Senaste kommentarerna i forumet

Underbart att läsa din berättelse. Igenkänningsfaktorn är hög! :) Jag började dricka när jag separerade. Mest som ett "sällskap" för att fylla ut tomrummet som barnen lämnade varannan vecka. Sen träffade jag en man och då drack jag för att våga och orka. På slutet var det så illa att jag drack för att orka vara, leva, existera. Det var på vippen att jag drack på jobbet, men det gjorde jag aldrig. Jag fick nog en dag, berättade för mina närmaste och slutade tvärt. Livet pågick med barn, jobb, vardag men ångesten pockade på och var sju resor värre än vad jag trott. 8 dagar senare hällde jag i mig sprit, blev riktigt full (vilket jag sällan blivit förrut) och lika ångerfull. Det var 6 dagar sen. 6 nyktra dagar. En dag i taget. Samla nyktra dagar. Surfa på suget. Var inte rädd. Var ärlig mot dig själv och sedan andra. Idag är det jobbigt, men jag blir lika lycklig varje dag jag vaknar med gott samvete. Imorgon ska jag vakna och ge mig själv en klapp på axeln för första nyktra veckan. Gör det du också, varje dag. Var stolt! Du är så långt från ensam i detta. Varje dag ska jag göra ett aktivt val, kvitt eller dubbelt. Det innebär att imorgon när jag varit nykter en vecka så blir mitt nästa mål 2 veckor. För kvitt finns inte, då kan jag lika gärna checka ut.

Ha en toppenfin kväll!
#Saga

Hej, hej! Efter ganska mycket om-och men väljer jag att kasta mig in i debatten om Sven A:s uttalanden. Visst uttrycker han sig klumpigt, men alla av oss är inte födda till talare. Jag tror faktiskt att hans agenda är att fånga upp de där som inte skulle söka hjälp i den vanliga vårdindustrin. För det är ju en industri. Sen om industrin består av landsting, kommun eller privatägda aktörer känns som skitsamma.

Enligt mig är ALLA sätt att söka hjälp bra sätt. Och jag förvånas lite av att du mt, Adde och även Camilla Kuylenstierna reagerar så negativt på ett alternativ väg. (Eftersom jag betraktar er som som ganska smarta personer). Jag ser att både du mt och Adde har haft en stor glädje och ett bra resultat av AA. Men det passar inte alla.

När det gäller ett kvartssamtal på Riddargatan 1, så tror jag inte att det skulle passa mig. Lika lite som AA (som jag har prövat), men jag kan inte säga att det är fel för alla. Vad vet jag om vad som bor i min grannes/medmänniskas innersta?

Ser också Addes point om att alkisen nu kan slänga upp ett skriftligt bevis på att nu är det ok att dricka för professorn säger så. Men tror ni på fullt allvar att denna/denne alkis inte hade hittat ett annat skäl vid behov? Om Sven aldrig hade uttalat sig?

Visst kommer en del familjer att lida. Men de vuxna normalbegåvade medberoende har alltid en chans att välja att lämna. Och - i bästa fall - ta barnen med sig. Så tidningen på köksbordet tror jag inte spelar så stor roll. Sen finns det familjer som aldrig läks trots att alkisen har valt den "rätta" vägen via AA eller Minnesota. Där vuxna barn fortfarande känner förakt för den förälder som berövade dem barndomen.

Nu vill jag inte försvara Sven A, men jag kan inte heller riktigt förstå er ilska/sorg. Massor av grupper har reagerat skriver Adde. Är det masspykos hos en grupp med försvagad självkänsla eller har de skådat ljuset som trots allt den tysta massan inte alltid ser? Eller har gruppen rätt. Ni vet den där om att; "Om hundra miljoner flugor äter skit, så MÅSTE det vara rätt".

Som jag ser det så ska vår strid inte ägnas åt att polalisera våra trupper utan snarare mot en gemensam fiende: Missbruket.

Fia

att han/ni går ut med budskapet att det är ok att dricka lite fast man har alkoholproblem så har ni gett de alkisar som ännu inte hittat sin väg ut ett dokument att sätta upp i ansiktet på de anhöriga/vänner som med förtvivlan ser var det barkar hän. Ni ger legimitet till att fortsätta dricka för "Det har de sagt på beroendekliniken".

Jag ser ju vad socionomerna gör med människor som söker hjälp på hemmaplan med de råden. Och att hålla på med mediciner och byta ut ett missbruk mot ett annat är aldrig acceptabelt. Oavsett vad ni tycker.

