av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Nordäng67
tis, 2019-03-12 - 23:10

En puss på kinden utan anledning
Att skrapa bilrutan åt någon man älskar bara för att man vet att hen hatar att frysa
En blick i samförstånd
En promenad under vänskaplig tystnad
Att hålla sin svala hand på en febrig panna
Att få en välbehövlig kram när man är ledsen
Att ge en kram när någon behöver det som mest
Dricka kaffe med sig själv i vårsol
Sträcka ut sin hand när man har bråkat
Att ta en utsträckt hand när man har bråkat
Att säga ”det ordnar sig, vi löser detta tillsammans du och jag” och verkligen mena det
Laga mat till någon man håller av som är hungrig och trött
Att känna doft av kaffe när man vaknar
När man vet att man kan svara ärligt om någon frågar hur man mår
Att hålla vad man lovar
Känna trygghet i ett löfte som någon ger
När man känner sig tillräcklig med någon
Och mycket annat....
Äkta kärlek är dom där små och stora gesterna som inte går att kräva eller köpa för pengar! Dom ges och tags, uppstår och kommer frivilligt utan att man bett om det eller måste bli ombedd! Det ges och tags av kärlek, respekt och omtanke!
Jag blickar lite bakåt och drar slutsatser! Jag blickar framåt och känner mig hoppfull och väldigt bestämd med hur jag vill ha det! Och jag lever här och nu!
Stor kram till alla vänner här på Forumet!

InteMera
ons, 2019-03-13 - 11:36

Vad enkelt kärlek kan vara när det fungerar! Du har så rätt i att kärlek är alla de där små sakerna och stunderna, inga stora gester, ord och utspel behövs egentligen för att visa sin kärlek. Skönt att du äntligen hittat en plats och tid i ditt liv där du kan leva i nuet, känna hopp och tillförsikt inför framtiden!

Tack för påminnelsen om vad kärlek är, jag ser i det du skriver rätt tydligt att mitt liv just nu är rätt långt ifrån den sort självklara kärlek. Det är så ett förhållande ska vara, inte den oro ältande nervositet ledsamhet planering flykt rädsla och ensamhet som så många av oss medberoende lever med och tror det är kärlek när en enda tio minuters vänlig handling kan räcka för att plågas vidare i dagar månader och år.

Tack Nordäng67 för ännu ett tankeväckande inlägg. En stor kram och solsken på din väg just idag vill jag önska dig!

Skrållan
ons, 2019-03-13 - 13:19

Det är detta jag tycker är så svårt. Jag får ju just sådan kärlek och omtanke av min man, men jag får ju även det andra. Som är oro, brutna löften, gråt, sur man, oförskämd man, ja allt som det blir med alkohol inblandat. Så svårt.

Nordäng67
ons, 2019-03-13 - 19:34

Ja det är ett riktigt svårt dilemma att vara ihop med en beroendeperson! Man har två personer att förhålla sig till känns det som! Man kämpar och kämpar för att få rätsida på allt! När jag slutade kämpa och släppte honom fri att göra sina egna val först då blev han EN person för mig. Och först då kunde jag tänka och känna: det här är det livet vi har tillsammans, förändring ligger utanför min kontroll, klarar jag av att leva så här? Att lämna var det mest hjärtslitande jag gjort! Det var rätt beslut för mig men jag har fortfarande stunder när jag saknar den nyktre personen! Med ”facit” i hand: han dricker fortfarande! Ryser när jag tänker mig in i att jag hade valt att stanna och lagt ännu fler år av mitt liv på att kämpa mot ”draken alkohol”!

MCR
lör, 2019-03-16 - 00:31

Kärlek ❤

Så fantastisk beskrivet! Så många vackra rader som jag kommer bära med mig!

MCR
lör, 2019-03-16 - 10:48

Mycket är sig likt och ändå är allt annorlunda.

Barnens pappa mår fortfarande dåligt i perioder och gör val som påverkar barnen och mig. Trots att vi genomgått utredning under en tid nu ser jag inte att det kommer leda till några förändringar.

Men jag har gjort så mycket annorlunda. Jag har vågat ta emot stöd i olika former och all de olika delarna har gjort att jag är en annan. Och det gör all skillnad i världen.

Jag tror till och med att jag nu både kan ta emot och ge kärlek. Kände att alla delarna i din text fanns i min nya relation som jag nu har haft i ett halvt år. Jag känner tryggheten i löften som någon ger ❤ Det gör all skillnad i världen.

