Senaste kommentarerna i forumet

Vad trevligt att poletten har trillat ned - att du äntligen förstår vad alla vildkattor och andra kringströvare här i trådarna har försökt säga dig: att du har gjort en fantastisk resa!! Nu läser vi ju förstås bara dina egna ord om allt som hänt i ditt liv men om bara en gnutta av det stämmer så kvarstår faktum - du kan vara stolt över dig själv!!! Självklart grejas inte allt på en dag, vi måste nog ta de där småsmå stegen för att så småningom bli hela. Men du, klar hy, vita ögonvitor, fräsch andedräkt och intag av den bästa drycken av dem alla (VATTEN) är ett STORT steg!

Nu är det snart läggdags och eftersom du ju snart ska vara borta så länge så kryper jag ned här för lite avskedsmys - klia på magen var det? ♥♥♥

Fyra månader! Det är en tredjedel av ett helt år det!! Själv firar jag 1 månad idag. En månad sedan jag träffade den där djävulen inom mig. Jag hittade en liten lila ful fan bland symbolerna på mitt tangentbord och la in den på det datumet.

Här är en dikt jag snubblade över som jag tänker passar här:

det som står skrivet mellan raderna

Det är till tysnaden du skall lyssna
Tystnaden bakom apostroferingar, allusioner
Tystnaden i retoriken
Eller i det så kallade formellt fulländade
Detta är sökandet efter ett meningslöst
i det meningsfulla
och omvänt
Och allt vad jag så konstfullt söker dikta
Är kontrastvis någonting konstlöst
och hela fyllnaden tom
Vad jag har skrivit
är skrivet mellan raderna

Gunnar Ekelöf

Jobbigast för mig har nog varit att få tillbaka nån slags självkänsla och självförtroende. Jag jobbar fortfarande på det även om det går mycket bättre nu.
Det har varit lätt att lägga all skuld på mig själv, fast att jag dessa månader haft ett rent samvete. Det är liksom invant att det är jag som är skurken bara för att jag krökat.

Men nu går det lättare som sagt var.

Några goda råd vet jag inte om jag har. Jag tycker du resonerar förnuftigt på egen hand.
Men en sak bär jag med mig:

Förhandla aldrig med dig själv, för du kommer alltid att förlora.

Börjar jag tänka "men bara lite" eller " Det var kanske inte så farligt det där med alkoholismen" Då är jag illa ute.
Så jag försöker påminna mig själv hela tiden. Läser här, läser böcker och artiklar. Intresserar mig för beroendefrågor. Det hjälper mig att inte glömma hur det var. Och att ta ytterligare en dag nykter.
Just nu håller jag på med en bok. Men jag får ta lite i taget för det är jobbigt igenkännande.

Och jag är lite sugen på att skriva själv nån gång i framtiden. Vi har pratat om att skriva en bok, jag och min hustru. Nån slags dialogbok Beroende/medberoende.

jaja, vi får väl se. Det ska ju finnas någon som vill läsa också.

Kram på dig!

Nej jag tror inte heller att hon förstod allvaret i min nykterhet. Hoppas att de flesta läkare inser vansinnet i att ge en alkad människa något beroendeframkallande ändå. Tack förresten Annelie, har svårt att ta till mig beröm, känner mig inte så beundransvärd:-) Det har gått oförskämt lätt tycker jag. Mår så jäkla bra! Men tar åt mig ändå, tack!

Ska till svärföräldrarna i helgen (dom som gav mig sprit när jag fyllde år)(ja jag har ju bara en uppsättning svärföräldrar förresten), dom kommer garanterat tro att jag är gravid. Första boxen brukar öppnas under tiden man tar av sig skorna och sedan skålas det med jämna mellanrum. Är inte orolig att bli lockad alls, men det går inte att vara diskret med sitt icke-drickande direkt. Avbokade min vän som skulle hit och "hälsa på mig" och bo över i helgen, insåg att han mest tänkte sova här och gå ut och festa med andra. Nån jävla måtta får det vara med gästfriheten! Trist att alkoholen lockar mer än mitt sällskap men jag börjar inse att vissa vänner tyvärr kommer falla bort. Surt. Dåligt samvete för att jag inte sa som det var utan ljög om att jag är sjuk. Glad över att jag sätter mig själv främst och inte bara biter ihop och får sitta här själv och sura ensam i helgen.

