av Azalea

Azalea
tors, 2021-06-03 - 07:30

Jag vill tacka er allihop, fina vänner ❤
Ni vet hur det är att kämpa mot en alldeles för stor motståndare. Det är svårt att vinna över den och jag gjorde allt jag kunde men lyckades inte.
Det är en sorg att se hur den kidnappar våra anhöriga och håller dem fast i sina klor.
Det har varit en så tung och sorglig dag men samtidigt väldigt fin.
Begravningen blev vacker och vi gjorde det fint för honom och nu känner jag att han är fri.
Jag älskade honom och han var min Bästa vän, det var aldrig honom jag lämnade utan det var alkoholen som gjorde honom förändrad.
Jag är så tacksam över barnen vi har och vi har umgåtts dessa dagar och tittat på mycket filmer från tiden då allt var då bra, helt perfekt. Vi har raderat de sista åren och minns honom som den vackra och underbara pappa och man han var.
Vi hade 25 underbara år och jag tänker glömma de sista 10 som om de aldrig var.
Tusen kramar från Azalea
❤🙏❤

mulletant
tors, 2021-06-03 - 09:59

Azalea❣️ Tittar in här vilket blir sällan numera och ser ditt inlägg. Det kunde varit mitt - efter trettio fina år fem år av helvete. Det blev bra för oss men om jag vore du skulle jag tänka som du.

Ungefär lika tänker jag om min pappa, minns det fina, sörjer hans talanger som drunknade och gick under med spriten. Vet att jag var önskad, efterlängtad och ett älskat barn.
Vet också att jag är och var en älskad hustru - även de år vi var maktlösa båda.
All kärlek🦋💖 mt

InteMera
fre, 2021-06-04 - 17:55

Vilket sorgligt slut, beklagar sorgen finaste Azalea! Jag hoppas du än har styrkan kvar att se det fina som varit, låt resten blekna bort. Denna hemska sjukdom som kidnappar så många av våra nära långt innan deras sista dag ens är kommen. Önskar dig och barnen allt gott och tid att landa nu efter allt som varit! ❤️

Morgonsol
lör, 2021-06-05 - 07:27

❤❤❤ Som ni kämpat. Ja han har fått lugn nu. När sjukdonen är så stark i dom. Djävulen styr dom o gör dom till en människa ingen skulle vilja va. Det är ett omänskligt lidande för alkoholisten men också för alla runtomkring som vi vet. Ja tänker på min A. Så.många gånger ja hört honom gråta eller va arg. På mig. På andra. På sig själv kanske framför allt men riktades ofta utåt. Att inte förmå sig själv till förändring. Utan sitta i detta mentala fängelse. Min visste hur fel det var att göra som han gjorde men klarade inte att ta sig upp. Vissa klarar det inte. Alkoholdjävulen har dom i sitt grepp fullständigt. Önskar dig o barnen allt gott i framtiden.

Azalea
fre, 2021-06-11 - 22:11

Jag känner en oerhörd trötthet nu precis som om all energi har runnit ur mig. Vet inte om det är urladdningen som blev efter att vi upptäckte honom, vilket blev ett stort trauma för hela familjen. Det är svåra bilder som etsat dig fast på näthinnan för oss allihop och jag är så glad att sonen inte var hemma. Han hade nog aldrig kommit över det igen. Han kom och fick ta ett avsked i trädgården innan han åkte iväg så det kändes bra ändå.
Det blev sen två enormt hektiska veckor till att planera begravning och allt annat praktiskt som var tvunget att göras. Alla samtal som skulle ringas och människor vi fick boka möten med.
Det var ju lite tidspress eftersom dottern bara var hemma i 2 veckor innan hon skulle resa hem till andra sidan jordklotet.
Jag är ändå tacksam över att jag och dottern tillsammans kunde ordna detta samtidigt som vi pratade om allt och alla känslor. Att hon kunde vara med hela resan och hann vara med för att säga farväl innan hon reste hem.

Men nu är det tungt för mig och sorgen gäller över mig bitvis. Jag vet att jag inte kunde gjort mer för honom men det är svårt ändå just nu.

Tänker på alla våra fina år vi ändå fick tillsammans och med barnen. De minnena är så värdefulla nu och jag ska vårda dom🙏

Vill tacka er allesammans för att ni finns, ni är värdefulla på alla sätt❤❤
Stor kram från Azalea 🧡🧡

Clara
ons, 2021-06-16 - 17:20

Å, jag har läst dina inlägg så länge. Det här är så ledsamt, och ändå kan jag tänka mig att det är en lättnad. En vän till mig sa, efter att båda hennes föräldrar supit ihjäl sig, att "nu vet jag i alla fall var jag har dem, de ligger still på kyrkogården och jag behöver inte springa runt och leta efter dem eller oroa mig för att de ska göra bort sig". I mina barns fall har jag önskat så länge att deras pappa bara ska göra slut på sig, istället för att spöka i vårt liv. Så ofta har jag sagt att jag "sörjer nån som inte är död". Sen önskar jag ju såklart att vi fått leva lyckliga i alla våra dagar istället, men när vi nu inte fick det...

Önskar dig och barnen allt gott. De jobbiga minnena kommer att blekna och de fina stiga fram i ljuset. All lycka till er! /Clara