Senaste kommentarerna i forumet

Oj då, hoppas din mamma kryar på sig! Allt du kan göra är ju att finnas som stöd. Och för att kunna vara ett stöd behöver du vara i balans själv, så ta hand om dig❤️🌸❤️

@vår2022 Tack för omtanken ❤️ Jag har ju genomgått några kriser med min yngsta dotter under årens lopp och likaledes med min mamma, som var så svårt sjuk hösten 2019 att jag inte trodde att hon skulle överleva julen. Jag vet hur jag reagerar - jag ställer mig som i givakt och sen agerar jag. Ringer ambulans om det behövs, bara köttar på. Och när allt lugnat sig lite är det som om någon klubbar mig med ett vedträ i bakhuvudet, jag faller ihop både mentalt och fysiskt.

Den tröttheten som övermannade mig igår var en typisk det-här-dricker jag-vin-på-trötthet. Men det fanns inte ens i tanken, jag moffade socker istället. I bilen fram och tillbaka. Det som äts i bilen räknas knappt. Samma missbruk, olika substanser.

Istället tillät jag mig att vara dödens trött. Vad kan jag skala bort just nu? Vad kan jag avboka i helgen? Det enda jag ville var att sitta på en stol och fånglo hela helgen. Gick och la mig kl 22 igår och gick upp kl 9, och mår MYCKET bättre. Tänker fortfarande ta det lugnt, men långpromenad med hunden, veckohandla och laga matlådor blir det. Att orka det är att preppa för nästa vecka, för att orka kapitel två, tre, fyra om mamma.

Ingen diagnos än, men jag ställer in mig mentalt på c… Även om jag förstås inte säger ett ord om det till mamma. Till henne säger jag ”chilla, ta det lugnt, ät gott och prata med alla du träffar”. Nu har hon flyttats till ett rum ihop med tre andra, så det finns folk att tjöta med. Ny personal ramlar in tre gånger per dygn. Precis som jag får hon energi av att tjöta med folk.

På tal om missbruk. Hon har diabetes, som hon tar insulin för. Det jag skulle hämta hemma hos henne igår var ögondroppar, som också hör ihop med diabetesen. I kylskåpet, i samma fack som insulinsprutan, hade hon åtta stora chokladkakor och lika många dubbeldajm. Suck. Att prata med henne om det är knappt lönt. Jag har försökt flera gånger, då fräser hon åt mig på tonårsvis: ”Någonting måste jag fan få unna mig”. Samma missbruk, olika substanser.

Kram 🐘

Min bostad är nu till försäljning o det är visning nästa lördag. Jag har verkligen gjort mitt allra bästa för att fotona skklle bli fina. Idag ska jag röja i förråd o åka till tippen.
Har inget nytt att flytta till ännu, men går på visningar. Ska titta på en lägenhet jag hoppas på nu på onsdag.
Annars rullar allt på. Jag får ihop livet på ett bra sätt. Jobbar, yogar, gymmar, går på olika yogasaker som ger mig glädje o energi. Har mycket mer tid nu, när jag inte har yogafördjupning o ständigt plugg. Fast jag ska gå ytterligare en fördjupning med start i höst. Jag väljer det, det ger mig så otroligt mycket.
Terapi varannan vecka. Hon är så bra min terapeut.
Så trots att jag är mitt i kaos på ett sätt, med allt vad flytt osv innebär, så känns allt i balans. Jag mår bra.
🌸🌸🌸

@Andrahalvlek Förstår att det blir extra pålaga på dig nu när din mamma är krasslig och åkt in på sjukhuset. Det är inte lätt när våra föräldrar blir äldre och får krämpor och att man lätt blir mamma till dem också, som om det inte räckte som det är. Skönt ändå att hon är kvar på sjukhuset i goda händer och hoppas att du kan vila och ta igen dig i helgen. På något sätt tänker jag att det är viktigt att vi inte lägger över för mycket energi och oro på oss själva i dessa situationer och på något sätt lyckas prioritera vårt egna mående också. Speciellt om det är en förälder som lätt tar för mycket av vår energi och att vår egna omsorg om oss själva får det utrymme som krävs.