Å att fira med Grekland och detta utan alkoholsug!!
Jag är så GLAD för din skull!

Själv är jag inne på 3 månader...Råkade ut för en hemsk konflikt och ett stort bråk vilket gav stora sug men jag klarade det. Det GÅR alltså, trots att hela tillvaron gungar..

Nu lyser junisolen in på balkongen och jag reflekterar över mitt nya nyktra liv..

Det känns som en evighet sen, alla fyllsaker..
Är det för att jag kanske för första gången i mitt liv upplever kärlek? Den känns så äkta! Vi kommer varandra så nära. Han vågar prata om känslor och visa sig sårbar. Samtidigt blir jag rädd för att det är ett spel..och jag blir lämnad..lurad...och då..Börjar jag dricka igen då? Eller håller jag mig till forumet?

SÅ skönt besöka detta rum..lugnt med fina texter alla skriver..

Solen lyser på min balkong..Och i forumet finns alla kvar...så skönt

Kram till alla som kämpar men som också får njuta frukterna av kampen..

Lilja

PP, jag tror att det är bra att tala klarspråk om att man inte dricker, till och med varför man inte gör det. Det skapar en trygghet i att det inte finns någon återvändo och de allra flesta tycker att det är ett starkt beslut. Ingen annan bryr sig egentligen om att man inte dricker och de som gör det har nog själva problem med alkoholen.

Problemet, som jag ser det, är att när man har uttryckt att man är nykterist, avsäger man sig liksom framtida drickande. Och många av oss känner delvis sorg över att aldrig mer få dricka och har en förhoppning om att kunna dricka normalt. Jag har inte kommit så långt som du än och sagt att jag är nykterist. Däremot säger jag gärna att jag inte dricker just nu, pga att jag har druckit för mycket. Lite fegt kanske, men det är för att ha en dricköppning någon gång i framtiden. Känner dock att jag är en bit på väg genom att vara tydlig med, till dem som undrar, varför jag inte dricker. Borde kanske gå längre, precis som du har gjort.

Vi hade ett samtal här på jobbet om sommarens alla små och stora festivaler samt alla dessa öltält. Att de måste dykt upp någon gång i mitten eller slutet av 90-talet. Hur som helst så gick snacket lite fram och tillbaka angående drickande, varpå en jobbarkompis sa: "Persson, du borde bli nykterist som jag". Och jag svarade: "Det är jag redan!" Och inget mer med det. Så nu är jag inte bara alkoholist, nu är jag nykterist också. Det går fort när man har roligt!

på forumet också gratulera er som har förändrat ert drickande till att bli måttligt. Alla måste väl inte bli absolutister, även om man nästan får den uppfattningen här på forumet ibland. Jag tycker ni är jätte duktiga som har fått kontroll och önskar er all lycka fram över.

juni 2012

lyssna på tystnaden
Jag sluter ögonen. Hör hur min andning fördjupas för en kort stund. Lyssnar efter tystnaden. Den som alltid finns. Men som jag ändå inte hör. Om jag inte stannar upp och ger den en chans.

I tystnaden bor det som finns i bakgrunden. Kylskåpets monotona brummande. Fågeln som kvittrar i buskaget. Hunden som skäller några hus bort. Sorlet från röster där orden inte går att urskilja. Jag blir medveten om det rofyllda i det som är bekant.

I tystnaden bor lugnet. Där bor inga krav. Och inga måsten. Bara ett stilla ögonblick med mig själv. Precis som det är just nu. När tanken på uppgifter och åtaganden knackar på och stör min tystnad låter jag den bli en del av bakgrunden. Ett hemtamt brummande. Ett diffust sorl.

I tystnaden bor klarheten. Hjärnan behöver ett mellanrum och hjärtat syre. För att fungera bättre. Det räcker med en stund. För att få klarare tankar och djupare andning. Prova. Slut ögonen. Lägg märke till din andning. Och lyssna. Lyssna på tystnaden.

Copyright (C) Klarblå Coaching 2012

Jag menar det...kändes lite som jag var en smula dryg. Men näääe. Jag har kanske inte fixat allt...men jag är på god väg. Nu blir det lunch med grabbarna. Om ni kommer förbi och ser en ovanligt stilig herre (klar hy, vita ögonvitor, fräsch andedräkt) med en Ramlösa framför sig...då är det undertecknad. /R

Hängmattan min rara dufva ska inte plockas in mellan liggningar. Den bör bli både solblekt och sönderregnad. Få lite karraktär. Dessutom vet man aldrig vem mer vill nyttja den. Kanske ligger där en dag en vildkatt och vilar?

