Senaste kommentarerna i forumet

Naturligtvis vill vi att våra barn ska växa upp till ansvarstagande harmoniska människor..
Det svåraste som finns är egentligen att vara förälder (är man sedan två föräldrar som inte "snackat ihop sig", är det ä n n u svårare)

Kanske var det lite enklare förr..? Det fanns inte så mycket "utanför" som distraherade..
Idag, när vi i jämlikhetens namn jobbar heltid båda två, så finns inte mycket tid kvar till barnen.. Den tid som finns, fylls av alla dessa "måsten".
TV, är nog den minsta delen av det idag.. Datorn och mobilen(paddan?) tar det mesta.. Dessutom ska ju barnen "sysselsättas" med vettiga aktiviteter..

Ingen förälder, vill känna sig som "polis", utan idag är allt fler inne på att vara "kompis" istället för förälder till barnen..

Tyvärr så funkar det sällan friktionsfritt.. Vi som är föräldrar, måste våga vara just föräldrar. Vi måste faktiskt våga sätta gränserna och stå för dem!
Samt förklara, att konsekvenser av handlingar i n t e är något "straff", utan just en konsekvens..

Jag möter många unga idag som rabblar ett automatiskt "förlåt, förlåt", det var inte meningen..
Det blir som en sorts mantra.. Men sedan f o r t s ä t t e r de att göra samma sak..!?

De blir jättesura, om de får ta en konsekvens av sina handlingar, för de tycker att det räcker med att säga förlåt.. Vilket tyder på att de egentligen aldrigt behövt ta konsekvenser..
Och varför har de inte det? Det kan ju bero på att föräldrarna helt enkelt inte orkar ta fighten, utan låter saker bero..
Vi vill ju alla vara så lyckliga.. Vi har dåligt samvete över att vår tid inte räcker.. Och mest dåligt samvete har vi om vi är "beroende"..
Barn och ungdomar är inte dumma, de lär sig ganska snabbt vilka knappar de kan trycka på..
Och ju mer vi ger efter i början, desto svårare blir det senare..

Sedan ska vi komma ihåg, att föräldrar faktiskt bara är människor de också!
De felfria föräldrarna existerar inte! De gör så gott de kan..

Visste ni föresten att grått hår är ärftligt?
.. Föräldrar får det av sina barn ;-D

Till sist är det väl tur att jag yrslar runt i min egen tråd..*fniss*
kram /trollis

Har läst en konversation ovan om forum. Om vad man får skriva om...om allt måste handla om alkohol. Håller med Stigsdotter och Berra att.... NEJ! Iaf. inte under denna rubrik. Livsforum... Kram/R

Mannen kom hem från mötet och berättade att han lovat koka kaffe på fredag. Det ställer till bekymmer för en annan sak vi tänkte göra, han har redan valt bort en personalmiddag och vi hade lite löst planerat att gå ut och äta på tumis. För min del gör det ingenting alls att han åker tidigare och kokar kaffe - jag känner verkligen att han lever enligt devisen "Det viktigaste först". För ett par veckor sen sa han att han vill gå på möte juldagen och nu tillkom att också det kan inkludera kaffekokning. Helt okej för mej! Gör mig bara glad.

Det blir den tredje nyktra julen nu.
Den första i återhållen vrede - inte riktad mot mig men enorm inre kamp. Jag minns situationen - scenen - just då vi skulle åka iväg till julaftonsmiddagen och jag klargjorde, påminde, att jag förväntade mig nykterhet - iofs klart uttalat tidigare MEN just i det ögonblicket var det verkligen ingen självklarhet. Kändes inte kul just då. Nej, nej:(
Förra året - helt annorlunda men inte självklart avspänt glatt inför middagen.

Och jag förstår utmaningen. Snaps, öl och konjak var de givna tillbehören - som inte skapat synliga problem i umgänget.

Det har tagit tid för alla att hitta sin plats i vår nykterhet. Det har tagit sin tid!
Jag har skrivit förut att den tid som är behöver den tid som har varit. Så känns det nu... eller... nåja, några år tidigare kunde vi ha vänt väg men det är inget jag grämer mig över. Det är bra så här. Riktningen sen 6.12.2010 har hela tiden varit helt klar. "Det viktiga är inte var vi står utan åt vilket håll vi går" står det på ett kort hemma hos oss. Det är så gammalt och urblekt att orden knapps syns men de speglar verkligen den väg vi gått mot det nyktra livet. / mt

är det bästa kaffet! God morgon på dig, så klokt att du övar på tålamod.
Jag bjuder på några visdomsord till morgonkaffet

Ta det lugnt
Gör det enkelt
En sak i sänder
Det viktigaste först
Lev och låt leva

