ens skriver här.
Jag som är så "duktig"...
Har tom funderat på att skaffa en fjärde bara för att under graviditeten "kan" man ju inte dricka. Fast jag är inte säker på att jag skulle klara det heller, jag som tvingade alla sprita händerna innan de tog i min baby, sitter full och läser godnattsaga...bakis på lekplatsen...helt sjukt...

Idamia

Jag skaffade ett tredje barn, just av den anledningen. Att då var jag ju tvungen att vara nykter. Jodå, det hjälpte i 9 månader, sedan drack jag värre än någonsin. Förstå ångesten när man är full med en tre månader gammal bebis och ÄNDÅ inte slutar?!
Jag ser mig själv som en god, intelligent och moralisk person, vilket jag också är, så länge jag lever nyktert. Att leva nyktert för mig, är så otroligt mycket mer än att vara nykter. Det är ett annat tankesätt, ett annat sätt att leva mitt liv. Jag vet, svårt att begripa vad jag pratar om... Men alkohol, för mig, handlade om att döva jobbiga känslor.
Jag levde i en destruktiv relation, med barnens pappa. Jag lämnade honom för 1,5 år sedan. Strax innan jag lämnade honom var de sociala myndigheterna inkopplade. Då, kunde jag inte ta emot den hjälp de erbjöd, det kom senare. Jag berättade för min arbetsgivare om mina problem och fick en oerhörd hjälp! Dock var det inte ett rakt spår mot nykterheten, men vändningen kom där. Nu är jag en bra mamma, varannan vecka. En stor tröst för mig är att jag ALLTID är tillgänglig för dem, nuförtiden

Mammatill3

Första dagen har gått bra. Myste med film med maken och drack te.
Idamia, jag förstår precis, när vi nästan gick isär och jag drack för döva ångesten var 2an nyfödd...då var det ren whiskey som gällde...
Jag ska fasen fixa detta, för jag vill inte vara den personen jag varit senaste 6 mån. Tänk vad skönt att inte ha ångest över vad man gjort eller inte gjort, att barnen sett mig full eller att andra märker att man är påverkad...
Imorgon är en ny NYKTER dag!
Tack idamia för att du delar med dig, betyder verkligen mycket för mig. Har ingen att prata med detta om...

Mammatill3

Ny dag
Känner mig trött, sliten och ledsen. Tusen "måsten" och barnen går mig redan på nerverna. De har varit hemma sen 1 juni och jag är sååå trött. Bara bråk och gnäll hela dagarna. Nästa vecka börjar den stora skolan, ska bli så skönt. Ska göra allt för att hålla ut tills dess så kanske det känns lättare sen...

Alina

Min barn är 10,12 och 19 så jag har inga små barn. Men mitta (små)drickande började när de var små med lite lugn när de gått och lagt sig, ca 2 glas vin och det var det. Senare så vart det mer och mer, och till slut så cirkulerar de flesta tankar omkring alkoholen. För mej så finns det inte heller på tapeten med aa möten, jag skall banne mej klara detta. Vi är många som är duktiga i det vi gör och undrar hur det kunnat bli såhär, vi sköter våra barn och arbeten. Det var en kollega som sa till mej för ett tag sedan att-Du verkar ha koll på allt med barn och hus och hem! Jo, tänkte jag, att så har det varit men nu så är det inte lika ordentligt. Jag vill så gärna få distansen till alkoholen, ha varit utan i 10 dagar så att tankarna får skingra sig men just nu är tankarna ständigt där. Men det är bara jag som kan göra att det sker så det är bara att hänga på! Jag skall tänka på er alla när det blir som värst:)
Apråpå jobbiga barn så är det en kämpig tid under småbarnstiden, blir nog skönt för dig när vardagen kommer. Och en dag sitter man med lite större barn och skrattar lite om hur tiden var med småbarn (om hur rörigt det var emellanåt).
Kramar!

Försök vila när du kan. Ta med barnen ut till lekparken och "gofika" till er. Eller hälsa på vänner. Ut i skogen? Barnen bråkar oftast mindre ute. Min minsta är 12. Men kommer ihåg när jag var så trött och det enda man önskade va att dra täcket över huvudet och sooova. Styrkekramar till dig...

Mammatill3

De är 3 4 och 6. Treåringen är sjukt krävande just nu, 4åringen har alltid varit väldigt mycket och 6åringen är uttråkad och gnäller mest hela tiden.
Älskar ju dem mest av allt men de driver mig till vansinne ibland...och då är det så lätt att ta till vinet för att lugna sinnet.
Men inte idag...

Mammatill3

Dag 2
Är snart slut. Klarat mig förbi alla "fällor"
Matlagning, syskongräl, grinig make, nattning...men det var inte lätt. Kunde nästan känna smaken på tungan...
Och har flera ggr tänkt att jag förstorar upp allt, att jag inte alls dricker för mycket. Men det räcker ju att kolla vad jag skrivit själv här så ser jag ju att det inte stämmer...
Imorgon, ännu en NYKTER dag!