Min särbo dricker för mycket. Han dricker tills han däckar fre-lör. Om det blivit alkohol över efter en helg så dricker han upp det under arbetsveckan. Han väljer bort möjligheten att hämta mig med bilen i förmån för att dricka. Jag har inte bil. Han väljer att ha middag/gå ut på krogen etc om jag behöver honom, tex är sjuk. Eller vill ha med honom till att hälsa på min familj. Där dricker vi inte alkohol på det sättet. Ibland lättöl-starkare om vi grillar. Jag dricker bara alkohol om jag ska ut på krogen el på fest. Inte hemma ensam som min särbo. Nu har jag mer o mer fått avsmak rent psykiskt för alkohol sedan jag mer o mer upplever att han utvecklas till ett fyllo. Stanken, kräkningar, att han är helt däckad dagen efter, sökandet efter närhet när han pratar o beteer sig som ett fyllo, att han inte minns vad han sagt o gjort dagen efter.

Jag börjar se mig lite som medberoende som försöker ha koll på hur mycket han dricker och få honom att dra ner. Har blundat lite halvt för det faktum att han har större problem än att "bara vara väldigt glad i sin öl". Helt plötsligt kan jag själv inte dricka alkohol utan att känna olust. Jag har blivit en sådan kvinna tänker jag, som slutar dricka för de lever med någon som dricker äckligt mycket. Jag har tyckt om alkohol och haft svårt att dricka lite el lagom. Jag har varit fullt medveten om det sedan 10 år tillbaka och har även alkoholism i släkten. Vilket han också har, närmare inpå och jag har pratat med honom om det. Har aldrig skällt på honom, tjatat, gnällt. Jag har pratat med vänlig inställning och försökt få honom att inte känna att jag ser ner på honom, utan att problemet är vad alkoholen gör med honom. Har inte vågat säga att jag uppleverhonom som ett fyllo. Jag har en stor förståelse för att man hamnar i olika typer av missbruk och destruktiva beteenden. Tänker att jag kanske är förstående till den grad att det inte alls hjälper honom, eller mig. Har lätt för att hamna i den rollen. Att jag förstår, känner med och ursäktar allt någon annan gör i en relation. Samtidigt som jag också har mina problem och inte är lätt att leva med alla gånger. Vilket jag är rädd att han kommer använda sig av mot mig om jag hårdare ang alkoholen. Vet ju att en alkoholist använder allt som går att använda som ursäkt, som motargument, som ett sätt att försvaga min tillit till min rätt att ha en åsikt och verklighetsuppfattning. Han dricker ensam, han dricker ensam när han kommer hem från krogen etc. Han kan dricka fyra dagar i rad om det är storhelg. Han blir på jättedåligt humör om något hotar hans stående plan att dricka fre-lör/semester osv.

Vet inte varför exakt jag skriver det här, antar att jag söker någon slags bekräftelse på att jag har rätt, att han har alkoholproblem.

Du har kommit alldeles rätt! Läs omkring här i olika trådar så kommer du att känna igen dig.
Fortsätt skriva här, det hjälper mer än man kan tro. / mt

Anti anti

sannerligen rätt. Det låter som att han har stora problem med alkoholen. Tycker synd om dig.

Flingan64

Hejsan min särbo som jag umgåtts med sen ett år tillbaka blir väldigt arg och stygg.verbalt.han gör vin stora satser som han dricker som saft.Nu sist ren alkohol.varför går aggresionerna ut över mig.Jag har varit en trygghet för honom funnits där..han har ingen kontakt med sina barn ,nån ggn / telefon..

