Senaste kommentarerna i forumet

tror jag är två viktiga ingredienser för mej. Jag kommer aldrig i h-e att lyckas om jag inte kan vakna på morgonen och tänka "hurra! Jag är inte bakis! F-n vad jag är bra!"

En förenklande omständighet i vårt "par- missbrukande" är att vi sällan eller aldrig numera dricker samtidigt, det ska ju döljas för barnen, så jag har mina - förlåt HADE! ;-D mina burkar och flaskor i garaget, och sambon väntar tills barnen sover. Han vet nu också om att jag vill lägga av, och hoppas han tycker såpass mycket om mej, att han bara köper hem till sej själv...

Jag är bara i början av mitt nya liv, men hittills är det över förväntan, jag vaknade glad och pigg, med första medvetna tanken "Yessss!!! Jag slipper dricka mer!" (Har nog Allen Carr att tacka för denna inställning, slutate röka med hjälp av hans bok "Äntligen ickerökare"), och kommer att somna i kväll med samma mening ringande i öronen på mej.

Trollis: Jag är glad och tacksam för all pepp jag kan få, för ju fler vi är tillsammans, ju gladare vi blir med tanke på ovanstående. ;-D

kan ju vara lite känsligt. Jag och min fru har ju som jag tidigare berättat ett förhållande som går upp och ner (mest ner ;-) ) och för ett par år sedan tog hon initiativet till att vi skulle ligga i skilda sängar och ha eget sovrum. Mest för att vi hade så olika vanor. Jag lägger mig tidigt och går upp tidigt och gillar att läsa någon timma innan jag somnar. Hon gillar att vara uppe sent och chatta eller glo på film och sedan gå upp sent.

Först kände jag mig åsidosatt och tankar över att hon eventuellt inte gillade mitt sällskap på grund av att det fanns någon annan. Numera bryr jag mig inte och tycker faktiskt det är riktigt skönt att få husera ensam i sängen och faktum är att det numer är min fru som allt som oftast kommer smygande och kryper ner hos mig på morgonkvisten. Jag är ju också van att bo ensam långa perioder pga mitt arbete, så numer ser jag bara en fördel av att ha eget rum och säng och som Stigsdotter så klokt säger så blir det ju också enklare den dagen man eventuellt bestämmer sig för att leva åtskilda.

VV

Klokt! Beställ tid, för det finns risk för kö..
Vad beräffar mig själv, så visste jag väl redan inombords (jag hade nog på sätt och vis redan betämt mig..)hur jag ville ha det, men jag fick hjälp att "komma till skott" och att inte ha dåligt samvete för mitt beslut!

Egentligen så låter det som att du nästan är redo, för att ta din säng och gå...
Men ta du och inredd rummet till ett av barnen iaf, för om du flyttar, så har de ju varsitt rum hos pappan (hoppas jag inte har missförstått familjekonstelationen)

Sedan får du väl se vad framtiden har i sitt sköte åt dig..?

Kram /trollis

ps, förbered dig gärna, med frågor som poppar upp.. När man väl sitter där, har man glömt hälften man skulle fråga om..

Instämmer helt i detta! Föresten så vore det roligt att sitta och ha en "filosofisk" afton ;-D
Synd att allt som sker, oftast sker i hufudstaden..
Får väl kolla om det finns lämplig stad på sådär 15 mils omkrets, där man kunde ha nå´t "jippo"..