Jag har aldrig någonsin sett sån storm mot Andreassons påstående som nu blåst upp, facebook, media, grupper mm mm. Äntligen är det fler som reagerar mot galenskapen att ge legimitet för att dricka fast man är sjuk. Ni förstör för familjer som har hoppats på ett tillfrisknande och det utan att skämmas !

Prime for Life har samma sak i sitt program, ett program som Andreasson själv varit med om att sänka, men som han nu stjäl punkter av. Prime anser att i början av steg 3 så är det ok att dricka OM man håller stenkoll på hur mycket man hinkar i sig. Senare i steg 3 är det för sent. VEM sätter den gränsen ?? Gör ni det på Riddargatan 1 ? Socionomerna på bykliniken ? De som inte vet hur en alkis funkar ?

Ni förstör folk och familjer med ert budskap. Slogan som "En vit Jul" faller platt till marken med ert koncept för det har ni ju sagt att det är ok att gå runt. Er "vetenskap" luktar av läkemedelsindustrins pengar.

Gör om gör rätt Magnus !

Jag kan garantera att både jag, Sven och de andra på Riddargatan 1 jobbar långsiktigt för minskad användning av alkohol. Jag tycker även att vi jobbar för normalisering av valet att vara nykter, men jag tror att det är ett område där vi kan bli bättre. Jag skulle tycka att det vore mycket spännande om vi kan i framtiden även kan sprida sådana nyheter.

Jag tar också till mig av att du och andra reagerar med oro över hur nyheten har presenterats. Det är något vi behöver diskutera.

Vad som gör mig lite orolig är att du upplever att vi skyler över de sociala konsekvenserna som alkoholen har. Som socialarbetare har jag jobbat många år på den sidan av vården och vet mycket väl vad alkoholen ställer till med. Jag tror att man har blandat ihop två olika budskap:
- Att man tror att man kommer tvingas till helnykterhet är en anledning till att personer med beroende inte söker vård.
- Att man inte tycker att man har sociala problem är en annan anledning till att man inte söker.
Personer som intervjuats i Riddargatan 1:s forskning beskriver det som att man upplever att vården endast är till för de som har svåra sociala problem. Vi försöker säga och visa att beroendevård även är till för personer som tycker att resten av livet fungerar ganska bra. Förhoppningsvis leder det till att vi kan hjälpa fler människor och få kontakt med den som dricker mycket och deras anhöriga tidigare. Som t ex de unga du möter. Tvingande socialtjänstlagstiftning är ett väldigt trubbigt verktyg. När de sociala problemen har blivit uppenbara för människor utanför familjen har det ofta gått alltför lång tid. Vi vill hjälpa människor tidigare. Om det framstår som att vi förminskar de social konsekvenserna så är det viktigt att vi blir tydligare.

/magnus

för att du inbjuder till frågor. Jag tror jag förstår grejen, att fånga upp dem som inte söker hjälp annars - och de är många. Blev i första hand mest förundrad över kraften i min egen reaktion, kan tänka mig att min man passar väl in bland kvartsmiljonen och skulle bli förtvivlad om han genom detta "stöd" fick för sig att lära sig dricka måttfullt. Nu har han inga såna planer tack och lov! Otroligt skönt för mig personligen att så många delar min reaktion, både missbrukare och anhöriga. Vore kanske skäl att fundera över hur man presenterar nyheter som denna - ett slags paradigmskifte som kan antas innebära stora risker för många människor. Också svagt tycker jag att skyla över de sociala konsekvenserna som drabbar så många barn och ungdomar. Jag jobbar i en miljö där jag möter många ungdomar från alla slags familjer och alltför många som lider av föräldrars missbruk. Och då menar jag inte familjer ur gruppen 50 000.
Jag hoppas att ni på Riddargatan 1 även arbetar långsiktigt för minskad användning av alkohol och normalisering av valet att vara nykter!
Stort tack för att du håller igång denna sidan! / mt

Eftersom jag jobbar på Riddargatan 1 och var med på konferensen igår så får jag en massa tankar av det ni skriver. Jag tänker bl a på Nick Heathers ord igår om att även om måttlighet är möjligt så är det inte en lättare eller bekvämare väg. Det är minst lika svårt om inte svårare att lära sig dricka måttligt som att lära sig leva utan. Det har jag märkt hos de som kommer till mottagningen. En del väljer också, trots att de klarar av måttlig konsumtion, att gå över till nykterhet för att de inte ser någon mening att fortsätta använda alkohol.