83

Hej!
I lördags var vi på fest i en stuga och först var allt jättebra. Vi bastade o åt o han var som ofta gladast o trevligast mot alla o drack öl som alla andra. Festen fortsatte till tre, då alla gick o lade sig, utom han som satt kvar uppe själv o drack öl o lyssnade på musik. Jag vaknade vid sju o försökte få ner honom i säng, han ville bara spela en låt till och en låt till och när jag ville gå tillbaks o sova blev han arg. Du bara kommer o förstör stämningen jag har det jättebra här o nu får du mig att känna att jag gör något fel o om du går nu känner jag mig dålig du dömer mig fast jag inte gjort något fel. Pendlande mellan hur mycket han älskar mig och kritik mot andra som var med och kritik mot saker jag gjort ( din masteruppsats som att den var något viktig). Lämnade honom o gick upp o la mig. Han kommer efter arg o säger att nu när jag ändå förstört allting vill han åka hem. Klockan är åtta o vi ska samåka m min bror. Han blir argare o argare o sätter sig på sängkanten o säger upp nu ska vi gå upp upp. Jag säger låt mig sova en timme sen går vi min bror sover fortfarande. Jag ignorerar hans predikan om världen o vänder mig bort han blir argare o sparkar till sängen. Jag blir lite rädd o går upp o hjälper till att kolla en färja. Jag har totalångest o vi går ner o ska äta frukost m de andra som just kommit upp. Han öppnar öl till o dricker den vid frukostbordet o jag skäms. Han sluddrar o försöker låta glad o trevlig men är svår att förstå. Vi säger ett snabbt hejdå o springer t färjan, han har stoppat ner några öl att ha med på vägen. Min bror kör bilen o han dricker i baksätet o börjar gråta till musiken o gråter i en timme hem, o säger att det är för att han är en känslosam o emotionell person ingen maskin. Han är fortfarande full när vi kommer hem o på vägen upp ropar han saker som ett fyllo till folk som går förbi som ignorerar honom. Jag skäms. När vi kommer hem känner jag ångesten stiga. Han öppnar fler öl klockan är väl ett på dagen o sätter på hög metalmusik. Jag går o stänger in mig i sovrummet o stoppar in öronproppar. Jag hör honom börja sparka på något o tittar ut. Han sparkar ursinnigt sönder två tavlor han själv målat, han är konstnär. Efter det fortsätter han att dricka m hög musik ett tag till. Tills han går o lägger sig vid två på em. Jag går in o hjälper honom av m blöta byxor ger honom kudde o täcke. Han stirrar på mig o säger jag är inte samma kille längre o spänner käkarna aggressivt o säger gå härifrån nu med en gång. Han ser ut som han inte kan kontrollera sig. Jag går snabbt o stänger in mig i sovrummet. Han somnar o jag åker t mina föräldrar som älskar honom, han är världens charmigaste o kreativaste person. De undrar hur han mår, lite trött säger jag det var ju fest igår. Annars är allting på topp o jag lovar såklart att hälsa honom så mycket han e ju en så underbar person. Eller? Nån som förstår mig? Sånt här händer oftast ungefär 4 ggr om året vi bråkar jag hotar att lämna men lämnar inte men mår dåligt o försöker glömma. Mellan det kan han dricka utan problem några öl eller glas vin t maten o inget händer. Vad ska jag göra?

jonan

Hej fy vad jobbigt. Har haft lit liknande, det här med att alla går och lägger sig men han fortsätter fest. Det är hemskt!!! Min blir inte våldsam men gråtmild och muttrar. Ingen förstår honom osv.
Det är jätte jobbigt.
Läs i trådarna här och se om du får några råd.
Skickar massa styrke kramar

83

Tack Jonan! Ja han blir gråtmild efter en stund som att alla känslor kommer ut i omgångar. Han mår inte bra och vill kunna stöttaoch hjälpa men tycker inte att det är ett problem att fortsätta festen själv. Han dricker långsamt säger han och inte mycket. Nu mår han jättedåligt o har ångest o är ännu deppigare än innan. Han brukar inte bli våldsam men denna gången tycker jag det är obehagligt att han sparkar på tavlorna, fast jag såklart vet att han aldrig i livet skulle göra mig något. Men det känns obehagligt. Hur gör du med din?

jonan

Jag försöker låta honom vara så mycket som möjligt. Drar mig undan. Hoppas att ham ska däcka fort. Jag har två relativt små barn mef honom så försöker skona dem så mycket som det går.
Min blir även flörtig. Har kommit på honom flera ggr skriva till någon tjej. Säga saker till dem som absolut inte är ok. Många känslor dör , svårt att bygga upp nya igen.