Kram, lev väl! / mt

Jag tror inte du blir ensam här på julafton Dompa. Jag tror en hel del julhälsningar kommer att virvla omkring. Så minns jag att det var förra julen. / mt

att du inte orkar vara i det där spänningsfältet, berg-och-dalbanan mellan hopp och förtvivlan. Ge dig själv lov att ge upp just nu, släpp taget om du kan. Om du hittar filmen When love is not enough så rekommenderar jag den. Kram, kram! / mt

Kaffe, behöver åka om ca en timme. Kollade om underbara frun hängt tvätten som jag tvättat igår.
Nä, lika bra att hänga då och sätta på en maskin till. Jag kommer ju hem imorgon bitti, nästan.
Julfixat hela huset igår, julbelysningen utomhus är grym.
Känns mer övertygande att julen är i antågande nu.
Speciellt med all snö.
Godmorgon alla!
/A

Hur var mötet, bra hoppas jag?
Känns lite bättre i bröstet nu?
Kramar, tänker på dig?
/A

Ytterligare en i kollektivet?
Jag varken spelar eller sjunger, men om Maria lagar maten behöver ni säkert nån som diskar samt roddar med alla sladdar?
Finns det plats?
/A

Eken, ös på för din egen skull och vår!!!
Fenix

kommer med tips på mat, självklart hjälps vi alla åt att laga. Jag är bra på att rosta vitlöksbröd i ugn, så jag ordnar det. Dompa får jag snacka ihop mig med musiken, men musik oavsett utövare finns i rikedom på nätet!
Vi hörs!
Fenix

Stor kram till dig. Ser att du är uppkopplad. Jag lider med dig, kom ihåg att du inte är ensam. Alkoholism är en sjukdom som är oerhört komplex. Den är inte logisk alls vilket skapar kaos för alla som är nära och försöker se klart och förnuftigt på problemet. En dag i taget. Alkoholisthjärnan vill dricka så länge det bara går och just nu har den blivit utmanad med behandling, vilket innebär att någon förklarat krig mot alkoholdjävulen i honom, som gör allt för att överleva. Var rädd om DIG, stanna här får du fortsatt stöd på vägen. /A

Och skickade hem mamma. Jag har fått min man att inse hur illa ställt detär. Och mina två bästa vänner, min lillebror. Jag berättade även för min 16åriga dotter varför jag har varit "konstig".Så nu måste det bara gå åt ett håll. Jag skulle handla julklappar idag men det blir det inget av med. Måste repas.

Bella/Maria, fenix och NyMan är inne...men det är min röst ;-). Mat och sång...vem säger nej? Sov Gott/ R

...raglade mannen in med en alltför bekant doft...

Hur det blir imorgon vill jag inte tänka på...

Jag vill inte heller ha dugliga barn...men jag vill fostra dugliga vuxna. Jag vill att de en dag blir hela, friska människor när de har lämnat boet. Balansgången är som skrivet skitsvår... Där får vi väl bolla lite här på livsforum; Hur producerar/åstadkommer man dugliga vuxna? Med duglig menar jag givetvis inte ngn som nödvändigtvis uppfyller framtidens normer utan med ngn som har en grundtrygghet och styrka som tillåter h.n att gå vilken väg h.n än väljer. /R

Får jag vara med i kollektivet, behöver en omstart. Jag är ju ingen poet eller trubadur men rätt bra på matlagning och äta måste vi väl göra!
Kram

Jag har varit lättretlig på sistone. Vet inte om det är helgerna som pockar på och vill att det ska drickas. Det känns som att jag inte är tillfreds med något, och det går ut lite över fru och barn. Kort stubin och känslan av att inte höra hemma någonstans har uppstått.

Förra julen var nykterheten såpass ny att jag liksom betade av julen och nyåret av bara farten. Senast det var storhelg (midsommar) så fick jag ju fnatt och kom på den briljanta idén att supa till. Tänkte inte gå i den fällan en gång till. Men det är antagligen av denna anledning som humöret är så labilt.

Det är bara att bita ihop och hitta de glädjestunder som julen ändå för med sig till den som inte dricker starkt.

NyMan...jag röstar ja. I kollektivet röstas det alltid. Du är välkommen, barnen med, eventuelle djur...men frugan? Jag vet inte...kollektivet är lite plan B. En tanke om ett äktenskap/en gemenskap efter att de nuvarande respektive har ruttnat på oss. En omstart ;-)Man kan aldrig få för många huspoeter/trubadurer. Dessutom har vi ju Fenix...en trio. Kanske mig med...

