Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra att ni har den biten iaf. Mitt i all väntan. Min erfarenhet av svensk sjukvård är mestadels bra...men jag har ju hört skräckhistorier. Fortsätter att "be" för flickan på mitt eget sätt. Tänker på henne, dig och din syster. Fortsätter att mentalt hålla din hand...samtidigt som jag ser hur trivialt annat runtomkring blir när man tänker på liv och död. /R

Funderar ofta på..."är jag lycklig nu?"...."men nu då?"....
Kanske lyckan är att man inte har så många olyckor att tampas med,
eller när man inte är olycklig så borde man ju vara...lycklig, eller?

Som man sätter man ofta mål eller skiljelinjer, när man har gjort detta eller passerat det här målsnöret, ja då borde man kunna falla tillbaka på något och tänka, nu har jag ro i sinnet...
Men när man hinner sätta nästa mål innan man har uppnått det första, blir det rätt någon gång?
Eller kommer jag för alltid att ligga efter mig själv?

Ser jag alltid ryggtavlan på mig själv om jag kryper utanför min kropp,
försöker jag alltid hinna ikapp mitt egna jag?
Ja, jag vet inte, men svaret är att jag aldrig blir nöjd med mina prestationer.
Rädslan för misslyckas gör att man spänner bågen ännu hårdare inför nästa uppdrag.
Alltid sträva högre och bättre, och bli förbannad när jag inte hinner i tid...
Få gånger sätter man sig ned och funderar, men vänta nu, NU är det tid för att njuta.
Allt görs i en hast för att jag ska få tid över till att...göra andra saker.

Imorgon hyr jag en lastbil på macken, för att vi ska tömma svärfars rum på hemmet.
Inget ska vi spara, allt går på sopstationen, det finns ingen plats för det "gamla" hos oss,
det stämmer inte med vårat levnadssätt, man blandar inte gammalt och nytt...
Känns konstigt, vi åker för att slänga bort de sista fysiska minnena av gubben,
resten av honom får vi ha kvar i våra ...minnen...
Han finns kvar i bakgrunden på någon gammal VHS-kassett när vi filmade barnen när de var små,
men det var nog mer än tio år sedan...
Man brukar säga att allt har sin tid, hans är förbi, vi har en tid kvar, barnen ännu längre.
Har tänkt mycket på lessenfrun och hennes systerdotter som ligger på sjukan, 20 år och svävar mellan liv och död, min dotter fyller 20 år till våren!
Hur skulle jag reagerat?, det vet man aldrig förens det är ett faktum, orkar inte tänka på det.

Vi har en jämngammal kompis som körde omkull på en fyrhjuling i fjällen i höstas,
han var mycket illa åtgången och hans framtida liv var omtvistat.
Efter att ha fått livet tillbaka, lära sig gå och tala fick han göra kortare besök hemma,
men hans fru är rädd för att han aldrig kommer att bli som han var förr.
Vi skrattade åt honom när hon berättade att han brukade gå med rakapparaten i bröstfickan på skjortan och han var förbannad att aldrig några kunder ringde i den..
Det fick mig att tänka på en klasskompis pappa som trillade ner ifrån en byggnadsställning när klasskompisen gick i sjuan, efter en lång tids rehabilitering blev hans pappa obehövd handikappad och lättretlig till den grad att mamman till slut begärde skiljsmässa..
Så en tragedi följde efter en annan...

Och när man hör om allt annat, borde man inte vara tacksam och lycklig då?
Det finns alltid de som har det värre, men i mina tankar hjälper det inte mig,
jag förlägger tankarna hos de som behöver dem bättre än mig...

Imorgon är det åter dags att stålsätta sig, inte känna klumpen i magen och bli sentimental,
utan slänga alla gamla möbler på sopen utan att känna ett dugg, vi raderar då ut morfar.
Men likt den lilla plastbiten som fanns på videokassetterna så pillas den bort, och minnena av den lilla gubben kommer aldrig att kunna spelas över igen, i mina livsminnen..

Livet är stort, ibland för stort och måste tas i flera tuggor..
Jag förstår dem som vill tillfälligt glömma bort sig med att bedöva sina sinnen,
men för mig blev det svårare att inte välja verkligheten..
Och som Adde säger, att vara ärlig mot sig själv, det är nog den första man ska börja med..

Livet är nog inte bättre än så här, men att dölja det orkar jag inte längre...

/Berra

Loggar in, loggar ut.
Igen. Och igen.
Då går lite minuter.

