Senaste kommentarerna i forumet

Idag kom personbeviset och imorgon måste jag plocka upp bank id för internet banken. På fredag drar jag till nästa län, där jag kommer ifrån, och ska på After Work med mina gamla arbetskompisar. Har nu bokat träffar så hela helgen är bokad. Jag ser till att hålla mig sysselsatt. Bara en av vännerna hittills vet om hur min situation ser ut. Jag har inte bestämt mig än om jag berättar för resten. Få se om jag orkar eller om jag helt enkelt vill uppleva lite glädje och uppskattning från andra. Denna helgen blir lättare än förra.

Kom hem idag och han hade redan hunnit före mig. Ser tecken på att han har godheten kvar i sig. Mannen min hade matat katterna för första gången sedan ultimatumet. Han kommer också ta hand om dem när jag är borta. Mig är han inte redo att prata eller träffa än. Du kan tänka dig skuldkänslorna jag har för att ha startat allt detta, även om jag vet att det var rätt för mig. Sov dock nästan hela natten och vaknade inte förrän fyra i morse, nästan ett rekord i detta hus nu mera. Jag är tacksam.

Mitt jobb är också vad jag överlever på. Idag kom min rektor och kommenterade en respons till en orolig och en aningen taggig förälder. Rektorn sa att jag hanterat det mycket bra, att jag varit saklig, tagit ansvar och troligtvis lugnat ner föräldern. Mina nya kollegor uppskattar också mitt arbete och undrar om jag kommer att stanna kvar hos dem i höst. Tänk om alla hade ett sånt bra nätverk och fick bekräftelse på detta viset. Jag har tur i oturen kan man nog säga!

Att skriva och få feedback härifrån är också en form av bekräftelse, så tack Ullabulla och alla ni andra...:)

Dessa saker håller varandra i handen hårt hårt. Han lurar inte bara dig utan sig själv. Behandling eller medicin kan vara en lösning om han vill. För han måste vilja själv.

Jag tror att smygandet med alkohol å den skam han egentligen känner för den har gjort att det påverkat hela hans vardag,så van vid att hitta på lögner, oro över ekonomin mm har gjort att han helt enkelt är inne i en så ond cirkel.Jag vet inte men någonstans måste han väll försökt dölja vad alkoholen kostat.

Har slukat hela den här tråden och undrar hur det går för dig. En del av dina inlägg är så roliga, mitt i det jävliga. Och jag känner igen mig så sjukt mycket i det du skriver. Ta in på hotell och supa ner sig, den känslan.....

Tack för att du bryr dig MåBättre, och förlåt för att jag inte hört av mig kanske..

Jag har tagit en timeout från både alkoholen och alkoholhjälpen ett tag nu. Och tro det eller ej, men jag har fixat 3 veckor nu. Mår bättre än på mycket länge, så jag har äntligen börjat hoppas på att jag kan fixa detta. Så sjukt skönt just nu.

Ikväll kände jag hursomhelst för att titta in här och kolla runt lite..tänkte att det kan vara bra att påminnas lite om vad som händer om man plötsligt glömmer och sänker garden lite..jag vet för väl hur snabbt det kan vända..och dit vill jag aldrig igen.

Så jag kämpar på och hoppas att du gör detsamma!

Ha det gott!

/Mic

Ja, Maggis prövningen är redan här, kroppen och hjärnan försöker förklara att några glas vi kommer att gå helt utmärkt, till helgen, när jag kommer hem sent på fredag.... Har inte sovit på två nätter och BEHÖVER verkligen mitt sömnmedel... Jävla skit-sprit!!

Hur är läget nu Stingo? Tänker du mer på alkohol sedan du provade eller hur ser det ut? / Kram

Mycket sanning i det du skriver Adde. Fint skrivet.
Kram

din kille tröttnar på att du dricker så mycket. Är det värt risken? Du verkar ju liksom många andra ha svårt att bromsa när du väl dricker.

Att det är så svårt för andra att acceptera att man inte dricker. Borde vara onormalt att dricka.

din ex-killes problenm? Problem som du inte kan eller bör eller skall lösa. Detta är något han måste fixa själv. Att tvinga folk in i behandling är ofta inte så lyckosamt eftersom förändringar kommer inifrån hjärtat och sinnet. Du har gjort det värsta, separerat. Låt tiden lösa resten. Mår du dåligt så sök samtalsstöd. Att bara ha någon som lyssnar utan att döma ger otroligt mycket.

Tack Adde. Om jag ska vara ärlig var de tankar som kom upp mer tankar att jag ville passa in, vill kunna gå ut som andra, vill säga Ja när folk frågar om jag vill följa med på fest, vill inte känna mig tråkig, vill inte känna mig avvikande.

Jag vet ju dock att jag blir en mycket mer rolig människa av att inte dricka. Blir gladare, socialare, vill umgås mer, är utan ångest, som annars får mig att dra mig undan. Så jag ska bara hitta nya plattformar att stå på. Där jag kan ha mina sociala nät. Har ju haft ett stort socialt nät i alkoholrelaterade miljöer innan. Gäller att hitta nya. Och jag har personer jag kan umgås med nykter. Jag måste bara hitta ännu fler.

om ni funderar lite på hur era kroppar har fått jobba med alkoholen de sista åren och fått lägga mindre akuta saker till handlingarna så kanske ni greppar bättre hur tröttheten tar över ?