Sköt om dig och ta hand om dig själv. Ha en fin lördag! Kram❤️

Fortfarande nykter alkoholist
I dagarna ska jag träffa andra nyktra alkoholister inom länkrörelsen. För mig är länkarna viktig i min strävan att vara nykter. Vi ger inget nykterhets löfte. Bara en önskan att leva ett liv utan alkohol och droger. Vi hjälper och stöttar varandra i den strävan. Önskar alla på forumet en fin fortsättning på året och låter bli att ta det första glaset.//BOX

Åh så bra @vår2022! Synd med överbelastningen, det är så tålamodskrävande när man inte kan använda kroppen som man vill!

Trevlig helg! Kram❤️

@Vjlo Grattis till 2 nyktra år! 🥳🥳🥳 Kul att du tittade in!

Trevlighelgkram 🐘

2 år. Exakt dag har jag inte koll på i huvudet, och det är inte riktigt viktigt - men i slutet på mars 2023 så drack jag sista gången.

@JHL Tack ❤️ Detsamma önskar jag dig och alla andra fina forumvänner ❤️

@Andrahalvlek ha en fin helg se till att du får ordentligt med vila så du är redo för nya stordåd nästa vecka.

Just nu är jag helt slut. Efter-anspänning-trött. På hundpromenaden efter jobbet gäspade jag så mycket att tårarna rann. Varje steg var blytungt.

Idag vid tiotiden fick jag avbryta jobbet och köra tur och retur till sjukhuset två gånger. Totalt 12 mil. Först hämta dörrnyckel hos mamma, sen hem och hämta hennes ögondroppar och cerat, sen tillbaka och lämna. Sen köra hem och jobba lite till.

Inga nya bud från läkarna. De vill ta avföringsprov, men hon har ju inte ätit på flera dagar så det tar nog tid innan de kan få det. Hon fick flytande kost idag.

Mamma var sig rätt lik, vid hyfsat gott mod. Även om hon sa ”jag är 78, jag lever nog bara ett år till”. Hon var irriterad på att ena läkaren tror att blindtarmen är inflammerad, men den andre tror inte på det. ”Och här har jag hamnat mitt emellan.”

Hon är social och tjötar glatt med all personal. Alla är SÅ fantastiska. ”Jag tackade alla på akuten personligen, och nattsköterskan var helt underbar.” Min mamma blir hospitaliserad på nolltid. Jag har sett det tidigare, för några år sedan, då hon var sjuk och hade mycket hemtjänst och hemsjukvård.

I helgen händer nog inte så mycket på mamma-fronten. Hon är i trygga händer. Jag ska vila, sova, vila lite till.

I bilen fram och tillbaka moffade jag i mig bullar. På starka känslor ska man äta tydligen. Nåväl, det är bättre än alkohol, fast det är samma missbruksbeteende.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det går framåt och olustkänslorna är allt mindre och jag känner mig gladare. Jag har gjort andningsövningen jag beskrivit ovan i 7 dagar nu och det har gett effekt. Sover bättre och känner ett lugn. Jag kollar på YouTube klippet i min mobil och andas 5 min lite varstans, minst tre gånger per dag. På tåget till och från jobbet, i soffan eller i sängen. Har även gjort den om det kommit lite olustkänslor. Har kommit igång med träningen och är nu lite överbelastad så tar mest promenader några dagar till. Börjar även få fatt i det som trycker på ett bättre sätt, röda trådar som jag burit med mig hela livet och som blossat upp. Ser fram emot att träffa psykologen om någon vecka och nysta lite mer.

Ha det gott! Kram❤️

Hej kära @vår2022 ❤️
Hur är det med dig? Börjar du få rett ut i nystanet? Börjar du få tag på vad som skaver? Tänker på dig! Kram

Tack @Andrahalvlek ❤️

Hej @Jenny!
För att hitta balansen behöver jag försöka att inte gå in i mammas dåliga mående, jag har ett medberoende till henne som jag jobbat hårt med och kommit långt med men ibland glömmer jag av mig och faller in i det och då handlar det bara om känslomässigt och ett försök till att komma på hur jag kan hjälpa henne mer, då går all min energi åt till att tänka på det!

