Senaste kommentarerna i forumet

har jag pga hans mående backat i mina egna önskemål och behov i relationen.Jag har mer och mer stuvat undan det jag behöver ha av honom för att må bra och istället försökt fylla på de behoven utifrån.Det är visserligen sunt eftersom han inte ska vara min snuttefilt.Men jag kan ändå tycka att i en relation så måste man ju vara uppmärksam på varandras behov då man ju ändå valt ett liv tillsammans.Jag märker det förstås extra nu eftersom vi inte ens har en ordentlig relation längre.

Jag förstår också hur lite jag har fyllt hans behov då han egentligen aldrig uttalar vad han behöver.
Var börjar man kartlägga detta och vilka krav eller hur jag ska uttrycka det har man rätt att ställa i en relation.Ska det bara gå smidigt och av sig själv eller måste man faktiskt rannsaka sig själv?
Hur ska man då kunna nå varann?
Om han aldrig uttrycker sina och jag undantrycker mina egna av hänsyn till hans mående och drickande?

...det där att garden börjar falla. Vid ganska så samma skede, dessutom.

är svårt att svara på.Men jag kan ge några exempel.
Om du vet att det snart kommer att inträffa en drickkväll så försök att ha en egen kvällsplan.
Inte något straff,typ att nu går jag ut med tjejjerna.Hellre.Då låser jag in mig i badrummet och tar en lång dusch/skumbad.Tar fotbad.Sätter mig i eget rum och lyssnar på musik.Tar ut barnen på en biltur (om du har körkort) Tar ut barnen på en prommis om det inte är för sent.Ringer en väninna och pratar bort en stund.Dvs struntar högaktligen i att han faktiskt har valt att sitta och dricka.Inga sura miner,ingen bitterhet och ilska utan bara liksom;
Dricker du så väljer jag min egen aktivitet som är bra för mig och barnen.I början är det jättesvårt och man kokar ju förstås inombords.Vänd inte barnen mot honom att nu är pappa stygg så nu ska vi...

Ta in hela tänket att problemet faktiskt är hans och låt det studsa tillbaka till honom även om det förstås i allra högsta grad påverkar ditt och barnens liv både före under och efteråt.
Dvs om han redan på kvällen surar för att du inte umgås med honom,eller dagen efter ber om ursäkt osv så säg bara.
Ja men det var ju du som faktiskt valde att dricka.Då måste ju jag få göra mina val.Ditt drickande får konsekvenser för mig och då väljer jag att göra såhär.Inget mer inget mindre.
Går man in i diskussion och försöker påpeka hur korkade de är som faktiskt väljer sitt helrör alkohol istället för samvaro med dig så kommer du garanterat att förlora den fajten.

Nej, jag har inga planer på separation just nu. Är helt enkelt inte där. Men det finns ju som ett alternativ längre fram. Beroende på hur det här utvecklar sig.
Så något ultimatum har jag inte ställt. Han har låtit mig förstå att han inte tänker sluta helt, what so ever. Och jag har låtit honom förstå att detta är det inte säkert att jag klarar. På sikt.
Just nu försöker jag (ännu bara i tankarna) skapa mitt eget liv. I detta antar jag, ingår det att göra så som du skriver; förändra saker inne i relationen. Fast jag inte förstår riktigt vad det är.

Jag hyser någon förhoppning om att han har druckit en del på att jag velat kontrollera honom. Men det vet jag inte.
I torsdags sov han på hotell efter julfesten. Och då hände det ingenting (vad jag vet) och han sa själv att han druckit mellanöl andra halvan av kvällen. Han tog också hand om en väska som någon i sällskapet glömt, det hade han väl knappast klarat om han varit för packad . Kvällen före klargjorde jag att varsågod och drick mer bara för att jag inte "är med" och varsågod och ta konsekvenserna av det.
Hur förändrar man saker inne i relationen?
Och tack för att du svarar mig, du anar inte hur mycket det betyder!

upprepar jag ovanstående.
Acceptera läget som det är.
Ställ ultimatum om du menar att genomföra dom.
Lämna honom utan att ens diskutera saken om det är det du egentligen vill.
Förändra saker inne i relationen för att skydda dig själv och barnen vid de tillfällen han dricker.
Hans beteende och resonemang tyder på att han har problem med alkoholen.Hur djupgående och fast i honom de är vet han nog inte ens själv.
Jag kan egentligen inte svara så mycket annat än så.
Han kommer inte att sluta dricka om han inte vill.
Så länge du tex följer med på denna resa och vet om detta köpslående med alkoholen och ändå väljer att följa med?
Då säger det en del om vad du prioriterar,väljer i dagsläget.
Jag förstår att du tänker,men problemet är ju hans.Det är ju hans drickande som förstör vår resa?
Exakt,men du kan välja om du deltar på den resan eller om du kanske kan skapa ett alternativ där han inte får följa med eller kräver körbarhet av honom.

