Senaste kommentarerna i forumet

Från den ena dagen till den andra.
Mycket har förändrats.
Som en lavin.
Kom en hel del på samma gång.
Upptäckter.
Insikter.
Hur människor i ens närhet beter sig.
Bemötanden.
Som inte är fina.
Som inte är vänliga.
Som inte är tacksamma.
När jag ger en gåva.
Av tid.
Av arbete.
Av tjänstgöring.
Av ett ex.
Som hör av sig.
Med ett facit.
Av att inte förstå.
Respekt.
Och annat.
Jag gör som kungen.
Jag vänder blad.
Jag söker nytt jobb.
Jag vill inte stanna.
Där människor inte gör så mycket annat.
Än skvallrar.
Och pratar skit.
Usch!

@Prinsessan1 ❤

Hej Nell,
Tack för ditt svar. Ja, det är inget lätt beslut. Jag känner mig helt låst för att jag inte hittar en lösning som känns bra hur jag än vänder och vrider på situationen. Bara pest eller kolera att välja på och hur jag än gör så kommer barnen ta skada. Nu vill jag bara fokusera på vad som blir minst dåligt för dem. Men vet inte vad det är.

Hej Sara111!
Vilket svårt beslut som du står inför, där du brottas med vad som blir bäst både för dig själv och för barnen. Vad klokt att du söker stöd i det!

Jag tror att det är många här som har erfarenhet av det du beskriver. Jag passar på att puffa lite, eftersom det ibland kan ta lite tid innan en tråd får fart. Om du vill bolla ditt beslut med en rådgivare är du också välkommen att skriva till oss i frågelådan: https://alkoholhjalpen.se/fraga.

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hej Tvillingmamman! Hur har det gått för dig?

@Prinsessan1 Förlåt, men jag såg inte ditt inlägg förrän idag! Jag förstår din vånda och lider med dig. Jag ser också att du har ett barn att ta ansvar för.
Att du gör rätt tvivlar jag inte ett dugg på och du kan nog med största säkerhet betrakta dig själv som den klokare just nu. DU behöver få en plats för vila och din man behöver ta hand om sitt problem på egen hand, det kan jag med säkerhet säja. Han måste sluta för sin egen skull och jag har lärt mig den hårda vägen att inga samtal och andra "hjälpaktioner" har någon som helst inverkan på en missbrukare så länge som hen inte är på det klara med att det handlar om liv eller död och att insikten kommer inifrån, inte från påtryckningar utifrån. Jag hade sån tur att jag fick möjlighet att köpa en liten lägenhet till ett bra pris, behövde inte ta något lån och har en väldigt låg hyra. Huset vi äger gemensamt är avbetalat och vi är inte skilda. Vi har fortfarande gemensam ekonomi på det sättet att vi hjälps åt med utgifterna för de två boendena, det får vara så på obestämd tid. Min man jobbar på sin nykterhet på sitt håll och jag med mitt medberoende på mitt håll. Vi träffas ett par gånger i veckan, lagar mat tillsammans och kanske gör någon utflykt. Det känns ok, men jag har nog långt kvar till att må bra. Jag är fortfarande medberoende i allra högsta grad och funderar mycket över vad min roll är nu. Har jag något ansvar för min mans nykterhet?
Mina känslor är nu vänskapliga och det kommer nog inte att ändras, alltför lång tid i medberoende har tagit död på de riktiga kärlekskänslorna och kanske är det en fördel i mitt tillfrisknande, jag vet inte. Kanske har ni chansen än att rädda er relation i en framtid där din man kommit till insikt, det är inte omöjligt. Men jag är säker på att ni har mycket större chans på detta sätt. Ni behöver som sagt jobba med er själva, var och en på sitt håll. Du gör rätt, jag lovar och du har ingenting att förlora. Bara möjligheter att vinna. Kramar 🧡

@ChangedMe
Tack. ❤️
Hoppas sinnesrobönen är en del av många bitar som gör att ditt livspussel faller på plats. Att du börjar må bra.

Ni har ju levt ihop i så många år, och vid sidan av den man som dricker blev du ju kär i. Kan förstå att det är jobbigt.

Det där kontrollerandet känner jag och nog många andra igen. Ännu kan jag reagera på om någon öppnar en läskburk ... ljudet ...

Håller tummarna att dagen din är bättre i morgon.