Anmält mig till gitarr för nybörjare förutom fortsättningsspanska. Hade kursavslutning igår. Först "prov" sedan utgång. Trevligt faktiskt...trots att de flesta i min klass är ca 20 år yngre. Alla andra drack ett par glas förutom jag och en kille...men jag märker verkligen att det stör mig inte... Tror att skandinavisk drängfylla som provocerar mer. Och den där biten när (i mina ögon) attraktiva tjejer (läs: som jag vill pussa på )dricker förstås...men det är en störning som jag hoppas att jag kan jobba bort.

Nu känner jag verkligen att helger är på väg. Arbetskamrater slackar och jag passar på jag med. Vardag är bara en transportsträcka till julen. Kommer att bli ensamt utan er...bara jag inloggad på julafton. Kanske VV om han fortfarande är sjuk och alla är rädda för smittorisken. Kanske Tilde...men hon har ju familj. Min jul blir ju först den 25/12 men kan inte tänka mig att den blir vild.

Nu åker jag hem...skönt nuförtiden att komma hem. För att Rivjärnet har inte kastat kuddar under mig...men sopat lite. Lagat lite mat. Jag hinner och är inte ständigt förföljd att det dåliga samvetet. Ongar klarar sig. /R

...ingen tur till svärmor. Maken var vresig när jag kom hem, jag är för sen tydligen. Fick samtal när jag parkerade bilen, satt kvar 20min, var jobbsamtal. Han lämnade lägenheten just....blir väl en massa alkohol och sen är jag ett minne blott! Orkar inte mer...han skiter i vilket och är bara elak...
Nu?
Ja, vad skulle jag här och göra...????? Haft mitt jobbmöte och nu är inget kul längre...jag lämnar nog detta äktenskap nu...orkar inte längre...
Jul?
Jo, men förmodligen utan honom...

Topparna och dalarna har inga gränser...
Usch, så ledsen jag är nu......

- mötena är viktiga för honom nu. Jag tycker om att han tycker om att gå på möten och förstår att det är en samvaro som passar honom. Gemenskap. Han gläds åt mötet vid nollölhyllan häromdagen - jag också. Ett möte med en allmänt respekterad person som direkt delar sin nykterhet. Det betyder.

Vi är inte ensamma.
Vi delar erfarenheten med alldeles vanliga människor i vår relativa närhet.
Konkreta människor med namn, adress och yrke.
En person som direkt och omedelbart står för att jag har valt att leva nykter.
En person som har en hustru och barn.
En person som talat med storköpsköpmannen om nollöl - precis som mullegubben gör.
Vi är inte ensamma - inte ens här.

Jag vill inte göra skillnad på människor - varje människas värde som människa är detsamma.
Som representation för valet av leva nykter är jag glad över varje "vanlig" person som har modet att ge nykterheten ett ansikte. / mt

läste jag för kanske ett år sen och tyckte mycket om den. Ville läsa fort framåt (som alltid i bra böcker) men den måste läsas i sitt eget tempo - långsamt:) Slutet ... är värt att ha synpunkter på ifall du inte kommit dit. Det är härligt med böcker och härligt med boktips. Tack och kram! / mt

Är längesedan jag skrivit i egen tråd. Har länge varit fundersam om jag ska lyfta fram denna tråden igen eller inte. Ser då jag läser här att jag mådde väldigt dåligt då jag började skriva här..

Men jag fortsätter där jag slutade.. Tar itu med det faktum att jag har som mål med mitt att ta itu med livet i stället för att försöka fly det och börja om så fort det blir jobbigt.

Senast jag skrev här var det funderingar om AA och var totalt nere, allt var svart.
Har i fall någon undrar inte ännu varit på något möte. Har på egen hand hållit mig nykter och tagit små steg framåt hela tiden. Och allt eftersom jag har klarat det på egen hand har steget till att gå på möte osv känts mer konstigt..

Har stor respekt för alla ’gamlingar’ här som har så mycket erfarenhet att tillföra.
Har också flera gånger tänkt skriva här men har alltid slagits av att vad har jag mer att tillföra.. alla mina ’nya’ insikter har låtit så bekanta och redan skrivits av de som gjort samma resa innan mig.
Läser fortfarande ofta här, och har ibland då det har varit diskussioner jag känner extra för t.ex relationer o.dyl. inte kunnat låta bli att kommentera.. p.g.a. att jag blivit för känslosam. Eller annars bara inte kan vara tyst.. :)

Men ’för rättvisans skull’ nu känns det nu som att även jag kanske så småningom borde skärpa till mig och börja dela med mig lite mera själv oxå..

Vad kul att du också kommer till Stockholm i februari!

Bra att du har en mamma att ringa till. Och att du KAN ringa henne när du mår dåligt. Hittade du någonsin whiskyflaskan? Hoppas inte, den hjälper dig inte det minsta. Styrkekram till dig.

...och passar på att skicka en styrkekram utifall den skulle behövas!