av Berra

Ångesten tar mitt liv...

lisel
ons, 2009-11-18 - 11:17

Berra!
Jag är helt ny här på forumet, har åtminstone inte skrivit här förut. Däremot har jag läst en massa och främst dina inlägg, följt hela din "resa".
Du anar inte vad du har betytt för så många under detta år!! Eller det gör du kanske, hoppas jag! Och du är värd varje gnutta stolthet du hoppeligen känner över det!
Själv ska jag nu gå ta itu med min mångåriga högkonsumtion (som det så vackert heter...) och till att börja med, under överskådlig tid, försöka vara helt nykter. Låter det vara öppet med sällskapsdrickande nån gång framöver.
Men jag vantrivs så fruktansvärt med mitt dagliga drickande!
Har det senaste året vaknat allt oftare i vargtimmen och inte kunnat somna om, vrider och vänder på mig i självförakt o ångest.
Väldigt sällan dricker jag mig riktigt berusad, oftast handlar det om 2-3 starköl eller en halv - en flaska vin. Men varje dag! Varje dag.....
Är ensam med mina två barn ( 6 och 10 år) och inser att det här håller inte.
Vill inte förakta mig själv! Vare sig för min egen skull, men också för barnens skull!
Nu, from idag, tänker jag vara nykter!
Och jag tänker hämta kraft här på forumet, för det vet jag att jag kan få.
Tack alla ni kloka som skriver här, jag vet att ni kommer att vara till stor hjälp!

Mie
ons, 2009-11-18 - 20:02

Lisel... välkommen.

Du kommer att få kraft härifrån & din isikt kommer att växa sig stark.
Du har gjort ett val. Väldigt starkt av dej & modigt.

Ta en dag i taget & du kommer se att dagarna växer till veckor, månader & tillslut...år!

Ta hand om dej... kram Mie.

lisel
ons, 2009-11-18 - 22:08

Tack Mie!

Jag är egentligen på väg i säng, men ville bara titta in här först.
Just i morse var en av dessa vargtimmestunder och jag vet inte varför jag bestämde mig så stenhårt just idag. Kanske är det bara så att tiden blivit mogen? Eller jag själv, till slut?

Orkar inte skriva mer just i kväll, återkommer snart. Jättejättetrött.
Men barnen sover gott.
Ska bara sörpla i mig det sista av en av mina andra laster - Rooibosté...
Och skönt ska det bli att lägga sig och veta att i natt behöver jag INTE väckas av mitt eget självförakt!

Härligt. Sov gott!

Berra
ons, 2009-11-18 - 23:18

Hej Lisel, Lennart, AA, Vana, Mie, Fenix, Dolphin, ja och alla andra...

Ja som ni ser så är det många att heja på...
Inte undra på att "vårat" forum är så kärt, vi har många vänner runt omkring oss..
Det är väl därför vi trivs bra att "hänga" här, (som ungdomarna skulle ha sagt..)

Nä Dolphin, jag snodde ingen laserpicka med mig hem, jag hade inga armar kvar som överhuvudtaget kunde bära något, de var lika lealösa som en död bläckfisk...
Men kul var det, och så att jag vann förståss, den sötman lär jag suga på länge..

Lennart & Lisel, välkomna vill jag säga, även om det nu är under "tråkiga" händelser som vi har funnit varandra.
Men det kan det ju bli ändring på, det är aldrig försent att sluta eller påbörja något nytt här i livet. Det går att lära "gamla hundar att sitta", lite tuggumi i häcken så sitter de säkert...

Nä nu skämtar jag, men man behöver ibland se igenom problemen, hinder är till för att forceras och ibland behöver man hjälp med nya infallsvinklar, se lite längre i sitt perspektiv...
Viljan till en förändring kan föra en väldigt långt, lite tjurskallighet KAN vara bra...
Små små delmål, och sedan växer det långsamt framåt...

Jag var hos min psykolog idag, Eva, och hon sa en härligt fras...(eller bön eller nå't..)

"Gud hjälp mig att få tålamod här i livet, men se till att det går fort..."

Skrattar åt det fortfarande, och det träffar mig på den ömma punkten, har alltid för bråttom...
Vill att hon skall "trycka på knappen" så att jag kan gå därifrån frisk, men det finns ingen knapp..
Jag måste ge mig tid att upptäcka det själv, hjälp till självhjälp är var det är...

Långsamt börjar det tränga in, och Eva sa idag att jag såg mer harmonisk ut än någonsin...
Har börjat släppa taget om alla de här "måsten" i livet, varva ner några kilon...
Och INTE söka mina "kickar" hela tiden, alkoholen, elektronikpryttlar, förväntningar etc..

