Senaste kommentarerna i forumet

Underbart att läsa, mycket visdom från mulletanten.
Må gott nu!
/A

Det har hänt en del sen i går. I morse fick han abstinens och ångest och beslutade till sist att han ville bli körd till akuten. Jag trodde verkligen att han skulle ångra sig under vägen, men han har nu varit inlagd i snart 12 timmar och verkar må utmärkt.

Vi får väl se hur det går om en dag eller två...Ibland inbillar jag mig att han inte är så sjuk. Jag jämför med andra som dricker större mängder eller hamnar i bråk o.s.v.
Andra stunder tänker jag att han kanske kommer att hålla på som innan i ett år eller så innan han blir mer stabil. Att avgiftningen inte har någon som helst betydelse.

Ni som har erfarenhet av den här "fasen" får gärna berätta. Är det t.ex. vanligt att man kan få komma på behandlingshem direkt efter. Vad händer när arbetsförmedlingen får veta?

Ska nu försöka koppla av från alla dessa tankar kring alkohol, läser nog för mycket.

Miss K

Man vill inte och gör det ändå. Duktig när man bestämt sej men inte på detta. Klassiskt. Det är därför det är så svårt. Hjärnan är ur spår. Men det går att sluta. Kan krävas fler försök dock. Men det går. Fortsätt dina försök. Det blir lättare efter ett tag bara du håller ut lite.

Hej Framtidsdrömmar
Har läst lite av inläggen i denna långa tråd. Jag tycker att det var bra av dig att skriva ett brev. Det blir som en slags utlopp för känslorna för en själv. Jag skrev också ett brev till min sambo, men det var mer i miniformat. Kanske ändå att det fick honom att förstå min situation bättre.

Synd bara att din sambo inte vågat läsa brevet ännu. Det verkar som att du har tagit tag i saker och börjat tänka på dig själv också.

Hälsningar
Miss K

Nej, jag vill inte dricka, för det blir inte bra. Och ändå så vill jag så gärna dricka ibland... Inser att det är helt sjukt, men att det också är det som är problemet... Jag är duktig på så många saker bara jag bestämmer mig. Men inte på att hantera alkohol, och det tar nog ett tag att acceptera. Och det som är så konstigt är ju att jag inser och har gjort det för länge sen att jag inte klarar av detta... och jag mår så bra när jag avstår... Men ändå... Jag har klarat av dagen med släktträff och allt. Nu är jag inte nykter och vet att jag har en svår dag framför mig i morgon, speciellt när jag kommer att vakna tidigt med ångest. Jag måste hitta styrkan att avstå då! Även om jag insett länge att jag har ett osunt förhållande till alkohol har jag sällan vaknat och bara längtat/gett efter för att dricka lite mer och fly... Den partypingla som jag är måste lära sig att gå på annat än sprit. För tokig kan jag ju vara ändå... Kramar. Det finns de som har det värre. Jag är lyckligt lottad som har en man som älskar mig och fyra underbara barn...

om du räknat fel! Huvudsaken är att det går bra!

Hoppas på en bra uppdatering,
Håller fingrarna o kors!
Kramar/A

Satt på pendeln hem idag efter jättebra fika/pratstund med fantastiska Stigsdotter och började tänka på att jag är på väg mot 10 månader oavbruten nykterhet. Men känner att något inte stämmer med månaderna och inser att jag bara har gjort 8 månaders oavbruten nykterhet.
Jag har räknat fel, hur har jag kunnat göra det?
Det sägs att det är lite kritiskt vid 9 månader, nu får jag uppleva det 2 gånger, tjohoo !!
Fortsatt trevlig söndag, kram!

om du berättade lite mer för maken. Han stöttar dej säkert gärna om han förstår att du verkligen tycker det är ett problem. Min man vet inte hur stora problem jag haft, hur jag gömt flaskor eller hur mycket jag druckit på vardagskvällarna eftersom han jobbat borta. Det tänker jag inte berätta heller. Det är tillräckligt med att jag blivit för full på helgerna, sånt han sett och upplevt:)