Lungorna börjar krångla, annars händer inget.
Så stor säng. Så många slangar..
Också så mycket expertis och empati.

Jag förstår hur du känner, och du måste vara ganska tuff som ändå loggar in här och läser. Ser det som ett stort plus i din kamp mot a. Du kommer fixa detta!

Massor av varma kramar till dej! /MB

PS Läs gärna anhörig- delen i forumet, man får sej tankeställare där också, våra anhöriga har ingen lätt resa de heller... Kram! DS

Jag tror inte du har fel, du har säkert rätt men jag är för arg/besviken/ledsen för att ta in det nu. Jag kan inte med att han tar beslut åt mig, då slår jag bakut.

Kram!

Både här och i min tråd, ja, ledsen är jag helt klart och jag ska helt klart fundera på ilskan VV.
Skönt att höra att inte suget har ökat, och att du bara fortsatt från där du var tidigare. Så upplevde jag det också när jag drack i mars förra året. Därför har jag ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda nu. Både du och jag har ju barnen som största drivkraften.

Nå, det satte ju "pappa" stopp för, jag absolut hatar att inte få bestämma själv, och skvallra skulle han göra det sa han senast idag.

Kram!

... men det är inte DIN fulhet, jag tror att det är vår gemensamma sjukdoms fula tryne som visar upp sej.

Du har planerat helgen länge, visst, men det enda du egentligen planerat för är vinet. Nu stoppade din man det, därför försöker du vara så elak det går mot honom för att han inte ska stoppa dej nästa gång.

Protestera om jag har fel. Men jag känner igen både mej själv och min numera nyktre far.

Kramar!!!/MB

Den värmer i vintermörkret! ;-)

VV

;-)

...kan vi nog alla bli när partnern plötsligt tar på sig ngnslags föräldraroll istället. Agerar man som en förälder får man räkna med ett barn. Nu tänker jag inte på drycken...hade lika bra kunnat handla om att inte få köpa nya stövlar. Man vill bestämma själv! Vad jag förstår så kan du inte det eftersom han då måste "skvallra" för dina barn. Berätta ska man få göra själv.

Jag berättade för mina om min runda i Rom. Mest för att de kritiserade J:s drickande. För att "bonda" med mig trodde Stigsdotter. Men sån "bonding" vill jag inte veta av. Så nu vet de...

Sura på du ikväll... Jag ser det inte som fulhet. Jag ser det som ledsnad. Ny kram/R

har du funderat på vad din ilska kommer ifrån? Du har kanske läst mina funderingar på andra platser i forumet och jag har kommit till slutsatsen att inget liv är värt att leva om man hela tiden måste må dåligt. Man kan inte leva ihop med en person som man inte tycker om, men som du kanske har sett så gillar jag min fru och försöker lappa och laga så gott det går. Hon fick dock mitt ultimatum igår och responsen var ju över förväntan. Plastkorts VV var ju på väg att försvinna. Vi får se hur det går. Det var måttligt med brännvin under Julfirandet och tillbaks här så finns det ju ingen alkohol alls, så det blir väl bra.

Ha det Gött

VV

Läste en mycket glasklar analys - av Andreas i hans egen tråd - om varför ni har vissa problem i ert äktenskap ;-) En blivande klassiker!!! Dagens största leende... /R

Jag vill ju också ha ett öppet Forum där man dels kan hela sig själv. Dels utbyta tankar. Man behöver ju inte läsa i varje tråd.

Dessutom är det ju faktiskt så att man kan få nya vänner. Men för att vänskap ska kunna födas/utvecklas då måste man ju få en chans att lära känna personen. Blir lite lättare om man vet lite bakgrund och värderingar.

Skulle också vilja träffa en del av er live. Får se om det blir så i februari. Har anmält mig men just nu ser det lite svårt ut...att komma iväg. Mycket på jobbet nu efter de långa ledigheterna. Men vi har ju tiden för oss. Kanske ses vi på ålderns höst! /R

Nej Maria...jag tycker faktiskt inte att suget har ökat. Men jag drack ju ganska lite med alkismått mätt. Lite förvånad att jag faktiskt fixade att sluta efter tre glas. Det var ju planen...men trodde nog inte att det skulle gå så lätt.

Det känns som jag bara fortsätter från där jag innan förra söndagen. Men jag litar inte hundra på mig själv. Har ju fått höra om och om att för en alkis finns det ingen återvändo till ett "normaldrickande".