83

Ja det är mycket bättre att dra sig undan, jag går rakt in i det och börjar bråka så är vi igång i riktigt dåliga bråk. Jobbigt när man sover borta också, sen ska man låtsas att allt är bra inför folk man inte känner fast man bråkat hela natten. Vi har vart ihop i 10 år men har inga barn o detta händer typ 2-3 ggr per år. Jag tänker alltid lämna men stannar alltid men som du säger känslorna försvinner helt o tar lång tid att bygga tillbaka. Han känns motbjudande i sina fyllor. Har du aldrig tänkt på att lämna? Jobbigt att känna att man vill skydda sina små barn, jag tvekar att skaffa barn m honom pga detta. Har du alltid haft det så? Jag blir så utmattad av allt detta att jag tappar all energi o glädje ett tag efter. Vad jobbigt m flirtandet, brukar du prata m honom efter? Minns han? Jag pratar m honom o han försöker alltid förminska det till att det var väl inte så farligt. Jag funderar återigen på om jag verkligen ska leva m honom, samtidigt finns det så mycket annat fint mellan oss men detta drar ner allt. Hur tänker du?

jonan

Jo jag har varit på väg flera ggr men ändrar mig alltid. Skulle önska att jag bråkade, skrek skapade en scen.
Har pratat med honom massa gånger om hur ledsen jag blir när han flörtar. Han vet. Han blir nog bara bättre på att mörka.
Just nu lever jag i något slags vänt
Väntar på att allt ska bli för mycket å Förhoppningsvis då lämna.

83

Jättejobbigt att känna såhär. Hur ofta händer det att han blir sån? Jag har tappat all energi nu och har sjukanmält mig från jobbet ett par dagar, känner mig helt utmattad. Det är svårt att känna hopp när någon inte själv ser det som ett problem. Då finns ingen väg framåt. Jag känner igen mönstret för såhär håller det på och ändå hinner jag alltid glömma det till nästa gång. Och så vill jag inte lämna direkt och nu tänker jag att det är bättre att vänta till efter julhelgen om jag ska göra allvar av det. Och då hinner vi ha det fint om det inte blir samma sak över julhelgen, det kan man aldrig veta. Det känns tufft att bryta upp ett gemensamt hem och en lång relation, men detta kommer alltid att finnas kvar. Och det kan väl inte vara värt att må såhär dåligt för någon annan som aldrig inser allvaret? Då kan väl relationen i grunden inte vara sund eller vad tror du?

jonan

Förstår att det tar slut på energi ibland, så fungerar jag oxå.
Det är olika hos mig hur ofta han gör så. Jag har tänkt att vi får se vad som händer i jul, han är långledig. Känns lite jobbigt. Men tänker inte låta honom förstöra min och barnens jul. Det är mitt största fokus just nu.

Trollis

Vidrigt med flirtandet bakom ryggen på en. Min sambo gör likadant, ljuger mig sen rakt upp i ansiktet när jag konfronterar honom. Har kollat hans mobil många gånger (medberoende) när han har däckat... Sen raderar han dagen därpå å ljuger om det.
Han flirtar även helt öppet med andra när jag är med...så, vad händer när jag inte är med?!?
Finns absolut ingen tillit kvar alls, borta för längesen.
Känner igen allt ni skrivit om i den här tråden. Jag hoppas du jonan får en fin jul med barnen.
Själv har jag en grym ångest inför ledigheten som alltid blir ett långt fylleslag.

Li-Lo

Det är fint att se det stöd ni ger varandra och de igenkännande exemplen som är så viktiga för att förstå att man inte är ensam. Det låter som att ni som diskuterat i denna tråd har en stor kunskap om vad som händer med era partner då de dricker och hur de hanterar de negativa konsekvenserna. Det är främst två saker jag gärna vill lyfta som ni nämner och som ofta är verksamma. Att låta den som dricker ta ansvar för det som händer då de dricker. Dvs det ni gör när ni tydliggör hur sårade ni blir av deras beteende och inte "sopa det under mattan". Det andra är att göra saker som ni mår bra av. Som exempel att planera en vit jul och ha en plan för vad som kommer ske om det bryts. Det är ibland svårt att se mönster när man hela tiden behöver ha ett fullt fokus på nuet. Tack för att ni delar med er!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

