Senaste kommentarerna i forumet

@Sädesärla 🥰 Kram

Arg på mig

Hej,
Vill bara skriva att du är inte ensam. Känner igen mig mycket i det du skriver. Jag fick samtal från soc i början av året då det visat sig att min sambo hämtat barnen onykter från förskolan. Jag har förnekat situationen som pågått länge inser jag nu i efterhand.
Jag har försökt ta upp drickandet tidigare men hon har blivit på mig och ljugit så jag har backat. Men nu när soc blev inblandad så erkände hon till sist. Vi är precis i början av hennes tillfrisknande. Men hon har i alla erkänt att hon har allvarliga problem. Vilket är första steget.

Min kille är inne på sin andra vecka på sin behandling för sitt alkoholberoende och han mår skit. Vi brukar var så kärleksfulla med varandra när vi skriver till varandra men nu orkar han inte ens skriva till mig . Vill inte prata in telefonen.
Jag var förberedd på att det kunde bli såhär när han inte har alkoholen att döva ångesten med, men det tar hårdare än vad jag trodde. Jag förstår att han har fullt upp med att hålla sig nykter och jobba med sig själv. Och det är så starkt av honom.
Men jag är också människa och jag blir så rädd att han ska sluta älska mig . Saknar honom så💔

@has Jag känner med dig😢. Min anhöriga har sökt hjälp och gör första veckan på behandling nu och jag är glad och stolt över honom. Det har varit en jobbig sommar. Inget våld eller så men alla dessa brutna löften och utebliven kommunikation.
Men nu är det nästan ännu värre på ett sätt. Han mår så fruktansvärt psykiskt dåligt när han inte dövar sig med alkohol. Så nu orkar han inte ha kontakt eller ta till sig av uppmuntrande pepp.
Jag tror av hela mitt hjärta att det blir bättre men man undrar När ? , ska det bli som ett normalt förhållande ❤️

Det är bara så svårt att den fina personen jag blev kär i inte finns mer. Ju mer gränser jag satt, eller jag har tagit tillbaka egentligen ju elakare och sjukare har han blivit. Jag tappade mig själv en stund en bit i i förhållandet när han sakta sakta nästan omärkbart började visa sitt äkta jag. Eller jag vill fortfarande tro att det han sa och visade i början är det han vill men inte kan genomföra det. Eller vad vet jag, jag är troligtvis hel lurad och han vill leva som han gör nu, som ett vrak 🤔

Nu har jag satt mitt stopp och måste hålla det för både min och hans skull. Han kunde inte hålla sina ord och löften. Då måste jag hålla mina.

Jag skäms för att jag bara gjort det i text men vågar inte träffa honom fysiskt ( han har slagit mig flera gånger tidigare) och vet att det går inte att prata med honom i telefon när han är igång.

Jag tror att det som är viktigt att komma ihåg är att han är en sjuk person. Det han säger behöver nödvändigtvis inte stämma eller vara sant. Det han gör är kanske inte bra saker. Definiera inte dig själv och ditt egenvärde utifrån hans beroendesjuka hjärna. Utgå från dig själv och din magkänsla Känns det rätt det han säger eller känns det orättfärdigt? Kan du dra en gräns och säga ifrån, värna dig själv? Vågar du det?

Tack @Jari
Vad fick dig att bli räddad? antar att du gjort någon förändring eftersom du är här inne och läser och skriver.
Du kan säker inte svara på hur min person känner men varför hatar han mig så mycket? Varför gör jag bara fel i hans ögon? Och vad hände med din sambo lämnad hon dig?

Det är skönt att höra att ni tycker att jag gör rätt. Jag har lämnat, har förklarat att jag gör det och att jag inte tänker svara mer på alla elakheter eller på något att det är dags att släppa för oss båda.
Han lägger all skuld på mig, jag överger honom, jag sviker honom när han behöver mig, sedan smutsar han ner allt med att anklaga mig för att vara med andra ( så roligt för det finns inte ens en liten liten tanke på att jag skulle vilja det nu)

Det är ändå lite spännande, jag känner mig som jag är på avgiftning från honom, abstinensen är tårar, offerkofta och hjärtesorg.
Sen läser jag här vad ni kloka människor som gått före på olika sätt skriver och det stärker mig och jag är så tacksam för att ni svarar ❤️
Jag kommer överlev utan honom.

Fyfan. Gå. Genomlid några månader av saknad. Du gör inte honom illa dwt gör han själv. Du kan aldrig få honom att sluta. Talar av egen erfarenhet med en sambo som försökte rädda mig i 10+ år. Räcker med att en persons förstörs. Lämna, glöm. Ingen människa förtjänar en egoistisk missbrukare.