Jag vill berätta hur jag gjorde när du nämner vikten. Jag började äta enligt LCHF samtidigt som jag slutade med alkohol. Jag tycker det blir mindre sug om man äter kolhydratfattigt, det hänger ihop för mej i alla fall som är sockerberoende också. Samtidigt så gav det en bra förklaring varför jag inte dricker vin-jag ska ner i vikt. Ingen ifrågasätter det. Jag trivdes så med maten så jag bara har fortsatt, jag har ätit mej mätt på god mat. Inget sug heller, bara korta glimtar som mest är vanetänkande, inget egentligt sug. Jag äter 86%-ig choklad ibland. Nu har jag varit nykter i 5 månader och gått ner 15 kg! Alltså det funkar! Som du förstår så har jag också fått ett helt annat självförtroende vilket också sporrar. Kanske nåt du kan läsa på?

jag tycker inte jag tryckt så snabbt men det blev ändå dubbelt...

trollis, vi är säkert fler som är både beroende och medberoende. Jag har gjort som du sa och talat med maken. Jag sa att jag förstår om han tycker att jag är orättvis som blir arg eftersom jag själv gjort otaliga dåliga val och felprioriteringar genom åren. Men att jag ändå inte kan hjälpa att jag känner mej besviken och övergiven när han går in i dimman. Han verkar förstå och det känns bra igen. Det är en stor förändring man genomgår när den ena blir nykter och börjar ställa nya krav. Man måste väl ändå se det som en utveckling åt rätt håll. Jag tror det blir bättre undan för undan. Tack för ert stöd, forumvänner!

Pröva att få något annat än vatten.
Cola, fanta, sprite eller om det är middag på
restaurang så har dom säkert roligare alternativ om du inte vill ha vatten.
Du är en pärla!
Kram hjärtat.
/A

Hej,

Tack för omtanke och pepp ;)!!

Söndag i dag, min värsta dag av ngn anledning. Då jag verkligen! "behövde" mitt vin. Men inte i dag! Står emot i dag!
Igår gick det ju sämre, men är ändå nöjd att jag kunde stoppa. Det är tack vare er härinne, medan jag drack vinet läste jag här om er alla som kunde stå emot och då skämdes jag...inför er, och korkade igen flaskan. Så nej, tänker inte se gårdagens glas som ett stort misslyckande. Gjort är gjort och bara att se framåt!

Det svåra är nu alla jobbmiddagar som står som spön i backen denna månad. Brukar ej va så många för mig, men JUST nu när jag bestämt mig för att sluta (dålig timing?) så har jag flera som jag verkligen MÅSTE gå på. Men det får gå på ngt sätt. Kan nog bli så att jag tar ngt glas vin då, alla gör det. Vet att det ej borde vara ngn issue, men för mig känns det svårt (än åtminstone) att dricka vatten när alla dricker vin. Fånigt, ja visst! Men så känns det just nu. Men vi får se, kanske klarar jag det oxå (dricka vatten alltså). Känns ändå ok idag trots vinet igår, det där galna suget (psykiskt/fysiskt?) från första 3 dagarna har ej blivit värre idag trots intaget i går. Vill ju verkligen ha vin, men vill jag vill hellre INTE dricka om ni förstår vad jag menar. Hellre lägga mig nöjd och spiknykter.

Kram Anli

Det är så gott! Vad bra att ni fattade tycker för varandra hela högen, hon verkar ju vara precis vad ni behöver! Och dessutom inte vara morgonpratig - perfekt! Men vad satt du och gjorde på balkongen sa du...?

En volta kan förresten betyda mycket, för mig är det att gå i fängelse -"att göra en volta""!

Jag håller naturligtvis med föregående talare, du är duktig på att tala klarspråk på ett respektfullt sätt, sådant trivs jag med, vill själv vara sådan även om det tyvärr ofta blir "tala först och tänka sen" vilket inte alltid är så lämpligt. Jag uppskattar att ni talar klarspråk med det ni ser, även om ni förstås bara ser det jag visar ;-)

tidigare kommentarer. Jobbigt att ge med sig för behovet, men bra att du stoppade efter två glas och inte när det var slut. Hur känns det idag?

/m

att om det blir besvärligt så går du. Visst vet du vart du ska ta vägen? Kram igen / mt

Låten med Martin Stenmarks låt "jag kommer inte hem ikväll" är faktiskt en låt som jag lyssnade mycket på redan hösten 2006. Jag satt då i mitt nybyggda hus och kände redan då att jag ville kasta loss..... Åren går, det är skrämmande.
Texten i låten säger så mycket om mig. Jag ska plocka fram den låten i mina spellistor och lyssna, tack för tipset Mulletant.

