Senaste kommentarerna i forumet

Så tufft @Alexxx! Hade ni någon överenskommelse kring nykterheten? Vad hade du för tankar kring framtiden när mannen var på behandlingshem? Vilken är överenskommelsen du har med dig själv? Vilket liv vill du leva?

Min man är nykter sedan 3 månader nu, han sökte behandling efter att jag lämnat honom. Vi lever fortfarande som särbos och min egen trygghet är att om vi hamnar där igen, så vet jag att jag kommer lämna honom igen. Jag tänker att det som kan ge oss som anhöriga trygghet är att vi har en egen plan om utifall att…

Tyvärr är sjukdomen oerhört lurig.

Har läst flera gånger om hur man upplever att partnern älskar spriten mer, jag tänker istället att sjukdomen kidnappar den sjukes medvetande och personen kan inte längre göra ”friska” val.

Finns det någon som varit inkopplad tidigare som kan vara till hjälp? Som tex arbetsgivare?

Så vitt jag förstått det är det väldigt svårt för någon som varit aktiv inom ett beroende att kunna återgå till ett ”normalt” drickande. Det kanske inte börjar på samma nivå där man tidigare slutat, men de flesta kommer till sist vara tillbaka på ruta 1. Ibland går det fort, ibland tar det några år.

Ta hand om dig❣️

@Sårad... admin kommer kontakta dig ❤️

@Åsa M ja det känns ju som det inte går att gå tillbaka till gamla mönster när poletten trillat ner!
Vi kämpar på ❤️

Visst är det intressant att se sina mönster! Jag mobbade hela grundskolan så mitt mönster är att jag vill vara alla till lags, och därför tolererar rätt mycket skit trots att jag egentligen hatar just sådant.
Det tar tid att ändra mönster, när man väl har sett dem är det bara att sätta igång! ❤️

@Alexxx det blir sannolikt så som tidigare. Vad vill du göra nu?

@Alexxx
Låter inte roligt, men du.. vad vill du om vi fokuserar på dig?
Mannen ifråga måste göra sina egna val och utifrån historiken är de inte så bra för din del?

Vad tror du själv?
Jag tror tyvärr det blir kaos.

Mannen som alltid druckit för mycket totalkraschade i fylleslag som varade i tre veckor och kostade både det ena och det andra. Behandlingshem. Därefter nykter i 5 månader. Kraftigt återfall. Därefter nykter i 2 månader.. Nu har han börjat dricka när ingen ser, på krogen. Men jag är ju expert vid det här laget: jag hör på rösten jag ser på sms:en och sen blicken, kroppsspråket och så lukten. Har ”bara tagit en öl” eller ”bara några folköl”. Jag blir orolig, får ångest, känner mig stressad, börjar leta flaskor i hemmet.. Kommer det bli kaos igen? Eller kan det drickas på frisk nivå efter allt som varit?

Jag ska skriva en livsberättelse till livsstegen via kyrkan.

Kortfattat beskriva mitt liv....o detta har verkligen tärt på mig, var skrivit om den säkert 6 gånger och gråtit själen ur mig.

Det är en tragisk läsning, ett barn som var efterlängtat men som bara fick uppleva rädsla och maktlöshet. En vuxen som bara levt genom andra.... är det konstigt man är vilse nu?

Jag ska iaf vända det här, oavsett hur det känns nu. Jag behöver sysselsättning och samhörighet. Jag behöver nya vänner, jag behöver känna mig älskad och sedd utan att behöva prestera.

Jag ska börja ta tag i min fysik och mitt sockerberoende. Det är steg ett och två .... och allt får ta tid inget mer slå på mig själv....

Vi behöver hopp och energi så fortsätt dröm.
Jag har tillfälligt lagt ner både flytt och att ta hand om min katt . När man går i livsstegen ska man inte ta några avgörande beslut alls .. och den lägenheten jag tänkte flytta till var sån akut grej att det inte hade blivit bra. Dock håller grannarna koll på katten, o än så länge sköter han honom.

Jag är som sagt i nån form av kris o hur det blir får ligga lite öppet än.

Det kommer bli bra för oss båda ❤️

👍❤️

❤️ tror faktiskt jag behöver en nystart och ett hopp om att jag kan… ger mej lite energi att ta tag i det som behöver göras i huset och trädgården, ett hopp om att det är inte för evigt.. kanske bara till nästa vår. Hur har du det då? Skulle du flytta? Katten? Förstår det är mycket och tungt periodvis. ❤️

@Sårad... har skrivit till dom får se vad dom svarar ❤️

Låter väl bra att kunna ha en flyktväg ❤️
Det har jag med...för livet lär typ börjas om , kommer det ske?! Det får framtiden utvisa.

Men hur som helst, han kommer göra bort sig! Kan du landa i det?
Låt dom andra tro och tycka vad dom vill! Tyvärr så att människan oftast väljer tro det enklaste, det som inte kräver av dom. Då ör det lätt att blunda för hur verkligheten är. Eller om det gynnar dom...