Ha en underbar helg i alla fall!
kram trollis

Försöker nu att ta till mig det som min terapeut säger, de råd hon ger mig och jag har börjat lyssna på ljudbok "att välja glädje" med Kaj Pollack. Jag känner mig ibland provocerad av det han säger i boken tex. "det är ingen annans fel att jag blir irriterad, sårad, arg eller störd. Det är mina tankar som styr hur jag reagerar och om jag tillåter mig själv att såras". Jag kan köpa detta till viss del och jag försöker tänka på det när jag nu har provat prata med min sambo..igen..
Min terapeut gav mig rådet förra veckan att be om ett inbokat möte hemma med min sambo där jag skulle inför detta "möte" be honom skriva ner vad han behöver i livet för att vara lycklig, vilket liv han vill leva och vad han behöver av mig för att bli lycklig och jag skulle göra samma sak.
Han har inte heller efter förra mötet jag var på frågat mig hur det gick eller hur jag tycker att det är. Jag känner mig ledsen för det.
Jag har så svårt att få fram ord när jag är i närhet av honom så jag bestämde mig för att skriva ett sms igår för att visa att jag behöver prata. Jag skrev: att jag är förvirrad, ur balans och att jag tappat bort mig själv och den jag vill vara men att jag nu börjat min resa för att försöka hitta tillbaka till mig själv. Det jag behöver på min väg nu är att sitta ner och prata, förslagsvis på lördag kväll eller så snart som möjligt. Skrev att det jag känner inte är hans fel, mina känslor är mina. Berättade att jag måste börja stå upp för det jag själv vill och börja fylla mitt liv med positiva saker och känna glädje igen. Vill inte ramla ner i det svarta hålet. Jag bad honom att skriva ner det jag angav ovan.
Detta var i korta drag vad som stod i mitt sms, jag anklagade inte honom för någonting utan försökte beskriva hur jag mår och varför jag just nu lever i en bubbla.
Han kom hem sent efter sitt jobb, vi stressade iväg till ett möte på skolan och när vi kom hem satte han sig vid datorn. Jag gick dit och frågade om han sett mitt sms.. Först nekade han sedan sa han att jag förstört hans dag med detta sms, att jag är lat och inte vill göra något överhuvudtaget att det enda jag vill är att springa i gårdarna och fika, jag vill aldrig göra något med honom osv. Han hamnade i självömkan och försvarsställning direkt. Han upplyste mig också om att han inte hade tid att prata med mig för det hade han minsann försökt med i 3 veckor men inte fått någon respons (i min värld har han inte gjort några stora ansträngningar). Just nu har han förmycket jobb. Han skyller hela vår situation på mig och jag försöker att inte ta åt mig, det är mitt fel att vi aldrig gör något tillsammans, det är mitt fel att vi inte pratar med varandra.
Jag höll mig lugn även om det bubblade inom mig av frustration över att vi inte kan mötas. Detta är ett första steg till förändring hos mig själv; att inte bli arg och attackera tillbaka. Svårt.

Det har varit nyktert i 3 veckor nu....i morse stod det en ny starköl i kylen. Vet inte hur kvällen kommer att bli, kanske vit eller vad vet jag.

Förövrigt så har jag börjat titta på vad djurens språk innebär. Just nu tror jag att de försöker säga mig något.
Jag måste nu ha mod att fortsätta stå för mina känslor för mina känslor kan jag inte råda över. Han är ju sur för att jag berättar vad jag känner, troligtvis är han jätterädd.
Min hjärna arbetar på högvarv och jag sover dåligt.

Jag att gå ensam till rådgivningen är väl bra. För jag känner verkligen att jag behöver en struktur i mitt tänk. Jag vet inte vad jag vill, måste jag veta det innan jag går dit med honom undrar jag, eller ska vi komma på det tillsammans? En f.d. arbetskamrat gick på familjerådgivning ensam de första gångerna då hennes man inte ville med, det var bra sa hon. Jag känner att jag måste göra något, står och stampar!!!

Vi har ett gäst/linneskåpsrum som jag skulle kunna flytta in i, fast då skulle barnen bli ledsna för de vill ha varsitt rum och "står i kö" till det rummet (suck ännu en grej som måste ordnas med...)

Absolut, tack, ska vi köpa ny säng får det bli två. I helgen pratade vi sängar och svärisarna berättade att de hade en varsin (för hon ville ha en bredare och mjukare). Det är ju såklart så man gör, så tar jag min säng och flyttar om det blir aktuellt.

Kram på er alla!

...att devisen "det är inte hur man har det utan hur man tar det" är väldigt bra. Försöker leva lite mer efter den faktiskt, samt att vara här och nu. Här och nu är det enda vi kan påverka eller hur? Det som skett går inte att göra ogjort och framtiden vet vi ingenting om.

Jag är nog en sådan som gärna ser att glaset är halvtomt istället för halvfullt. Att solen skiner idag men säkert inte i morgon... för mig handlar det tror jag om att kunna förutsäga och parera. Om jag är beredd på att det regnar imorgon kan jag ta paraplyet med mig. Ett typexempel på detta är när min mor låg för döden och jag tänkte att nu måste jag komma på allt jag vill säga till henne, allt jag vill fråga, för sen kommer det ju vara för sent.

Nu halkade jag bort lite från din frågeställning "vill vi vara lyckliga eller vill vi få rätt?". Eller inte kanske, jag tog den kanske bara lite längre? Det är inte, i mitt fall i alla fall, så enkelt som att jag vill få rätt till varje pris, även om det ju såklart ofta ligger ett litet "vad var det jag sa" i mitt tänk.