Mitt matmissbruk är begränsat att tre gånger i veckan, jag är periodare! Ibland lyckas jag komma ur det i flera månader upp till ett halvår, ibland blir det en gång om dagen men det är väldigt sällan nuförtiden, då är det semester om jag kommer in i en sådan period. Det är ett beroende precis som alkoholen, det ger en sinnes förändring och kampen upphör en stund när jag ”agerar ut” När jag är i bra balans med min träning ”behöver” jag inte agera ut men när jag varit sjuk eller skadat mig och inte kunnat träna hamnar jag i obalans och agerar ut.
Jag har detta att jobba med, jag har lyckats ta mig ut alkohol träsket sedan 2år och 7månader, tagit mig ur nikotinberoendet sedan 1år och 3månader. Jag har tagit mig ur destruktiva relationer och jag har bytt jobb! Jag har det i mig att klara detta jag ska klara detta men jag önskar bara min mamma inte behövde mig mer, att hon kunde få förmågan att ta hand om sig själv eller få friden att vandra vidare till andra sidan. Medberoende är ett fruktansvärt lidande men jag har lärt mig sätta otroliga gränser som jag aldrig i mitt liv trodde var möjligt! Jag fick en sån urkraft och klarade att lägga all min empati och sorg åt sidan för att dra alla gränser jag behövde för att klara mig själv! Det resulterade i att mamma slutade missbruka så det var ju fantastiskt bra men nu står jag ju i en sits där jag behöver hjälpa spillran som är kvar utan missbruk, men den spillran är lättare att hantera på många sätt medan när hon missbrukade det sista hade jag klippt banden, nu kan jag inte klippa/vill inte. När hon bevisat att hon kan sluta och vara
”normal” så vill jag hjälpa där jag kan/orkar.
Folk lider när en man älskar lider, så är livet! Jag hanterar det oftast rätt bra! Tränar jag/promenerar jag mer regelbundet klarar jag det mycket bättre!
Kram och tack🙏❤️

@JHL Det gör ju det! Ikväll kände jag verkligen inte alls för det. Mitt sunda förnuft fick styra stegen dit: ”Du kommer att må bättre efteråt.”

Och jag är glad och mycket piggare nu efter kören 😍 Nu chilla en stund innan läggdags. Kl 22 är det sängen, och imorgon bitti är jag pigg och rask och orkar både jobba och samtidigt hålla kontakt med mamma.

Ingen vet just nu vad som är fel, läkarna tvistar om det, förutom att CRP är högt så någon inflammation har hon i magen. Imorgon blir de nog varse, och hon är vid gott mod. Min mamma är social och kan tjöta glatt med vem som helst. Tack och lov. Hon är lugnare nu och nöjd med att de tog hennes besvär på allvar.

Jag tänker tanken ca….. i tarmen. Vågar inte ens skriva ordet. Men då är det väl snarare vita blodkroppar som är påverkade och inte CRP/sänka?

Jag kan inte göra någonting just nu. Mer än vila och sova så att jag orkar hämta hem henne och få allt att rulla på hemmaplan, beroende på hennes tillstånd. Ett he… i taget.