Jag är på jobbet och timmarna går, snart är det dags att åka hemåt. Hem till min sambo som varit ensam hemma idag (barnen är med mormor och morfar), jag är orolig för vad som väntar..har han läst brevet? Om han gjort det, hur reagerar han?

Har läst tillbaka vad jag skrev för ett år sen i min dåvarande tråd. Lördag 12 nov har jag noterat "en förtvivlad och dramatisk sammandrabbning" för ett år sen och att "den situationen är en av dem som förde fram till mitt uppbrott 6 december." Farsdagen 14 nov "Åt lyxmiddag på fina krogen igår med två av barnen och familjer. Första gången i vårt gemensamma liv, tror jag, som mannen och jag intog en sådan måltid utan alkoholhaltiga tillbehör." När jag ser tillbaka och jämför med nuläget är det nästan skilda världar...

Några dagar senare, 18 nov, noterar jag "Ser på TV, eldar brasa, sorterar lite pappershögar och spelar Wordfeud. Kan se tillbaka på ett ofattbart förändrat liv under detta år 2011. Glad att jag skrivit så mycket - skulle vara omöjligt att komma ihåg alla skeenden annars - det har varit ett oerhört omvälvande år och samtidigt mycket stilla." Så bra för mig att kunna gå tillbaka och läsa.

Lelas konstaterar "Ja, tänk att det är ett år sedan som vi hade det som tuffast. ... Ett år är en evighet och samtidigt bara ett ögonblick..." Jag skriver "Ja, ett år är ett ögonblick och en evighet. Jag är starkt medveten sgs dagligen nu om att det snart är ett år sen jag gjorde uppbrottet. Läste tillbaka en del av det jag skrivit åren 2005-2010, de år alkoholen präglade allför mycket i vårt liv."

24 nov "Jag tror att min trötthet också har att göra med hela den enorma livsförändringen... Detta år (med nu 53+15+173+60+20 nyktra dagar) kan jag egentligen inte riktigt ta in. Jag kan inte heller riktigt ta in hur det var före. Det är en stor livsstilsförändring och vi är utlämnade till varandra på ett helt annat och nytt sätt när "den grå vardagen" inte förgylls (hmmm) med något gott att äta och dricka. Inte heller olika glädjeämnen firas med ett glas. Jag tänker på det lite som ett sorgeår - ett år när "allt" ska göras på ett nytt sätt och vissa saker orkar man helt enkelt inte med utan lämnar. Så var det med en del sommaraktiviteter där ölglaset är ett självklart attribut för de flesta inklusive mannen. Men vi har överlevt så här långt och kommit närmare varandra - nej, hittat tillbaka till varandra är mera rätt att säga. Återerövrat en del av den äkta närhet som långsamt krackelerat i besvikelser, förtvivlan över sorger och förtret över skitsaker som vi inte kunnat reda ut. Nu reder vi långsamt ut små vardagsförtretligheter som på sitt sätt har stor betydelse. Ja, det låter inte klokt men det är ett stort arbete."

Jag läste längre framåt... till pepparkaksbaket, till årsdagen av uppbrottet och får hjärtklappning när jag blir påmind om hur det var. Det är nästan obegripligt hur vårt liv har förändrats på två år. Jag tror att den tiden har varit nödvändig ... sorgeår, förändringsår, nu återfinnande- och tillitsår ... som läker sår.

http://www.youtube.com/watch?v=sEVO3hQLaM8

Nu ska jag laga middag, favoritsalladen med avocado, oxfilé med vitlöks- + persiljesmör, rostade rotfrukter och balsamicosås. Duka fint och dricka vad vi vill utan att bli sinnesförändrade. Vara tillsammans utan rädsla. Herregud vad jag är tacksam att jag finns kvar här. Att vi har orkat.

kommer mig att tänka på Lisa Nilsson http://www.youtube.com/watch?v=x8hgevU_djM och

Musik kan ge sån oerhörd kraft - en nära vän till mig genomförde efter lång tvekan en skilsmässa och för henne gav den här sången den avgörande kicken http://www.youtube.com/watch?v=qYg9Uspx_ao&feature=related

Välj den musik som passar dig eller vad som än ger dig stöd och styrka.

Kram / mt

Du sätter huvudet på spiken. och ååååååhhhhhhh jag blir så ledsen då
jag inser hur mitt eget beteende sårat min älskade fru. Hur många gånger hon sagt åt mig att sluta.
Skönt att ha denna insikt.
Jag blir bara starkare och starkare, men ensam är inte alltid stark,.

