Senaste kommentarerna i forumet

@samo
Och du, en sak till ... En tanke jag får då jag läser din trådrubrik "Överdriver jag?" är att det har med din upplevelse över situationen att göra.

Din upplevelse hör till dig, och att den upplevelse man har över något finns där - att en upplevelse därför inte kan vara "fel" tänker jag. Man har den upplevelse man har ...
🌹 🌹

@samo
Hej, du skriver att du gärna vill höra hur andra tänker. 🌺

Jag tänker som så att man som anhörig inte kan göra att en annan person slutar dricka. I detta resonerar jag att så länge man inte vill förändra något hos sig själv, så är det svårt för oss anhöriga att göra något för att detta ska ske.
Been there, done that liksom, bett, hotat m.m ... Funkade inte, det blev ju bara jobbigt för oss båda. 🙄

Så här med facit i hand känns det faktiskt lite tragikomiskt, han hörde ju den första, andra och tredje gången att jag tyckte att han drack för mycket.
Men jag öste på femtielva gånger till ... 😳 Som att det skulle hjälpa.

Jag tänker också att om den andra inte känner att den vill ändra något eller inte har kommit till en punkt då den har insikt så blir det ingen förändring.
Finns flera delar i detta som jag upplever det, insikt - vilja - motivation m fl .. Insikten kanske finns, men inte en vilja eller en motivation. Mitt ex sade i ett skede att han vet att han dricker mycket, och att han inte var stolt över det men det hände inget i vidare led.

Det jag mera upplever att man dock kan göra i allt det jobbiga är att inte vara möjliggörare, att utgå från sig själv.
Jag började mot slutet ha en inre dialog ställde mig frågor såsom "Om jag gör detta, hur löser det situationen?, sannolika utfall. m.m"

Kram!
💜
Skriv gärna mera.
Ha en bra söndag! 🌹

@Jaag
Förstår. Men en trygg hemmiljö/uppväxt och en glad mamma med energi är kanske viktigaste för dem när han dricker.
Men som sagt stäng av fyllemeddelande.

Ja flytta ihop inklusive barnen låter inte aktuellt.
Däremot låter det som att du har påbörjat resan mot ett fint liv ♥️

Vi är fortfarande tillsammans men jag vill ha lite distans från honom med tanke på allt som har varit men han vill att vi ses mer än vi gör. Jag ville inte träffa honom i helgen då han drack så ville undvika att han kom förbi men då var det SMS terror istället. Vill vara tillsammans med honom samtidigt som jag har svårt att tro på att det kommer bli bra med hans drickande och om vi flyttar ihop igen kommer det troligen bli likadant igen så hur mycket ska man orka. Vi har två små barn ihop och de behöver också träffa sin pappa.

@Hoppfulla tack! Du har rätt, jag måste bli bättre på att prioritera mig själv.

@Rike ja, när jag läser mitt eget inlägg inser jag ju att jag nog lurar mig själv. Och att jag ju inte kan bestämma vad och hur mycket han ska dricka. Jag kan bara bestämma vad som är ok för mig, och fatta mina beslut utifrån det och vad som är rätt för mig. Tack för dina tankar.

Eller tydlighet? Det kan upplevas så ibland.

Men att din man väljer att dricka är ju problemet inte läkare, social mm mm

Förstår att mycket rusar i ditt huvud, men tänk på dig själv o barnen i första hand , INTE på att skydda din man!!!!

Avslutar där och önskar er lycka till😊👍

Blev lite besviken på läkaren. Är ju inte lätt att krypa till korset å ringa å våga be om hjälp. Läkaren bemötte honom med nonchalans och spydighet.
Hjälper ju inte direkt måste jag säga.

Jag har bett han göra det. Men han är nog inte riktigt där än. Just nu ska han ta sig igenom dessa dagar.
Men jag ska försöka beabeta honom å få in honom här. Men är mest glad att vi hittat en psykoterapeut som han verkligen gillar å som har fått honom att söka hjälp. Han ska fortsätta gå hos honom så länge det behövs.