Måttlighet har alltid funnits som ett av alternativen i Alkoholhjälpens program. Det finns absolut tillräckligt med forskning både i Sverige och utomlands som visar att det är möjligt för en del. Om man har ett starkt beroende så är det dock väldigt få som klarar det.

Samtidigt tycker jag inte att det finns någon anledning att tveka om man känner att vara nykter kan vara rätt väg. Tvärtom finns det all anledning att vara stolt om man kan stå emot alkoholnormen som finns i vårt samhälle. Det är bra om fler väljer bort alkoholen och vågar stå för det.

Till tanten som funderar på vad du själv ska välja så vill jag säga att vi alltid rekommenderar att man börjar att vara utan alkohol en tid. Vi vet t ex från forskning att de som är utan 90 dagar har mycket bättre förutsättningar att lyckas med förändringen. Även om man på längre sikt vill kunna dricka måttligt så är det bra att först lära sig att kunna vara utan alkohol. Dessutom ger man kroppen och hjärnan bättre förutsättningar till återhämtning.

Om det är fler funderingar utifrån fredagens nyheter så får ni gärna dela med er av dem. Jag svarar gärna på frågor.

/magnus

http://www.svd.se/opinion/

att skriva några rader i din tråd Berra.

Har nu läst denna tråd i några veckor och kommit lite mer än halvvägs.
Dina tankar och resonemang kring din egen (och andras) nykterhet har hjälpt till att få saker och ting att falla på plats i min egen marinerade hjärna. För detta är jag dig stort tack skyldig. Tack!

Jag har haft ett eskalerande risk/miss-bruk under snart 20 år. Jag har lyckats "hålla" mig från alkohol i längre perioder, men alltid startat upp igen. Varför? Jo jag har alltid satt en "gräns" för hur länge nykterheten ska vara och sedan "provat" igen... Så tänker jag inte den här gången, tänker bara varje morgon på hur skönt det är att ha sluppit att dricka igår. Ett helt annat mindset efter att läst hur du tänker.

Har nu sluppit detta i lite mer än två veckor och upplevde trots detta ett riktigt "rus" igår! Jag bara gick omkring och mös över hur skönt det var att ta en stilla promenad i stället för att som vanligt ha jäktat iväg till Bolaget och snabbt hem igen för att "belöna" mig ordentligt efter den jobbiga arbetsveckan.
Vardagarna är naturligtvis också en helt annan sak när man kan hoppa upp ur sängen på morgonen utan att vara "halvbakis" efter några snabba shots på kvällen.

Mitt tankesätt kring livet har också förändrats, tänker inte längre på allt som (eventuellt) kan gå fel, utan försöker ta dán som den kommer.
Fast jag en lång tid har känt till och använt sinnesrobönen är det först efter läsning i den här tråden som min hjärna äntligen kopplat vad den betyder. Underbart!

Har också några stycken riktiga energitjuvar på jobbet. På något konstigt vis (detta måste jag reda ut) har jag dragits till dom och låtit dom lasta över sin skit på mig? Varför? Inte en aning!
Men nu är det slut på besök hos dom! Kommer naturligtvis att hälsa, men det får räcka med det. Känner mig uppåt bara av att ha tagit det beslutet, så det måste vara rätt.

Jag är mycket medveten om att den kick jag nu känner troligen kommer att mattas av, men känner mig rustad på ett helt annat sätt nu.

Ville bara dela med mig av mitt lyckorus och tacka dig Berra för alla klokskaper du delat med dig av, tror det har hjälpt fler än mig.

Nu sitter jag här runt två veckor senare, och har inte tagit en droppe sprit sen jag skrev mitt första inlägg. Känns bara positivt såhär långt, men då har jag inte varit med i några sociala sammanhang som "krävt" drickande, och de är jag mest rädd för. Igår kände jag det hade varit gott med en flaska vin, men köpte nya sängkläder istället. Kanske inte bra att ersätta ett beroende med ett annat (Jag har länge haft en del problem med shoppandet) men så länge jag har råd känns det väl acceptabelt. Hälsomässigt mår jag mycket bra nu, och det får väl tala för sej själv!

Tack för allt stöd här, och vi fortsätter, och kämpar på mot våra mål! Kram på er alla!

