Senaste kommentarerna i forumet

Inte för att jag är 12-stegare, men det är väl ett av stegen du är inne på där "be om ursäkt av alla du skadat", eller hur det nu går. Och enligt stegen är det för dig själv du behöver göra det... Så helt fel spår är du knappast på där. Om det känns som något du behöver göra så gör det.

En ide kan vara att först komma överens med dig själv om att du gör det här helt för din egen skull. Hans respons är oviktig. Då har du ett visst skydd om han skulle bli otrevlig?

Usch, så hemsk händelse. Har du fått ordentlig krishjälp för att kunna handskas med den och dina rädslor? Om du får dem behandlade, så blir det nästan säkert lättare med alkoholen också. Du dricker såpass lite att det kemiska beroendet borde vara lätt, eller obefintligt.

En snäll och trevlig man vill antagligen inte göra det svårare för dig med att "börja bråka" om ditt drickande, men om du själv för saken på tal så hjälper han säkert gärna. Det behöver inte vara något dramatiskt alls.

t.ex.:
"-Du vet det där vinet jag har för att lättare kunna sova. Nu har jag märkt att det har blivit svårt att låta bli, fast jag egentligen inte skulle vilja dricka så mycket. Tror du att du kan hjälpa mig att dricka mindre?"

Jag ;"Har du alkoholfri öl?"
Servitören: "Ja"
Jag: #ok, då tar jag en sån. tack"

Alt
.
Jag: "Har du alkoholfri öl/vin"
Servitören: Nej det blir aldrig lika gott så vi tar inte in det i sortimentet (bara snobbkrogar som lämnar såna markeringar, men det händer- dock främst när det gäller vin)
Jag:"Ok vad har du som inte är läsk eller vatten, någon härlig must kanske? Vad fan som helst. Tack"

Nu har jag varit utan A i 11 dar.. 11.. Snart två veckor. Har gått över förväntan. Troligtvis för att jag har ett himla flyt med allt på något sätt. Inga tråkigheter i sikte. Nåja, jag tänker inte lura mig själv på något vis. Den dagen det är något stressigt, jobbigt, hemskt så vet jag att önskan om att få sig ett varmt rus kommer vara starkt och påtagligt. Men jag vågar som sagt inte tänka så långt. Planen är fortfarande att ta dag för dag. Var förresten ute med kollegor i fredags. För ovanlighetens skull drack alla alkohol (brukar inte vara så då många brukar köra) utom jag. En helt ny upplevelse, att vara nykter! testade alkoholfri Mariestad.. funkade alldeles utmärkt. så på något sätt fick jag känslan av att det var lite "party" ändå. Dock var alla väldigt misstänksamma varför jag inte drack (som jag alltid gjort innan). Gravid, tippade många på...
Jag känner mig nöjd, riktigt nöjd. Dock har suget riktat in sig på saltlakrits, chips och coca-cola. Kommer troligtvis gå upp några kilon i början, men det får bli så då. Målet är två veckor...efter det 1 månad nykter. Sen får jag bestämma mig för nya mål...
Men jag har iallafall insett att någon form av träning var el varannan dag får en tröttare på kvällen. Vilket innebär att jag inte längre behöver vin för att sova :-). och har faktiskt börja sova riktigt bra på nätterna. Galet kul! så nu fortsätter kampen utan A.. hoppas jag kan skicka lite hoppfullhet till andra här..

Kram så länge!

Trassel

Saknar dig Nyman, hoppas det bästa för dig.

Kram

Det har vari glesare mellan drömmarna de senaste månaderna men oj vad jag drömde att jag var full i början. I natt upplevde jag det igen. först själva drömmen och sen känslan av ångest. Den riktiga känslan som man som nykter nästan glömt bort. Den kom tillbaka exakt. För i ett ögonblick när jag var mellan dröm och verklighet så fattade jag ju inte att jag inte varit full på riktigt. Jag minns det som att jag inte hade gjort bort mig allt för mycket, jag hade absolut blivit onykter men hade hyffsad kontroll på mig själv. Det värsta var dock att jag var osäker på om mina vänner var arga på mig för någon anledning. Bara det är ju en anledning att aldrig dricka igen. Tanken på att vakna upp på morgonen och vara rädd för att x eller y ska vara ledsna/besvikna/arga på en bara för att man "omedvetet" hasplat ur sig något drygt. Det är ju ens närmsta och bästa, de vill man ju inte ska uppleva annat än kärlek från en själv.

