Senaste kommentarerna i forumet

Nej, mulletant, jag upplever inte det där glaset som ett avbrott. I ett mycket tidigare skede av nykterheten hade det kanske varit det. För någon annan kanske det hade varit det. Om jag hade tagit det i går kväll hade det kanske varit det. Jag tror att det är mera fråga om vad som händer inne i våra skallar, än om hur mycket vi dricker som avgör vad som är ett avbrott och vad som inte är det.Och för mig var det där portvinsglaset, i det sammanhanget, inte någon stor sak.

Jag vill påpeka att jag talar om att "övergå till ett måttligt drickande", inte "återgå till ett normaldrickande" (hoppas jag varit noga med det). Jag har inget normaldrickande att återgå till. Ett bekymmerslöst "normaldrickande" ligger väldigt långt framåt vägen för mig, om jag någonsin når det. Inom överskådlig framtid gäller stenhård kontroll om jag inte föredrar totalabstinens.

idag som de flesta dagar. Kanske man värdesätter vardagslyckan mer... och helgen!.... när man är fri från oro men medveten om vad oron innebär. Konkret och tydligt medveten. Vilken frihet att leva utan beroende. Låter som en lovsång och det är det. Så många situationer utan förhandlingar, utan oro, utan bråk och gräl, utan ensam ledsenhet, utan skam, utan att behöva hålla masken... Ja, jag är så tacksam för att ha återtagit mitt liv. / mt

trollnäsa! Jag läser en annan ton i dina inlägg och den säger mig att nu har du den sanna inre viljan att vända ditt liv. Fick en annan förståelse för vad du kämpar med när jag läste vad din man önskar och drömmer om. Han har också ett stort jobb att göra för att inse vad du går igenom. Allt, allt det bästa till dig! Kram / mt

att inte falla för suget och dricka i den sinnesstämning du beskriver. Jag har följt din resa och gratulerar till 6 månader! Tar mig friheten att påminna om det lilla glaset portvin alldeles nyligen. Enligt dem som tänker strikt betyder det att nykterheten är bruten. I början av min tid här på forum, för fyra år sen, tänkte jag annorlunda än jag gör idag och skulle också bortsett från det. Här har jag inte mött någon, tror jag, som fixat det där som alla (tror jag) eller de flesta drömmer om, att återgå till s.k normaldrickande, att ha kontroll. Men enligt forskningen finns de så jag önskar dig fortsatt varmt lycka till! Ha en fin dag! / mt

Dessvärre har hon nog rätt. Det är precis så jag funkar och det är inte bra.

Orkar bara den korta versionen. Sambon har sedan rattfylla i mitten av november inte druckit. Mått dåligt över händelsen förstås och orolig över kommande dom.
Inget jobb. Var chaufför. Men fast besluten att aldrig mer dricka. Har har ändå tagit bra hand om sig. Ätit bra och tränat tex.
Ikväll när jag kom hem sov han och i glaset var det lilla som var kvar inte saft. Vin.

Hur hanterar jag detta? Åkte därifrån...

Min mamma var alkoholist. Hon drack för att inte må dåligt. Hon drack för att inte vara blyg. Hon ville inte vara nervös, skämmas bland folk, med alkoholen blev det mycket enklare. Hon kämpade med att sluta dricka de sista åren, men hon lyckades inte. Utan någon hjälp från pappa som också är alkoholist gick det inte. Jag minns att hon stod i min hall i sommras och grät. Hon sa att han inte hjälpte henne. Att det var för svårt.
Hon dog i en soffa i vardagsrummet i den lägenhet som jag och min syster vuxit upp i. Min syster tog med henne till AA, men det var för svårt att prata. Hon satt bara tyst. Hon gick dit två gånger till själv. Sen slutade hon gå.
Alkohol gör dåliga saker med kroppen. Man tappar allt ork, muskler förtvinat och minnet sviker. Det som var min mamma fans inte inne i den kroppen så ofta. Det var 10 år sedan jag kände igen henne.
Jag har gått i genom så många faser under den tiden. Jag har varit arg skrikit elak gråtit och till slut vetat att det skulle sluta med det där samtalet. Då jag försökte ringa dem och någon av dem skulle ha dött. Jag blev inte ens chockad.
Hon har det bättre nu i alla fall. För nu har hon inte ont nu behöver hon inte gråta och nu behöver hon inte skämmas. Det var världens bästa mamma. Varför gjorde hon så med sitt liv och sin kropp. Jag älskar dig mamma jag saknar dig så.

Det värsta av allt är att jag också dricker för mycket. Jag vill inte dricka alls med det lixom bara blir så.

Jag är också ny här, skrev första gången i måndags, har tagit mig på allvar för ett halv år sedan men att dricka mindre funkade inte för mig.
Hittar massor likheter i din text och några OLIKHETER. KOPIERAR DÄRFÖR OCH ÄNDRAR:

"Började inse för något år sedan att jag faktiskt har ett problem. Har försökt kontrollera mitt drickande men jag lyckas ju inte! Dricker trots att jag bestämt att jag inte ska, dricker EN HEL flaska trots att jag tänkt att det skulle vara skönt med något glas på kvällen. Dricker VIN för smaken men ÖL eller SPRITT för berusning. Det är känslan jag vill åt, ATT DÄMPA ÅNGESTEN, tror jag.

