Jag är strax över 30, har tre små barn, man hus och pluggar en krävande utbildning på universitetet. Och jag dricker. Och jag har sån ångest och panik för det.
Alla runt mig ser mig som en supermamma som är så himla duktig och orkar så mycket. Bara min man ,(tror jag) vet att jag har problem a.
Det har kommit smygande, för 3 år sen hade vi en kris och var nära att separera, då drack jag för att komma igenom det, och sen har jag fortsatt att "vardagsdricka" och senaste månaderna har jag druckit i princip varje dag. Och jag dricker tills jag stupar. Är hemma mycket så ingen som märker i skola. Ska börja jobba snart och vill vara heltvfri tills dess.
Jag mår så dåligt av att det går ut över barnen, (orkar inte vara aktiv dagen efter, blir lättretad, de märker att jag är annorlunda) skäms oxå över att grannar, mina föräldrar och andra ser mig helt plakat.
Kan inte fatta att jag hamnat här, "den perfekta tjejen"
Min man hatar när dricker, (förutom att han gillar att ha sex med mig när jag är full, vilket komplicerar saken)
Har sagt många gånger till mig själv att nu ska jag aldrig mer dricka.
Men nu ska jag verkligen ALDRIG mer dricka. För jag är alkolist!!
Detta ska vara sista gången jag vaknar med dåligt samvete, ångest, rädsla och sorg.
Snälla ni där ute, hjälp mig att hålla mitt löfte...

Mammatill3

5 dagar, bra jobbat!
Är inne på 3e och känner mig så sjukt aggressiv!! Vill bara ställa mig och skrika rakt ut!! Och att inte kunna säga, håll käft allihop, mamma vill dricka sig full!!
Men det går ju inte, biter ihop och ansas bort ångesten...

Krumeluren

Bra jobbat mammatill3!
Jag lovad att det kommer att kännas bättre snart. Jag har nyss varit där..
Fortsätt att kämpa, du gör det enda rätta!
Stor kram!

Mammatill3

Vill så gärna bara ta ett glas vin och sjunka ner i soffan....
Har dividerat med mig själv hela dagen, men kommit fram till att jag inte ens kan minnas att det en enda gång stannat vid ett glas...

Mammatill3

Och jag har sån ångest över att jag utsatt mig för cancerframkallande och intelligens minskning...
Är det ngn som har koll på om kroppen "återhämtar" sig?

Idamia

Om du slutar nu, kommer din fantastiska kropp att läka! Olika lång tid för olika skador, men att den läker, det tror jag iaf.
Ångesten och suget klingar av, ju längre från sista fyllan du kommer. Sedan dyker ju suget upp många gånger, men om du lär dig att känna igen varningssignalerna blir det lättare att hantera. Stor kram, du gör det såååå bra❤️

Mammatill3

Tack :)
En fråga till, märkte dina nära av när du la ner? Jag säger ju inget im något, men min man har frågat flera ggr idag vad det är med mig. Som att han märker av att jag är annorlunda. Kanske är lite frånvarande i tanken, men konstigt att han märker av det när vi har alla tre galningarna hemma och dessutom totalt renoveringskaos...

Idamia

När jag bestämde mig för att sluta, första gången, var inte mina problem så stora. Jag tror inte att någon annan än jag själv, förstod att jag hade problem. Med tiden började jag prata med mina vänner om att jag hade problem. Nästan ingen trodde mig? Jag försökte prata med min sambo, men eftersom han är så förtjust i a själv, så ville han inte begripa. Med tiden blev han ju varse, men han stöttade mig aldrig.

Idamia

Jag tror att det bästa är att vara ärlig. Säga som det är. Det är ursvårt, jag vet, men jag fick till slut, allt stöd i världen när jag själv var tydlig med att jag inte kunde dricka. Jag tror faktiskt att din man skulle bli lättad om du sa till honom om ditt problem. Arg till att börja med, kanske, men inte i slutänden.
I alla fall, får du stöd från honom om han har en sund syn på alkohol.

Mammatill3

Att förklara läget är inte aktuellt. Han är näst intill utbränd just nu och att då droppa att hans fru är alkohol beroende skulle nog vara en total katastrof...dessutom är det jag som alltid varit den starka och hållt ihop familjen genom åren.
Har gått helt ok idag, men sov jättedåligt, vaknat minst 5ggr och drömt mardrömmar...

