Senaste kommentarerna i forumet

@En orolig fru
Hur går det ? Är du ok?

@Kameleont Jag tänker som dig, att man lär sig väldigt mycket av varandra här. Och att möjligheten att försöka ge ett råd till någon annan är nyttigt och välgörande i sig.

Ja, precis som du skriver så kan man ge råd till andra och vet vilka råd man själv kunde få och får, men det är svårt på ett annat sätt när man är mitt i det.
Tänker också att i andras berättelser får man ju inte känna deras känslomässiga band till partnern, man hör bara detaljerna om vad som händer, missbruket, det som sårar.

Sömnen är ju som du skriver verkligen viktig för att vi ens ska kunna hålla ihop och orka vidare. Minns att jag hade en period av extremt dålig sömn då jag både hade svårt att somna, tänkte på problem så fort jag vaknade på natten och kunde inte somna om, och sen var vaken för tidigt. Tror jag gick hem till mig för första gången någonstans där.
Men sen fortsatte jag ju bo, och minns att jag fick in någon slags taktik (efter att ha läst böckerna Fri från medberoende och Djävulsdansen, de påverkade mig. Jag liksom tänkte så fort oron och tankarna kom: "det där angår inte mig, det behöver jag inte tänka på." Och då funkade jag och började sova igen.
Men kan ju ha varit just den perioden. Just nu biter inte den metoden längre. Fast jag sover när jag är hos mig, och hade bra sömn i de nyktra veckorna.

Hoppas du hittar en väg att finna något slags lugn som kan hjälpa dig sova❤️

Det var så bra att du tog samtalet med din man om oron. Kanske ger det mer ringar på vattnet än du tror, även om det inte verkar ha gett direkt effekt i minskad konsumtion.
Det kan nog vara bra att låta beslutet mogna hos den andre, utan att vara så på hela tiden (som jag varit på sista tiden).
Tror du att han ser att du inte mår bra i detta? Fast han kanske inte visar det mycket?

Låter väldigt bra att din arbetsgivare är med och försöker anpassa.
Hoppas du kan komma mer i balans med tillvaron igen och hitta små genomförbara sätt att ta hand om dig❤️

@Kameleont Tack snälla, det kändes väldigt skönt att höra! ❤️

Ja, jag ska bo hos honom tills inflytten.. Jag hade väl hoppats att han skulle fortsätta vara nykter, annars jag kanske hade försökt ordna med annat boende.
Det känns konstigt att gå tillbaka. Mest kanske för att jag är i kontakt med mina känslor nu och verkligen inte mår bra. Tvivlar på vår framtid. Men det kommer nog kännas lite skönt också, en paus från det här hårda gränstagandet..
Bara jag inte tycker det är så jobbigt att jag gråter hela tiden. För mig blir det så när jag kommer in i många jobbiga känslor som jag liksom inte tar mig ur, jag bara gråter och gråter. Helt hopplöst opraktiskt.

Det som är lite extra jobbigt/komplicerat är att vi ska resa ganska långt till min familj med min son för att fira sonens födelsedag. Min sambo håller på och förbereder en massa mat.
Men det kanske blir bra på nåt vis att vi får något annat att göra, även om han dricker. Känner mig dock helt kraftlös. Innan resan ska jag jobba igen, så då är jag ju upptagen av det. Men lite samma där, vill egentligen bara krypa in under en filt och stanna där.

En period kändes det som om jag tog mig ur medberoendet lite och kunde känna distans och tänka på annat.
Men vet inte hur jag ska hitta tillbaka dit.
Kanske var det också lättare då för det var innan alla dessa försök och upplevelsen att bli bortvald, och jag kände ett annan slags hopp.

Jag vet verkligen inte.
Kanske en anhöriggrupp skulle vara bra för mig. Försöka förstå medberoendet lite bättre och vad jag egentligen ska ta mig till.

@Hoppfulla Hur har det gått? Var står ni nu? Undrar hur du mår.
Kram

@november25 Skriv hur mycket du vill! Det är ingen som lessnar eller dömer dig här!
Förstår att det känns ensamt o att hoppet sjunker där du befinner dig nu. Återfall mm. Känna sig bortvald.

Tycker du är stark som står upp för dig själv o säger till honom vad detta gör med dig!
Måste du bo hos honom nu, i väntan på nytt boende eller?

Fortsätt prioritera dig!
🤗

Hoppas ni inte är alltför trötta på mig. Mitt anhörigstöd är fortfarande borta, och fortsätter det kommer jag att få en annan person tillfälligt. Känner att jag inte vet vart allt ska ta vägen, måste få skriva om det..

Jag sitter ensam igen i stort sett hela tiden. Jo livet pågår såklart och vissa saker är trevliga. Jag gör mitt bästa att må så bra jag kan, men saknaden och ångesten är ständigt närvarande ändå. Jag har iaf lugn omkring mig och sover bra nu😊
Tyvärr flyttar jag ut från detta boende imorrn och inte in i det nya förrän om ett par veckor.