Jag dricker SOCIALT OCH ensam, IBLAND dricker i smyg, köper hem mer än jag behöver för att "ha hemma" men slutar oftast med att det mesta försvinner ändå.

Har två små barn och DRACK framför OFTA tv'n eller DATORN när de sov. DRACK tillräckligt för att känna mig berusad och tillräckligt för att vara trött och sliten nästa dag och då ha sämre tålamod med barnen, är mer lättirriterad osv.

LEVER med min man, men skilsmässan varit på tapeten...

HAR NU BESTÄMT MIG, OCH DET HAR HÅLLIT SÅ PASS LÅNGT SOM DRYGA 2 VECKOR. NU KOMMER TREDJE HELGEN OCH DET KÄNNS BRA.

GE INTE UPP SJÄLV, GE DIG MÖJLIGHET ATT LYCKAS 2015, DU OCH DINA BARN ÄR VÄRDA DET!!!

SARA

Klokt och starkt att du låter bli - att dricka av "fel" anledning. Hoppas att du kan stå emot, snart har suget gått över...... Bra att låta kloka hjärnan bestämma över, ibland, lättövertalade kroppen. Själv hade jag en god vän som sov över. Vi var ut och käkade middag igår, och jag drack 2 glas vin. Gick bra - inget sug efter mer. Han lämnade en oöppnad flaska vin här. Jag har tittat på den ett par gånger under eftermiddagen - men nej! Faktiskt inte sugen - mer att det skulle "vara gott" - men det är kanske att lura sig själv?! Den får stå så länge - så får vi se när den är "mogen" att konsumeras - eller är det kanske jag som bör vara "mogen".

Känner en ovan oro i kroppen... Går av och an till kylskåpet... tar en nollöl, en sanbitter... fan i helvete, jag känner alkosug. Tittar på kalendern... det här är mitt sex-månadersveckoslut. På måndag blir det ett halvår av nykterhet för mig. Vad är det för jävla magi i sex månader?, i ett år...? Många andra har berättat om liknande, eller till och med tagit återfall vid just de här tidpunkterna.

Nu undrar ni kanske vad mitt problem är, jag hade ju tänkt börja normaldricka igen så varför tar mig inte en liten? Det är bara det att just till den här känslan vill jag inte börja dricka. Det skulle bli fel, komma för nära det där tvångsmässiga... Så jag får låta bli. Så väldigt farligt är det här ändå inte. Jag har klarat långt värre sug tidigare, men jag börjar bli ovan och det är egentligen en bra sak..

Välkommen hit! Jag är själv ny här men det jag kan tro hjälper dig att komma fram till ett beslut om vad du vill göra är att läsa här. Det har iallafall hjälpt mig jättemycket! En mening som jag upprepar för mig själv är att "Var och en tar ansvar för sig själv" det kan vara ok att påminna sig ibland även om det är svårt.

Tjoho!
Två veckor sedan senaste fyllan.
Förra fredagen köpte jag halvflaska vin. Det blev två glas. Totalt lät jag det ta två och en halv timme att dricka upp detta. Det blev en hel film. En underbart upplevelse. Man får smaken av vin, men slipper fylla och bakfylla. Kände ett pytte-pyttelitet rus efter första glaset.
Halvflaskor är en gudagåva för oss riskdrickare som ändå vill besöka systemet varje fredag och som älskar vin.
Jag har samtidigt börjat motionera och äta betydligt bättre. Jag har tappat flera kilo. Treo-missbruket är borta också.
Idag ska jag köpa en halvflaska igen.
3 dl vin i veckan istället för 3 LITER vin veckan. Det är tidernas melodi för mig.

Hej Adde, är det du som har mailat mig i början av januari på adressen jag lämnat i min tråd? Jag läser egentligen inte av den längre, men gjorde det av en händelse precis. Så, innan jag svarar där - vill du vara snäll och bekräfta här - om det var du eller inte! Man vet aldrig...!

Hej!
Jag är ny här, nykter sedan den 6 januari...
Jag trodde att vi som vill förändra hur vi dricker skall skriva trådar under den rubriken, jag hade inte gått in här förrän idag, och här finns det ju intressanta och inspirerande inlägg med...
Men det viktigaste är att våga skriva, eller hur?!
Sara

jag har alltid gillat ditt nick, och vi har varit här ett tag. Utmanar dig i morgon på Wordfeud, kan var ngt ibland för att skingra tankar på alkohol! Om någon form av uggla dyker på som utmanare, så är det jag:-)

tack själv!