@mamma-julia efter ölfylla får du ingen delerium tremens. Låtermer som en ursäkt att dricka. Han kan inte sluta aå han ska inte dricka en droppe. För då väcker han allergin. Om han tar sig till beroendecentrum får han hjälp att tända av på benzo. Och det är smådoser so. Trappas av på 3dagar dom gg jag fått.

@Tingeling78 det är tufft att bli lämnad, vill du berätta lite mer om din situation?

@Kattensune det låter mycket tufft, det är inte lätt att bo tillsammans med någon som dricker på det här sättet. Klokt av dig att skriva här. Vad betyder det för dig att det räcker, vad ser du för alternativ för dig i det här läget?

@lunse av rubriken att döma har du nåt dilemma kring din mamma? Berätta gärna mer!

Lugnet när alkoholisten är borta är det bästa av allt! Det lugnet kan vara resten av ditt liv - om ni inte är tillsammans. Hisnande tanke, men det är ett ljuvligt lugn när kaoset försvinner. Först då kan man börja läka på riktigt. ❤️

@inteigen Tack för att du frågar!
Det är tungt nu. Känner mig sorgsen över hur det blivit. Är detta mitt liv? Har också varit tillsammans med min man sen grundskolan. Börjar bli länge nu, våra barn är stora o på väg ur boet några av dem. Jag är oerhört tacksam att alkoholen inte var ett problem när de var små. Och som det är nu sköter han det 'snyggt' i smyg. Jag menar det inte som något bra men är inga fylleslag eller bråk här hemma, men heller ingen att prata eller räkna med. Jag är som en ensamstående förälder. Allt ansvar ligger på mig, praktiskt, socialt o känslomässigt för alla.
Jag är så trött på allt! Trött på ansvar, oro o smygande. Mina känslor för honom svalnar. Skrämmande.
Kan också relatera till lugnet när han inte är hemma. Då är det en känsla av harmoni o mer glädje i huset. Mer dämpat o allvarligt i hans närvaro. Förutom hans snack på repeat efter några öl förstås. Usch vad sorgligt!

Hur har allt landat hos dig efter din mans resa? Hur känns det nu?
🤗

@Bruno83 så öppet och ärligt skrivet av dig, och vilka fina och kloka svar du har fått. Vill understryka det @Sargad nämner att du är varmt välkommen att ringa eller skriva direkt till oss rådgivare för att diskutera situationen.

Det är så fint att du har barnens perspektiv i det här, och du nämner att barnen hamnar i konflikt med sin mamma när hon druckit. Du är också orolig för att lämna hemmet. Vilken tuff situation för alla inblandade. Vad är det du ser framför dig kan hända när du inte är där? Och, skulle det gå att ha en diskussion med barnen och/eller din fru kring hur barnen ska kunna känna sig trygga när du inte är hemma?

Hej
Visst är lugnet skönt? Och fylle SMS brukar inte va kul.., även om de varvas med kärlek.
Känn efter - är både du och dina barn mer avslappnade nu när missbruket pågår utanför hemmet? Tryggare?

När man bor ihop så finns givetvis oron över skicket han kommer att vara i när han kommer hem…

Håller med ovanstående, lägg inte energi på att kolla flaskor. Alkoholister brukar ha lösningar..

Var rädd om dig o kidsen - ni är viktiga!!
Kram!

Hej
Vilket tufft läge! Tänker att hoppas att det löser sig med annat boende snart, inte bra att bo med en aktiv alkoholist.

Du har så kloka tankar, det enda som saknas är mer om DIG!

Du kommer inte att kunna förändra honom, men du kan se till att ta hand om dig själv och t ex sätta gränser i er kontakt.

Jag tror att alla barn som växer upp med missbruk blir i någon mån påverkade för livet och rekommenderar dig att söka samtalsstöd.

Vi anhöriga måste acceptera att det vi kan påverka är våra egna liv.

DU är viktig!

Allt gott - lycka till!!

@Bruno83 Din situation påminner om min. Under min och makes resa att hitta varandra och oss själva till ett nyktrare liv tillsammans så har nån av dom jag har pratat med anonymt sagt att ”skåpsupandet handlar om skam, att inte stå för det man gör.” En värdefull insikt som förklarar beteendet.

Jag tog upp det med min make flera gånger under alla våra samtal vi har haft att han bör byta ut skammen mot stolthet istället och märker skillnad i hans tänk och beteende.

Din fru mår inte bra och agerar mest troligt från ett grundkomplex som hon försöker dölja med alkohol. Som t.ex. att inte duga, känna sig värdelös, maktlös, liten, svag eller nåt annat som är laddat med starka känslor och som hon försöker dämpa. Ju mer obehagliga känslor missbrukaren försöker trycka ner desto mer dricker dom är min analys och förståelse utifrån vår situation.