Och du Gröna sköna, är INTE ensam!
Vi är ett gäng som befinner sig här, vi alla är i olika skedeen i livet men vi har ALLA en sak gemensamt.
ALKOHOLEN, detta gift som tär och förstör.
80% av alla familjerelaterade brott som sker i hemmet är alkoholrelaterat.
85% av alla oprovoseradevåldsbrott utanför hemmet (på stan och utanför disco/barer etc) är alkoholrelaterat.
70% av alla dödsolycker med bil är alkoholrelaterat.

Skulle Alkohol som uppfinning kommit idag skulle den förbjudas, på samma sätt som cigaretter.
Kostar samhället massor.
Skapar oändligt mycket LIDANDE!
jAG lider MED DIG GRÖNIS!!!!!
kRAMAR I MASSOR!
//A

en "inofficiell" devis som bla används i AA-kretsar och som kanske kan ge dig kraft Framtidsdrömmar :

Långsamt kommer man längst.

Jag kan inte annat göra än att önska dig lycka till och hoppas att allt går smidigt och luygnt till.
FÖR BARNENS skull, gubben är förverkad i mina ögon!
Bort bort bort, iväg och se dig inte om.
Som när man varit på toa, man spolar. Bort med allt, man ser inte undrande efter det.
Man bryr sig inte, bara det försvinner.

Önskar dig lycka till med "toabesöket"
//A

till dina 5 månader santorini !!

Att inte vilja dricka.

Men Santorini, men det var kanske inte Harry som skrev kommentaren om att inte dricka Fermet Branca.
Men det spelar mindre roll, eller så var det han som hänvisade till apoteket.
Sak samma, nu är du här. Kommer skriva en bit att tänka på när suget sätter fart!
Ett tips som funkar när suget sätter in.

Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack.

Hur du blev och vilka känslor det förosakade.
Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången och skrev eller svarade på någon kommentar.

DEN känslan... fånga den och ha den med i din inre film för/i skallen medans du spelar lite längre.....

Hur kunde det gått, vad händer sedan?
Med familj, man barn... Kommer hen vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede. Eller kommer du bli ensam sittandes i en soffa och klunka vin/öl/sprit i självömkan över att ALLT är så orättvist. Känslan av att alla är emot dig!
Vem kan göra ngt åt det problemet? INGEN annan än du!

SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen/frun och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........
Att du har problem som i vissa fall inte syns utåt. Någonting som sker när ingen ser på, eller får reda på det. Det smygs och göms på alla möjliga sätt/ställen, bara för att kunna dricka lite lite.....

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT!

Du dricker inte för att du inte VILL!!!!
D R I C K A

Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.

Men det är nog bara EN anledning till att du SKA dricka.

För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Det gör dig inte gott, ingen nytta alls. Även om det finns en tro att det är så sociallt att kunna skvimpa runt med ett glas. Och bara vara.
SPELA FILMEN TILL SLUTET.

Brukar det stoppa med att bara dricka ett glas?
Varför skulle man tvunget bara dricka ett glas? Till vilken nytta?

Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du VILL helt enkelt inte.
Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.

Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

//A

Kopierar en bit av det jag skrev till Anli..... det fungerar för mig och det borde fungera på oss alla härinne som har problem med alkoholen.
Men se det inte som ett totalt disaster, det är en krokig och guppig väg vi far fram på.
Upp i sadeln igen!!!!
Du fixar detta.
Skit i the timelimit gör såhär

Ett tips som funkar när suget sätter in.
Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack. Hur du blev och vilka känslor det förosakade. Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången. DEN känslan... fånga den och den med i din inre film för eller i skallen medans du spelar lite längre..... Hur kunde det gått, vad händer sedan?

Med familj, man barn... Kommer han vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede.

SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........
Eller att du inte kan,

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT.

Du dricker inte för att du inte VILL!!!! dricka.

Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.
Men det är nog bara en anledning till att du SKA dricka.
För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du vill helt enkelt inte.

Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.
Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

Älskar att du fixar detta om och om igen!!!!!!
Det är du som HAR turen, tur att du kom hit, annars hade jag aldrig fått träffa och växla ett par ord med dig Sessan!!!!!!

DU GER! TUR....... I LOVE IT!
//A