Kram 🐘

Hej @alla och tack för hälsningar! Ser att det i stort sätt går bra för oss härinne, åtminstone med alkoholen. Sedan levererar ju livet verkligen sina utmaningar. I bland sällan och i bland oftare. Jag sitter i en sådan nu och vill be er kloka om hjälp. Det gäller barnens pappa. Som dricker - även när han har flickan hos sig. Sonen har under åren efter skilsmässan med regelbundna mellanrum kommit till mig med information om att pappa har druckit på alla möjliga veckodagar. Han har uttryckt särskild oro för flickans skull. Jag har stuckit huvudet i sanden, det erkänner jag. Dels har själv varit utmattad och haft fullt upp med mig, dels är den enda eventuella lösningen att flickan bor hos mig på heltid vilket jag inte skulle orka. Men förra året blev det droppen och jag gjorde en orosanmälan (eftersom vi inte pratar med varandra). Den ledde till ett telefonsamtal till pappan och ingen vidare utredning. Jag fick mig en rejäl skrapa av handläggaren som menade att nu var pappan jätteledsen och att jag minsann inte får göra orosanmälningar på andrahandsuppgifter. Helt ok så och jag tänkte att med detta bör han förstå att han inte ska dricka när han har flickan. Flickan brukar använda sin mobil enbart hemma hos mig. Hon har vägrat ta den med sig till pappa eller någon annanstans för den delen. Hon är rädd att tappa bort den bl.a. Som ett led i självständighetsträningen sa jag förra veckan att hon behöver ta med sin mobil till pappa vilket gjordes. Natt till söndag kl 01.00 ringer hon. Hon är vaken och inte nattad och vill ha sällskap. Pappa var "där nere". Måndag får jag ett meddelande från pappa att hon är hemma från skolan eftersom hon inte kunna sova den natten. Det ena ledde till det andra i denna dialog och då får jag veta att pappa som från början är "trött" som han säger, har druckit vin och somnat på soffan. Flickan som inte kan ta initiativ till egen ADL eller har någon tidsuppfattning nattar sig inte själv vilket då innebar att hon satt uppe. När hon blev nattad är för mig oklart. Hon tar sin första medicin kl 6 på morgonen och jag undrar om det blev så i söndags...Till detta har epilepsin börjat göra sig påmind igen, med absenser och det vi ju att sömnbrist är en viktig trigger för epilepsi. Jag har varit så upprörd i veckan så jag liksom inte kunnat vara upprörd om ni förstår vad jag menar? Har bollat med avlösaren som också numera är en nära vän samt socialtjänsten som "tyckte det var svårt". Jag kan ju göra en ny anmälan om jag vill men kanske bättre om jag vänder mig till familjerätten var funderingen därifrån. Hitintills har jag gjort - inget. Hade jag orkat och haft råd att gå ned till halvtid hade jag tagit hit henne på stört. Parallellt med detta har jag inlett en dialog med LSS-handläggaren om flytt hemifrån (gärna när hon är 18 år, vilket hon blir nästa år). Det är ett krångel, bl.a. eftersom det är barnboende som gäller till de har gått ut gymnasiet och barnboenden finns inte i vårt närområde. Ett skäl till att jag har bråttom att få ut henne är just detta, att hon inte får den omvårdnad och stimulans som hon är värd hos sin pappa. Och nu dök detta upp med lördagnatten. Ja, vad tusan gör man? Han själv ser inget problem med sitt drickande och han ställde som det verkade en genuin fråga till mig hur jag kan se det som ett problem. Ångest har jag, för med största sannolikhet är det så här många helger sett ut för flickan sedan vi skiljde oss utan att jag vetat.

@Andrahalvlek bra att du går och sjunger i kväll och förhoppningsvis ger det välbehövlig energi.

@Geggan Nu är min mamma inlagd på sjukhus. Vårdcentralen skickade henne till akuten med taxi. Hon hade tydligen högt CRP. De har tagit massa prover. Nu är hon förhoppningsvis i goda händer. De har ingen diagnos än, men de släpper inte hem henne idag i alla fall.

Jag är helt slut mentalt. Att gå med en lågintensiv oro samtidigt som man jobbar med vänsterhanden är dränerande.

Ikväll ska jag gå och sjunga. Känner inte för det alls, men det är nog precis det jag behöver just nu. När man sjunger kan man inte tänka på något annat, inte ens omedvetet.

Min mamma verkade nöjd med att bli tagen på allvar och jag är tacksam över att vården fungerar när man behöver den. Allt går som det går och blir som det blir.

Kram 🐘

Enda problemet är att jag ännu inte hunnit träffa ena barnbarnsfamiljen efter min resa. Upprepat sjuka sportlov mm. Och nu har jag fått vinterkräksjuka. Lite jobbigt. Nå, hoppas på nästa vecka. Ska börja med syjunta med en av tonåringarna. Tycker de behöver öva mera! Vårpiffat hemma, ljusa gardiner, sommarkläder på möbler, ny matta i härliga färger. Har träffat vänner o kollegor från långt tillbaka i tiden. Glad för alla dessa tjocka lager av liv. 🤗

Du har verkligen alla händer fulla @Andrahalvlek! skönt att det verkar ordna sig den här gången. Men det är ju konstant stand-by i det där läget. När min mamma togs in på sjukhus sista gången var det för urinvägsinfektion. Då var hon också lite förvirrad , vilket tydligen ofta hänger ihop. Tre veckor senare dog hon, av inget särskilt. Kram till dig!