Över två veckor sedan jag skrivit här. Har inte riktigt känt att jag haft något a-relaterat att skriva om egentligen. Och mitt för-e-bannade godissug och matmissbruk har jag tjatat om till leda vid det här laget tror jag... :)

I alla fall så var jag i veckan tillbaka till en av the crime scenes. Ett ställe som jag ofta hängde på om det så var för middag, aw eller tokfylla. Denna gång var det en lugn middag på en vardag och i vanlig ordning (numera) så drack jag cola. När jag lämnade stället hade vakten kommit och ställt sig vid dörren. Våra ögon möttes när jag lämnar och jag ser i hans ögon att han vet saker om mig. Han har sett mig i mina mörkaste stunder. Och det känns som att jag aldrig kommer kunna bevisa för honom att jag kan vara en bra människa. Det känns som att jag måste hänga där var och varannan dag bara för att minsann kunna visa honom att jag kan bete mig nuförtiden. Jag funderar också om jag helt enkelt ska gå fram, be om ursäkt för att jag varit odräglig och berätta att jag tänkt om 360 grader. Eftersom jag är en person som brukar vilja få saker ur mitt system så så kommer jag säkert tids nog be om ursäkt. Fast jag vet inte...egentligen. AAAhhh blir tokig. Det känns som att han är en person som jag behöver hantera för att gå vidare i mitt a-fria liv. Typ berätta för att jag är medveten om att jag gjort fel och att jag ber om ursäkt.

Svammel svammel svammel.

En dum fråga kanske. Men det finns att få tag på öl HELT utan alkohol på de flesta krogar? Vad säger du när du beställer det? En alkoholfri öl? Är lite nojig att få i en lättöl...
Vad gäller dejten så tror jag att jag helt enkelt kommer säga att jag kör nyktert. Men som sagt så vill jag inte planera så långt fram. Får bara prestationsångest. Och av det allmän ångest haha.
AJ jag känner mig som en annan människa. Jag är fjäderlätt, oftast glad, piggare, inte alls lika mycket ångest som förr (läs nästan ingen ångest alls), ser fräschare ut, gud så glad jag är att slippa se rödplufsig ut sön-tis.
Just kommit hem från en lång promenad med kompis. Vi gick i flera timmar, i solen. Alltså hur många söndagar har jag gjort det innan? Nä juste. Legat bakis som oftast. Vilket liv jag levt... Börjar få lite perspektiv...

Tycker det är pinsamt. Snäll man som säkert ser att jag dricker alltför ofta. Hade nog varit bättre om han ställt krav. Mitt onormala drickande började då jag blev utsatt för ett rån, nedslagen o bakbunden tömde de huset. Svårt att sova o koppla av efter det. Funderar på meditation o yoga men orkar inte ta tag i det.

Ska försöka med att vara utan vin. Låter lätt men är svårt när vägen från jobbet o hem passerar bolaget. Stegen styrs dit!

Intressanta synpunkter. När vi insett att vi måste sluta dricka och bli nyktra så beror det på att vi får för många negativa konsekvenser av vårt drickande. Vi inser till slut att det inte går längre. Vi når vår botten. Då blir det naturligtvis så att man måste låta bli alkoholen för att slippa ifrån det ena och det andra. Undvika skador längre fram osv. De framtida skadeverkningarna som Stingo skriver. För en hållbar nykterhet tror jag att det är viktigt att gå vidare och börja fokusera på fördelarna med nykterheten. De positiva följderna som just viktminskning, man mår bättre, ingen huvudvärk eller ångest. Det blir lättare vartefter suget minskar att se fördelarna. Så småningom kan man känna att man väljer att inre dricka istället för att tänka att man inte får. Det är en fantastisk känsla när man ko mer så långt.
Efter snart tre års nykterhet så känner jag vilken härlig frihet jag har som inte behöver nån drog. Jag håller vikten och har undan för undan upptäckt hur mycket det finns att göra istället för att gå in i dimman.

Berätta hur du känner. Du vill inte längre fortsätta som du gjort, förhoppningsvis får du stöd och hjälp att bryta mönstret.

Lycka till!

att du startat blogg. Ska följa den med intresse.

inte så bra. Kommer inte ur eländet, men i dag ska jag börja har jag planerat, Inser att jag helt och hållet måste acceptera att jag är alkoholist, jag verkar inte riktigt fatta att jag inte kan kontrollera mitt drickande, inte någonsin, alltid dricker jag så mkt att jag mår skit dagen efter. Det är helt meningslöst, mår inte bra när jag dricker heller, är bara seg i huvet och orolig för att det inte ska räcka. Har nu blivit rejält tjock och kanske skadat olika organ, vad vet jag. Vill så gärna följa alla er som räknar nyktra dagar och verkar må betydligt bättre. I dag ska jag inte dricka vad som än händer.

Se till att du inte har hemma vin. Klarar du av det? Börja så.