MB

Känner att jag behöver hjälp..
Går rakt på sak.
Det är så att min fru inte fattar att hon har problem med sitt drickande.
Hon har jobb så hon är borta 1 vecka o på jobbet är det 0 tolerans o det håller hon på men när hon kommer hem ska det drickas.. Det skylls på att jag stöttar mina barn i deras idrott.. Dom tränar 2 dagar i veckan 2 timmar.. Sitter där på idrotten o får det ena smsat efter det andra hur jävla dum i huvudet man är.. o det ska alltid bråkas..
Har vaknat upp mitt i natten att det matas i slagsmål i ansiktet utan anledning.. påtalat länge att hon har problem men det sägs bara att det är mitt fel att hon dricker..
Det är ju så att hon aldrig blir riktigt bakis eller mår illa av fylla.. Hade hon gjort det har hon sagt så skulle hon inte dricka, för hon hatar att spy o må illa..
Så en fråga finns det något man kan hälla i glaset för att hon ska må dåligt.. Älskar henne oerhört mycket. .... När hon är nykter

etanoldrift

Ja, vi älskar alla våra partners, när de är nyktra!
Jag tror att de flesta av oss försökt alla "knep" som finns, för att få dem att sluta/dricka mindre.. Och vi har alla misslyckats, så länge de inte insett att de har problem..
DU kan inte göra något för att få henne att sluta dricka!
Jag förstår att det är svårt, när man har barn. Men hennes vilja att ta tag i något som hon inte ser som ett problem är kanske liten?
Har ni på allvar talat om hur du upplever det när hon dricker och vad hon ställer till med?
Inte bara om hon "pucklar på dig", utan också hur det tär på tilliten och övriga känslor?
Jag föreslår att du tar kontakt med Al- Anon, som finns över hela landet, så hittar du andra anhöriga i din situation och kan få lite mer råd om hur du ska göra i just din situation.
Det du måste göra, är att utgå från dig själv! Vad du vill och hur du vill att din framtid ska se ut/e

Välkommen till forumet MB. Du vill ha hjälp med råd och tips kring hur du kan göra i din situation. Du berättar att din fru har alkoholproblem och beter sig illa då hon dricker, till och med att hon kan bli våldsam. När det förekommer våld i en nära relation kan det vara bra att söka hjälp utifrån exempelvis från kommunen, en mansjour eller en vårdcentral.
Du beskriver tankar om hur du skulle kunna hindra henne från att dricka, helt förståeligt att känna så i en sån här station som pågått länge samtidigt som du säkert själv tänker är det inget som skulle hålla på lång sikt. Du har pratat med henne många gånger om att du tycker det är ett problem med alkoholen, precis som du får frågan om ovan, har du berättat hur du känner i den här situationen och vad du skulle önska?
Som Etanoldrift också beskriver finns stöd för den som lever nära någon med alkoholproblem utöver detta forum, vill man inte träffas i grupp brukar kommunen eller beroendemottagningar på orten erbjuda enskilda samtal, eller ringa Alkohollinjen 020-844448 för att prata om sin situation.
Starkt av dig att berätta så här på forumet, rakt och ärligt det ger oss här chansen att ge dig stöd. Fortsätt gärna läsa och skriva här, kanske kan du hitta något tips som kan passa dig.
Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Älskarhonom

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Min man har alltid varit förtjust i alkoholhaltiga drycker. Själv är jag så gott som nykterist.
Han dricker fre-lör varje vecka. Oftast öl eftersom jag påpekar att han inte har nåt spritsinne. Dricker han sprit så blir han dryg och högljudd. Öl går de bättre med. Bara för jag har sagt det en endaste gång, så vart de liksom fritt fram med öldrickandet! Nu är det ju semester, då blir det även på vardagarna. "De är ju semester". "Alla dricker då". Känns det igen?
Ikväll bestämde jag mej för att få lite råd av andra med ungefär samma problem.
Ska väl även säga det att om jag ber honom att inte dricka varje helg, blir han sur och går och lägger sej. Slutar dessutom att prata med mej. Blicken hos honom blir sårad och hunnsad. Hur ska jag nå fram? Skulle jag be honom att söka hjälp så skulle han bli fruktansvärt arg.