Senaste kommentarerna i forumet

måste också få följa med hit

Färgerna är så klara nu, kanterna skarpare och hörnen vassare. Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet. Jag ser dig nu - och mig... i ett annat ljus. Det gör lite ont i mina ögon med all denna skärpa, som att jag vill kisa lite. Men jag kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör ont i mina ögon och då kanske jag hittar vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge.

Det var vackert så man får tårar i ögonen..

Akoholen kan nog många gånger hjälpa till att "lulla in", bädda in, förhållandet i en mjuk lite suddig tillvaro där man liksom slätar ut problemen och tristessen, om båda dricker vill säga. Likväl som det föder mssförstånd och obehagliga diskussioner vid viss tillfällen. Vi kittade sprickorna med "alkohol-mys" hemma hos oss, mycket provisorisk och riskabel lösning vill tilläggas.
Wow, ett kvartal, Håll i!/V

Ps: kom på en sak och kunde inte låta bli att söka fram det och kopierar här vad jag skrev den 8 december 2009 i min gamla tråd:
Färgerna är så klara nu, kanterna skarpare och hörnen vassare. Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet. Jag ser dig nu - och mig... i ett annat ljus. Det gör lite ont i mina ögon med all denna skärpa, som att jag vill kisa lite. Men jag kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör ont i mina ögon och då kanske jag hittar vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge.

jo jag menar att man måste ha betalt sin hyra innan den sista i månaden ÄVEN om det är februari: ) Och ja, dottern skulle nog behöva, precis som Vasa, peta in en och annan dag både här och där för att vara i synk. Ett låååångt år skulle det bli!

Tänker på dig!!!
Stora kramar!!
/k

Han ringer på telefonsvararen och messar. Efter flera flera månaders tystnad är han där igen. Vill inget speciellt, snarare påhittade saker för att få kontakt. Jag viker inte i min uppfattning att alkoholen förändrar honom som person. Att jag inte vill leva så men att det bara är han som kan bestämma hur han vill leva. Jag älskar honom fortfarande men jag kan inte bara se på. Jag vill inte fortsätta spela teater. Så fort alkohol kommer på tal är jag inte vatten värd. Jag har snöat in fullständigt på alkohol och gör det för att bevara min egen självkänsla talar han om. Men jag gör det på hans bekostnad gör han klart. Sen vill han bryta kontakten. Orkar inte med mina påhopp psykiskt. Det blir tyst några dagar, sen är han där igen. Jag reagerar på två sätt 1. Det är inte jag som hittat på, det här händer och det går inte åt rätt håll. 2. Enorm sorg och övergivenhet. Rädsla gör det onda. Saknad efter det som var fint. Det som sakta men säkert tycks förgöras. Skulle aldrig klara detta utan hjälp och stöd. Det sitter djupt. /A

Jag har jobbat på en tork, för många år sedan. Ibland blev jag lite sur på de som var där och bara gnällde och längtade ut till supen igen. Jag hade gärna bytt med dem en vecka eller två. Tänk att få rå om sig själv, bara vara ego för en tid. Läsa böcker. Samla krafter. Lära sig någon ny färdighet. Ta avstamp mot resten av livet. Ett nyktert liv. Att sådan möjligheter finns ger mig ändå hopp att många kan få slippa den där skiten som ett beroende och missbruk skapar.

Du verkar vara en bra karl med en massa bra folk kring dig. Du fixar det!

Vi har talat ut lite i omgångar och åter närmat oss varandra och den kompromisslösning vi båda egentligen trivs bra med. Vi har i alla fall slutat positionera oss i varsitt hörn. Skönt!

Tog upp detta med en kompis. Han trodde att "strulet" berodde på att jag i och med att jag slutat dricka tagit bort en av våra gemensamma intressen/höjdpunkter. Dvs sitta och dricka vin på helgkvällen då barnen lagt sig. Det kan ha kanske ha rätt i. Men hans förslag på lösning blev jag mindre imponerad av. Nämligen att "du kan väl börja dricka vin hemma med frun i alla fall". Joråsåatt...