Flasklilja - en månad är så j-la bra!!! Det är grymt bra jobbat!!! Du måste känna dig som en helt ny människa??
Alternativet med dejten är att du kör alkoholfritt? Det är stor debatt kring om alkoholfritt är bra eller ej... Min sposnor som jag har fått vi AA är mkt anti alkoholfritt men jag är inte helt enig med henne där.
(Läs mitt inlägg i min tråd om i fredags där jag drack a-fritt hela kvällen så förstår du varför, dessutom så hatar jag läsk så jag har inte så många alternativ att välja mellan).
Anyway, att ha ett glas alkoholfritt i handen kanske hjälper? Då slipper du förklara varför du inte dricker, du behöver inte tänka/fokusera på om du ska förklara att du inte dricker och du kommer vara sjukt stolt och glad då du går hem senare på kvällen NYKTER (och förhoppningsvis med en lyckad dejt i bagaget).
Men som sagt, stor debatt kring alkoholfritt.. Jag vet vad som funkar för mig men vet att väldigt många nyktra alkoholister är väldigt emot det.

Hej!

Oavsett hur du känner för din man finns det ingen annan än du som kan påverka din situation. Den känslomässiga virvelvinden du befinner dig i känner nog de flesta av oss igen. Ett steg kan vara att komma undan några dagar och fundera på vad det är som håller dig kvar. Ilska kan man vända till agerande, så har jag gjort. Jag befinner mig dessutom hos vänner denna helg och gör så nästa helg också för att jag ska må bättre. Alternativt är att du skickar iväg honom att bo hos någon ett tag men det kan oftast vara svårare. Sedan måste du ha en plan där du har tydliga korta mål som du inte backar från. Lås dig inte vid ursäkter, som ekonomi och boende och annat. Jag är själv i denna process och följer mina mål, ett litet steg i taget, vilket är svårt för mig men nödvändigt. Själv tog jag tjuren vid hornen, jag hade redan bestämt mig att inte bli en medberoende person, genom att skriva ett brev där jag gör slut. Ställde flaskan vid avskedsbrev och ringen. Korta men ändå fördelningsbeslut av hus, ekonomi och boende. Skiljsmässan lämnas in denna vecka. Sedan blir det bodelningen. Efter det ansöker jag om att få ta över huslånet. Om det beviljas börjar han leta annan bostad. Sedan flyttar han ut.

Du behöver din egen plan och får inte ge vika med dina mål. Det här var min första helg hemifrån och tufft att det var Alla hjärtans helgen, MEN jag är enormt stolt att jag gjort detta och pratat med kompisarna som stöttar mig i beslutet jag fattat.

Så hitta din plan du kan följa steg för steg. Inga steg är lätta men varje steg du genomför ger dig mer styrka att ta nästa. Lycka till! :)

Tycker som MåBättre, att du skall prata med honom, men vänta tills han är helt nykter och inte heller dagen efter (kan ta 2-3 dagar, efter 2 liter vin). Om det du hörde senast kom igenom 2 liters vindimma, så är det kanske inte värt att fästa sig så mycket vid, men det är viktigt att veta hur hans nyktra jag tänker och hur färdig han är att handskas med sina problem.

Om man klarar 2 liter vin "utan problem", så har man väldigt hög tolerans. Han har tydligt druckit mycket tidigare. Vet du om han druckit under det senaste halvåret (vid tillfällen då ni inte varit tillsammans).

Tack det betyder mycket, som för alla här inne också, att någon ser det man skriver (även om jag valt att göra det helt öppet på nätet, riskabelt kanske?). Men ska se till vara aktiv här inne också för här får man mycket stöd och tankar och funderingar när jag surfat runt.

Nu har det varit några dagar som jag mått väldigt dåligt. Har hemsk ångest. Det som utlöste denna ångest i för några dagar sedan var när min man frågade mig om vi skulle åka bort över helgen för att det var alla hjärtans dag. Jag svarade att det inte skulle fungera då jag inte tycker att vi har det så bra tillsammans. Att han bara går runt här hemma och låtsas som om inget hänt och att allt är som vanligt får mig att känna mig frustrerad och det skapar så mycket ångest hosa mig. Och varför skulle vi fira alla hjärtans dag då vi har det som vi har det. Verkar som om han inte fattat ett enda dugg. Jag förstår inte varför hans ord och känslor ska påverka mig så mycket. Jag har bara gråtit i tre dagar nu. Hur ska jag någonsin få kraft och ork att ta mig ur det här!!!!

Hej och välkommen hit!

Jag tycker att ni kanske borde prata ut mer ordentligt om varför han slutade dricka förra gången, som missbrukare så har man en viss tendens att glömma. Jag upplever det som att man förtränger den där olustiga ångesten, den går inte riktigt återuppleva och då avdramatiserar man också det som hänt.

Nu gissar jag att detta inte kommer bli så lätt att ta upp men försök få honom att prata, ärligt dessutom. Försök dock att inte dömma, utgångsläget är neutralt.

Lycka till!

Helgen över och nu går vi in på lovet. Skönt med lite mer vila.

Ska det vara så klart!!

Tänker på dig!! Kram

Hur går det för dig? Bra hoppas jag:)
//mod60