Kanske bottnar detta i en rädsla för att inte kunna, inte få vara lycklig? Att inte tillåta sig att vara lycklig här och nu (därför att man är rädd att det skall försvinna?) Säkert bottnar det också i ett kontrollbehov, jag måste veta, jag vet att glaset kommer att bli tomt så småningom och det skrämmer mig! Eller nåt.

Hmm... nu känner jag att det vore skoj att sitta nånstans och diskutera de här sakerna, det blir så småttigt och stympat när man skriver!!! Tankeväckande i alla fall , Trollis!

skriver av mig

jag har gjort en test.. vill inte skriva om vad ja gjort för det är lite känsligt.. men det handlar om mannen... det vart till min fördel, och jag känner mig lite taskig mot han men det va de värt...

Är glaset halvfullt eller är det halvtomt?
Det handlar inte så mycket om vad som finns i glaset, alkohol eller alkoholfritt...
Snarare vår inställning till saker och ting.. Och till själva livet, med alla dess "omständigheter"..

Som alkoholist, väljer man ju först och främst att koncentrera sig på "innehållet" och ibland, än mer som "nykter" alkoholist..

Precis som andra nyfrälsta, kan man bli en smula odräglig ;-D

Men det var inte det jag tänkte på i dag, utan vår inställning till saker och ting... Hur vi förhåller oss till det som är livet..

Hur vi väljer, att se på saker som händer, som påverkar oss, ur ett antingen negativt eller positivt perspektiv..
Minns en granne jag hade för 30 år sedan, som gnällde över precis ALLT! Fanns det minsta positiva mening i något, så kunde man ge sig katten på att hon hittade n å g o n t i n g som var negativt, som överskuggade det hela ( eller som man sa förr, la smolk i glädjebägaren)
Idag inser jag, att DET förmodligen hade med hennes uppväxt och uppfostran att göra.. Konstaterade man att det var ett härligt soligt väder, när man råkades, Solen lyser..
Så kontrade hon i regel med ett: Ja, NU ja....(.. men vänta bara.. imorn blir det regn..)
Ibland blir vårt "tänk" en självuppfyllande profetia.. Som en god vän till mig sa:
Om du tror att du klarar det, så kommer du att lyckas! Om du tror att du kommer att misslyckas, så kommer du att få rätt..

Frågan blir, vill vi vara lyckliga eller vill vi till varje pris få rätt?

Det tar en stund, innan poletten ramlar ner (med en skräll) och vi INSER, att vi är just det vi inte ville vara..
Av med "skäms-hatten"! Det går att "medicinera" den här sjukdomen med, fast INTE med alkohol!

Det är som Lelas skriver, viktigast att ta ett beslut i taget. Och det viktigaste för oss, är vår egen nykterhet! (andras, kan vi tyvärr inte råda över, hur gärna vi än vill..)

Ta EN dag i taget, bestäm dig för att "just idag, ska jag INTE dricka!"(vad som än händer)

Gå gärna in på forumet och läs (för att vaccinera dig)
Skriv! Det hjälper oss med våra egna tankesnurror, inte minst när vi försöker "övertala oss själva", att dricka igen

Var SANN mot dig själv!
Vi är så otroligt bra på att ljuga för oss själv, om hur mycket vi dricker, varför, hur ofta, och vad som skulle vara "normalt"..

kram / trolis

Grattis, du har kommit en bit på väg!
Bra att du skriver, för ibland sviktar motivationen och den lille mannen med klövar horn och svns som sitter på axeln, försöker ta över med ett: "Bara ett l i t e t glas.. Du har ju varit nykter så länge nu...

Härligt att se, att du lyckats se alla positiva fördelar med att vara nykter ;-D

kram / trollis

Först, Ha din medicin till hands! Annars kommer du så småningom att uräkta ett återfall med att du mådde dåligt..
Och det "dåliga måendet" kommer sig av det beslut som du har placerat framför dig..
Du kan ju antingen beluta dig för att inte ta ett beslut nu, eller göra slag i saken..
Varför inte prata med en familjerådgivare..?

Jag gick dit ensam, för min egen skull, när jag var på väg att skiljas förra gången!
Det var oerhört skönt (fast tufft) att få hjälp med "strukturen" i sitt "tänk".
Beslutet, fick jag givetvis ta själv..