Det låter som om det vore Pia som satt mittemot mig och sade alla grejer..
Vänta!, jag har hört det där förut, klingade det i mitt inre, Pia's rader i en annan tråd..
Jag läser och tyder hennes rader, försöker översätta det till mitt inre, och värdera det...
Tidigare så lät det bara som en massa bludder, hajjade noll, egentligen...

Den som aldrig får hamna i den grå vardagen utan ständigt söker nya kickar...
Kommer aldrig att lära sig att uppskatta de små sakerna här i livet, tänkvärt!!!

Jag måste (hemskt ord, hatar det..) koola ner mig för att få en ny "språngbräda"
Och det är det jag håller på och jobbar med nu, finna vardagen, och jag SKA trivas i den..!
Banne mig!

Den som inte inser sina egna brister, kan inte heller förbättra dem...
Man måste backa bakåt lite, för att kunna gå framåt, sidostickspåret hade ett slut...
Man kan inte leva paralellt med sitt liv, måste befinna sig i det..(uh, två måsten igen..)

Så därför känner jag mig lite "konstig", lite "nyvaken" och disorienterad...
Lära mig att gasa, med bromsen, de'ru!

Jag försöker "kliva ur min kropp" och se mig från sidan, betrakta mig själv, vad gör jag?
Man är så insnöad på sig själv i sina rutiner, och det är ett helsike att börja tänka i nya banor.

Det kanske inte handlar om att "skapa" glädje, utan att finna den i sin närhet ändå...
Precis som alkoholen kan skapa "falska" glädjestunder..

Äh fy sjutton, det här låter flummigt märker jag, det är fortfarande tokab (eh, tobak..) i mina cigariller, jag lovar!

Jag är just nu glad för att det är nerförsbacke i veckan...
Det går uppför ända tills Onsdag lunch, då veckan vänder och man har närmare till helgen än den tid som har passerat den var senast, och då är det utförsbacke och rullar på snabbare...
Så 40% kvar av den här veckan, det är 60% bättre än i Måndags morse, tjoho!

Så nu rullar livet på, och jag med den...
Det känns ju som ett under att man har framtiden i livet framför sig,
så kändes det inte för ett år sedan...
Det finns ett liv efter alkoholen, trots allt!
Och det blir bara bättre...

Man brukar konservera döda kroppsdelar i sprit inom läkarkonsten,
i det verkliga livet, så är det bara ångesten man konserverar...

Må väl!

Kramar Berra!

Kvinna-mamma46
tors, 2009-11-19 - 07:42

Godmorgon!

Aaaa, flummighet smittar nog Berra! Och visst är det härligt, att kunna vara flummig utan droger? Avslappnad, lycklig och i harmoni utan alkohol?

Det är väl det vi sökt i flaskan? Snabb, lätt utväg, fast förödande för vår hälsa och förmåga till naturligt välbefinnande.

Det är en konst att släppa taget och bara leva, vara. Jag har fått bromsa många ggr och säga till mig själv att nej, stopp, det kan göras en annan dag, ta det nu lugnt.

Kul med din bön! På ett internat med jobbet fick vi göra ett personlighetstest. Min bön var: "Gud, hjälp mig att avsluta detta projektet.. Oj, titta där kommer en fågel! "
Mitt i prick! Jag startade alltid upp saker i 190, tyckte det var skitkul.. För att sedan tröttna. Speciellt om det var grupparbete, och ingen annan ens engagerade sig. Då kunde jag ta hem det och sitta och skriva hela nätter... trots jobb o familj... gissa vad jag använde för att orka? Jo vin så klart. Nu har jag släppt det helt. Alla får ta sitt ansvar och jag tänker efter vad som är viktigt för mig och min familj. Duktighetsflickan är borta!

Detta var för några år sedan.
Undrar vad jag hade fått för bön idag?

Ha en underbar torsdag!