Din egen kisse börjar fundera... Kanske finns där annat än dufvor? Har sett hur en höna pickar i min tråd. Lite nyfiken blir man ju. Hur göra? Är jag en trogen hund? Nix... Jag är en kärvänlig kattherre. Men kärleken stannar inom familjen och då måste det väl vara ok?

Om du inte killar min mage och låter mig snusa hos dig snart...så kan vad som helst hända. Maooo

Zacharias är ett vackert namn. Vad tror du om det för det kärleksbarn som kollektivet ska framavla?
Zacharias Dufva?

Nu slinker jag ut igen... Men jag vill passa på att säga att du är ett under... Nykter mamma.
När det gäller onyktra pappor så har även jag börjat fatta lite. Stackars även min far...jag tror inte jag visade mkt kärlek där...bara förakt. Hoppas även jag att det finns en himmel...där alla fyllepappor kan sitta på ett moln och titta ner på sin avkomma. Se att idag förstår vi...och förlåter.

Bacio i nacken raring! Din Eros

Stort! En vacker dag vågar du fråga, kanske du kan skiva och fråga dem om det känns för "nära" ansikte mot ansikte. Det viktigaste, fortsätt på den nyktra vägen! Var stolt! / mt

Snart ett halvår utan alkohol.
Har även klarat en veckas semester utomlands utan alkohol.
Så skönt det var att slippa att fundera på vad jag skulle handla i tax-free.
Har bestämt mig för att aldrig mer dricka alkohol, har insett att jag inte får ut något positivt av alkoholen.
Har som bonus gått ner 4 kilo.
Det jag undrar över är att barnen inte har kommenterat att jag inte dricker längre.
Har av feghet inte vågat fråga dom.
Får väl göra det på dödsbädden.

Får dock inte glömma.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

känner så igen mig i det du säger. Har sommarlov med mina barn, men det känns mest som att de passerar mig för lunch och middag. Det är ju jättekul att de har kompisar och allt det där men förstår precis hur du menar... För ett år sedan hade jag gömt mig bakom fantastiska förberedelser inför kvällens grillmiddag och druckit vin hela eftermiddagen. Men nu med 10 kg att gå ner och inget vin som ska drickas så vet jag inte riktigt hur jag ska njuta av ledigheten. Ligger mest i soffan och kollar massa film och hinkar kaffe, jag gillar det, men det känns liksom inte som att det är det man ska göra på sommaren... Hur lyckas du hålla drickandet på en lagomnivå? Är så nyfiken på hur du fixar det? Jag har klarat det sedan jag gick med här på forumet och det känns ju så himla bra. Drack några öl och lite vin i midsomras men vaknade helt utvilad och pigg och gick ner till bryggan tidigt och badade! (Ja, det va iskallt i havet!) Och det är ju så man vill ha det, men hur klarar man att hålla det så?

Underbart att läsa.
Jag önskar dig en galet bra dag.
Kram/ nynykter

På väg till jobbet. Tittar in och lämnar livstecken. Mår prima, äntligen. Det vände igår runt lunch. Precis samma mönster som det varit då jag druckit senaste åren.
Favoritfisket är nog att ro drag i en å eller längs vassen i en vik. Det ska jag baske mig ägna helgen åt!

Underbart att läsa att insikten om din resa börjar anas hos Dig själv! Precis så är det! Kram Anonymt

Jag min oroliga själ vill veta att du är ok... När det gäller fisket har jag inget att komma med. Älskar att äta det...men har inte fiskat på åratal. Hade en period när jag följde med en släkting ut och lade nät. En gång fick vi över 100 firrar. Hemskt minne...vi gav till varenda granne. Fryste in och grillade...men fick ändå slänga en del. Kändes inte ok. Detta var på den gamla onda tiden...vi rodde ut vid fyratiden på morgonen...efter att ha druckit vodka och saft! Saft! Jo, jo Norrland har sin "charm".

Hoppas du mår bättre! /R

dagens program blir imorgon... Gör inget alls, hinner jobba undan ännu lite till, tvätta o torka ute, det är sol idag! / mt

Nu TP vill jag höra att du är ok! Vet att jag tjatar...men jag blir ju för fan orolig. Nu håller jag om dig. Det är inte vackert...men jag behöver det. /R

Liksom Paron skriver så tycker jag att vi ger bort eller ännu hellre kastar skiten. En lycklig barndom är nog det jag har gått in i.