Ett första beslut (som fungerade i vårt fall, eftersom vi hade plats, då den störste flyttat ut) var att ha separata sovrum.
Det innebar också separata sängar..

Kanske ska ni köpa två sängar och ställa bredvid varandra? Det finns ju inget som säger att ni måste ha en jätte-dubbel-säng?
Då är det också lättare att få en säng som är individuellt anpassad till var och en (och där kan du lugnt fundera vidare över HUR du vill ha det i ditt liv ;-) )
kram / trollis

Skäms inte för ursäkter.. Det är många av oss, som inte ställer oss och skriker ut att vi är alkoholister..
Dessutom, så tycker jag inte att andra har med att göra, om man inte dricker, lika lite som de har att göra med vad man äter eller ej..

Däremot är det bra, att du har en plan B till hands. Att du redan i förväg har tänkt på vad du ska svara, om frågorna dyker upp.. Det ger DIG en inre säkerhet! Och det gör att det är lättare att stå emot.

Många av oss har "standardfraser" att ta till. Ibland räcker det med ett enkelt: Nej, jag dricker inte vin idag..
Ibland, lägger folk inte ens märke till att man inte dricker alkohol, de är så upptagna med att stjälpa i sig själva:-D

Där mötte jag en gång en lite märklig reaktion efter en blöt fest, där jag för omväxling skull varit nykter.
En av deltagarna reagerade på att jag satte mig i bilen och körde hem. När h*n fick klart för sig att jag inte druckit en droppe alkohol sa h*n: F-N, vad fult, du kunde väl ha talat om att du var nykter...
(jag trodde att h*n tänkt tigga skjuts, vilket jag inte var pigg på..) Jo, h*n tyckte att det var pinsamt, med någon som var just nykter, när alla andra var knöfulla och "gjorde bort sig"..
H*n trodde att jag på något sätt "spionerade" och skulle dra upp pinsamheterna efteråt.. (vilket jag givetvis inte gjorde. Och det var inte tanken heller)

Det säger en del om, att folk egentligen innerst inne v e t hur de beter sig..(de vill inte bli "påkomna". Och de projicerar gärna över sina dumheter på någon annan)

Stort Lycka Till och stå på dig!/ trollis

Du kommer att fixa den där sammankomsten! Tänk 'dagen efter', vad skönt det kommer att bli att vakna upp och inte ha ett dugg 'ont i håret', ingen seghet i kroppen, bara en ny härlig dag att se fram emot! Ta en promenad, innan de andra vaknat upp ur sina vin ångor, en frisk, härlig promenad. Komma hem, fixa en brunch. Köp hem och ladda med allt det du älskar att äta! Kanske en 'Full English Breakfast'? Inte vet jag vad du gillar, men ladda kylen och ha det att se fram emot. Det är Du värd. Kram.

Visst är det underbart Dompa! lägger sig som bommul runt midjan :-) Brukar säga till gubben, att han ska vara glad, han får ju ÄNNU mer att tycka om *skratt*/ T

Härlig bild, sommar! Kan riktigt se hur ungarna lassar in spaghetti.. ;-D
Ville bara påminna dig om H A L T! (finns versionen SALT oxå..)S = Stressad!
Eller så får du byta ut T som i trött, mot "tokstressad"....

Det är vid sådana tillfällen, man gärna faller tillbaks i gamla vanor som sas sitter i ryggmärgen (som vår gamla vana att "lugna ner sig" med alkohol..)

Kanske kandu använda dina nya blivande flingsaltskålar, som en liten påminnelse till dig själv? De blir ju lite av "livets salt" som motverkar "stress" ;-D

kram / trollis

Ha en Underbar dag! Nu ska jag jobba...har nog ätit ett kilo till frukost! Älskar hotellfrukostar ;-). Hmmm...den är ny. Förut var jag alltid lite bakis...räckte med kaffe, juice och värktablett! /R

Jag tycker också att snäckor och stenar är fint.. men sandkornsräknande..? Där tycker vi olika..;-D
Fast det kanske finns stunder i livet, då vi sysselsätter oss med precis vad som helst, för att slippa göra något annat..?