Det är lite det tänket jag menar när jag säger att man kan förändra saker inne i relationen om man inte har styrkan att gå.Eller hoppet om att han ändå ska förstå vad han håller på med och avstå.

Genom att skylla allt på sin partner så slipper han ha fokus på sig själv. När du/ni/jag säger till alkoholisten att han gör fel, påtalar att han dricker för mycket osv så är det ju väldigt behändigt att lägga över all skuld på dig/oss/mig för då tystnar vi ju för en stund och tror att det är vi som gjort fel, börjar rannsaka oss själva och tänka på att det är ju ändå rätt synd om alkoholisten som har en så tjatig och många gånger gnällig och missnöjd partner, och vi fastnar ju gärna i tannefällan "jag överdriver nog, det är ju inte så ofta/så mycket han dricker och han mår ju inte riktigt bra" osv osv och så stannar vi ett tag till och låter honom hållas... Typ.
Och det är ju genom oss det på många sätt fungerar - vi är skyddsnätet som skyddar, upprätthåller fasaden, styr upp allt praktiskt osv. Det låter kallt och hårt, men det bästa man kan göra är att lämna, det behöver inte vara över för alltid, men då måste alkoholisten välja väg. Alla våra hot är ju tomma hot, tills vi faktiskt genomför dem och ställer allt på sin spets. Då förstår alkoholisten allvaret och måste göra ett val.
Läser det jag skrivit och känner mig kall som sten, men jag känner så väl igen mig. För min del lämnade jag inte bara en kallblodigt utan också en psykiskt misshandlande man. För mig är det över, men det behöver behöver det inte vara för er. MEN en sak har jag lärt mig - lita alltid på magkänslan, alltid, alltid! Tvekar du, känner du oro, tänker du att det är något märkligt, så lita på din magkänsla - din magkänsla leder dig rätt om du bara vågar lita på den!!
Varma kramar till er båda, villveta och mucic.

Idag är en ny dag. Vad som hänt kan jag inte påverka..men jag kan påverka framtiden. Så tänkte jag när jag vaknade idag...Nu eller aldrig..för detta funkar inte längre. Jag kan aldrig dricka en droppe mer i hela mitt liv. Punkt slut.

Nu gäller det bara att jag aldrig aldrig glömmer det igen..som jag brukar göra efter ett tag..förtränga och tänka kanske jag kan? Men nej jag kan inte..det är över. Det som kan repareras ska repareras..och det som inte går att repara? Då får jag försöka bygga något nytt. Från grunden..inte något fuskbygge..utan något stabilt som håller även när det blåser..

Tog cykeln ut till havet i morse..solen sken..när hände det senast?..och tänkte att livet kan va ganska fint ibland. Satt kvar ganska länge och..när jag sakta cyklade vidare, så var helt plötsligt den värsta ångesten borta..kändes som att nu kanske det vänder..Det kanske finns en chans. En sista chans. Ska ge precis allt för att ta den.

Tack för att ni bryr er. Hoppas jag kan ge tillbaka..när jag blivit lite hel igen.

Mår inte bra. Men det är bättre. mycket bättre..och bättre ska det bli!

Ha en fin dag alla som kämpar på därute..vi fixar det här!

Tusen kramar!

/Mic

Nu är jag nöjd att det inte blivit nåt vin i helgen, men tors o fre kväll saknade jag det.
Hade en go dag igår med umgänge med vänner.
Idag känner jag mig mer deprimerad än på länge. Vill inte röra mig ur sängen.
Men måste heller inte göra något idag.
Det bör gå över, det brukar det göra. En promenad skulle nog göra mig gott, trots skitvädret. Men känns just nu oöverstigligt.
Kanske senare.
Knasigt att jag upplever det mer pinsamt att gå på aa än på systemet.
Men börjar vänja mig i tanken, hindret minskar nog.
Har två mysiga kissar som håller mig sällskap i vemodet.

Jag har alltid trott att medberoende är när man underlättar för någon annan att dricka..
Det är precis som du skriver Ullabulla; jag bävar. Om några veckor åker vi på semester med hyrbil. Förra vintern hade vi otaliga diskussioner om hur mycket man kan dricka och ändå köra. En öl, 2. Eller 3? Så ångestladdat och tröttsamt. Får se hur det blir i år..
Och så tänker jag på hur det blev förra gången.