Kram Pia

måne
tors, 2009-11-19 - 08:39

hej,alla ni,,,haha BErra flummig var det,,,jag känner sååå väl igen mig o har ursäktat mig för mina flummiga rader ibland,,svävar iväg,,men jag röker inte alls så,,inte ens fisk,,hihi,,,men baske mig lite religiös på ett skönt sätt,,har aldrig varit troende på nåt sätt,,men nåt har hänt o jag gillar mitt nya tänk o mina sköna flummiga vibbar,,bär mig framåt,,tryggt,,svävande,,har en depp period just nu o märker att jag blir hjälpt i själen av min andliga sida,,se där,,flumflum igen,,,men har hittat nåt som hjälper,,,läser mycket,reflekterar,går långa promenader i naturen där jag känner mig så hemma,så nära,,o så avslappnad,,i vind ,som sol,som blåst,,spelar ingen roll,,,naturen ger mig ro ialla väderstreck,,, Igår titta solen fram,det blåste lite o jag tog en promenad längs åkrar o småvägar,,Härligt,,medicin för min själ,,det,,,kombinerat med antidepp,ska nog göra att jag rider ut den här stormen också,,,litet bakslag i gårkväll dock,,,,har lovat att inte ta på mig det men,men,,,,ringde till min mor vid halvsex,hoppas så att få höra henne nykter men ack ack,,,lullig som attan,,,en varda,,ett par timmar efter hon slutat sitt jobb,,,dillar hit,om än det ena ,än det andra,,har inte träffat henne på en månad snart,,hon kan ju aldrig köra,, blir så förb,,,,om inte annat så för mina barns skull,,de frågar nästan aldrig efter henne längre,,,jobbigt,,,,men jag stärks iallafall i mitt eget,,av att höra hhenne,,,jag måste tänka på mig själv nu,,för mina barns skull,,,men,,min mamma är ju min mamma,,å jag lider med henne,,kan inte släppa det,,vill ha henne tillbaka,,,kommer det nånsin att ske? börjar tvivla,,,det går sakta neråt,,hon är ju ingen ungdom längre ,,,,ser 10 år äldre ut än hon är,,,,,å insidan ser väl än värre ut,,efter långt över 35 års missbruk,,,,men,,orkar inte va mamma åt min mamma,, Böner är bra Berra!!! sinnesrobönen blir aldrig tjatig,,"GE MIG SIINNESRO ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA, MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN ,OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN frid vare med er,,,hu,,jag ska till tandläkarn idag skriver sen kram Måne

dolphin
tors, 2009-11-19 - 10:13

God förmiddag alla goa polare!
Underbart att gå in här o läsa alla kloka, insiktsfulla o roliga inlägg.
måne...du är för härlig! Kloka ord, djupa tankar, lite sorg...å så avslutningen.."hu jag ska till tandläkaren idag" :-)
Sååå bra sammanfattning av livet som berör oss med både stort och smått!
( Fast tandläkaren äär ganska stort oxå...inte min favorit om man säger)
Imorgon är det sju veckor! Fortfarande har jag inte känt något sug efter alkohol. (EN liten sekundsnabb glimt för några veckor sedan möjligen)
Igårkväll skruvade jag och mannen isär en j*a lagerhylla inför flytten. Det krånglade på alla sätt men vi lyckades till slut. "Nä, nu tar jag banne mig en pilsner på det här! " sa han. (Han är väldigt måttlig med alkohol för övrigt.)
Jag var inte det MINSTA sugen. Fanns inte en tanke i huvudet. Först idag på morgonen kom jag att tänka på det.....

Har sagt det förut men måste säga det igen.... Det ÄR så konstigt att jag kunde sluta så här "lätt". De senaste jävliga åren...var dom bara en mognad fram till det här? Så mycket elände som hänt under vägen..inget av det har fått mig att på djupet känna att: Nä, nu måste jag sluta!
Jag har iofs inte heller tänkt: Jag skall fortsätta att dricka!

Kusligt nog är det som om jag inte haft makten över mig själv..jag har inte haft ett dugg att säga till om när det gäller mitt liv. Den som bestämt är allas vår lille ovän....alkoholjäv*n.

Jag som haft sån morgonångest vaknar numera med glädje o ser fram emot en ny dag.
Njuter av alla KÄNSLOR! ...åh, vad kul! ..... f*n, vad sur jag känner mig! ....oh, vad spännande!
.....skit, vad trött jag är! ....jösses, vad rädd jag blev! .....himmel, vad vackert!...gud, så gulligt!

Välkommen livet!
Imorgon kommer barnen med respektive för att hjälpa oss med flytten!
Jäddrar, vad roligt och jobbigt det kommer att bli!! :-)