Skönt att se att det går bra för dig i Tyskland, Dompa.
Kanske är jag lite ovanlig, som "mamma", för jag har aldrig haft behovet att ha mina ongar "klistrade" intill mig..;-)

Ha en fortsatt Underbar dag! / kram trollis

Antidepressiva tbl är en långtidsbehandling, oftast slutar man för tidigt. Känner du att du håller på att falla in i deppighet igen så tveka inte, bättre att börja tidigt innan du hunnit bli mer deprimerad.
Det höjer din serotoninhalt, värre än så är det inte, varför må sämre än vad man behöver?
Jag har ätit SSRI tbl i flera år, sista året har jag ätit halv dos, som en underhållningdos, funkar jättebra, varför sluta?
Visst ska man ha betänkligheter med vissa mediciner, men det här är ingen sådan medicin.
Kram!

Fan, vad bright du är PP. Lyckas sätta ord på det mesta. Det är ju även det jag gör på mornarna...innan ongar vaknat. Kaffe och Forum; MIN oas av egentid...när jag "odlar min harmoni". Den tiden är livsviktig. Skönt att vi har den. Snyggt jobbat med sockret (- två kg). Är fortfarande tveksam till kaffestoppet men det beror ju på att jag själv är en addict i förnekelse ;-).

Hej sundown! Härligt att höra att du gillade din första nyktra helg. Santorini skriver sant: Det blir bättre och bättre... Efter ett tag blir man trygg i nykterheten. Vad jag menar är att man blir trygg med beslutet. Trygg i nykterheten var dumt... Jag är medveten om att mitt välmående aldrig är mer än ett glas ifrån total melt down. /R

Taskig och bitter! Det var tanken som kom upp när du citerade din kollega; "nej, jag skulle ALDRIG kunna åka ifrån mina ungar sådär...". Kanske är hon en av dem som är hänvisad till att traggla på i slask och mörker pga. omständigheter. Jag tror nämligen att det var en kvinna som sa de där bevingade orden. Män tycks inte tänka så. Vilket INTE innebär att vi älskar de små liven mindre. Jag lämnar mina titt som tätt, de tycks klara sig, jag är inte oumbärlig. Även mitt pappahjärta klarar av avståndet utan att gå i tusen bitar.

Sängen? Den du var djävligt svår. Din rygg behöver en ny säng...men din själ kanske behöver ett nytt ställe att sova på? Säg att du är bra i ryggen och om ny säng ska inhandlas så är det hans beslut och hans kassa som gäller! Lite fult...men jag tycker att jag var smart där. Visar det sig senare att du trivs i den nya sängen så kan du ju alltid bjuda på nya lakan ;-).

Tabletterna? Jag tycker du ska hämta ut dem...sen kan du bestämma dig. Äta eller spara i ett skåp. Det är ju inte som att ha en vinare undangömd ngnstans för "Just in case".

Yep, lite sugen på en under cover på kvinnokonventet...jag tyckte faktiskt ämnena var intressanta. Men...jag får väl se om de ordnar ngt liknande för bara män här i F. Skulle inte tro det!

Inte heller jag har känt sug den senaste tiden...trots ensamtid i Tyskland. Man skulle kunnat tro att jag skulle få kämpa som i Kina. Men icke sa Nicke. Antagligen för att i T kunde jag ta promenader och göra annat på kvällen. Även jag shoppade lite...så vi tycks dela åtminstone två laster ;-)

Trollis är en mkt smart kvinna, men hon har faktiskt fel; Det ÄR underskattat att räkna sandkorn! Jag tycker dessutom om att - vågar knappt skriva det - plocka snäckor! Sten är också fint! Yep!

Kram och så! /R

Visst är det så...de små barnen och fyllona(tror inte riktigt på den sista gruppen)...sitter inne med alla sanningar. Så enkelt och så svårt! Det VAR en underbar historia!

Ha en riktigt bra helg nu. Gå på djeeevla fin fest och hinka DomP!!! Att bryta av vardagen är nyttigt. Klä upp sig lite...kanske flirta lite? Om du är redo för det...du behöver ju inte "följa upp", men lite bekräftelse sitter aldrig fel. Sen kommer du in här på söndag och talar om hur det var! Som du märker så är jag liiite avis. Det festligaste som min kommande helg innehåller är storhandel, stortvätt och städning :(. Life in the fast lane...hur kunde det bli så här?

Kram på dig E!

Love you girlie......ääääää
/A

Hej igen!
Ja, det kommer säkert att bli tufft, men du har tagit det viktigaste steget redan! Du har bestämt dig för att du vill förändra ditt drickande, och utan det beslutet funkar det ju inte alls. Så, pepp och lyckönskningar! :)
/H.