Nordäng67
lör, 2019-03-16 - 11:00

Vad härligt att höra om ditt liv❤️ Är en stor framgång när man upptäcker att man kan förändra något som känns omöjligt genom att ändra sitt EGNA beteende. Man kan välja bort och välja till! Grattis till ditt nya förhållande som är kärleksfullt och tryggt! Det har du förtjänat och också jobbat hårt för!

InteMera
lör, 2019-03-16 - 16:40

Skönt att höra det svängt till det bättre för dig, har tänkt på dig!

Nordäng67
fre, 2019-03-22 - 12:43

som satte igång tankarna! Egentligen är dessa ord en självklarhet....fast ändå inte!
” JAG LÄR andra hur dom skall behandla mig”!
Tycker dom där orden säger så mycket!
Det är ju det där med att vända fokus till sig själv, ta ansvar för sig själv! Lätt att göra på ett lite ytligt plan men att göra det på djupet...inte lika enkelt! Då är det lättare att se sig som ett offer för diverse personer och omständigheter. Åtminstone lättare för stunden men man kommer till vägs ände. Ansvaret för mig vilar på mig! Det är mitt ansvar att tala om var mina gränser går, hur jag vill ha det mm! Det är mitt ansvar att bestämma vad som skall hända när människor inte respekterar mina gränser! Grejen är då att man måste vara riktigt trygg i sig själv, veta sina gränser, sina behov mm! För ”läraren” måste alltid vara påläst och väl förberedd? Om jag tittar lite i backspegeln så har jag varit bra på att reagera och säga ifrån (läs skrikigt, gråtit, tjatat, gnatat, kämpat desperat) men varit sämre på att sedan agera! Läste någon annanstans om ”konsekvensen makt”. Om jag säger nej och sedan håller fast vid det och också ”gör” nej så har det en enorm genomslagskraft alla dagar därefter. Personen ifråga vet att mitt ord gäller, går inte att dribbla med mig liksom. Och viktigast av allt jag vet då att jag kan lita på mig själv och får respekt för mig själv! Som i sin tur skickar signaler till andra. Man kan träna på dom små sakerna typ låta barnens smutskläder ligga kvar på deras golv och så får de upptäcka att morsan menade allvar med att ”om ni vill ha nåt tvättat får ni placera det i tvättkorgen”. ?
Trevlig helg och en varm och solig kram☀️❤️

mulletant
lör, 2019-03-23 - 06:14

Så insiktsfullt! Så sant, så rätt - det är också min erfarenhet. Och som jag har tränat.... har inga barn hemma längre så jag har tränat i relationen. Och den absolut största utmaningen är ju jag själv. Att känna hur pulsen stiger vid ett litet skitval av något slag där jag gör annorlunda - och det hände ingenting! Det bara fungerade. Vi har levt ett nyktert liv och ett 12-stegsliv länge nu, det var kanske efter tre år jag började ’se’ alltmer av min automatiska, helt självvalda undfallenhet.... och började göra annorlunda. Jisses vilka utmaningar... men så stärkt jag blev när jag såg att det fungerade.
Jag följer din resa och hejar på dej, så här lite på håll, och känner igen mig. Du, liksom jag, har tagit makten i ditt eget liv! Fint att du skriver och delar med dig och ger hopp! Allt det bästa önskar jag dig? / mt

Nordäng67
lör, 2019-03-23 - 08:46

Och tack för att du som har ”klarat det” delar med dig! Ger mig massor med hopp för gudarna skall veta att man ofta tycker man står och stampar i en återvändsgränd! Det du skriver ger mig mod att fortsätta min resa! Kram ?

Amelia67
sön, 2019-03-24 - 10:15

Har ägnat gårdagskvällen o morgonen åt att läsa kommentarerna här i tråden... har gråtit o skämts, känt igen mig o både i nutid o för ett år sen.
Jag har varit hör o läst förut men först nu ser jag saker i ett annat ljus.
Tack för allt ni delat med er av, så givande o peppande att läsa.