Till Emma31: Jag skulle gärna maila dej, men just nu känner jag mest för att vara helt anonym. Kanske i framtiden när jag fått litet mer perspektiv på situationen. Just nu har jag också bara min jobb maejl, och det känns kanske inte som om jag vill ge ut den i detta sammanhang.Hoppas att du förstår mitt perspektiv, och kämpa på. Stor Kram till deJ!

God Morgon!

Hoppas att ni har haft en god nattsömn pecis som jag.
Har nysss ätit frukost och mår ganska bra. Är nu inne på dag 4 som nykter, inte mycket att hurra för kanske men för mej är det stort. I går e.m i femtiden kom suget, det var hur nära som helst att jag drog till bolaget, men jag kunde behärska mej(konstigt nog) jag höll ut till kl nio på kvällen då jag märkte att "suget" hade i stort sett förvunnit. Som sagt "en dag i taget"

Gick bra igår. Fuktigt och kallt när vi kom fram, men det går att bota med varm mat, värmeljus och te.

Vaknade vid 8 pigg och utsövd och viktigast - inte bakis! Gått en promenad i höstblåsten utmed havet med hunden och känt luften och syret fylla lungorna och kroppen. Se hur hunden springer fritt, nosar och undersöker och bara känna in nuet. Så skönt. Utan huvudvärk, tung kropp och torr i munnen... Nykterheten ger kickar som sträcker sig längre än de kickar som alkoholen ger,och vid andra tillfällen på dygnet än kvällar och sena eftermiddagar. Skönt!

Idag ska jag inte göra något måste eller borde. Ska fundera lite på livet och vart jag vill att det ska ta mig (men försöka undvika att falla i för djupt navelskåderi), läsa min deckare, och ut och springa en runda. Eller kanske något helt annat.... Skönt med en blank helg (har imorgon klarat av 5 nyktra veckor - så skönt!).

Ha en bra och nykter lördag alla ni vänner därute.

/m

Hoppat in i din tråd... Läst vad du skrivit om livet och relationer.

Kan bara börja med att säga att jag känner igen mig i att det är jobbigt att inte dricka vin när maten ska fixas. Fredagseftermiddagarna har varit mitt kritiska moment, men efterhand har det gett vika, även det.

Jag tror inte att du behöver vara så orolig över om du känner dig låg, och att du tvivlar över livsläget, och livet i stort. Du är på väg att göra en av de största förändringarna i ditt liv, och då menar jag barnet som är på väg. Tycker att det låter ganska sunt att fundera lite då. Och även över din relation med barnets mamma. Huslån och bilar kan man släppa och gå vidare med, men ett barn skapar ju band mellan er som aldrig försvinner. Menar inte att skrämma upp dig, tror snarare attentat kommer att bli bra just eftersom du här vågar erkänna att du har de tankar du har. Och att du dessutom funderar över din pappas förhållningssätt till alkohol och hurdan pappa du själv vill/kommer bli, ja det tror jag också är sådant som är hälsosamt att ta upp till ytan och fundera och kanske prata om. Är just den biten något du kan prata med din sambo om?

Och när det gäller alkoholen och att avstå, och att känna sig låg, jag har försökt att verkligen tänka tanken färdigt, att "ok, det känns skit ikväll, och jag är så sugen på ett glas vin för att komma in i bubblan, MEN, det kommer inte att lösa det som var tråkigt/stressigt/jobbigt, utan jag kommer efteråt att ha två saker som är jobbiga, både alkoholen jag drack + problemet". Jag känner själv hur präktig jag låter, men det är jag inte och jag har haft jobbiga stunder, men det har hjälpt att tänka på detta.

Tycker att du låter stark när du skriver och tror att du kommer att fixa detta.
/m

att skilja på personen och alkoholen. Ha en bra dag både Tanten och Surfina.
/Marina

Jag är ny här på Forumet, nyligen erkänt för mig själv att jag har problem med alkoholen.
Har dock ännu inte riktigt landat i mig själv:

# Vad vill jag uppnå?
# Är jag alkoholist eller befinner jag mig "bara" i riskzonen?
# Måste jag för all framtid bli alkoholfri?
# Kan jag lära mig att dricka måttligt?
# Känna att det räcker med 1 till 2 glas vin om jag dricker? Vilket fungerar ibland och ibland inte!

Gårdagens inlägg av Sven Andreasson satte myror i huvudet på mig. Funderade mycket kring frågorna ovan. Var befinner jag mig?

Just nu har jag en vit månad som mål. Därefter utvärdering och ta ställning till hur jag går vidare.

Tack för länken till Sven Melander!
Lät väldigt förnuftigt!