Baduery

7 dagar nykter idag. Vet inte hur längesen det var sist. Tänker hela tiden på om jag ska kunna "ta ett glas" (vilket jag aldrig har kunnat) igen och när .. Och om jag verkligen måste sluta helt (ja det måste jag) eller om jag kan dricka om en tid igen, så där som andra gör för att det är gott o trevligt. Jag har druckit så här (för att döva ångest) sedan jag var 25 ungefär. Är 37 nu. Också den där som "fixar o klarar allt" fasaden. Skaffade också "trean" (barn nr tre) för att bli tvungen att pausa drickandet. Första helgen på länge de haft en nykter mamma hemma :) <3

Idamia

Jag är oxå 37 år med 3 barn. Om du vill veta hur jag höll på, fram och tillbaka i början av min resa till nykterhet, kan du läsa Morlas tråd, den är min.
Jag minns så väl alla kval alla funderingar hit och dit. När man har registrerat sig här, då tror jag att man redan gått så långt att man mår bäst att säga hejdå till a. Faktiskt så har jag absolut ingen önskan att dricka längre, jag är livrädd för att a och vad den ställer till med. Inte bara för mig, utan för så otroligt många i vårt avlånga land

Heddali

"Duktig" mamma här med med flera barn i skolåldern och jag har också utvecklat ett ohälsosamt ah drickande just för att lugna mig, få en lugn stund på kvällen, dämpa tristess och tomhetskänslor... Har druckit vin i princip bara hemma på kvällarna. Är lite +40 och har druckit för mkt kanske 6-7år. Försöker minska och ev sluta men är ganska långt ifrån ett helt stopp. Är ju konstigt att kombinera bilden av familjelivet där man är duktig och fixar för andra hela tiden men sen fastnar mer och mer i att dricka vin på kvällarna, blir liksom lätt att t.o.m blunda för sig själv då det "ser" hyggligt normalt ut ändå. Dina barn är så små och det finns många stresspåslag i vardagen så försök att få återhämtning med lite egen tid, sömn etc... Och kanske barnen kan vara på dagis/skola längre nästa sommar så orkar du mer när ni väl är lediga ?

Mammatill3

En vecka har gått och jag mår mkt bättre. Har klarat frestelsen från grannen när hon erbjöd ett glas på altanen och när vi hade gäster igår serverade jag vin utan att dricka själv. Så skönt!!! Att inte vakna och känna ångest, att inte undra om maken är sårad eller om jag sagt/gjort ngt pinsamt. Att vara DÄR i nuet. Så skönt. Visst, det lockade extremt när flaskan stod kvar på bordet igår och jag skulle röja av, men jag fixade det!
Tack alla ni som delar med er, skönt att höra att man inte är den enda mamman som känner så här, utan att andra "normala" människor också har de här problemen. Har läst mkt om alkoholiserade i veckan och känner nästan ett agg mot de som inte reagerar som jag, som kan dricka lite då och då, utan att det går överstyr.
Men jag kan inte det. Har nog aldrig kunnat. Och jag vill inte chansa, så nu blir det en dag till, utan en droppe. Aldrig mer. För jag vill vara frisk, smart, pigg och lycklig! Och jag vill att barnen ska ha den bästa mamman jag kan vara och det kan jag bara vara nykter, all day every day...

Mammatill3

Insåg just att det inte alls gått en vecka, önsketänkande :)
Men kanske för att jag fått ut mer av dagarna som det känns längre.
Imorgon börjar"stora" barnet skolan. Så skönt att få lite avlastning, fast dåliga samvetet skaver över att jag inte varit den bästa föräldern den här sommaren.

Mammatill3

Idag hände en olycka med ett av barnen, inget allvarligt men jag var sååå tacksam att jag inte var bakis eller ännu värre berusad, utan kunde köra till akuten med klart sinne.
Valet är ju så enkelt egentligen...har inte kännt nåt sug och mår jättebra. Lite sömnstörningar men det kan lika gärna bero på stress.
Skönt att skriva av sig lite.
Imorgon, ännu en dag!

Baduery

Härligt!! Bra jobbat. Skönt att det inte var något allvarligt. Jag är inne på dag 10 idag:)