Jag kommer att testa igen. När omständigheter är rätt. Får väl se hur jag reagerar på en större mängd. Dumt kan tänkas...men jag måste göra så...kanske är det det som är sug? Fast det känns inte så. Jag uppmuntrar ingen annan att testa. Trots att vi har samma sjukdom så kan vi ju reagera helt olika när vi testar. Väldigt bluddrigt svar kände. Fråga igen om du inte förstår! Kram/R

Skulle säkert bli min också. Jag förstår ju att ni har rätt men jag är så arg. Tål inte se honom nu, är som ett barn och byter rum så fort han kommer i närheten, talar gärna om att jag inte tål honom också.
Hade nog sett fram mot denna helg ett bra tag och besvikelsen river och sliter i mig.

Det kommer att dröja hur länge som helst tills nästa tillfälle. Kokar inombords och gör allt just nu för att helt förstöra denna helg, kan han förstöra så kan jag också.

Så barnsligt löjlig kan jag vara i min ilska, här ser ni mig i all min fulhet.

Jag applicerade ditt tänk på mej själv och den situation jag och min familj är i. Därefter "spelade jag upp" filmen som skulle bli resultatet FÖR MEJ om jag använde barnens frånvaro som förevändning för att dricka.

Mina barn är 13 och16 år. Det skulle nog gå bra, sambon skulle bli glad över sällskapet, så det hade vi gjort fler gånger. Problemet är bara att dottern redan har en pojkvän på gång, hon sover över där ibland, sonen gillar att sova över hos mormor. Det skulle bli fler och fler tillfällen att fira lite, och när båda flyttat hemifrån är det fritt fram att dricka så det sprutar ur öronen...

Jag ser mej själv i den filmen som en gravt alkoholiserad mormor/ farmor som inte klarar av eller kanske inte heller får (!) umgås med barnbarnen... Vill inte ha det så.

Men den filmen är min.
Kramar, Maria

Du har absolut nog med ditt.
Yta dig tid, sätt dig i lugn och ro och läs läs läs ä vaccinera dig mot att söka tröst i vinet/flaskan what ever.
Forumet SKALL vara en plats för trygghet, värme och omsorg. Här skall man våga vara sig själv utan att kända ev krav eller målaren.
Jag har/gör fel, bry dig inte om mig.
Fokus på dig och ditt välmående är det PRIMÄRA nu. Många varma tröstande kramar till en liten princessa sänder jag dig!!!
/A

är inte mina ord. Det var en bekant som kallade mig det en gång på en fest, poetiskt träffande. Låna på du.

Angående dina bekanta på dansen, varför inte fråga någon där om de vill ta en kaffe efteråt? Ingen blir ju sur över att man frågar, ens efter flera år. I det här landet finns det nog många sådana nystan som bara blir glada om någon börjar lirka lite i de lösa ändarna.

Och du, jag har vänner både uppåt och neråt i åldrarna, det berikar.

Kram!

kommer att göra dig gott! Fick en impuls att föreslå dig att ta in på hotell om han går på så där... Men du kan säkert bedöma själv var gränsen går... För nånstans når man sin gräns. Kram / mt

Utan Er här inne hade ensamheten varit olidlig.
Jag har liksom inte några reserver kvar nu och går mer och mer in i mitt skyddande puppskal.
Jag låter honom inte vräka ur sig utan att försöka flika in emellan, oftast hör han inte. Ilskan tar tag i honom som ett krampanfall av storlek epilepsi.
Ledsen blir jag, och särskilt eftersom han nu vräkte ur sig nykter...aj så illa det tog...

Jag ville lämna helt igår,allt som har med honom att göra. Det går ju inte, vilket vi alla vet, oavsett vilka problem vi står i.
Jag andades, grät, andades igen och vet ju att den veckan på gården kommer göra mig gott.

Ett orosmoln är att mannen inte kommer dit samtidigt utan får en veckas umgänge med..,ja, vad han nu väljer när jag är borta. Han klandrar mig naturligtvis för mitt dåliga val av tid...suck...

Tack för att Ni förstår mig...nu ska vi gå på teater, skönt få något annat att tänka på...

Kram på er alla kloka

Hej vill.sluta! Jag ser att du är ledsen och arg. Jag vill så gärna skriva något snällt för att försöka trösta. Men dina ord chockade mig, blev alldeles stum. Att kalla någon för idiot och anklaga nästa person för härskartekniker. Det gör mig lite rädd att skriva till dig för tänk om du inte tycker om mina ord. Jag är för skör just nu för en verbal avhyvling . Gör ett nytt försök ändå och säger att du är inte ensam och att jag gärna är med i din Club Vit 2013.