@sommar2023… din man kan ju också få stöd av oss i forumet. Han bär väl rätt många likheter med flera av oss män här. Be honom signa upp och börja skriva och läsa. Vem vet vart det kan leda? 🤗

Sen skrev jag kanske fel. Läkaren har gjort en orosanmälan på min man.
Jag tror inte jag är med i själva anmälan men kommer följa med dit. Vet inte alls hue förfarandet är på sånt eftersom det är min man som sökt hjälp.

Fast min man söker ju hhälp nu. Känns konstigt att jag bara ska ta mitt pick å pack å sticka med barnen. Han är ingen farlig person. Har aldrig gjort barnen eller mig nånting. Känner att jag måste ju ge han en chans att bli frisk först.

@sommar2023, tänker lite snabbt och inget du behöver ta som direkt råd från mig. Läste nyss lite grann i din tråd och där har du så vitt jag kan se det stöd du behöver. Du kanske ska plocka ut vissa delar och visa för soc? Jag har dock inte läst allt i detalj, men tror jag kan säga att du har starkt stöd från oss i forumet. Känn det och lycka till med detta. Mitt stöd får du åtminstone visa upp för vem du vill. Det är inte du som valt alkoholen, kom ihåg det!🤗

(Alltså om du känner att du blir anmäld utan att ha gjort fel är det nog bara en fråga om huruvida du väljer barnens trygghet först)

Tror att det möjligtvis kan bli att du ska bo med barnen utan din man, dina barn tas aldrig ifrån dig när du prioriterar och skyddar dem i första hand.

Känslorna är många idag. Min man slutade dricka i onsdags. Han har nu huvudvärk, svettas å mår konstigt. Men inte så illa som vi trodde det skulle bli.
Vi är ju anmälda till socialen. Förstår ju läkaren på ett sätt med samtidigt så känns det skit för mig. Jag har ju inte gjort nåt fel. Vi har två fantastiska barn å ett fungerande familjeliv i övrigt. Men hur ska jag få fram det till socialen liksom. Kommer de ta mina barn nu då å utredning hit å dit. Vår psykoterapeut som vi börjat gå hos trodde inte det skulle bli utredning utan ett möte där vi får förklara läget. Å vi kommer fortsätta gå där tillsammans och min man kommer även lämna peth prov om en månad å kan fortsätta med det med.
Men känner mig som en dålig föräldrer idag. Fast jag har ju inte gjort nåt fel å blir indragen i detta. Förlåt för svamlande inlägg. Mycket oro idag å många känslor.

@nybliven.sambo

Att lämna blir inte lättare längre fram och du måste hantera det själv.
En tuff resa.

Men om du gör det idag så hoppas och tror jag att du läser detta om 365 dagar och mår så mycket bättre och tackar dig själv för ditt beslut.

@Jaag
Fundera inte något över hur ni ska hitta tillbaka -du har gjort det bästa du kan som kvinna och som mamma!!!!

Men stäng av telefonen om natten o när han dricker, viktigt!

Du är så bra som prioritera dig och skyddar barnens uppväxt och kommer att få så mycket igen av detta!♥️♥️♥️

Jag tänker att du behöver hitta dig själv? Har ni gjort slut eller ni särbos?

Du har gjort något fantastiskt med att flytta. Fortsätta att skapa ditt liv på dina premisser nu ❤️

@washington med honom? Vi har inte haft något ”ultimatum”-prat . Mer att det har varit något situationsrelaterat, att ngt har diskuterats dagen efter.

Jag tror att jag har givit upp på förhand. Att jag bara utgår från att han väljer alkohol före familj, om han får frågan. utan att jag har frågat rakt ut. Jag löser ju verkligen inte problemet med att i tysthet surfa på hemnet.

Nej det är mer en tystnad mellan oss. Jag har plockat bort ”nästan all” alkohol hemma. Dricker vatten till spagetti med bolognese där vi tidigare alltid haft italienskt vin. Inget vitt vin till laxen. Han dricker sina öl.

Jag behöver fundera på vad min likgiltighet beror på antar jag.