Idag ska jag i alla fall vara nykter!

Önskar er en fin lördag!
Tanten

Underbart att läsa!
Du har all rätt och du ska känna dig stolt över dig själv!

Jag sitter också med en kopp kaffe och njuter av att inte ha någon bakfylleångest.
Visst är det skönt!

Hoppas du kan hitta på något riktigt roligt idag, något som avleder tankarna från alkoholen!
En dag eller en timme i taget....

Önskar dig också en riktigt fin dag!
Tanten

Jag hoppas att ni sovit lika gott och länge som mig inatt. Det blev nog drygt 13 timmar. Skönt!
Känner stor tillförsikt inför dagen. Har bestämt mig för att vara själv idag. Finns en del saker jag vill fixa hemma.
Kanske blir det senare en ensam promenad vid havet. Orkar inte vara alltför social just nu.

Det där med att inte leta problemen låter väldigt klokt.

Idag ska jag vara nykter!

Önskar er en fin dag!

Kramar
Tanten

Början på min andra nyktra dag.
Gårdagen var fruktansvärd.
Skakade frös hade hjärtklappning.
Suget var fruktansvärt, speciellt på kvällen.

Stolt över att jag klarade gårdagen sitter jag och njuter av känslan
Med en kopp nybryggt kaffe.
Idag är en ny nykter dag och det känns som jag har motivation att hitta på något skoj.
Skönt att inte vara bakis.
:-)
Ha en fin dag alla!

Surfina, hoppas att du också fick en fin nattsömn, samt att kvällen blev lika lugn och trygg som den Fia önskade dig.
Fia har så rätt i att man aldrig, aldrig får svartmåla en förälder.
Dina barn ÄLSKAR DIG! Det är bara alkoholen som dom inte älskar.
Men Du är DU, en fin mamma som älskar sina barn och är villig att fortsätta kampen mot alkoholen till sista droppen.
För alkoholen är inte DU.
DU är DU!

Önskar dig en riktigt fin lördag!
Skickar många varma styrkekramar!
Tanten

Strax skjutsa frun till jobbet och känns skönt att utan oro kunna ta bilen.
Är "arbetsbefriad" tre veckor nu framöver tills den neurologiska undersökningen är klar efter EP-anfallet är utrett.
Tacksam över forumet.

Ha en härlig dag där ute, kom ihåg.
Ta inte det där första glaset, det som jag så ofta glömmer..........
/A

säger Sven Melander i artikeln om ett liv utan alkohol. Jag kan bara hålla med. Aldrig att jag skulle börja kalkylera och planera och ständigt vara på min vakt bara för att få dricka alkohol igen. Jag kom hem kl ett inatt från en personalfest på jobbet som jag var medarrangör till. Väldigt rolig fest, jag har skrattat och dansat och haft minst lika kul som förr. Samtidigt har jag plockat bort disk emellanåt och haft fullständig koll. Sen fick några glada medarbetare skjuts hem. Faktiskt, ingen ifrågasatte mitt icke drickande.

Hoppas du får en härlig helg nu.

Nej jag blir inte stött av det du skrev.
Förstår.........
/A

Har inte varit på denna delen av forumet på en tid.

är ju att "utmana den rådande ordningen inom exempelvis sjukvården, missbrukarvården och socialtjänsten att man bara kan bli av med sin överkonsumtion genom total avhållsamhet.. den myten gör snarare att många struntar i att söka hjälp." Och vidare: I Sverige finns totalt 600 000 personer som har ett riskbruk av alkohol, enligt beräkningar som presenteras vid en konferens om alkoholvård i Stockholm på fredagen. Av dessa har 50 000 ett svårt beroende med fysiska, psykiska och sociala problem. Ytterligare 250 000 har ett alkoholberoende, men fungerar fortfarande väl socialt. Därutöver finns 300 000 svenskar som har ett skadligt drickande, men som inte är beroende. Sven Andreasson vill att samhället ska satsa resurser på att nå den kvarts miljon svenskar som har ett alkoholberoende, men som fortfarande är socialt välfungerande, som han menar kan få hjälp med ganska enkla medel.

– Det handlar om att kartlägga hur konsumtionen ser ut, när man dricker och hur omständigheterna brukar vara och sätta upp mål. I många fall vet vi att det fungerar och när det inte gör det finns det andra metoder. Poängen är att inte sitta fast i schablonbilden om att alla med beroende är utslagna drinkare - så säger Andreasson i media (Svd, Aftonbladet, radio och TV igår)

Av dem som rör sig här på forum är det ett fåtal som kan klassas som "utslagna drinkare" - ännu - och så är det också med gänget som går på samma AA-möten som mullegubben. Vanligt folk som insett att det är noll som gäller.