I det här fallet är det inte fråga om hur mycket eller ofta han dricker tror jag, utan hans attityd. Att han aldrig tackar nej till påfyllning, att han måste förklara sig om han någon gång gör det (då är det mig det beror på , pinsamt). Att han inte tänker sig för när det gäller tillfälle (förra året drack han öl till långt in på småtimmarna när han skulle köra till flygplatsen morgonen därpå). Och alla dessa bortförklaringar... Han blev rekommenderad en öl som hade en alkoholhalt på 9%. Han halkade i ett badrum på ett hotell och slog upp halva munnen. Golvet var sååå halt. Och ingen på firmafesten tycker någonsin att han har varit för full. Han tror på allvar att de hade sagt det till honom om så varit fallet. Nej han är aldrig för onykter, ingen har någonsin sagt det till honom. Bara jag...

Han säger också att han är så väldigt snäll när han dricker. Det stämmer kanske. Ända till man (jag) säger något som inte passar. Då tar det hus i helvete, han snedtänder och går inte att prata med. Våra barn har varit med vid ett par tillfällen, jag har svårt att förlåta mig själv för det. Han skriker och gapar, drar i barnen för han ska visa att han är den perfekta pappan även om han dricker. Och jag/vi blir ju offren eftersom han är i sin alkodimma, Jag tar ju in allt, spiknykter som jag är. Men han slåss aldrig.

Så tacksam att ni läser. Och svarar. Återigen alla synpunkter är välkomna!

Tack så mycket för tipsen iallafall.
Köpte en 100 procent blåbär nyligen, men det var så intensivt att det kunde jag inte få ner mer än en dl

M

Prova vettja!
Om det skulle vara någon där som du känner varför tror du att den skulle sprida ut att du har varit där? Den är ju där själv!
Det är ju det som är det fina, där sitter alla i samma båt och ingen dömer någon annan.
Man behöver inte prata, man kan lyssna.
Jag tycker att AA är som det här forumet fast ännu bättre.
Går nog inte att förstå innan man har provat själv och hittat en grupp som man trivs i.
En sak kan jag säga: det är nog inte som du tror.
Det brukar folk ofta dela om, att det inte var som de trodde att det skulle vara.
Jag fick en (positiv) chock första gången jag livrädd tog mig till ett möte.

Hej blues! Oj vad jag känner igen mig i dig. Jag är också en klassisk "helgdrickare" och jag har precis samma mönster som du. Kan inte hålla mig borta från utelivet. För en vecka sedan gick allt åt helvette (som det gjort tusen gånger förut) och jag slutade på akuten. Då bestämde jag mig för att ännu en gång ta tag i mitt drickande och besökte mitt första aa-möte. Man hittar på den ena ursäkten efter den andra. "Jag dricker ju inte på veckorna iaf!" Eller "Alla andra går ju ut!". Men innerst inne vet man när man har ett problem. Nu har jag haft min första helg utan alkohol på otroligt länge och jag har helt enkelt bestämt mig. Har samma mönster som dig. Ångest och deppig i flera dagar för att sen gå på a igen på helgen. Forumet har hjälpt mig jättemycket den här veckan. Att hålla mig på banan och inte skjuta allt under mattan nu när helgen kom.

Kanske du kan bestämma dig, som jag gjorde, för att NU RÄCKER DET! Vad tror du? Det är bara vi som kan förändra vårt eget öde, självklart med hjälp av stöd runtomkring. Forumet kan hjälpa mycket, det har det gjort för mig. En vecka nykter nu, du kan också klara det! Gå in och läs min tråd så kanske du kan få inspiration. Jag är också i startgroparna.

Mvh AnnaPanna

Jag fick felmeddelande igår när jag skulle posta. Skrev två långa inlägg som inte gick att publicera. Skulle gärna ta bort ovanstående tomma inlägg men det kanske inte går, någon som vet?

Hej igen.......undrar om din kille är min kille.....för min har sagt samma ord i samma situation . Läskigt !!!!!
Jag satt framför honom som du - " Du koncentrerar dig bara på mina negativa sidor .....du har lämnat mig för många gånger " .Blablabla.
Vill han ge dig en dåligt samvete ? Tror det .
Ha en fin dag och tänk till igen . Kram

Igår inföll 4-månadersdagen. 4x30 dagar nykter är 120 dagar (min app som tickar säger 123 dagar, har jag tappat räkningen?). Är kanske inte så viktigt, men ändå något att notera här.

Det har hänt mycket i mitt liv under dessa dagar. Framför allt märker jag att det finns tid och ork för att göra saker som jag tidigare mest tänkt att göra men inte haft förmåga att tag i. Men utifrån ett annatperspektiv händer inte mycket: jag dricker inte, tränar mer än tidigare, mediterar, jobbar mycket, ägnar mer tid ät mina barn, min fru dricker mycket och ofta men mindre än tidigare (så alkohol finns alltid närvarande i mitt liv).

