Halloj här ute!

Många av er som bloggar här skriver fantastiska inlägg om hur ni har det och det är kul att läsa. Jag är 39 år jobbar som matte/NO-lärare på högstadieskola i Småland. Jag har haft en mamma som var blandmissbrukare, men mestadels alkohol. När jag var nästan 8 år ledsnade pappa och han stack helt enkelt med mig till en annan stad där han jobbade. Min pappa drack på helgerna, inte mycket alls som en vanlig person. Han uppfostrade mig och tog hand om mig efter sin förmåga. Han satte alltid mig i första rummet och jag var livrädd att mista honom. Hade ju bara min pappa. När jag var 15 träffade min pappa en 11 år yngre kvinna som drack ganska mycket på helgerna. Min pappa gjorde inte det men helgerna var katastrofer. En jul var hon så full att hon gick genom julgranen så att kulor och glitter flög. De fick ett barn, min lillasyster under tiden hon var gravid, ammade drack hon. Min syster fick inga skador och tur var väl det. Jag kunde dricka normalt fram till ca 6 år sedan. Kunde ha spritförråd för flera tusen kronor som aldrig rördes. Sedan fick vi min underbara son och då började det. Började dricka varje helg nästan. Fredag full, lördag full, söndag bakis. Började gömma sprit och ljuga för min sambo om att jag inte druckit. Smart va? Hon såg ju att jag druckit. Till och från gick jag sedan på antabus men nästa varje gång började jag dricka. Toppen blev november 13 då jag skulle till Stockholm på fackligt möte. Hade ju naturligtvis planerat att dricka lite sådär lagom, ja ni vet lyckorus. Köpte några 7,3 öl, en 10,2 öl en stor och en liten jäger. Måste ju ha färdkost på tåget. Väl uppe i Stockholm var det inte slut men tog mig ut till ett systembolag och köpte lite till måste ju ha om det tog slut. Minnesluckor men vet att jag kom till hotellet, bra på lyset checkade in fick hjälp upp på rummet. Slocknade och vaknade på morgonen. Bakis och illamående. Idag var det möten, vågade inte visa mig utan drog in till stockholm till centralen ooohh ett systembolag bunkra igen. Minnesluckor. Vaknar i en väntsal på någon pendeltågsstation. Tar mig till centralen och kommer till Linköping. Snabbt som fan in på systemet. Det är nu torsdag, min fru är orolig, ringt polisen. På något sätt tar jag mig till Göteborg. Minnesluckor. Kommer ihåg att jag mitt i natten sitter på Mölndals station. Polis svänger in, någon orolig har ringt och tycker att jag behöver hjälp. Blir lobad och först kör de mig till stationen men sedan till Sahlgrenska akut där jag får hjälp.

De ringer till min fru som nu har gått ut med efterlysning på Missings people på fb mm. Mitt i natten ringer min fru till en kollega och de åker ned till mig. Jag åkte en tisdag upp till Stockholm, nu är det lördag. Abstinens, skam och skuld börjar infinna sig. Jag har ju varit borta en dag från mitt jobb utan meddelande inte bra. Jag fixar att tända av men jag mår dåligt. Syrran kommer ned med sin sambo och de stöttar. Det blir måndag och jag ska ställas mot min personal som varit jätteoroliga. Med darrande röst, knäsvaga ben inför 15 av mina kollegor berättar jag om mitt alkoholberoende. Gråten är nära men jag lyckas bemästra det. Eleverna på skolan ser mig och kommer fram, kramar mig frågar hur det är, några gråter. Vi trodde du var död. Inga av mina elever vet om att det berodde på alkoholen. Alla sms, mms, inlägg på fb jag fattade ju inte vad jag betydde för dom. En tjej kom tom upp på lärarrummet gav mig en stor kram och en stoor kanlebulle. Den har jag bakat till dig. Hur ska jag göra nu efter allt detta. Jag tar kontakt med personalchefen och jag får hjälp med öppenvårdsbehandling som jag går på nu. Jag ska också lämna prov på att jag inte dricker men det blir inte så för det går bra. Möte med soc, lobsamtal. Ingen utredning öppnas eftersom min fru var med och stöttade. Jag tar antabus, behandlingen går bra i 8 månader. Vi tar beslut om att upphöra med medicinen. Nu är det maj. Nykter ca 1 månad, åker till Stockholm på underbar semester går bra ingen alkohol. Mår ju toppen. Drar sedan vidare till Eskilstuna där syrran bor. Samma dag som vi kommer dit knackar djävulen på huvudet. Dags för ett rus? Köpen en liten och en stor jäger. Blir full. Vill inte dricka på hotellet och visa min son. Minnesluckor, vaknar i en fyllecell, lobad igen, jävligt bra gjort. Är livrädd fattar inget. Bankar och slår på dörren. Blir utsläppt klockan 3 på natten. Hem till hotellet. Frugan och sonen sover.