Sen jag kom hem från hemmet så är jag förvandllad...inte nödvändigtvis till det bättre. Men jag har lärt mig att bejaka min galenskap. Sjunger och dansar när andan faller på. Surar och gråter på samma vis. Vad är nästa steg? Trädkoja eller Lego? Den som lever får se...

Uppe sen fyra i morse, tvättat och städat. Livet är inte alltid fest...men det behöver det ju inte vara.
Igår på väg hem från jobbet i bilen, så kom äntligen insikten som ni har försökt förmedla; Vilken jävla resa jag har gjort. Vilken stark man jag är... Jag som alltid är först med att berömma andra insåg att jag fan inte är en dålig kille själv!
Självgod? Yep!!! Med all rätt...för jag har äntligen börjat gilla denna nyktra vilsna själ som är jag.

Idag ska jag unna mig allt! Kram vänner...denna resa hade inte skett utan er medverkan. /R

en fin dag med liten resa till stora stan, lite shopping, lite födelsedagsuppvaktning, god mat, trevlig samvaro...

Livet var oftast bra redan förra sommaren. Nu är det bättre, till och med Så mycket bättre (i sommar ska jag se Laleh live:) Jag skrev nån gång ungefär att "brister det nu blir fallet högre" - jag vet inte ens om det känns så idag. Oberoende hur det blir nu så är den här resan värd allt. Resan efter stunden för beslutet om uppbrott och uppbrottet. Jag har förstått så mycket, lärt mig så mycket och förändrats på ett sätt som jag tycker om. Igår gjorde jag en omsorgsfull handling i stället för att 1)klaga (som jag skulle ha gjort för 2 år sen) 2) acceptera och ogilla tyst (som jag skulle ha gjort för ett och kanske ännu för ½ år sen). Nu tog jag själv tag i saken och gjorde som jag ville ha det och det bara uppskattades. / mt

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt af stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Zulamith var han,
och båda älskade så högt och älskade hvarann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt af natt och död och sorg och synd också.
Sen växte hvita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån hvarann på skilda stjärnor bo.

Men på hvarandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd af glans och solar mellan dem;
tallösa världar, underverk af skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Zulamith i brand.

Och då har Zulamith en kväll, af längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro af ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen af sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta hvalf och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand af rymdens ocean.

Förfäran grep keruberne; till Gud steg deras flygt:
»O Herre, se hvad Salami och Zulamith ha byggt!»
Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:
»Hvad kärlek i min värld har byggt, det rifver jag ej ned.»

Och Salami och Zulamith, när bryggan färdig var,
de sprungo i hvarandras famn - och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens hvalf, rann upp i deras spår,
som efter tusen år af sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och gladt
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

Zacharias Topelius

skriver jag också! Min mamma sa "så läge det goda överväger så..." och det gjorde det länge. Sen skilde hon sig från honom när hon var i 50-årsåldern. Jag vet att hon sörjde. Jag, som varit så bitter och så avståndstagande förstod (när jag läste familjeterapi) något om hans liv och hur det hade blivit. Jag skrev ett brev om det, som jag inte kunde ge honom - var rädd att han skulle missbruka det i fyllan. Men mannen min var och läste det för honom innan han dog och det är jag så oerhört tacksam för. Till hans dödsannons valde jag sista versen ur Topelius dikt om Salami och Zulamith:

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

Vi ska vara glada åt att vi kan sörja våra pappor. Jag tror att dom, och självklart våra mammor har ett vakande och skyddande öga över oss. Och ibland ingriper dom med sin hand... och styr upp lite.

Nu ska jag hänga upp hela dikten i Filosofiska rummet. När jag googlade hittade jag den i en språkdräkt som torde passa sällskapet där:) Kram!

Hej Anneli!
Tack för dina medkännande ord. Ja jag tror att min uppväxt spelat in. Vill inte skylla mitt drickande på den, men jag tror att jag på grund av en labil mamma utvecklade en överdriven känslighet som jag har haft svårt att hantera och försökt döva med alkohol. Men nu är det slut med det och det sägs ju att det aldrig är för sent att få en lycklig barndom :-)
Kram från Nynykter