Hur har du det? 🌸

Nu har vi flyttat isär för att det gick så långt med hans drickande att han igen blev osams med mina barn och var otrevlig under helgen som var. Varför ska jag ha dåligt samvete för det, men det får jag för att han mår dåligt när han inte bor med oss. I fredags var han inte med oss och jag hade ett lugn som jag inte har haft på väldigt länge. Ändå ska han ringa om att han vill komma förbi på natten, har druckit fast han inte skulle och förstår inte att jag behöver sova för att ta hand om våra barn. Just nu känns det som att inget går framåt och det var därför vi skulle bo så här ett tag för att det skulle bli bättre mellan oss men nu blir det att jag undviker situationer med honom istället. Kan man hitta tillbaka och hur?

Nu har det gått flera månader till sedan jag sist skrev. Det är lärorikt att gå in och läsa vad man skrivit tidigare. Men det får mig också att känna mig svag. Svag som inte lämnat relationen än. Kommer jag någonsin göra det? När jag läser det jag tidigare skrivit så blir jag förvånad att det är så längesen jag skrev det. Tiden går men problem är kvar trots att jag många gånger tänker att vi har det bra. Jag minns våra bra stunder och längtar tillbaka till hur vi hade det. Men kommer det någonsin att bli så igen? Jag har kommit till insikt att svaret nog är nej på den frågan. Jag blir så ledsen över det. Det är som om personen jag träffade och blev så kär i aldrig fanns på riktigt.
Jag har pratat med honom flera gånger nu och han medger att han dricker för mycket men än har han inte sökt någon hjälp för det.
Fördelen med att ha skrivit under så lång period är att jag inte kommer göra några förhastade beslut. Om jag skrev för mer än ett år sedan om saker jag fortfarande känner så får jag nog inse att det inte kommer bli bättre än såhär i vår relation… men jag är så otroligt ledsen och vet inte hur jag ska klara av att lämna honom.

@Nöjd57 Tack för att du skriver! Det känns så skönt att höra att det finns fler som gått in i en liknande situation. Jag förstod inte heller att det var 7/7 dagar, på ett tag.
Jag är ju fortfarande väldigt nykär, och hoppas så att han inte kommer att börja behandla mig illa. Just nu och ända från början har allt varit bra. Förutom oron då, för hans hälsa och för framtiden. Och för att allt ska ändras plötsligt till det sämre.
För några veckor sen fick jag upp ögonen för mitt egna medberoende. Inte minst för mitt egna drickande i hand sällskap. Nu håller jag mig på max 10 enheter per vecka och alla veckor har gått under det. Han dricker också så mycket mindre med det nya förhållningssättet.
Men det var också att jag tex körde bil på kvällar när han inte "kunde" eftersom han då satt igång att dricka. Tänkte att vi inte kunde göra något på kvällen för den var ju vigd åt alkoholen. Slutade själv gå promenader, överfokuserade på honom. Det är lite bättre nu. Jag utmanar honom att skjuta fram sitt drickande längre fram på kvällen istället för att bara möjliggöra. Jag tänker mer på mina egna behov. Jag tror absolut att jag fortfarande är medberoende men jag jobbar med det nu. Och forumet här och alkoholkalendern hjälper mig att hålla fokus på mig själv.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig för hur det ska gå för oss. Men jag försöker just nu använda tankesättet där man väljer att ta ut lyckan i förskott istället för katastrofen. Då har man ju bara varit lycklig "i onödan" om allt krossas.
Jag vill ändå tro att jag kommer fatta beslutet att lämna om han börjat behandla mig illa. Och en hjälp till att verkligen göra det, tror jag är att få ta del av det du och andra skriver här. Så stort tack för det, jag sätter stort pris på att få höra en del av din historia❤️ Hoppas att du får en fin helg!

@samo du överdriver inte alls din oro för din mans drickande. Det är precis så här en beroende håller på. Säger att dom klarar av att ta en eller några glas men sedan blir det fler allt vad tiden lider. Toleransnivån blir högre och högre…
Din man vill inte sluta dricka, han är inte redo och det är du som får betala priset. Försök tänka på dig själv för en stund. Vad vill du?

Jag tänker som så att om du läser texten så det vore någon annan som skrev?
Tex att en förälder dricker mycket med barnet hemma?

Sen är det ditt ansvar, men inte hans drickande.
Låta honom testa osv - det är hans val o inget vi anhöriga kan styra.