Jag är också ny här, läser era berättelser och kommentarer lite varje kväll natt och lär mig en hel del.
Vad härligt Moa att du mår bra, och dina festerfarenheter hjälper mig!
Sara

av Naltrexone, eller Revia som det hette för några år sedan, är att det är ett fantastiskt läkemedel. Jag var lyrisk, kunde dricka en öl och kanske ett glas vin, sedan ville jag inte ha mer. Vilken suverän grej, mitt alkoholproblem var löst tänkte jag. Höll på några veckor, men sedan slutade jag, varför då? Jo, jag fattade att det är ruset jag är ute efter, och det fick jag ju inte. Men dricka socialt kan man verkligen med denna medicin. Prova gärna, kanske kan det hjälpa ngn med sin typ av alkoholproblem.
Med vänlig hälsning, Fenix

VARFÖR AA-STUDIER?

AA, Anonyma Alkoholister, har EN LÖSNING på den dödliga sjukdomen alkoholism. För att överleva sjukdomen och leva lyckliga, glada och fria, måste vi studera och lära oss vad lösningen är och vad vi måste göra för att uppnå den.

"Om du, när du ärligt vill, finner att du inte kan sluta helt eller om du, när du dricker, har liten kontroll över den mängd du konsumerar, är du förmodligen alkoholist. Om så är fallet, lider du kanske av en sjukdom som endast en andlig upplevelse kan övervinna."
("Stora Boken" sidan 70)

"Brist på kraft – det var vårt dilemma. Vi var tvungna att hitta en kraft med vars hjälp vi kunde leva, och det måste vara en kraft som var större än vår egen. Uppenbarligen. Men var och hur skulle vi finna denna kraft?

Det är just detta som denna bok handlar om. Dess främsta syfte är att göra det möjligt för dig att finna en kraft som är större än din egen och som kan hjälpa dig att lösa dina problem."
("Stora Boken" sidan 71)

"Det finns en princip som är ett hinder för allt vetande, som står emot alla argument, och med absolut säkerhet kan hålla kvar en människa i okunnighet för alltid – och den principen är att förkasta utan att utforska."
("Stora Boken" sidan 426)

Jag kommer att dricka imorgon men ska försöka hålla mej nykter from lördag..
Har hamnat i ett stadium där dom första 3 dagarna är värst sen känns det lite bättre...
Vanan är väl värst- vafan gör man hela kvällen om man inte dricker?
Har insett att arga snickaren och dylikt är pisstråkigt utan öl ;-)

Hur är det med Hertan? Hoppas du mår bra så här en bit in i 2015.

Kram
/A

Har haft det ganska tufft under delar av julledigheten. Började tvivla på det mesta, tyckte att saker och ting var ganska meningslösa, bråkade med hustrun etc etc. Hade jag inte varit vit under hela hösten, dvs etablerat vanan, hade jag säkert hällt i mig alkohol i en tröstlös jakt på lyckan.

Nu gjorde jag inte det, och nu mår jag bättre igen. Att inte dricka är inget problem för mig just nu, det är "resten" som ställer till det ibland. Men just nu är jag vid gott mod.

Vardag och mycket att göra som känns tillräckligt meningsfullt räcker oftast för mig, men ibland kommer en avgrund av tomhet som sveper över mig, inifrån, och tar bort all positiv energi och livsgnista. Jag känner mig ensam, rädd och liten, men framförallt är allting meningslöst. Som att vara i en djup depression. Oftast skakar jag av mig det snabbt, men runt nyår satt det i någon vecka och var riktigt jobbigt, både för mig själv och de närmaste runt mig.

Hej!
Jag träffade en underbar kille för två år sen.
Vi blev sambos för snart ett halvår sen.
Ganska snart efter att vi blev sambos märkte jag allt mer och mer att han är alkoholist.
Visst drack han innan också,men jag såg inte hur mycket/ofta förens jag flyttade hem till honom.
Han dricker 4 av 7 dagar (nu varierar detta beroende på ledighet osv.)
I julas var han ledig 13 dagar och var av dessa dagar var han nykter endast 4.
Jag har påpekat och förklarat för honom hur jag känner det.
Och även sagt att om han inte skärper sig så kommer jag att lämna honom, senast var förra onsdagen.
På fredagen var han ute igen, även söndag ,i tisdags drack han hemma, igår ute och hemma och idag med.
Han påstår att han går på krogen och dricker för att han behöver umgänget.
Han har tyvärr dåligt med vänner. Hans bästa vänner var hans grannar som också var hans suparpolare.
Jag vet inte vad jag ska göra. Han säger att han ska bli bättre,men det händer inget.
Sade till honom att han får ta tag i sitt liv, jag har gömt öl för honom. (Han hittar dem)
Jag har hindrat honom från att dricka öl och ta vatten istället. Då blir han sur och grinig.
Jag har kommit till den punkten då jag skriker efter hjälp.
Älskar verkligen honom, men han dödar en bit av mig varje gång han dricker.
Brukade vara en tjej som skrattade mycket och ville hitta på saker. Men har ingen ork till något längre.
Är bara arg,ledsen och grinig hela tiden nu.

Vad ska jag göra?

Kram Camilla

Rönneholm är så fint :-))) Ha en jättebra vecka !!!
Vad glad jag blir :-))
Kram ♥