I dag är en dålig dag. Försökte prata med min man om hur jag känner och att jag blir väldigt ledsen av hans drickande. Det slutade med att han försvarade sig och jag anklagade. Vill inte att det ska bli så. Han hade bestämt att dra ner på sitt drickande(vilket jag inte visste) och då kändes det som jag förstörde för honom istället för att vara stödjande. Svårt att göra allt rätt. Ställer väl för höga krav på mig själv. Tänker och tänker på detta med allt drickande så det känns som jag skulle behöva ta semester från hjärnan snart. Fy vad jobbigt!

Jessie

Känner jag igen mig i ditt tänk och känslor.
Svarade dig innan på ett annat inlägg och tänkte på dig ikväll. Undrade lite hur du hade det.
När jag läser ditt inlägg så låter det som du fogar dig efter hans behov och drikat vilket jag gör likadant .
Sätta ner foten är lättare än gjort men det är nog det vi måste göra. Vi måste ta tillbaka våra liv med el utan våra män som vi älskar.

Ja så är det nog, att man fogar sig och allt drickande blir till vardag. Men lite hopp i kväll, har en nykter man vid min sida. Är som man får värsta presenten. Allt det som är vanligt för andra. Hur har du det i kväll då Jessie?

Jessie

Härligt att du har en bra kväll!
Jag vet , man blir så glad och får genast förhoppningar.
Jag hoppas verkligen att det blir fler sådana kvällar !
Jo, här är det lugnt trots att han har druckit hela dagen.
Nu väntat vi och se hur morgondagen blir. Hoppas verkligen att han håller sig nykter. Farsdag och allt .
Jobb på måndag igen så jag tror han nyktra till eftersom dom på jobbet vet nog inte att han slutat med antabusen.

etanoldrift

Trots att man innerst inne vet att de åtföljs av sämre.. Skriv tjejer! Skriv ner vad som händer (precis hur djävligt det är och hur djävligt ni själva mår!)
Sedan kan ni en vacker dag gå tillbaks och få en aha-upplevelse över varför ni ändrade era liv..
Jag har gått tillbaks och läst, kommit ihåg alla svarta känslor som fanns (och det mesta är överspelat och förlåtet) men det ger mig styrka att fortsätta på MIN väg, när jag undrar över om jag trots allt inte skulle ha stannat..
Sedan har jag en bra "reminder" i alla "fyllesamtal" (mer eller mindre osammanhängande) som kommer då och då.. Dit vill jag INTE, så för mig är valet numera både enkelt och lätt.. Visst vissa beteenden och taggar sitter kvar.. men det bleknar och jag tar ansvar för mig själv..

Har haft flera bra dagar och i min enfald trott att min man dricker mindre. Lördagar har vi umgås utan att han druckit eller också väldigt lite. Men det slog mig i dag att han istället fördelat alkoholen på veckodagarna istället. Fy vad det här är jobbigt. Känner mig så orolig för att jag förr eller senare måste ta ett beslut vad gäller mitt liv. Men jag vill inte. Jag vill inte lämna mannen jag älskar. Jag orkar inte ta ställning. Och mannen jag älskar vill inte sluta dricka. Han tycker det är gott med öl. Han tycker livet blir tråkigt utan alkohol. Ingen mening. Det lindrar när han har ont i sin kropp. Jaa jag vet inte vad jag ska säga mer, utom att det är väl alla argument en alkoholist kör med.
Jag har många nära och kära jag kan prata med, som tur är. För i många år har jag burit detta själv. Och att skriva här känns ju som terapi.
Ja nu får jag ta nya tag. Kämpa!

Li-Lo

Det låter som att du närmar dig ett vägskäl. Vad bra att du hittat hit och låter andras berättelser bli hjälpsamma för dig i din process. Du befinner dig verkligen i ett känslomässigt dilemma där kärlek och värderingar inte går ihop. Vad skulle behöva inträffa för att du skulle närma dig ett beslut åt något håll? Du är både klok och modig som talar med andra om din situation.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Min älskade man. Så innerligt älskad av mig. En underbar man, så rolig, har aldrig skrattat så mycket med någon, en social man, så duktig, kvicktänkt, trevlig, vill hjälpa alla, vill bli omtyckt.
Min älskade man. Dricker, blir full, raglar, blir dryg, säger saker som han inte menar, säger att han gillar öl, vill inte bli en tråkig nykterist, lägger sig när alkoholen är slut, går upp mitt i natten och vet inte vad han är eller vad han gör.
Tänk vad alkoholen kan göra med en människa. Trodde på honom när han sa att han skulle dra ner på alkoholen på lördagar. Det bröts efter fjärde helgen nu. Han ville jag skulle köpa öl till honom. Sa att det gör jag inte . Då åkte han till mataffären och köpte själv. Och till bolaget och köpte där också. Känner mig tom. Känner mig arg. Vet varken ut eller in.

Jessie

Att spriten gör så ned våra män.
Jag saknar min och så han var förr och jag vet att han finns där inne men han vill inte ta tag i problemet .
Vi lever just nu i ett ekorrhjul . När hsn dricker kommer samma sak upp om hur vi ska ha det. Sen när han är nykter tassa vi på tå för varandra för vi orkar inte ta upp det som vi måste . Så fortsätter det...