måne
tors, 2009-11-19 - 14:48

hej dolphin,,tillbaka efter la dentista,,gick bra ,,lite tandsten o lite bannor om att jag måste börja anv,tandtråd,,nejrå,min tandläkare är en trevlig dam som vi för övr,köpt vår hund av så jag känner henne,,blev rätt kul trots allt,,hade min 4åring med o han är inte tyst en sekund,,hon fick gott svara på allt mellan himmel o jord,,o så tryckte han froskt på vattenreservoaren där,,,,så det rann över ett par ggr,,o mitt i allt sa han till mig,,du är så duktig mamma,,,,han tycker inte själv om att sitta i tandläkar stolen,brukar sitta i mitt knä när vi är där så han undra om jag ville att han skulle sitta i mitt knä nu,,hihi,,nåväl,,,det gick bra i alla fall,,700 spänn!!!! usch då,,jag som skulle börja köpa julklappar,,,,det fixar sig väl,,,Känner din entusiasm när du beskriver livet idag,,att få va med om det,,fast det är tufft ibland,,men vara nykter o ta det som det blir,,på gott o ont,,,få va lessen,men också genuint glad,,skratta hjärtligt,,o va ångestfri,,hur jäkligt det än blir så har man hedern i behåll o huvet,,o ser allt på ett annat sätt,,förr var man jämt surmulen,svart,o stressad,,glad utåt men grät på insidan,,,falskt,,,,Jag kan också tänka ,,blir det inte svårare än så här,,men läser man andras erfarenheter så är ju fallgropen aldrig långt ifrån,,vare sig du varit nykter en vecka eller flera år,,så jag försöker inte tänka så,,utan här o nu,,idag ,,en nykter dag,,,imorron blir ett nytt löfte,,o innerligt hoppas jag att det flyter på så.idag lever jag mitt liv,,är inte rädd för mina känslor,,har lite mörka dar nu men det går ändå,,gräver inte ner mig,,utan tar mig vidare,,man blir väl starkare bara genom att bejaka sina känslor,ta in dem,,känna dem o sen gå vidare,,,,Ja du,dolphin,,vägen har vart lång o det har inte varit nån hejd på eländet ,,är evigt tacksam för att mina ögon öppnades,,,kan inte heller förklara det men visste bara att det här går inte längre,,,leva livet eller,leva i en lögn,,aldrig ro i själen,,ångest.dålogt samvete dagar i ända o en tanke i mitt huvud,,,alkohol,,,,all denna planering,,,,,allt annat sattes åt sidan,,såg inget annat,,,vem var man egentligen? den jag är idag,,så ödmjuk inför livet,,har man blivit efter en tuff kamp,mot sig själv,,vunnit mitt eget förtroende tillbaka,,nå,,jag jobbar än på det,,,positiva tankar,,jag duger,,du o jag o vi alla duger ,precis som vi är,,skön känsla,,kram Måne

Berra
fre, 2009-11-20 - 10:24

Go' morgon Världen!

Ännu en dag, ett liv...
Fredag idag, och jag slipper ännu en dag våndas över vad som skall inhandlas på Bolaget inför helgen, det känns befriande...

Behöver inte tänka på mängden som skall räcka hela helgen...
För lite så kommer jag ångra mig att det inte blev tillräckligt mycket, kanske tömmer andra flaskor som jag inte hade tänkt mig från första början...

Men inte heller handla för mycket så att jag dricker för mycket och blir FÖR full, och får ännu mera ångest för det...

Ett evigt dividerande som i längden bara känns jobbigt, det slipper jag nu, tack!

I början av min alkoholkarriär så brukade jag köpa 4 burkar bira inför en helg, och kanske en vinare (i flaska) till frugan, som vi oftast delade på...( 1 kasse)

Senaste tiden innan jag tog det STORA beslutet, så var en "normalhelg" 12-16 burkar bira, och en dunk rödtjut till frugan OCH mig...(två kassar + 1 BIB)

Det som inte gick åt under helgen, dracks upp i små mängder under arbetsveckan av ölen..
Och jag tyckte det var normalt, men hallå, lilla vän tänk efter nu...!
Ibland köpte jag dubbel ranson, måste ju ha "lite" till landet också...

Allting glorifierades runt mitt drickande, och jag insåg inte att mina dryckesvanor var skyhögt fel.
Vanan blir en rutin, och man intalar sig att detta är normal, ja normalt för mig...

Backa, stanna, stoppa, och försök med nya ögon se vad jag håller på med...
Är detta normalt?, dricker verkligen folk i allmänhet denna mängd...
Ja säger den oinförstådda, kanske säger den som tvekar, måste ta reda på säger den med insikt.

Och vem måste vara normal, vissa trillar dit mycket snabbare än andra, andra kan dricka hur mycket som helst, och verkar aldrig må dåligt över detta...

Jag ville testa om jag kunde vara utan den, annars hade jag ett beroende...
Och jag vill inte vara beroende, jag vill vara fri, mina tankar är MINA beslut, ingen annans...