Efter några dagar med nya medicinen tog han återfall och drack. Jag var inne och vilade den dagen med huvudvärk, somnade till och drömde då att han druckit. Vaknade och försökte skaka drömmen av mig, känna tillit som jag bestämt mig för att jag skulle ha under detta försök. Senare ringde han och sa som det var att han druckit. Jag lyckades faktiskt reagera neutralt på det, och säga att det är okej och att imorrn är en ny dag då han kan fortsätta med nykterheten. Och det funkade faktiskt, dagen efter inget drickande. Jag trodde att han var på gång att faktiskt göra framsteg denna gång.
Men sen började han dricka igen dagen efter. Det verkar som mer än en nykter vecka är omöjligt för honom i dagsläget. Han vill fortfarande inte ta någon hjälp.

Jag blev ledsen och besviken som vanligt. Packade mina saker och åkte hem till mig. Han sa att han förstod att han fick ta konsekvenserna. Samtidigt gjorde det ingen skillnad att jag grät (trots att jag försökte att inte göra det) utan drickas skulle det till varje pris.

Blir mer säker på att han verkligen behöver någon typ av vård, de här egna försöken funkar ju inte alls och är bara upprivande.
Det här var försök nr.5 med alkostopp och nu dricker han varje dag igen start efter lunch, precis som alltid.

Tycker han är mycket ledsnare den här gången. Men skyller fortfarande på olika anledningar till att han dricker. Jag vet inte om någonting går framåt eller om det bara är precis samma. Jag förlorar iallafall själv hoppet mer och mer.

Barn bar behov av föräldrar som inte super. Be om stöd och var inte rädd för socialtjänsten - de är *allas* trygghetsnät.

@Markus86 Du har rätt i att dina barn behöver båda föräldrar. Men de behöver också få växa upp i trygghet utan våld och missbruk. Dina barn kan fortfarande få träffa sin mamma när hon är nykter, om ni separerar. Det kan också leda till att hon faktiskt söker hjälp.

Jag tycker du ska ringa numret @Rike delade idag! ❤️
Du ska inte leva med det här våldet i ditt liv. Och låt inte dina barn göra det heller, de mår ju dåligt i längden av att deras pappa far illa.

Vi finns här och förstår hur svårt det kan vara att ta steget, men du har vårt stöd! 🙏❤️

De har öppet nu - ring ♥️
Stödlinje för män
020 – 80 80 80

Ursäkta inte det som sjukdom - det kommer inte att räcka.
Förlåt men vi har alla här varit där♥️

Barnen måste växa upp utan våld och alkohol det är prio - de behöver dig och när hon klarar att vara en förälder även henne.
Lätt? Nej, men på så sätt får ni alla en chans. Tyvärr ligger initiativet helt på dig o du behöver stöd i detta.

Inga utflykter o eget rum på annat hotell annars bankar han på din dörr.
Upplevde liknande men på ett hotell i Sverige - då var det lättare att sticka.

Håll ultimatumet - men frågan är om det inte redan är passerat?
Min tog antabus. En kort period för att jag skulle stanna. Mycket kort.

Kloka tips ovan! Gör också en orosanmälan till socialtjänsten så tar de tag i deta så fort ni kommer hem. Du riskerar att bli utsatt för våld och det ska du inte acceptera.

Så bra att du försöker få en paus! ❤️

@Rike det är inte lättare när små barn är inblandad, barn har behov av både mamman och pappan, alkoholism är en sjukdom och jag skulle säga att det är en av dem värsta, hon är så himla underbart när hon inte drycker men så fort monster alkohol kommer fram i bilden då är det helt kaos.

@En orolig fru Starkt av dig! 🙏 Det krävs mycket mod för att ställa ett ultimatum.
Det som är lite synd är ju att förändringen ska ske sen (när ni kommer hem).

Låter väldigt klokt att skaffa ett eget rum. Förklara att du är helt utmattad och behöver vila och utrymme❤️ Och försök att koppla bort hans kaos lite och fokusera på vad du behöver nu.

Men om han nu ska börja med antabus, är det väl klokt att börja trappa ner på alkoholen. Annars kan han få grov abstinens. Du kan ju lägga till att det ingår i ultimatumet att han börjar förbereda sig. Inga mer storfyllor med gap och skrik och att han inte kan gå. Visst, han kanske har svårt att sluta helt här och nu utan medicin, men han borde kunna minska mängden om han är seriös? Eller är det alltid så hemma också att han inte kan sluta tills han är i det tillståndet?
Något annat han kan göra är ju att ringa sin läkare eller skriva på 1177 och be om recept på antabus.
Bra om första steget sker nu inom 48 timmar, medan han är i läge att faktiskt förändra någonting. Det kan vara helt annorlunda när ni kommer hem tyvärr..