Hej @Andrahalvlek, hoppas att jag får hoppa in i din tråd och skriva en liten rad till Himmelellerhelvette.

@Himmelellerhelvette jag vill bara kika in och säga att det är fint att du delar med dig, att du med hjälp av orden får syn på hur tufft det är för dig just nu. Det är starkt av dig att kunna se dina tankar utifrån och förstå vilka impulser du behöver hålla koll på.

Samtidigt blir jag lite bekymrad för det du skriver och jag vill sträcka ut en hand och säga att det finns hjälp att få. Jag vet förstås inte så mycket om hur du har det, men jag vill ändå fråga om du har det stöd du behöver?

Du skrev att du behöver ta hand om sig själv och hitta balansen igen. Vad behöver du för att kunna göra det?

Varma hälsningar,
Jenny på Alkoholhjälpen

@JHL Tack för fina ord ❤️ Efter en god natts sömn mår jag mycket bättre. Gårdagen var en känslostorm, och att samtidigt jobba är splittrande. Men när jag träffade mamma igår insåg jag att hon inte är dödfärdig. Bara ynklig och orolig, och det onda i magen är med största sannolikhet urinvägsinfektion. Hon ska ringa vårdcentralen idag kl 8 och det är stärkande för hennes självkänsla att reda ut att både ringa och gå dit utan min inblandning.

En sak tänkte jag på igår kväll - att jag inte orkar gå till körsången ikväll. En kväll i tv-soffan lockade mer. Efter en god natts sömn tänker jag annorlunda - det är ju lyckoboosten på körsången jag behöver allra mest just nu! Det är så lätt hänt att vi skalar bort lyckoboosten i stressiga perioder, då vi behöver det allra mest.

Kram 🐘

@Andrahalvlek du är otroligt stark dom klarar av att jonglera alla utmaningar som livet kastar åt dig. Hoppas att du får tid för egen återhämtning.

Ingen läkartid kvar idag, nytt försök imorgon. Suck. Åkte dit med tranbärsjuice och kanelbullar, det enda hon kunde tänka sig att äta.

Trygghetslarmet var puts väck. ”Ett sånt har jag inte haft”. Trots att mackapären står i köket, som den mobila enheten kommunicerar via. Hade inte ro att leta igenom hela lägenheten, jag behövde gå tillbaka hem och jobba. Får leta en annan dag.

Hon är så glömsk på allt möjligt, jag börjar bli orolig för att det är begynnande demens. Får googla lite, förbereda mig för vad som sannolikt komma skall.

Livets faser har sina tuffare perioder, men perioden då man har omsorg över åldrande föräldrar tillhör de tuffaste faserna. Rollerna växlar, plötsligt blir man morsa till sin morsa. Och sen sjukdomar på det. Oro och praktiska bestyr.

Så många skratt blir det tyvärr inte heller, då är småbarnsåren betydligt roligare. Plus att man hade mer ork då, jag börjar ju också bli äldre. Det känns verkligen, både i kroppen och knoppen.

Sen tänker jag på alla gamla vars barn inte bryr sig alls, de flyttar 50 mil och kommer sällan eller aldrig hem. Har inte ens tid att komma på förälderns begravning, utan frågar begravningsbyrån om det kan ordnas via video. Då orkar jag lite till.

Men jag måste se till att få tid till det som jag behöver också! Inte bara göra andras ärenden. Punkt. Nu badet 😍 Ofta är det dagens skönaste stund. Och läggdags kl 22 är jävligt nice också.

Kram 🐘

Ja du @vår2022 jag har också blivit bättre men tydligen är detta ett område av kompetens som behöver uppdateras och och vårdas. En förlängning eller en eftersläntrande skada av beroendet eller så var beroendet en konsekvens av personlighet och strategier i livet (jag-klarar-allt-tänket)
I dagens myntinkast trängs dessvärre sociala kvälls-aktiviteter samt röj efter gårdagens middag. Men en sak i taget och nu är det jobb! Kram 🥰