.

Här följer lite svar på de frågor som trillat in.
Fyll på med mer om ni undrar, eller skriv nån personlig hälsning, tack och hej!

Markatta
Tack för ditt svar, mitt fokus kommer vara att jag skall må bra. Visst jag håller med, att skriva här och hjälpa andra att må bra hjälper mig också.
Angående dessa härskartekniker som jag memnar att det existerar på forum, var mer menat att det finns folk som praktiserar dessa. Med förevändning att diom bara vädrar åsikter. Men det är enb annan disskition som jag inte vill dra in dig i.
Men du är en av de rara snälla omtänkssamma personerna här, tillsammans med Trollmorsan Stigsdotter ochMaria FÖR Att nöämna någr.
Det som kommer sjke nu är att jag lägger mig i bvakgrunden då det tar fööör mycket energi detta. Club vit 2013 känns avlägset och tror jag skall lämna över till Dompa som inte vill vara med men han får vasra moderator för hela klibb klabbert!

VillerValle
Jag tror du är en idiot, och tror att alla dina kompisar finns i datorn. Du sdäger att du har en fru, men även hon tycker visst att du är en idiot, kan man klamndra henne??? Angående mina stavproblemn så finns det en knapp som heter förhandsgransjka innan man spapar. Men även efter att man sparat kan man redigera. Du skulle basra veta hur mycket jag har redigerqat innan slutresultartet. Men nu skiter jag i det, den enda som påpekat det förutom du var Dompa. Mne han sade inte att jag skrev fint, han sqade tvärt imot. Och du kan fatta vad jag har skärpt mig efter denna kommentar, men inte nu! Nu rättar jag inga stavfel som beror på att jag stavar som en kratta eller alla dessa feltangentstryckningar för att jag skriver i hast/ondo.

Dompa
Såhär ligger det till, du och jag är nog rätt lika. Men ack så olika endå. Tack och lov……..
Det var dig jag syftade på när jag pratar om folk som använder sig av härskartekniker.
För du gör de klassiska uppläggen.
Du ursäktar mina tillkortakommanden med att du är lika dan. Nu eller har varit. Du pratar fint och vackert om olika åtgärder som man kan använda sig av för att ”råda bot” på problemnet åkomman.
På det sättet får man alla som läser dessa inlägg med sig. Och man framstår som en stark man av dager.Sedan tar man ner den tilltalade till marken, lite kastar omkull honom/henne Så som när du förklarade att jag beter mig som ett barn (vilket förövrigt trollmorsan var först med, men hon säger det i all välmening)
Avslutningsvis sänker mabn vederbörande med en klatschig kommentar som får alla som läser inlägget att nicka instämmande. Och man sänker vederbörande. Ta bara kommentaren du avslutade med. När du påpekade att jag stavar som en kratta. Och när jag replikerade orsaken då insåg du ditt klavertramp och bad om ursäkt, det var ju inte såååå du menade.
Men hur menade du ? Jag tycker att det var helt korrekt att du påpekade att jag stavar som en kratta, för det gör jag. Tyckte till och med det var bra, för annars hade jag inte skärpt mig. Som jag gör nu känner jag.
På samma sätt avslutade du ditt sista inlägg, ”eller skall offerkoftan på igen?” ????????????
Igen? Jag tror mig veterkligen inte jag har dragit på mig någon offerkofta. Har jag det vill jag ta av mig den fort och stå för det jag gjört eller sagt. Piska min rygg om det behövs……….
Att du är kungen här är väl tydligt, du är ensam kung i ditt rike, åsikter välkommnas med ajajbaja om det inte går i din linje.
Tänker på när Adde svarade Maria på en kort enkel fråga och hans svar ogillades av Kung Dompa.
Vad händer…….. härskarteknik……… såga vid fotknölarna.