Återigen det där att man ska dricka för ANDRAS skull. Och detta är vad vanliga normalbegåvade svenskar på allvar tycker. Snacka om att alkoholen har Sverige och (väst)världen i ett järngrepp.

Snart ett kvartal av nykterhet!!

Jag vet inte riktigt vad du menar med det där med februari, men... jag hörde på radion igår att februari faktiskt hade 30 dagar en gång. Man petade in en dag för att komma i synk med resten av världen, på något vis. Om jag inte minns galet så var det Gustav Vasa som beordrade det hela... Det måste ju gå att googla fram hur det var.

Jag tyckte att det var lite kul att höra, jag gillar sånt där "värdelöst" vetande.

Inte vet jag om det gör varken till eller från med din dotter, men..... ;-)

Kram!
/H.

Har läst omkring i olika trådar i kväll och insett hur jäkla svårt detta är. Har ju alltid fått höra att man skall ta en dag i taget men det gör ju också att man alltid bara är en dag ifrån återfallet. Min räddning är just nu att jag är så rädd för att jag kommer drick ihjäl mig om jag prövar, men vi går ju mot den årstiden då alkoholen flödar och det skrämmer mig.
Sen vad man än skall göra när det gäller jobbbet så skall det ju drickas vin, har aldrig tänkt så mycket på det men det är ju inte konstigt att vi är så många vinalkisar.
I morgon är det AW så många kommer redan till lunch ta ett glas vin, för bilen lämnade ju dom flesta hemma och inga kundbesök är inplanerade. När man hälsar på någon skall det serveras vin och är man på bolaget så handlar man lite extra fall det kommer någon.
Känns som jag kommer sitta helt ensam ute i skogen tillslut, men det blir väl bättre.
Så styrka och kramar till er alla!

Kör på reservplanen nu istället, bara för att man druckit ett glas vin eller två så behöver man ju inte ta det till multifylla.

Bryt och omtagning!

Önskar jag läst era kommentarer tidigare, maken hade trots allt köpt vin och då kunde jag inte stå emot...

Följ Stigsdotters råd, jag försöker just nu göra det samma. Tänk vad mycket kloka och varma personer det finns på denna sidan.
Ring upp kronofogden och be om hjälp, många av dom är helt underbara människor som verkligen vill hjälpa till bara man visar att man vill.
Så välkommen Lelle och styrka och mod att ta ett steg till!

Hoppas du får lite vårsol på nosen i helgen!
Så skönt att hörs att du har det bra!!!
Stora kramar!!!
/k

Kära Dompa!

Du kommer att bli en förträfflig surströmming och hinna ligga lite och marinera i nya och braiga tankar och känslor! Jag hoppas att de har vett att verkligen ta hand om dig på bästa sätt, du som kommit så långt redan. Det kommer att bli tomt här. Jag har upptäckt att jag kastar mig över dina inlägg först av alla. Din story här är som en underbar mix mellan Barnen från Frostmofjällen och Jackie Collins.

Och jag hoppas du förstår att jag skojar och att det är en komplimang för din humor, ärlighet och skrivkonst!

Hör av dig när du kan och vill så blir vi glada. Ha det så jättebra nu!

Stor kram
VinDåren

Nu har jag suttit stum i givakt i fem minuter inför din uppriktighet. Tack för förtroendet! Du är den modigaste jag varit med om som vågar skriva till och med innan, med risk att vi faktiskt lyckas stoppa dig :).

Hoppas det går känns bättre av att läsa här.
Kram

Om du klarar detta Maria så har du vunnit en jätte seger och kommer känna en jätte styrka. Vad glad du skall vara för att din man ger dig det stödet och inte bara ta den lättaste vägen dvs ge dig vinet. Vet inte om min man klarat det kommer säkert en dag då jag prövar, för detta är en kamp att inte falla dit. Jag är en så länge så jäkla rädd att om jag tar ett glas så åker jag dit för gott och dricker ihjäl mig.
Men visst förs det ett samtal i huvudet mellan den beroende och den som vill ha tillbaka sitt liv, nu kommer ju våren och med den så finns det ju tusen skäl till att dricka.
Så många kramar och styrka till dig