Kram. 🌹

@Tröttiz Tack för ditt tips om sinnesrobönen, skrev precis ut den. Tänker ha den bredvid sängen. Idag är det jobbigt, bara gråter, gör så ont i hela mig allt detta. Det tar en sådan energi ja, helt dränerad känner jag mig. Funnits och finns fortfarande många stunder när jag tänkt att jag orkar inte längre, vill bara lägga mig ner och sova för evigt. Men sen väcker jag mig själv för jag har så fina barn, familj och vänner och världen är trots allt vacker när man ser igenom snåren och alla dessa taggar som verkar peta ut här och där. Ta hand om dig du också, kram ❤️

@Tröttiz
Kram och du har nog rätt 🙏🌞❄️

@ChangedMe
Ja, jisses så medberoendet är starkt ... Tar sådan energi. Varit en helsikes process med tankar och känslor.

Gläder mig att läsa att du jobbar med dig själv ett år tillbaka ungefär. Får inte glömma sig själv. 💜
Är du bekant med sinnesrobönen? Många förknippar ju den till de människor med beroende. För mig var bl a den en stor hjälp (och också nyktra alkoholister för att bättre förstå beroende). Jag rabblade den bönen i huvudet ett antal gånger minns jag ... Maktlösheten är ju himla jobbig. 😔

Sköt om dig.
Kram.
💜

@Prinsessan1 Tack <3 Ska kolla mer på sidan här, framförallt det program du nämner. Jobbar med mig själv sen ett år tillbaka ungefär och ja det är är nog största anledningen till att jag äntligen vågat tänka att jag ska ta mig ur detta. När man inser sitt eget värde och börjar älska sig själv (igen). Men medberoendet är starkt, och djupgående. Så fantastiskt att du hittat styrkan att lämna och få må bättre <3 Kram

@Snödroppen
Och jag Upplever att du mer vårdar dig själv samt att du är här och nu.
💜
Kram. 🌺

@Kameleont 😄😌😊
Blir glad av ler åt det 😄.
Stora kramen tillbaka ❤️

❤️

@Tröttiz
Så himla hjärtevärmande och vad glad jag blir inombords av att du känner sinnesro.
Du är så bra på att stanna upp och reflektera, blir lite klokare av att läsa dina inlägg.
Glad första advent 🌲❄️☃️ och att du gör det känner att DU vill.
Kram

En lugn första advent. 😊
Har inte alltid varit så. Tänker tillbaka på olika högtider. Blir ingen speciell mat idag, sätter upp en elljusslinga. Sedan får det räcka för denna dag. En promenad i mängder av snö på agendan med en vän, benen får arbeta. Det behövs. 😄
Inte heller har jag städat, men det får vara nu ...

Jag märker att jag reflekterar mera över saker, t ex tidigare satte jag fram julpynt för "att man skulle " liksom. Nu tänker jag snarare, vill jag? Nej? Känner efter mera. Då gör jag det inte. 🙂

Slutat göra saker för att det så att säga hör till. Möjligen en konsekvens av det förflutna då man var kraftigt medberoende.

Där har det också blivit avsevärt bättre, avseende medberoendet alltså. Mitt ex och jag träffas någon gång och pratas vid som vänner.

Jag har lärt mig att fokusera på vad jag behöver och agerar enligt det, men även oss. Har slutat påpeka hans drickande, det vet han ju vad jag anser sen flertal år tillbaka. Därtill ett mera konsekvenstänk i situationer vi hamnar i då han dricker, gynnar detta någon av oss? Är/ upplevs svaret nej så låter jag bli. Önskar att jag i större utsträckning agerat så då vi var ett par. Men, detta hör väl till medberoendet.

Trodde aldrig att jag skulle få till ett sådant här inre lugn, "sinnesrobönen" har varit till stor hjälp där, mitt mantra en period. Det där med maktlösheten ... Vägen till inre lugn har ju varit knackig förvisso. En process.

✨️Glad och lugn första advent önskar er. ✨️💜
Sköt om er.

@Lia111 @ChangedMe .... Jag precis som många andra lever i precis samma situation som ni. Gift sedan 20 år, 3 vuxna barn, bor på en gård ute på landet och är medberoende. Först när jag sökte hjälp här i "stöd för anhöriga" förstod jag att jag var medberoende och att allt inte var mitt fel. Jag vill tipsa er om programmet och jobba med er själva, genom samtal och avsätta tid till DIG så att du kan samla energi och må bra en stund. Det hjälpte mig att finna styrkan att lämna. Om en månad flyttar jag till min egna lägenhet....
Fortsätt skriva och sök stöd här, för att det finns MÅNGA underbara människor som sträcker ut en hjälpande hand när man behöver.