Du är VIKTIG! Vad behöver du? ❤️

@Saber det verkar ju som det är mycket mer upp o ner att lämna en destruktivt relation. Jag är ju långt ifrån framme, men försöker landa i att detta tar tid. Låt sorgen komma o gå ❤️

Låter som det går framåt sakta men säkert ❤️

Vet inte om jag klarar av att bo kvar här. Träffade på hans syster idag på affären, hon hejade inte och inte jag heller. Har fått reda på att han säger att jag lämnat honom??? dricker och tycker synd om sej själv och får tydligen andra omkring honom att också tycka synd om honom. Han har kontakt med alla gemensamma vänner (försöker med min släkt också), gör allt vi brukade göra tillsammans och det gör sååå ONT. Känns som han tar plats överallt. Kan inte leva såhär så överväger att dra upp mina rötter. Sälja huset, säga upp mej och flytta söderut. Förstår det är en ett-årsplan men bättre en plan ett detta helvete. Har inte mycket livsutrymme kvar längre. Bor i en mindre ort och han bor i grannbyn, så svårt att ta mej vidare 😭💔

@Caroline84 jag tror att du egentligen vet vad som krävs, men det är ett väldigt tungt beslut. Sanningen är att det går inte att älska någon frisk, varken från cancer eller från alkoholism. Den sjuke måste själv vilja ta behandlingen och genomföra den. Skillnaden med alkoholism om man jämför det med andra sjukdomar är att den också skvallrar om andra underliggande problem som kan behöva hanteras och som alkoholen döljer, som psykisk ohälsa. Om han inte har insikt efter att ha supit mer än halva livet tror jag inte att han kommer utveckla det heller.
Mitt ex har supit mer än halva livet och han fattar fortfarande inte varför förhållanden går i kras, barnen har valt att bosätta sig på andra sidan stan, jobb förloras med mera. Han tycker att han hanterar livets motgångar "som en man", dvs ber aldrig om hjälp.
Det är sorgligt att se.
Mitt enda råd är att ta dig och barnen därifrån innan alla era liv också är förstörda av alkoholen. Det är inte värt det, och det sätter så djupa spår i alla som kan ta decennier att fixa.

Igår var dagen som han äntligen kom och hämtade sina grejer, nu kan jag ställa iordning så som jag vill ha det.
Lättnadskänsla samtidigt som jag igår fick en stark känsla av ensamhet och tomhet, hur det nu kunde komma?
Bara sista pusselbiten som ska falla på plats, det är hans stora maskiner som ska försvinna. Snart är jag kanske helt fri från honom som jag känner att jag måste vara.
Kanske dags att börja plocka undan andra minnessaker jag fått av honom med, rycka det plåstret med på något sätt?

Gått några dagar till.
Jag pendlar mellan frihetskänsla och sorg.
Det är iaf ett mycket friskare beteende från min sida nu,än för 10 år sedan.
Det känns bra.

@Caroline84 det är en hemsk situation du sitter i allt blir så mycket svårare när man har barn som är inblandade. Jag sitter i en liknande situation som dig fast mina barn är 15 och 17. Min sambo började som din dricka kvällar och nätter men nu har det gått över till dagar också. Är han ledig en helg slutar det inte förrän ölen är slut. Sen klara han jobbet än så länge. Han var precis som din sambo en jätte bra pappa men nu är han inte inte det längre. Barnen får ofta skämmas för honom, ringer till mig och frågar om de kan ta med sig kompisar hem eller om pappa är full. Så inte för att säga att det kommer bli så för dig men om han inte ändrar sig kommer det bli värre. Jag lider verkligen med dig och vet hur svårt det är. För jag har ännu inte lyckats ta mig ifrån min sambo. Även om det är nära nu. För nu har nått gränsen att han är elak i munnen mot mig och kontrollerande.
Jag hoppas verkligen din sambo väljer en bättre väg en min.
Styrekkramar till dig🤗

@Caroline84
Förstår - vaktade själv så att min inte skulle ta livet av sig vid ett tillfälle.

Så dumt.

Man måste sätta sig själv och barnens uppväxt före mannen.

Skaffa eget boende omgående och låt honom ta tag i sina problem. Om han ens vill, tyvärr visar historiken att alkoholen är viktigare än familjens välmående.

Du hittar trådar här där man stannar kvar för mannens skull. I flera fall har man själv gått under, barnen har haft en hemsk uppväxt och brutit kontakten med båda föräldrar när de varit stora nog.
Nu är de i beroendeställning under många år framåt - du måste skydda dem.

@Caroline84 jag ställde krav på att om det öht skulle ens tänkas tanken på att bli vi två igen så gällde behandlingshem. Min partner fick även flytta ut från lgh. Tills jag kände att det var ok (efter behandlingshem och ett antal månader) att ge en chans till. För det är en sjukdom, och om viljan finns så finns det verktyg att hantera ångest mm på annat sätt och jag ville ge en chans till. Och än så länge är vi de där det gått bra för. Men inte varit enkelt, långt ifrån. Och man lever med risken hela tiden, även om den inte är stor. Men för mig är det värt det. Jag har en plan om skiten skulle börja igen. Men det har tagit tid innan jag kom dit. Och jag brottas fortfarande med ångest som kom tack vara allt. Men allt blir bättre.
Och jag förstår din känsla det där med barnen och ev lämna dem med honom. Men jag vet inte, jag kanske är naiv, men om personen i fråga ändå är vettig i grunden så tror jag att den inser att den inte kan ha hand om barn under aktivt missbruk. Det innebär inte stopp för umgänge, men huvudbostaden för barnen är hos den nyktre.
Samtidigt läser jag här om alla problem med soc o vårdnad så jadu, jag hoppas min partner o jag fortsätter på den bana vi är idag….

@cluedo kunde du och din man eller sambo lösa detta eller hur ser det ut för dig? Om jag får fråga.
Allt gott

@cluedo och nej, jag har ingen hjälp om jag själv inte ordnar allting.

Precis som du säger så är jag den som alltid styr upp saker när bakfylla eller fylla ställer till problem.Jag täcker upp och döljer så att barnen inte ska märka någonting.

Eller så att jag tror att de inte ska märka någonting, kan man väl säga. Du har såklart rätt i att de märker redan.

Min största skräck är att jag ska bli sjuk eller dö i en olycka och att han då själv ska ta hand om barnen och inte har tagit sig ur missbruket innan dess.

Det är mer än jag vågar tänka på…