I helgen hände det igen. Jag drack alldeles för mycket. Blev så otroligt full. Mannen fick lämna barnen själva hemma för att hämta mig, jag kunde knappt stå på benen. Kom hem och kräktes. Vidrig ångest i två dagar nu, undrar om jag gjorde bort mig? Såg någon som känner mig? Detta händer sällan men med jämna mellanrum. Dricker sällan i vardagen men inser att hela mitt liv har jag blivit stupfull med jämna mellanrum- kan inte sluta när jag går över en viss punkt. Känner att det håller på att bli värre. Har två barn, är framgångsrik och extremt skötsam i övrigt. Men är rädd att jag håller på att tappa det. Måste sätta stopp. Min man kan inte ha det så här, inte jag heller, men framförallt kan jag inte riskera att mina barn ska känna sig oroliga över mig eller nån gång se mig för full. De har redan sett mig oerhört bakfull. Är själv uppvuxen i ett missbrukarhem, kan inte fatta att jag själv hamnat här! Skammen är så fruktansvärd, ångesten tar nästan kål på mig. Vill bara försvinna just nu, känner mig inte värd nånting. Skäms så otroligt. Vill gärna ha stöd. Varför gör jag så här?

Li-Lo

Hej ClaraZ

Ett vart välkommen till forumet på Alkoholhjälpen. Det är ett par dagar sedan du startade din tråd och det kan ta lite tid innan en ny tråd hittar följare, ibland hjälper det att skriva i andras trådar. Du gör såklart det som blir bäst för dig. Ibland räcker orken bara till att dela med sig. Eller modet, lättare sagt än gjort att skriva i ett forum som detta. Nu har du tagit steget!

Om jag förstår dig rätt så har du funderat en tid på din relation till alkohol. Det låter som att du samlar dina erfarenheter och blickar inåt och bakåt för att förstå just dina förutsättningar för att hitta ett nytt sätt att förhålla dig?

Du nämner skam. Skam är en röd tråd som löper genom många inlägg, eller "samtalet om skam" kanske jag ska säga då skammen har en tendens att mildras då vi talar om den. Du har gjort något viktigt som satt ord på vad som sker med dig, du vet vart du står och är på gång att staka ut en ny riktning.

Jag hoppas att du får fler svar och att du vill skriva igen. Vi finns här.

Allt gott
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Clara,
Jag står där du står just nu. Måste förändra men hur gör man? Jag har två barn, man, bra jobb och är skötsam MEN har alltid druckit för mycket när jag dricker. Gjort så många knasiga saker på fyllan, saker som jag än idag knappt kan tänka på utan att få ångest. Noll självrespekt. Idag är problemet snarare hur ofta jag dricker (minst fredag, lördag) varje vecka och hur mycket tid som går åt till att vara berusad eller trött och sliten i stället för en kul och närvarande mamma. Måste förändra och har vetat det så länge! Vi ska väl klara detta, tror du inte? För barnens skull. Och hälsan. Nu kör vi bara. En-dag-i-taget.
Kram

@ Schysst att du svarar ClaraZ då här Li-Lo. Jag ser redan tendensen att även om man skriver in i etablerade trådar så håller sig folk gärna till sina etablerade kompisarna. Shit the same, jag behöver inte deras hjälp med detta; detta klarar jag själv, och jag kan alltid läsa vad folk skriver. Fast efter ett tag blir det gärna samma saker igen o igen.

Fast, som sagt, schysst att du från admin hjälper till. Vill du får du gärna svara mig så ser jag vad som händer - får man ett pling via e-post?

@xyz23 Hej! Jag hittar inte att du har en egen tråd? Lättare att få överblick och hitta några man vill skriva mer med då. Tror inte man får något pling vid kommentarer. Hoppas det går bra för dig!

Hej! Jag tänker att det lätt blir en ond cirkel av att man skäms över sig själv när man misslyckats. Och då blir det tyvärr lättare att trilla dit igen. Ge dig själv mer cred för att du gör så mycket bra i ditt liv. Då blir det lättare att vara stark och klara av det man brottas med. Än om man MÅSTE vara perfekt annars duger man inte alls. Du är värd så mkt mer, och att bli så där full är verkligen inte vad du behöver i ditt liv. Skammen hjälper inte alls! Var stolt över dig själv. Över den du är och tänker vara.

Hej, jag känner igen mig så väl i det där att dricka alldeles för mycket när jag väl kommit igång. Har ibland varit ute bland folk och varit riktigt full och minneslucka dagen efter. Gått på firmafest och bestämt att dricka lagom men blivit alldeles för mycket. Vilken ångest dagen efter. Så onödigt. Nu kör jag en vit period, har varit nykter i 6 veckor utan problem men vill prova att dricka måttligt. Hur går det för dig?

Känner också igen mig. Skäms så otroligt när jag varit för full. Som typ är 3 av 4 helger. Nu ska jag försöka o ta en vit period. Men det kommer bli jättejobbigt. Har tänkt länge på o söka hjälp men nu är jag här. Så det måste ju vara ett steg i rätt riktning

@Ella79 jag är i samma sist. När det är fest dricker jag mig så full. Utöver det blir jag arg och bråkar med sambon, packar o sticker. Detta trots ett jättebra förhållande som jag snart raserat. Nyårsafton trillade jag och slog i huvudet.

@sopkvast Jag har en stor blåklocka. Fick sjukskriva mig från jobbet. Så pinsamt , ska nog vara hemma ett par veckor o bara försöka vara. Behöver vila o tänka. Vet att jag inte kan hantera alkoholen men vrf ska det vara så svårt att sluta.

@Ella79 ja, det är så pinsamt hur man uppför sig. Snart har man inga vänner kvar eftersom man dricker som man gör och därför startar bråk med sambon inför alla. Jag fixar att vi delar en flaska vin här hemma, inga problem. Det är när det är fest och jag kommer till ett läge och bara häller i mig. Nu har jag ett hack i bakhuvudet som jag får dölja genom att sätta upp håret. Jag har anmält mig och tänker genomföra 10-veckors programmet här. Har du gjort det?

User35185

Här är en till som känner igen sig i mönstret att komma över en gräns och dricka alldeles för mycket. Så mycket skam och oro det har vållar mig. Och konflikter.

Hej, jag tror det är viktigt att inse att kontrollförlust också är en typ av beroende. Annars skulle man inte drickanär det får så allvarliga konsekvenser. Det finns massa människor som lever goda liv och har kul på fester helt nyktra. Vi har alla möjlighet att välja det alternativet. Att dricka alkohol är en vana som går att bryta. Det känns deppigt i början tills man inser vilken frihet det är att inte riskera hälsa och relationer för en dryck skull...

@sopkvast jag har anmält mig. Jag tänker att det kan vara bra. Det pågår under 10 veckor. Ska verkligen försöka ta avstånd från alkoholen under den tiden. Men min rastlöshet när min dotter inte är hemma. Gör att det kryper i mig. Har ett mående efter min förra relation som är traumatiskt. Men ska inte skylla mina fyllor på det, mina fyllor har jag nog haft sedan man började dricka o i dag är jag 43 år år. Men jag måste arbeta med mig själv.