Jag kan förstå att de 250 000 finns - mullegubben är/var en av dem och jag var väl en av 300 000 - kanske. Det är ett högt (inre) pris för "social gemenskap" att leva i ständig kamp och kontroll över sin konsumtion. Jag läste i en fb-tråd "Alkoholist jag" (rekommenderas) att Andreassons metod kallas 15-minuters metoden - man går dit (till Riddargatan) för ett 15 minuters stödsamtal. Vet inte om det stämmer.

Jag börjar bli nyfiken på vad ett besök på Riddargatan kostar och vilka personliga ekonomiska intressen det finns i denna forskningskamouflerade "reklam" för ett måttligt drickande - det är säkert mycket attraktivt erbjudande för många. Vilka har råd? Vem gynnar det? Det skulle jag gärna vilja veta. / mt

Ser att Riddargatan hör till den offentliga vården och fritar Sven Andreasson från min misstanke. Ger samtidigt min hyllning till Sven Melader http://www.expressen.se/nyheter/melander-skeptisk-till-ny-alkoholforskn… mt

är det precis som Sven Andreasson måste rättfärdiga sitt eget drickande. Han poppar upp med sitt fullständigt bisarra budskap lagom till helger och semestrar så något dolt budskap kan nog tolkas in.

Det mest skrämmande är karln uppenbarligen inte har en susning om hur vi alkisar fungerar, han har missat nåt riktigt väsentligt. Hur många alkisar är det nu som knallar hem med tidningen och lägger upp den på köksbordet och säger att "Jag har inga problem ! Titta, en professor säger att jag kan dricka måttligt !!" Och så är ytterligare en familj förstörd.

Jag har mött folk som sökt hjälp, och ni vet ju hur stor tröskeln är innan man tar steget, och där fått svaret av en socionom att "det räcker nog med att du drar ner till kanske 1-2 glas om dagen....."

NEJ !! Det gör inte det !! För har jag kommit så långt att jag törs be om hjälp så räcker det inte med att dra ner på drickandet, jag måste sluta.

Sven Andreasson och en del av hans vapendragare skulle stoppas från att gå ut i media. Hur gör man det ?
Folk är upprörda över hans skitsnack som dessutom kom precis i tid med avslutningen på konferensen http://www.forebygg.nu/ så nån djävla sned tanke måste ju karln ha haft ?! Han är så fel hela den mannen :-((

att ha en plats att dela min reaktion och ser hur många som reagerar lika. På AA-mötet hade reaktionen också varit densamma. Vi hade ett fint samtal om allt detta med känslor och reaktioner mg och jag på kvällen efter hans möte.

I ett senare inslag på TV på kvällen hörde jag för övrigt att det inte längre är de sociala konsekvenserna av supande (de använde förstås ett mer tilltalande ord *ironi*) som är det allvarliga - det är de medicinska. Må så vara att de medicinska konsekvenserna är allvarliga MEN de sociala är alltid allvarliga åtminstone för barnen som är vår framtid. Hå hå... Undrar försiktigt var din reaktion finns Adde? Du brukar gå igång på sånt här? :)
Ha en bra dag alla, ta hand om er. Allt gott och lev väl! / mt

Hej Izzy, nu registrerade jag mig för att kunna svara dig. Jag är 42 år och min pappa är alkoholist. Han är på behandlingshem just nu, på mitt initiativ, och mitt intryck är att han själv också inser att han aldrig kommer klara sluta utan hjälp och att han vill sluta. Mamma däremot tycker det här med behandlingshem är tidernas humbug och anser att pappa kan sluta bara han bestämmer sig. Jag har alltid trott att mamma och jag har ett nära förhållande och hon har alltid varit en mycket stor hjälp för mig, både känslomässigt och praktiskt. Men här skiljer vi oss alltså totalt... Min poäng till dig: när jag läser dina ord tänker jag att det antagligen kunde varit min mamma för tjugo år sen. Man tror att man överdriver, man vill att ingen ska veta. Men man överdriver inte. Och alla kommer veta med tiden. , trots att ingen säger något. Mamma har inte heller ekonomin. Akta dig, akta dig. Du måste hitta styrka och låt dig inte dras ner mer.