Jag har levt i en relation med en man i 2,5 år. När vi träffades tyckte jag att jag kände honom lite, vi har ju gått på samma danskurs under en tid. Men det visade sig att han består av många lager, bl a en alkoholism sedan många år tillbaka.
Vi var i en relation i 1,5 år, oerhört osäker med svartsjuka, arbetslöshet, onormalt drickande osv. Första året tillfälliga dryckeslag då vi var ett antal vänner som fyllde 50 med efterföljande fester. Fylla, tafsande på mina vänner, ångest, avbön o skuld.
Sista halvåret drack han varje dag varannan vecka (den andra veckan jobb). Jag jobbade hela tiden vanliga 5 dagars-veckor o var med honom på kvällarna. Konstiga händelser, skuld, skam, kontrollbehov, skyddande.... det var ett fruktansvärt halvår som knäckte mig. Mina vänner tog tag i situationen o hjälpte mig bryta (nov 2017).

Därefter har jag fallit till föga ett antal gånger, gått på hans snack o trott på honom. Det har varit oerhört destruktivt, jag har gråtit, brutit, på igen, pratat med vänner (snacka om energitjuv?)...

Nu har jag tagit tag i situationen, läst här igen o konstaterar att jag är inte ensam. Funderat mycket på varför jag fortfarande har så starka känslor för honom men accepterar att det är väl så det är. Jag älskar honom men måste lämna honom.
Tyckte jag hade ett jobbigt 2017, 2018 har på nåt sätt ändå varit lättare, men 2019 måste bli ett bra år utan honom.

Nordäng67
sön, 2019-03-24 - 12:43

och tack för att du delar med dig av ditt liv! Bra att du har hittat hit och också har börjat sätta ord på dina känslor! Vänner är fint att ha som stöd men viktigast av allt är att vara ett stöd för sig själv. Jag har precis som du haft otroligt svårt att hålla isär olika starka känslor. Inte riktigt känt skillnad på kärlek, sorg, ledsen, arg, lycklig mm. Nu pratar jag mycket med mig själv, märker att jag då har lättare för att veta vad jag känner och tycker. Tidigare ältade jag också MYCKET med vänner och dom tyckte massor av ren omtanke. Jag fattade beslut som jag inte kände mig riktigt trygg i eftersom det i mångt och mycket var andras åsikter som låg till grund. Nu pratar jag med mig själv, känner efter, ger mig själv tid och det är väldigt sällan jag känner behov av att bolla med andra. När jag pratar med vänner är det mer ”information” om vad jag fattat för beslut. Har haft otrolig nytta av KBT, kanske något för dig? Förstår precis hur du känner just nu men du kan påverka hur det skall vara från och med nu och resten av ditt liv! Mitt ex har också snackat mig tillbaka många gånger, slutat med katastrof varje gång. Han skickar fortfarande sms om kärlek och längtan. Men jag märker att jag har förändrats: ord är bara ord tills det finns handling bakom! När det gäller ditt år 2019: du har makten att göra det till ditt bästa år! Men det är just det man måste inse: man väljer själv vart man sätter fötterna, man måste vända fokus till sig själv. Andra människor kan endast påverka en negativt om man låter dom göra det! Många kramar och massor med styrka från mig till dig❤️

Amelia67
mån, 2019-03-25 - 18:09

Har läst ditt svar flera gånger o låtit det sjunka in. Du verkar så klok, jag ör tacksam för att du tar dig tid o är aktiv i detta forum.
Jag har sedan nästan ett år valt att inte prata så mycket med mina vänner, de har inte haft ett spår av förståelse, istället tyckt att jag varit vek som inte visat min vanliga styrka. Jag försöker jobba med mig själv, har gått på kbt men gjorde sista besöket där i augusti. Kanske jag ska återuppta det...
Igår trillade jag dit igen, han besökte mig hemma o berättade om sin kärlek o hur bra vi har det tillsammans. Jag avvärjde iaf dusch o säng men han tog för sig av annat. Jag hade INTE kraft att säga nej. Jag tar till mig o konstaterar att jag inte ska träffa honom själv.
Det är såååå svårt att avhålla sig.... å andra sidan kanske det kan jämföras med hans avhållsamhet från alkohol ...? Elller?
Han ör nykter sedan snart två månader (igen), senaste återfallet slutade med att jag o en vän åkte hem till honom, möttes av en helt utslagen o uttorkad man så det blev ambulans o dropp ett par dagar för honom.
Är det vanligt? Jag ör så fruktansvärt oerfaren av detta sätt att leva sitt liv....
kram till er alla