dag är det hans födelsedag. Jag har absitenens och drar ut vid 8 måste ha folköl. Dricker hela dagen. PÅ MIN SONS FÖDELSEDAG. Mår dåligt. På onsdagen så bestämmer frugan sig för att vi åker hem. Blir en lång resa i bilen. Hade ju gömt en flaska i reservhjulsbaljan så vid pissepaus passar jag på. Hemma sjunker jag ihop på utemöblerna, halvfull och hungrig. Frugan får handla pizza. Genomlider en helvetes natt, svettas, ångestattacker. På morgonen säger bara frugan. Åker du väg idag och handlar så skiljer vi oss. Nu tar jag beslutet. Jag ska inte dricka mer. Börjar äta antabus igen. Lobsamtal och nu kan det bli körkortsutredning. Lobsamtalet går bra socialsekreteraren är en ung tjej som jobbat på behandlingshem så hon vet. Vi har ett bra samtal och tycker att jag gjort bra val nu med medicin AA, behandling och att jag nu valt att avstå. Ska på återbesök på fredag 22/8.
Börjar blogga här, läser alla fina inlägg, börjar själv hjälpa andra. Känns bra men också avtändande på att själv dricka. Har gått med i IOGT.

Hur i helvete kan man vara så dum att efter första loben tro att man ska dricka igen och jag är lite under varning eftersom jag visste att jag om att mitt körkort kunde dras vid en lob till. Har ju inte kört onykter en enda gång. Jag vill bara säga till er som nu dricker och har beroende/problem om ni funderar på att dricka normalt någon gång. Sluta fundera, ni kommer inte kunna dricka normalt. Har alkoholdjävulen satt sina klor i er är det avhållsamhet och nykterhet som gäller. Tro inget annat. Jag har fortfarande dåligt samvete, ångest främst över att mitt körkort kan ryka en tid. Bor i glesbygd så jag måste ha ett körkort. Jag är arg över att ha svikit min son och min fru. Nu har jag valt att inte dricka. Klarar mig utan skiten. Ta hjälp av utomstående exempelvis behandlingsterapeut, AA. Vänner, släktingar och familj kan vara stöd men som samtalspartners är de dömande och ska ofta ge värderingar. Vi som dricker är inte dumma i huvudet. Vi vet att det vi gör är fel men vi har en sjukdom/djävul som vill att vi ska grogga med honom.

Det går att ta sig ur skiten, det ska jag visa och det gör jag. Aldrig mer ångest, skuldkänslor, må dåligt, ljuga, förnedra. Tänk på det!

Ebba

Förlåt men jag blir helt skrattig ni ska väl inte börja bråka om LCHF mitt i alltihop?
Ta den diskussionen hos Katrin Zytomierska i sånt fall.

Kram Ebba

Kostdoktorn.se är en riktigt bra sida om man vill lära sig något om LCHF och varför en stor del av västerlandets befolkning de senaste 20-30 åren blivit feta och varför alla stackars människor som håller på med kostcirkeln och andra dåliga råd från Livsmedelsvefrket blir feta och ger upp. LillPer, läs ordentligt och återkom när du vet mer:-)

Jag bråkar bara när jag vey att jag har rätt:) Lovar att inte prata om diter mer, möjligtvis alkoholdieten men den är inte så bra och nyttig som lchf. Jag trivs med den punkt slut. Jag trivs med nykterhet också.

LillPer

Det väcker känslor med kost och dieter. Ät mindre, ät frukt o grönt, bönor o kål, sitt mindre, rör på fläsket, ät allsidigt nyttigt, överdriv inte, ät Mindre kött och speciellt processad mat som bacon, korv, köttpålägg, stå upp, rör på dig, bränn energi, cykla istället för bil. Kolla mindre tv. Ät gröt, helst havregryn. Gå i trappan istället för rulltrappan. Hugg lite ved. Muskler behöver protein för att byggas upp. Men inte så mycket som många tror. Käka stark mat, chili speedar ämnesomsättningen, Lev väl och hitta din egen balans och sanning.
Om det inte funkar testar man LCHF.
Allt som man tror är rätt ska man testa.
Lycka till med er matresa.

Lagom av allt är bäst. Ätit frukost i förtältet på campingen, solen skiner, söndag, pigg och glad. Nu tänker jag på alla som ligger hemma med skallebank, ångest shit vad hände med henne på krogen. Jag kan sätta mig i bilen, göra vad som helst. Nykterhet är valfrihet, nykterhet är det bästa. Idag blir det tvätt av mina två bilar.

Vickan69

Härligt. Ungdomar är så fina och kan visa det om vi vuxna visar lite svaghet och ödmjukhet i livet. Har jobbat kite som lärare och du verkar vara en bra sådan och de behövs!!!

Härligt att äta frukost utomhus. Tvätta bilen var år sedan jag gjorde invändigt. Vet inte varför det tar emot så. Lämnar inte in på recensioner heller. Mitt ständigt dåliga samvete. Kan vara ett roligt mål att sätta upp och övervinna!

Ha en fin söndag!