Jag sov som en jagvetintevad de första månaderna och det var såååååå skönt !! En vila som jag inte fått på många många år och som jag verkligen förtjänade ! Samtidigt som min kropp vilade sig i form så dök även en del krämpor fram som jag inte känt tidigare. Lite ont här och var, lite snurrig i skallen, och nyupptäckta muskler som ömmade när jag rörde på mig. Allt var helt ok och ett normalt stadie för en kropp som fått slita så förbannat med alkoholens taskiga följdverkningar. Ja...jag sprang till doktorn och kände mig som en hypokondriker. Lite normalt slitage här och där och en sak som överraskade : Jag hade ju blivit ÄLDRE (motvilligt accepterande...) under tiden jag söp och det sätter sina spår :-))

Njut av att era kroppar fungerar och sov så mycket ni kan, ni behöver det !! Det andra kommer när ni är mogna för det !

Välkomna i klubben :-))

Den strategin tänker jag också köra med!!!

Ni är skitbra och inte ett uns usla!! Att vara ärlig med när det går åt h-e tror jag är ett fint sundhetstecken. Och att vara snäll mot sig själv. Sudda ut och börja om. Because you're worth it!

Jag är mycket äldre än du och blir imponerad av att du ser ditt problem redan nu. Bara det är en jättebra grej!! Jag stoppade huvudet i sanden i säkert 20 år innan jag ens vågade formulera att jag hade problem. Så all heder åt dig!!

till beslutet att dra dig ur !!! Mycket bra gjort Flasklilja !!

Fundera lite på hur tankarna gick när du ville dricka på lördag. Eftersom ett återfall börjar långt innan det är ett faktum (ofta ser våra nära och kära att nåt är på gång innan vi fattar det) så är det bra att förstå tänket som drar ner oss i skiten igen. Och återfallet är precis lika långt bort för oss alla...dvs en armlängd bort.

Kanske kan denna lilla snutt få dig att hänga med på tåget :-))
https://www.youtube.com/watch?v=9c-VJ1af-8U

Jag har nog kommit en liten längre bit på vägen mot nykterhet tror jag, än jag trodde. Berättade om min vita plan för min bästa vän. Hon som också har ett osunt förhållande till alkoholen och som nog är den enda som förstår hur jäkla trasig man kan känna sig. Och hon svarade att "ja, det är nog bra att bli vit, åtminstone för ett tag". Och det är just det där "ett tag" som jag känner att jag släppt. Målet måste vara "för alltid". Måste!!

Nej kära du-du är inte usel! Vi är bara inte riktigt så starka än att vi kan besegra A! Men vi börjar bli -bara att hålla fast vid detta Forum känns som ett vapen.
En dag till gör vi!

Min första gång att jag skriver här! Jag är så glad att jag har tagit det här steget, det betyder mycket för mig. Jag har inte så mycket tid för för att skriva just nu men jag vill gärna dela med mig mina tankar, min erfarenhet som medberoende osv. Kort sagt är jag gift med en alkoholist för 15 år sen, Han är så kallad periodare, alltså är nykter några veckor och tar återfall när som helst, Det som är jobbigaste är att vara misstänksam hela tiden om precis allt. Till och med när mungiporna är nedåt, betyder det att han har druckit igen? Han sköter saker som vanlig, men för mig är bara lögn alltihopa!!! Vad ska jag göra? Jag känner mig så trött på allt!

Känns skönt att höra att det inte bara är jag som är så usel

Hej Carl och välkommen hit. Många har redan läst det du skrivit. Du vill ändra ditt sätt att dricka och har redan tagit steg genom att bidra och läsa här på forumet. Ett tips, om du vill ha, för att få mer, fler svar är att starta en egen tråd. Hoppas du fortsätter att dela med dig av dina tankar och erfarenheter samt får stöd genom att ta del av andras inlägg.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Kan ALDRIG vara ett substitut för alkohol. Man "kickar" inte på antidepressiva och de ger inget rus. Långvarigt bruk av alkohol skadar serotoninproduktionen och då måste man behandla med antidepressiva. En del av oss har brist på serotonin och dricker för att kicka igång hjärnan. Då kan serotonin vara lösningen. Kommer från "den andra sidan" och vill bara säga till er medberoende: Ni har kontrollerat alkoholintaget under så lång tid, när den alkoholberoende då söker behandling, släpp kontrollen! Låt vederbörande få den hjälp de behöver och de mediciner de behöver. Sluta göra den alkoholberoende till ett projekt. Ni är inte ansvariga längre och egentligen var det ju aldrig ert ansvar! Koncentrera er på ert eget tillfrisknande...kärlek kräver att man släpper taget och hoppas på det bästa...

Hej! Är själv i din ålder. Lyckats hålla upp i 24 dagar nu. Har du viljan att klara det på egen hand? Jag är osäker om jag har det. Jag funderar starkt på att gå på ett AA-möte.

Nej det är inte lätt. Men jag kan peppa dig med hur bra det känns efteråt. Nu är jag tillbaka. Känns så bra!
Tror man ska välja lite vilka man har runt sig under såna här omständigheter. Jag vet att vissa personer runt mig lika gärna hade kunnat börja tjata och börjat ifrågasätta. Denna person sa att det var bra att jag sa ifrån och att denne tyckte det var bra att jag satta mitt välmående först. Gud så glad jag blev av det svaret.