Lessenfrun
Tack snälla för att du korrigerade mig och fick mig att inte tro det var mitt fel att du tyckte det var en hätskt stämning på forumet. Men du måste förstå mig också
Kopierad text
” Detta gjorde att jag TRODDE det var jag som skapat denna stämning.
. Framförallt som Dompa vänligt men bestämt sänkt mig till ett barns nivå igen.
Med allt ihopräknat, ditt inlägg om att jag verkar vara kränkt/inskränkt och små stint, Markatta som ber mig hitta fokus som betyder ngt, samt att jag i två långa inlägg försökt förklara för Stigsdotter och Markatta lite hur härskarteknikerna kan användas, Dompa som är som han är.
Allt detta sammantaget gjorde att jag TRODDE att det var jag som bidragit till hätskt stämning härinne.
Jag har läst samtliga inlägg i alla menyer och det var bara mina som innehöll.viss neggokretik.
Detta gjorde att trodde att jag återigen skapat en dålig stämning här på forumet.
Men nu var det tydligen inte så, SKÖNT! För nu skrev ledsonfrun att så ej var fallet. Och att allt inte handlar om mig.

Dessa var de som skrev i min tråd, jag har försökt att svara dem så gott det går.
Det finns massor med underbara människor härinne som också behöver komma fram och ge sitt tyckande.
Santorini är den senaste med hjältekarraktär. Du är verkligen energisk och duktig, vi har Anli, Eken ja listan kan göras lång. Turen73 det bara haglar namn här. Vi har Berra, kloka smarta underhållande Berra som är fullständigt korrekt i sin a analyser. Adde, en av guldsjälarna här. En man som jag ser upp till oerhört. Korta enkla svar på , för en själv, krångliga frågor.

Forumet berör och ibland upprör.
Den insikt jag kommit till här hade jag inte ens kunnat tänka mig att nå 4 oktober då jag först skrev.
Ett tag blev jag så trött av allt, ville ge upp och enkelt redigera bort allt.
Men nä, jag funderade starkt på att ta en skön bastu ikväll, några goda öl bara för att jag kan.
Planerade en härlig middag med vin. M;en nä!
Vem är det som vinner då? Vem är det som står där med ett belåtet leende och säger, vad var det jag sade?
Inte Villevalle, han skulle lägga en klämcheck kommentar med något bibliskt innehåll, Dompa? Vet inte, han är ju själv gammal alkolist.
Är det underbara MulleTant, eller trollmorsan, nä.
Kanske Maria, eller Stigsdotter eller markatta……………….. Anli eller Eken… NÄ!

DET SKULLE VARA PAPEGOJFAAAAAN PÅ AXELN!
Den lille råttan, jag skymtade hur han hoppade av glädje medans jag skrev. Jag började skriva i ren frustration och kände att jag skiter i detta nu.
Men ju mer jag skrivit dest o mer klarbnar jag i skallen, trycket i brösdtyet lättar och fast man är ensam så endock så är mabn inte det. Jag sjkiter i att redigera nu. Villevalle får tyckas att det förra var fint skrivet och nöja sig med det. Men som sagt, inte ofta jag söäger det men idiot är vad an är.
Fint skrivet MY ASS! Jag om någon vet vad det innebär att kämpa, så även nu. Ensam eller inte, tänkte till ocjh med avsluta kontot men återigen, verm hade vunnit då?
This is me speaking, over and out!
Peace…………………
//A

tro inte annat än att jag förstår precis hur du tänker beträffande att dricka vin, ha det lite mysigt. Det är ju så vi tänker, skulle velat ha det. Man skulle vilja ta en paus från livet, lite berusning, glömma vardagen. Visst, absolut, det funkade ju ibland. Men inte alltid och det är det som gjort att vi inte kan ta risken. Du vet. Stigsdotter vet. Vi alla vet som varit där. Är här.

Det var väldigt stark av dej att skriva om det här. Jag tror att det, undermedvetet kanske, visar att du vet hur fel tanken är och kanske räknar med mothugg. Som stöd. Jag är väldigt tacksam för den hjälp jag fick här när jag frågade om man inte kunde ta Fernet Branca på semestern, mot magbesvär, eftersom det inte är gott och inget jag skulle dricka mej full på. Indirekt kan det nog ha varit en önskan om att få känna alkoholens värme i kroppen. Men här blev jag nedtagen på jorden och jag lydde rådet att inte dricka det. Jag blev "genomskådad". Inte blev jag magsjuk heller.

Du mår inte bra just nu men vin skulle inte göra det bättre. Kanske kortsiktigt men sen skulle du inte vara nöjd med dej själv. Du klara det här också. "This too shall pass" brukar min syster säga när det skiter sej.

Nej, vad tråkigt att höra, Sorgsen-gumman!

Men, mt och Anonymt har helt rätt: lämna inte återbud! Det är ju nu du behöver hjälpen som bäst. Oavsett makens humör/nykterhet/egenskaper. För DIN skull.

Kram!
/H.