Jag märkte efter en tid att jag inte hade full kontroll, och det gjorde mig ännu mer beslutsam...
Inget ska styra över mig, jag måste ta kontroll över behoven...

Känns lite som att banta, magen kurrar, längtan finns där, och när man trillar dit, nog fasiken äter man inte det som är nyttigt, utan det sockrigaste och fetaste som går att smälla i sig...
Chips, läsk och choklad...
Inte morötter äpplen eller en apelsin...

Och när man väl smäller i sig, är det så väldans gott som man tänkte sig...?
eller var det själva längtan som var den viktigaste grejen, eller att jag inte "fick"..?

Kroppen och hjärnan spelar oss spratt hela tiden, och min ide' är att överlista den...
Få kontrollen tillbaka, är jag hungrig, eller sötsugen?, är jag törstig, eller fyllsugen??

Det är inte lätt, men det är en utmaning, men vem har sagt att livet ska vara lätt?

Hoppas ni också slipper tankarna på vad som ska inhandlas inför helgen...

Mitt liv, mina val...

Kramar /Berra

måne
fre, 2009-11-20 - 17:35

härligt,,släpper mina tankar på alko o njuter av lug o ro o en bra helg,,har vart sol idag ,o ska så bli imorron med,,,lycka,,att få va med mina barn,,äta frukost med dem,,inte behöver de se en bakfull rödögd häxa sittandes o knappt få ner morron kaffet o försöker vara normal fast hon egentligen är så bakfull så hela världen snurrar,,,o ångesten som genimsyrar hela hennes existens,,huu,,nej fridens liljor,,jag är nykter,,o lugn o njuter,,mår lite kassti min själ men allt går o hela världen är inte emot mig,,ikväll blir lugn,,go mat o idol på tvn,kramisar Måne

lisel
fre, 2009-11-20 - 22:09

Gokväll!

Sitter här med kvällens andra kopp té och ville bara ge mig till känna helt hastigt.
Tre dagar utan någon alkohol, det känns inte ens särskilt jobbigt.

Igårkväll tänkte jag presentera mig för er lite mer ingående, men rycktes med av alla känslor o tillbakablickar och bara knattrade på hej vilt....
När jag sen tryckte på "skicka" kom meddelandet att det var lite för många tecken....ungefär 2000 för många....
Jeezes...
Så jag tryckte på "tillbaka" och vips var allt jag skrivit borta, kändes ganska snopet!

Men det var bra ändå. Bra för mig själv att grundligt tänka o känna igenom varför jag är här!

Och för mig handlar det nästan mest om det Berra skriver här ovanför - att ta kontrollen över mitt liv igen.
För mig handlar det inte om så mycket alkohol - men dagligen...
Dvs dagligen detta schackrande inombords: "hur många öl idag, ska jag köpa för flera dagar på en gång, nej det vågar jag inte heller, vilket bolag ska jag gå på idag så dom inte tänker nåt" osv osv.

Vilken energi, vilken kamp!!
Och för vad?! Ett förbannat gift...

Jag vill inte lägga ned energi på det längre. Ungarna o jobbet behöver all energi jag har, särskilt nu i novembermörkret när man är trött hur man än sover.

Och så känns det så fruktansvärt förnedrande - insikten att en kemisk produkt upptar så stor del av mina tankar och känslor!

Nu ska jag lägga mig och vetskapen att mitt undermedvetna inte behöver väcka mig o påminna om att jag måste förakta mig själv känns lika härlig i kväll!
Ska i stället försöka fortsätta på den där märkliga drömmen jag hade i morse...

Återkommer!

Berra
fre, 2009-11-20 - 23:02

Hej igen!

Lite snabba tips bara för det här med skrivandet och läsandet...

Jag skriver själv en hel roman vid varje tillfälle, och har massor av gånger förlorat allt av en massa olika orsaker, mest för att tiden har gått ut, men ibland för att ha schabblat med tangentbordet.
Det är ett väldans hackande, och det tär på psyket att försöka börja om igen...

Så jag har lärt mig följande...

Tryck ctrl-A och sedan ctrl-C emellanåt för att säkra upp texten (markera-Allt, Copiera).
Det gör jag var tionde rad eller så..
Och skulle det sedan hända något, så är det bara att trycka Ctrl-V (klistra in), och man får allt tillbaka från den punkt man sparade senast, det är betydligt lättare...

När jag sedan läser i trådarna, trycker jag end-knappen så kommer jag längst ner, klickar på högsta sidan i rosa fältet, och sedan end igen så kommer jag längst ner..
Page up för att hoppa en bildskärmshöjd uppåt brukar också vara smidigt...

Mors Berra