Men Viktoria, du har ju precis tecknat ett nytt 20-årskontrakt, hur tänkte du där? ;-)

Nej, skämt å sido, dom är ju det finaste som finns. Även om dom hade varit ännu finare om dom städade efter sig... :-)

Menar ni att ni känner igen er?! Det kanske är en liten tröst då, fast ändå inte...ska prova det Pia skrev om, att ta ett steg tillbaka och betrakta situationen utan alla känslor. Kram o tack

Nu ska jag prova det Pia, att dissa. Jag går ut (mentalt alltså) på gården och tittar in genom fönstret på mig och dotter och annat...tar ett steg tillbaka och försöker betrakta utanför känsloorkanen. Nu ska jag prova det...återkommer.

Inte för att det är någon nyhet för någon här, men det är ju hur surt som helst emellanåt. Tidigare har jag tänkt som du Stigsdotter med några hjärnceller som går till spillo, när inte det funkade längre så reviderades tankegången till att jag ju faktiskt inte har koll på läget över huvud taget, varenda fylla kan bli den som får skutan att kapsejsa fullständigt.

Jag riskerar allt, allt, allt.

Ska jag kapsejsa så ska jag inte göra det utan kamp och då får jag stå ut i åtminstone ett år, minst. Inte mer med det.

Men jäklar vad surt det är när suget är där och hackar en likt en ettrig hackspett på rygg, huvud och stundom även i örat, med näbben direkt på trumhinnan i virvelliknande formationer.

Typ så eller något...

På den första dagen skapade Djävulen alkohol, sjukdomar och krig, men vete tusan om det inte var redan andra dagen han kom på SMS-lån?

Kör enligt föreslagen modell ovan.

Finns det vilja så finns det hopp. Du har tagit ett första steg, det enskilt största vågar jag påstå, även om hur många som helst mindre återstår.

Välkommen förresten!

Och jag vet att ni har rätt, men känslan går inte över. Det är precis som du beskrev Stigsdotter, ringde maken idag och föreslog lite vin nu när vi är barnfria, men reaktionen blev som jag misstänkte. Han trodde inte jag var riktigt klok som ville dricka nu när jag hållit upp så länge, så är det Dompa, han tycker inte det är mysigt längre. Tack för erat engagemang och stöd, försöker stå ut men det är svårt och det gör mig på riktigt dåligt humör , slängde luren i örat på maken när han var så anti. Samtidigt så förstår jag att denna extrema längtan efter A inte är sund, men suget är enormt nu. Kram på er!

Du har tagit det stora steget at inse att du har ett problem med alkoholen. Det är ett jättekliv, den insikten får inte alla som blundar för sitt problem. Viljan till förändring är grunden till allt, om man inte själv vill så går det inte. Men du vill :-)

Vinet är en tillfällig ångestdämpare. En vän till mig sa en gång att det inte finns något så bra antidepressivt medel som rödvin - i början. Efter ett tag får man ångest av rödvinet. Den bomull som läggs över räkningarna är ju bara tillfällig - de finns ju kvar där.

Förutom att hänga här hos oss, läsa och skriva mycket så skulle jag vilja ge dig två råd:
1) tag dig iväg till din vårdcentral och be om hjälp. Säg som det är att du tycker att du dricker för mycket och behöver hjälp.

2) Ta alla dina räkningar och papper (deklarationer osv) och ring till en bank och be att få träffa en rådgivare för att se över din ekonomi. Att inte ha bra koll på sin ekonomi fungerar så länge som det strömmar in mer pengar än vad man gör av med, i alla andra fall är det en stor risk att det barkar käpprätt åt parkbänken! SMS-lån måste även det vara ett djävulens påfund.

Sköt om dig!

...är ju också en djävul. Känner att han finns lite här hos mig med. En sak i taget hade jag tänkt tills någon här påpekade att ge efter för sockersuget även kan trigga ett alkoholsug. Jag skall också försöka träna lite mer, behöver ju inte vara så avancerat bara något litet varje dag (ner på golvet och gör armhävningar!).

Hoppas du och gamla vännen bestämde er för att träffas i alla fall (fika?) trots att det inte längre går att ta en öl ihop.

Ha d gott!