På senare tid har jag märkt en starkare dragning mot alkohol. Inte så att jag tänker mycket på det, men det kommer sug när jag, lite oförberedd, kommer i kontakt med positiva "bilder" av alkohol (på restaurangen, TV, hemma). Och det är starkt (men det försvinner fort). Julhelgen som kommer kan nog bli jobbig. Det är som jag tröttnat lite på att inte dricka, hålla garden uppe. Men en del av mig (som även fortsatt kommer att vara den starkaste) vill absolut inte tillbaka till mitt tidigare liv.
Ha en bra söndag!

Min första helg avklarad utan alkohol. Jag känner mig faktiskt lite löjligt stolt över mig själv! Inser också att det här forumet hjälpt mig mycket den här helgen. Varit inne och läst flera gånger om dagen. Fredagar och lördagar är mina jobbigaste dagar, men jag gjorde det!! Samtidigt vet jag att det är nu den riktiga resan börjar. Fortsättning måste följa. Jag vill att den ska följa! Jag ska klara det här den här gången!

Tack för att ni finns och tack för att ni kommenterar. Det håller mitt beslut levande. Kram från fjällen

Menade att jag druckit alkoholfritt röttvin vid två tillfällen inte Periquita specifikt - det har jag mig veterligen inte testat.

Jag har druckit det vid två tillfällen. Kan inte påstå att det var någon sensation. Men å andra sidan är jag inte överdrivet förtjust i konventionella viner heller. Jag skulle satsa på svartvinbärs MER istället. Har du middag hemma häll upp lite MER i en vinkaraff så är du home safe. Annars är det nog att testa sig igenom sortimentet. Jag har dock varit på ett par restauranger som inte tar in alkoholfria viner eftersom de menar att de aldrig blir bra. Bubbel går alltid mycket bättre men det är nog bara för att det oftast är någon must eller bubblig cider. Alltså man har kommit ifrån att försöka efterlikna mousserande utan gör en god egen variant. Det är nog lite så man får tänka gällande vinerna också tror jag.

Tack för era goda råd, tack för att ni skriver tillbaka.... kärlek och alkohol ingen bra kombination :))) känns som att jag mår bättre idag... när jag skrev för 3 dagar sen, var jagförvirrad i huvudet, kunde inte tänka klart....
Jag träffade honom igår , han drack inget... och jag berättade och sa allt vad jag känner och tycker (utan att höja rösten men tårar fanns det) det gick in på honom från ena till det andra örat...han tyckte jag koncentrerar mig på det negativa och att jag har stuckit för många gånger... inte konstigt han dricker för ofta....
då sa han att jag skall göra vad som är bäst för mig, och om jag inte trivs så skall jag inte stanna hos honom... ok!?!? MEN dra mig inte tillbaka då svarade jag ganska snabbt och låt mig leva mitt liv..... okej då ställer jag mig upp och går därifrån försiktigt utan bråk som vanligt folk....
dåååå säger han skall jag ringa dig imon för en promenad... -nej säger jag nu går vi vidare... då avslutar han det hela "jag ringer dig imon"
varför kan han bara inte lämna mig i fred... det är också ett problem jag måste stå emot. Efter det var jag med min familj där jag hämtar all min trygghet och kärlek. ♡♡♡
Trevlig andra advent. Villveta - var stark.

......och jag sänder dig en bamsekram !

Är lite nyfiken på AA-möten och har en hel del föreställningar kring hur det är, oavsett om det är sant eller ej. TROR att det mest är medelålders, lite lönnfeta gubbar sittandes i en ring. Kanske burdusa lastbilschaufförer som svär mycket och stoppar in en prilla lössnus emellanåt. Kanske nån tystlåten, sliten kontorskvinna som gillar vin och är nervöst lagd. Kanske rent av småtokig och psykopstisk!! Och nån överentusiastisk och mild kvinna som håller i mötet och som stryker tröstande deltagarna på handen hela tiden.. Ja sanningen är att AA känns så mystiskt! Vad pratar man om egentligen med helt främmande människor? Hur ska man våga prata ärligt och öppet utan att skämmas och känna skuld? Tänk om det är någon där som man är bekant med och som sprider ut till min omgivning att man går på AA?

Du klarar det !
Jag tror på dig med.Behåll de goda tankarna och kämpa på <3

Jag undrar lite över om det finns något alkoholfritt rött vin som är ok. Såg periquita på alkoholfria hyllan en gång. Någon som vet?
M

Mic, vad glad jag blir av att läsa dina ord. Du är redan tillbaka och de goda tankarna börjar sakta ta över. Du kan, du vill och du kommer att lyckas.
Stor kram till dig Mic.
Den största jag kan ge dig.
Lillper

Mic!
Det är inte kört!
Jag har tänkt på dig mycket.
Vad har hänt? Du vet innerst inne att du kan Mic.
Snälla, kom tillbaka och berätta om du orkar.
Jag är här.
Lp