Jag är en liten putsnisse men har inget garage än. Snart så när vi flyttar in i vårt nyinköpta hus. Måste flytta pga hussvamp i vårt så det är inlöst

Gått 6 veckor efter mitt återfall. Äter ju medicin, Antabus så jag kan ju inte dricka men jag känner inget sug och det känns bra. Mår bra och idag vann min klass klasskamp mot andra åttor. Var stolt och det firade vi med glasstrutar. Min klass är verkligen toppenbra, trevliga, omtänksamma, snälla, lite pratiga men det är inget ont i dom. Livet är verkligen underbart just nu. Tack för alla era fina ord.

Hamali01

Gjorde bort mig ordentligt i helgen i hemmatrakten, minnesluckor, kommer inte i håg vad jag sa. Min partner är skit arg. Jag orkar inte bära skammen. Känner mig helt värdelös. Kan inte se folk i ögonen av skam. Känslan släpper inte, har tagit några ångestdämpande. Tycker att alla jag möter kollar konstigt på mig. Om jag bara kunde dra klockan illbaka.

Hamali01

Vet inte riktigt hur det känns, har fortfarande ångest efter fredagens minneslucka om vad jag sa och uppförde mig. Kan dock tycka att det är skönt att inte vakna bakfull. Kan inte le naturligt ännu och känner att bubblan nu har spruckit och det finns ingen återvändo. Kände sug efter vinet i går.

Idag hade jag min yngsta elev någonsin. J 6 månader i kemi. Hon fick lära sig allt om farosymboler, säkerhet mm. Hon somnade, hmmm hur ska jag ta detta. Har en tjej som går i åttan som fött barn. Dagarna bara far iväg nu men jag mår toppen.

Ebba

"Att ragga på ett AA-möte är som att ragga på en begravning" eller hur du nu skrev. Jag håller helt med även om AA-möten inte direkt är som begravningar. Jag skrattar sällan så mycket som på AA när någon berättar om nån galen fyllebravad. Så jä*la skönt att garva åt eländet. Som när jag hade glömt mina nycklar en gång och mina fulla vänner på allvar försökte bygga en mänsklig pyramid för att ta sig in genom ett öppet fönster. Man är SÅ smart onykter. Killen på det mötet som erbjöd mig numret var påverkad av droger, jag fattade inte det då. Jag förlåter honom. AA är liksom fredad zoon. Vördnadsfull livsviktig respekt. Mötet med de högfärdiga var ett på hundra. Jag testar runt i olika grupper för att se vilken jag trivs bäst i. Möten är unika, så coolt. Beror helt på vilken blandning det är just där och då. AA 4-ever säger jag bara. Måste upplevas, jag trodde själv att det var nåt konstigt innan min vän tjatade dit mig när jag var 25 eller 24.

/Ebba

Det var ju en liknelse. AA är kul ochnlärorikt och man blir inte dömd eller får moralpredikningar. Berusningen gör att de flesta hämningar släpper och förlåtelse är bra.
Idag hade vi föräldramöte och pratade om Effekt, ett program där föräldrarna kommer överens om regler kring a. Att man inte ska bjudanpå a hemma, ringa om man får reda på om det ska vara fyllefest mm. Väldigt få kom tyvärr.

Eftersom jag blivit lobad två gånger på 10 månader väntar troligtvis en körkortsutredning. Känns jobbigt om man blir av med körkortet. Min socialsekreterare sa när vi träffades på uppföljningssamtal att jag skulle vara lugn för hon tyckte att jag har vidtagit alla åtgärder jag kan och gjort det bra så hon var inte orolig för mig och manade mig till lugn. Hon kommer nog skriva att jag inte är någon risk att köra onykter. Har ju aldrig åkt fast för något förutom ej stannat på rätt sätt vid stopp.
Var en rolig sak. Vi har en korsning där jag bor med stopplikt. En husägare har en buske som hänger ut och skymmer sikten till vänster. Jag rullade sakta fram så jag kunde se åt båda hållen. Stannade med hjulen på det vita strecket. Stod stilla och körde sedan ut. Blev stoppad och bötfälld med 1000kr. Hade ej stannat vid stopp på tillbörligt sätt. Oavsett om jag såg eller inte skulle jag stanna innan strecket. Rulla sakta fram och kolla om det kom någon och sedan köra ut. Löjligt tyckte jag faktiskt det var.

Stingo

... att kunna bli av med körkortet för att ha uppträtt berusad (utan inblandad bil). Ännu värre är det om det leder till att folk inte vågar söka hjälp, det var någon här som verkade väldigt orolig över just den aspekten, för någon vecka sedan. Är det verkligen så, att man i Sverige kan bli av med körkortet om man självmant söker hjälp. I Finland krävs det normalt att man blivit fast för att ha kört påverkad, för att kortet skall åka på hyllan. Sedan är det en annan femma att få tillbaka kortet efter det, då kan man nog behöva påvisa att man inte är i risk för återfall.

Och hur stor är egentligen nyttan med att ta bort körkortet? det är inte med det man kör, precis. Speciellt för dem som kör i rejäl fylla har det väldigt liten betydelse om det finns ett kort i fickan eller inte, det ser vi tyvärr väldigt många exempel på.

Om du bli lobad två gånger inom 2 år startas en körkortsutredning. Bilen var inte inblandad. Vi får se vad som händer men min socialsekreterare var jättebra.