Så är det. Man saknar dom. Vi har det ganska bra på vardagarna. Men sen kommer helgen och då känner jag alltid oro. Tidigare i kväll kände jag mig riktigt arg. Men jag sa inget. Ingen idé att prata med någon som är full.

I kväll är jag så trött och less på allt. Försöker få lite julstämning med ljusstakar och julgardiner, men sedan blir allt bara skit. En full man som gick och la sig vid 9. Skulle sätta mig på övervåningen och titta på tv. Gick net för att hämta något och då blev mannen arg och stängde av tv:n. Det var för högt. Han skulle ju sova. Jag blev arg för han hade slängt undan omslagaren till tv:n. Då blir han sur och säger att tv:n har ju stått på i flera timmar. Jag säger att det har den inte alls. Då är jag helt dum i huvudet, enligt honom. Han vet minsann. Blir så trött. Jag som säger att det ingen idé att diskutera med en full person kunde inte stå emot nu utan tjafsade emot. Fy för fulla män. Fy för alkoholen, är så trött på detta. Hur ska jag orka ?

Skralin

Hej Skrållan!
Jag är 44 år, min pappa började dricka för mycket när jag var 16-17 år. Min mamma är fortfarande gift med honom. Han är nykter alkoholist sedan två år, efter en behandling efter hans andra rattfylleridom. Jag vill dela med mig till dig av hur mycket det har påverkat mitt förhållande till min mamma, att hon är så medberoende, och fortfarande vägrar erkänna det överhuvudtaget. Min mamma är en fantastisk människa egentligen, som åtnjutit mitt fulla förtroende i alla lägen. Men nu för två år sen, när jag tog en mycket tuff fight för att få iväg pappa på behandling så havererade vårt förhållande totalt. Jag fick gå till en samtalsterapeut för att överleva. Mamma vägrade söka någon hjälp överhuvudtaget. Att hon bara lever. Så jag vill verkligen säga till dig att du lever farligt själv! Medberoende smyger sig på, man märker det inte själv - ganska likt en alkoholist faktiskt, de får ju inte heller upp det i sitt aktiva medvetande, att "shit, jag är ju beroende, jag behöver hjälp". Flytta, Skrållan. Det blir inte bättre. Det blir VÄRRE. Om man inte tar hjälp alltså.

Jag vet ju Skralin att detta tar på mig. Det gnager sönder. Du har rätt. Min man har flera nyktra dagar emellan och det är det jag lever för. Kärleken till den här mannen förstör ju allt förnuft. Tråkigt för dig att du som dotter fick ta så tuffa beslut. Tråkigt med din mamma. Jag har burit detta själv länge, men har för ett tag sedan berättat för mina barn. En stor börda har släppt. Nu har jag dom att prata med och bolla med. Jag är väldigt medveten om att jag är medberoende. Men jag har slutat att skämmas. Låter han ta konsekvenserna. Men allt är ju jobbigt ändå även om jag blir medveten om hur jag reagerar. Men någon gång måste jag ju ta ett beslut. För det är ju mitt liv. Jag vill ju också leva och inte bara gå och vänta på att min man ska bli nykter.

Jessie

Tänker på dig, vet ju hur det är...
Detta tjafset om tv:n har varit här ett antal ggr. Han bli sur för att jag kollade tv sent när han skulle sova el så var han bara på jävlas humör . Han dra ut jacket så allt slocknar, så gjorde min.
Man är inte vatten värd ibland.
Jag håller med skrållan, det bli nog inte bättre.
Jag är en julmänniska, älskar julen och min man är inte lika förtjust som jag och därför försöker han ibland ta bort min julkänsla. Denna helg är han nykter , han ska jobba vilket är otroligt skönt!
Men som sagt, känner igen mig i det du skriver.
Ha det så gott du kan och försök att inte låta honom trycka ner dig!! Du är värd så mycket bättre och börja tänk mer på dig själv.
Kram

Skralin

Skrållan, det låter som du har klart för dig. Har du testat att gå till AA:S anhöriggrupp? För mig var det en jättefin hjälp. Nu ska jag lägga mig, godnatt! :-)

Nej jag har aldrig varit AA:s anhöriggrupp. Skulle nog vilja ha någon grupp eller enskild att prata med. Det vore nog bra.

Det värmer att du tänker på mig. Har inte skrivet så mycket det sista, men jag är inne och läser dagligen. Jag mår både och. Min man dricker ju inte så mycket på vardagar. Ibland en gång på veckan och då inte så mycket. Men helgerna dricker han. Men på något konstigt sätt så tycker jag periodvis att vi har det bättre fast han inte har ändrat på något alls. Kanske det är just för att jag läser här och att jag får ett väldigt stöd från mina barn när dom nu vet allt. Man blir starkare. Men sedan är det andra bekymmer som jag tycker är jobbiga men som inte har med drickandet att göra och det känns jobbigt. Det kanske också är så att jag nu lägger fokus på julen, som jag tycker är så mysig, så då har jag annat att tänka på. Hur mår du? Det känns verkligen som man bryr sig om varandra här. Kram

Känner verkligen att man åker upp och ner i känslorna. Början på veckan får jag oftast lite andrum. Men i kväll blev det öl för min man. Bara 4 öl, enligt min man. Jag är väl inte full.
Ja vad säger man. Vet inte. Han har lagt sig i alla fall.
Det var den kvällen.
Hur blir helgen tro?