Nordäng67
mån, 2019-03-25 - 20:22

så mycket att skriva och läsa här, så många kloka och öppna människor som delar med sig! Det som är bra med att skriva är att man även kan följa sig själv. Läste igenom min tråd häromdagen och då inser man att man har kommit framåt även om det inte känns så för stunden! Blir som en slags dagbok och som andra läser och kommer med reflektioner på. Så värdefullt.
Försök att verkligen bestämma dig för att du inte ska träffa honom! Du skriver att HAN TOG för sig. Om du tänker mer att DU GAV honom vad han ville ha så känns det annorlunda och man blir mer beslutsam tycker jag. Varje gång jag gav efter för mitt ex kände jag mig utnyttjad och ledsen. Nu när han hör av sig svarar jag inte ens. Tänker ”ger han mig det jag behöver nu? Svar nej, inte svara”! Om du känner dig redo starta en egen tråd och skriv. Bara det att sätta ord på känslor mm gör en mer medveten och man blir bättre på att sortera sina tankar och känslor! Stor kram

Nordäng67
sön, 2019-04-21 - 15:10

Firar ännu en storhelg på mina premisser och med aktiva val! Tackat nej och ja utefter vad jag själv mår bra av, bjudit in dom jag verkligen vill fira med! Inga inbjudna men känslomässigt objudna gäster! Så härligt att kunna glädjas åt en långhelg. Fortfarande en ny och underbar känsla för mig! Tänk så mycket vånda och magont man har haft tidigare under livet! Helt i onödan för man KAN STYRA sitt eget liv! Känner mig nykär i denna förmåga och det blir som att va lite nykär i sig själv! Nu kommer snart alla mina barn med respektive och vi skall äta god mat och njuta av varandras sällskap. Igår var jag själv i stort sett hela dagen. Eller ja själv förresten jag umgicks med mig själv och fixade i trädgården och njöt av värme och sol. Jag var själv men kände mig inte ensam! Hoppas ni har haft det bra! Om ni inte har haft det så tänk på att ni har makten att förändra och styra ert liv! Nästa påsk KAN bli något annat! Kramar från mig till er❤️

Skrållan
sön, 2019-04-21 - 19:41

Glad Påsk. Låter så skönt det du beskriver. Att just få välja själv vad man vill göra. Jag själv ser ju mer och mer att jag måste lämna om jag ska kunna bli hel. Ändå tvekar jag. Kärleken står i vägen, eller?
Men att slippa oroa sig för om mannen är full, eller om han flirtar med andra, om han har skrivit till henne. Ja orosmolnen är många. Vet inte vad jag väntar på. Eller är det att jag själv måste komma ikapp?
Än en gång Glad Påsk till dig

Nordäng67
sön, 2019-04-21 - 22:17

Jag kände som du att det var svårt att lämna eftersom jag älskade honom. Om du försöker tänka igenom vad du skulle sakna om du var utan honom, vad kommer du fram till då? Är det sånt som fanns för många år sedan eller är det saker som ni har här och nu? Jag insåg att visst jag älskade honom, det var inte det som var problemet. Problemet var ju att jag inte blev kärleksfullt behandlad av honom. För kärlek pågår ju dygnet runt. Man kan inte vara kärleksfull måndag-torsdag och elak på helgen. Det är ju antingen eller liksom, helheten. Jag hade samma problem med mitt ex när det gäller flirta och skriva med andra kvinnor på fyllan. Kände mig sviken, kränkt och förnedrad. Jag kan fortfarande bli arg på mig själv när jag tänker på hur jag förlät och köpte hans dåliga ursäkter. Har sparkar honom på ett ställe där det gör extra ont på män många gånger i min fantasi?
Ge dig själv tid i tanke och handling så tror jag du på djupet kommer fram till hur du vill göra! Du förtjänar att ha det riktigt bra! Kram

Skrållan
sön, 2019-04-21 - 23:21

Jaa det är nog så att jag lever och hoppas på det som var för många år sedan. Då han var snäll och kärleksfull. Men mina barn tycker vi grälar om samma saker nu som vi gjorde då. Så kanske förskönar jag allt och ser det i ett rosa skimmer. Om jag ska vara ärlig så skulle jag inte sakna något som vi har i dag. För nu känns det inte som vi har något ihop.
Så varför kämpar jag då? Ja man kapar ju halva släkten. Många av våra vänner, var hans från början. Flera jag kommer förlora. Men sådant kan ju inte vara viktigt om jag inte är lycklig ??
Många tankar i kväll.