@Snödroppen
Bara ler åt din promenad.
Så fint o så modigt av dig!
Kram
❤️

Hej,
Har ni, snälla, möjlighet att dela med er av era erfarenheter?
Ni som har lämnat en alkoholist som är förälder till era barn. Vad har ni gjort för att veta/säkerställa att barnen inte blir drabbade av alkoholist-förälderns beteende när barnen är själva där?
Har ni fått något stöd från soc/andra myndigheter?
Har ni haft delat umgänge/vårdnad?

Jag känner mig orolig för att potentiellt lämna då jag gissar på att min mans drickande antagligen skulle förvärras om han inte bor med mig längre. Så länge vi bor ihop håller han konsumptionen något så när i schack, smygdricker och vill inte att jag ska veta. Dessutom är jag ju här och är nykter och trygg och har koll på barnen, så så länge vi bor ihop är jag inte direkt orolig för barnen. Men om vi flyttar isär och har delar vårdnad kommer jag ju inte kunna ha samma koll.

Så ge mig era bästa tips, ni som redan gått igenom en separation. Hur ser man till att barnen är trygga?

Tack

TACK för all support! Känner att jag får en bekräftelse som säger att jag gör rätt när jag läser era kommentarer....
Kämpar.....

Känner tyvärr igen mönstret. Offerkoftan är mysig att ha på sig, men det är den som dricker för mycket som ska ta ansvar för situationen som uppkommit. Ta inte åt dig, du gör inget fel som har tröttnat på drickandet.

@Samsung50 Tack för ditt svar <3 Ja, jag försöker fokusera på mitt eget mående, det är ju precis så som du skriver att man glömt bort sig själv. Fokus har ju så länge varit på hans missbruk, all den energi jag lagt ner både i tankeverksamhet och rent fysiska kontrollåtgärder typ. Har ju byggt upp en så stor bitterhet, besvikelse och ilska också som jag försöker bearbeta. Han har inte jättemycket förståelse för hur jag mår så någon stöttning från honom går inte att få, han förstår att han gjort mig illa och hackat sönder den kärlek som fanns men min bitterhet och ilska och mina bestämda åsikter att vi behöver dela på oss har han svårt att förstå. Han är bara inne på första veckan med behandling och min tillit är ju lika med noll så jag går som på nålar, "ska det gå eller inte". Hans missbruk drev mig in i en utmattning för åtta år sedan och jag känner av samma tecken hos mig själv nu.

Hej Oro,
Jag flyttade en kort tid hemifrån i somras när barnen var bortresta. Då sökte min man hjälp och har nu varit nykter i 5 månader. Känns stort och skönt att börja kunna känna tillit till honom igen.
Samtligt har det väckt en del saker i vår relation som kvarstår, djupt rotade kommunikationsmönster som vi jobbar på. Sen har han även underliggande diagnos, stökig barndom etc som han inte längre självmedicinerar och behöver jobba med att hantera på annat sätt.
Så jag har fått tillbaka min man, och den familj som jag vill ha. Men det krävs en del jobb från även min sida vilket jag blev lite förvånad över. Tänkte att allt är ju hans fel så tänkte att om är nykter så ordnar sig allt…..

@Prinsessan1 svårt att ens diskutera med någon som dricker och är under påverkan. Borde räcka att du säger du vill flytta. när han nyktrat till kan ni prata om framtiden, om det blir skilsmässa eller om ni kan hitta tillbaka till varandra.

@Prinsessan1
Bara det att han ska övertala dig att stanna till den grad är ett redflag.
Hur vore det om han uppriktigt respekterade hur du kände och din val, lyssnade på varför du vill flytta och sedan utgå ifrån det?
Det låter som om du börjar respektera och lyssna på hur du faktiskt mår i det här och vad som är bra för dig.
Det är kärnan i hur det är att leva med en person i missbruk och varför man till slut tappar bort sig själv; det är en ensidig relation där missbrukarens behov står i centrum.
Tycker du är oerhört stark som lyssnar på dig själv.
Styrkekram