Förstår att det är jättejobbigt på hotellet med att känna att folk ser och vet. Men skammen är inte din, den är hans! Det är ju dessutom en sjukdom din man har, varken ditt eller hans fel.
Så försöker jag tänka, när jag känner att skäms för saker min sambo gör och säger..

Önskar dig styrka💪💪

@november25 idag söndag ( här i Thailand) har jag gett honom ett ultimatum-mig eller spriten. Han säger att han väljer mig och att han ska börja med sin Antabus när vi kommer hem den 25/3.
Jag har sagt att jag ska fråga hotellet om det finns rum ledigt resterande tid. Han vill inte det, men jag tror inte jag orkar mera

@Rike lördag natt var samma visa, gap och skrik och nu efter att vi varit på marknad blev han så stupfull att han knappt kunde gå. Fick boka en tuktuk och ta honom hem till hotellet.
Jag skäms så för grannarna har nog störts av hans skrik, känns som hela hotellet vet och har hört honom. Idag söndag kändes det som att alla tittade på mig när jag var och är frukost- ensam förstås

@En orolig fru jag undrar om kvinnofridslinjen kanske kan hjälpa på något sätt.

Har sett att de har information om hur man kan kontakta dem utomlands (inom EU kopplas man till då till hjälp lokalt, men vet ej hur det fungerar i Thailand).

Kan vara värt ett försök: kvinnofridslinjen.se

Skickar styrkekram!

Du har inte en tilläggsförsäkring på biljetterna så att de är av- eller ombokningsbara?
Att sitta där i tre veckor med ett fyllo är inte okej. Jag hade fått panik. Hade bokat något på ett kreditkort och stuckit direkt. Kan hotellets personal hjälpa till på något sätt?
Skickar styrka till dig!

Hej!
Tänker att du av egen erfarenhet - beklagar den- vet så väl och inte vill ha detta för egen del och inte heller låta dina barn drabbas.
Du behöver stöd t ex via kommun eller kvinnojour, vänta inte ring på måndag. Du o barnen förtjänar det bästa, men tyvärr är det bara du som kan ta intiativet♥️

Tror på dig fortsätt uppdatera
Kram

K

Förekom o ta kontakten 👍 du förtjänar bättre!

Har kommit till en punkt där jag verkligen orkar inte mer, jag har alltid druckit måttligt men när jag fick mina barn för mindre än 2 år sen har jag helt slutad att drycka, vill vara nykter med barn, vill leka med dem och ge dem allt de behöver, min tanke sista dagarna var faktiskt att ringa polisen när hon slängde på mig en glasburk, men jag vet inte vad händer om jag ringer polisen, dem säkert vill att hon blåser och dem kommer att säga vilka stora promille hon har, men sen? Kanske en anmälningar till socialen eller polisen ta henne till polisstation? Jag vet verkligen inte, men jag kan inte fortsätta så, för min skull och framför allt för mina barn skull.

@Markus86
Du blir inte fråntagen barnen om du visar att du skyddar dem och är en bra förälder. Men kanske om du väljer att fortsätta bo med henne. Kontakta kommunen lägg allt på bordet och meddela att du kommer att fullfölja allt som står i din makt för att de ska må bra.
Låt dem inte växa upp i detta ♥️

@Markus86 det ska också finnas möjlighet att söka hjälp inom kommunen ang våld i nära relationer.

@Markus86 vilken otroligt tuff situation!

Du skriver att du är rädd att ni ska bli fråntagna barnen, påminner om att det är din sambo som i så fall blir fråntagen barnen och inte du. Däremot kan det ju bli så att de anser att ni inte kan fortsätta leva tillsammans.

Situationen låter helt ohållbar och farlig. Även om du inte upplever att hon ger sig på barnen i nuläget så är sjukdomen alkoholism progressiv och situationen kommer försämras om din partner inte söker hjälp. Barnen lever också i en miljö där de bevittnar alkoholism och våld.

Du har försökt prata med henne om att söka hjälp, men hon vill inte.

Jag tänker att du behöver söka stöd för egen del. Det är jättesvårt att själv fatta kloka beslut när en lever i kaos. Barnen behöver dig nu. Du behöver dig. Din sambo är sjuk, så det blir tyvärr du som behöver ta ansvar för att barnen och du själv får en dräglig och trygg tillvaro.

Jag har själv levt med en partner som var alkoholist och våldsam (dock ej fysiskt). Våldet bryter ner en och gör ofta att man blir förvirrad och får svårt att fatta kloka beslut.

Kontakta en mans- eller brottsofferjour. Det kanske känns som ett stort steg, men jag tror att det är viktigt att du får kontakt med någon som är kunnig inom området våld för att de ska kunna hjälpa dig på bästa sätt. Den kompetensen saknas tyvärr ofta inom vården.

Ta hand om dig och barnen❣️