Försök möta din fru öppet och fråga samt lyssna på vad som tynger henne. Finns det nåt du kan göra för att underlätta hennes vardag rent praktiskt? Nåt är övermäktigt att hantera just nu där hon är tänker jag.

Det är tufft att vara den starka och stöttande när man utsätts för lögner och besvikelser konstant så sök stöd och hjälp för egen del. Ring AH med dina tankar, känslor och funderingar. Det viktigaste jag har fått till mig är att jag inte är ansvarig för någon annans nykterhet och val. Det var svårt för mig att ta det till mig, att fokusera på mig själv och mitt eget mående och inte makens hela tiden. Mitt mående är mitt ansvar. Nånstans där befinner jag mig idag. Vad behöver du?

Styrkekramar!

Hej alla och tack för alla kommentarer. Otroligt att det finns så många människor som tar sig tid att lyssna och hjälpa till. Jag är full av beundran och tacksamhet. Jag tar till mig av råden och jag känner att det har gått så långt att jag måste prata ordentligt med henne men ta det lite stegvis. Som svar på ovan kan jag säga att jag själv sedan länge i princip slutat att dricka alkohol helt i hemmet just i förhoppning att detta skulle få min fru att också dra ner. Tyvärr tänker jag att det snarare har blivit tvärtom eftersom det innebär att min fru numera knappt alls dricker öppet men istället dricker desto mer dolt. Hon har hela garderoben full med vinboxar och smusslar alltid med sig en massa om vi reser någonstans. Jag har försökt att hitta på aktiviteter med barnen osv som borde utesluta alkohol men det resulterar ändå allt oftare i att hon hittar alkoholen på något sätt, om inte annat när vi kommer hem igen. Min fru har ett väldigt bra och viktigt jobb med mycket ansvar och det sköter hon prickfritt men jag är rädd att det på sikt även kan gå ut över jobbet, särskilt som hon börjat jobba allt mer hemifrån.
Jag ska tipsa henne om detta forumet och också berätta att jag sökt stöd här. Återigen stort tack.

Du blir nog inte galen av maktlösheten utan av att du inte kan acceptera att det är så. Det är mycket plågsamt att inse, men så är det, du är maktlös. Även om det är smärtsamt så är det en befrielse när man gjort det. Sök hjälp för egen del,
anhörigprogram, kurator, alanon eller på alkoholhjälpen. Din egen situation kan du påverka. Lycka till! 🩷

Du blir äldre och orkar inte längre som tidigare skriver du. Det kommer en dag när du inte längre kan hjälpa honom. Vad gör du då? Detta behöver du förbereda inför och vad är alternativen. Finns det något annat än soc?

@Bruno83 det kunde varit jag - i relation till min partner hade jag kunnat bli väldigt arg på partnerns ”tillsägelser” beroende på hur partners dryckesvanor ser ut. Väldigt barnsligt men tänk tanken ”varför ska du men inte jag?”. Det är även svårt att förändra en vardag eller ett regelbundet helgupplägg om partnern/du inte vill förändra till ett gemensamt upplägg. Tror jag. Alltså, att förvänta sig förändring hos någon annan innefattar troligtvis en förändring hos partnern med. Nu förtäljer inte texten hur eller om ni gemensamt dricker. Jag har upplevt det förvirrande att hamna snett en kväll och kvällen därefter blir efterfrågad ost och vin av partner som varit orolig kring snedsteget kvällen innan.
Om trösten inte finns inom henne så är trösten alkohol.
Jag tror på att försöka smyga fram förändring i er livssituation. Fråga om ni kan ha ex en lördag utan alkohol med andra aktiviteter som tar fokus. Åka på en tur till ett slott och fika, testa klättring, simning/badhus. Tror det är klokt att inte dra helt i handbromsen då reaktionen kan bli ”back-ut”. Ta en dag i taget och gemensamt försöka göra andra aktiviteter. Små steg. Och likt andra skriver (som är så oerhört svårt att följa): du kan inte förändra någon annan.
Följdfråga är hur jobbet går och allt omkring. För mig har det inte varit så svårt att leverera och prestera på jobb men där kan det se olika ut. Jag har nämligen svårt att sluta när jag börjat men har inte starkt sug när jag inte dricker. Kan alltså vara utan alkohol längre period, men när det är fest blir det lätt att jag glider in på autobahn. Vilket betyder att det inte är märkbart under vardagar eller jobb.

(Och jag kommer att göra det rätta. Igen.
Och stanna kvar i det. I det friska.)

@mamma-julia
Tack och ja är det ens barn så är det annorlunda ♥️
Och allt som drabbar ens barn gör så ont.