Senaste kommentarerna i forumet

ville bara säga hej!
hallå hej!
har förresten en äppleskrott i frysen som snart måste planteras för att få en chans att bli ett fint äppleträd! det är det minsann inte alla som har!!
och det är minsann inte alla som har vänner som dig eller Lelas! men det har jag! HA!
=)

Lycka kan vara så mycket...
att få höra att det är nån som söker mig på jobbet, och få se pianomannen stå där och vänta på sin kram...
att få en spontan klapp och kram av en god väns 2-åring vid matbordet...
att höra mormors röst ännu en gång i telefonen, vid 95 år är det ingen självklarhet...
att se sitt ex gå förbi utanför jobbet, vinka lite förstrött, och inse att alla sår är läkta...
att känna snöflingorna i ansiktet...
att vakna och inse att jag får sova i hela två timmar till...
att läsa ett inlägg här, och inse att jag inte är ensam.

TACK för att ni alla finns!!
/k

nä... du heter Fantastiske Fenix och är Nykter Alkoholist!
och min stora idol!
<3

Lelas, som alltid har du rätt! På ett bra sätt, såklart, ödmjukt och med värme... <3
och Dompa, visst är hon underbar?!
=)

Dompa!
Du är mer än hjärtligt välkommen till min del av vårt allas forum... TACK för att du skrev! Om du bara visste vad det betyder!!! TACK!!!
Och jag kan bara instämma... jag hade verkligen uppskattat om han hade pratat med mig, istället för att bara skylla i från sig, tända det svarta i blicken, luta sig lite hotfullt framåt med sina nästan 2 meter i strumplästen... eller skrika "jag är fullbordad alkoholist" vilket fick mig att backa och släta över med ett nä... det var inte så jag menade...

hade vi kunnat prata hade vi kanske haft ett annat slut på vår saga...

två veckor efter att jag lämnat nycklarna, efter att vi pratat, gråtit och kramats, fick jag ett sms:
"var det för att du tyckte att jag drack för mycket som du gick?"
jag svarade att ja, det var det delvis... men framför allt för att vi inte kan kommunicera.
INTE KAN KOMMUNICERA. i ett nötskal. hade vi kunnat prata om att jag inte mådde finfint i relationen och om hur vi tillsammans kunde jobba för att må bättre hade han kanske inte behövt stärka sig med ett gäng öl innan jag kom hem från jobbet... hade vi kunnat prata om varför han kände sig förföljd av mig, kontrollerad av mig eller attackerad av mig, så kanske vi hade kunnat ge varandra det vi båda behövde: bekräftelse och utrymme...

och jag förstår din fru, har själv stelnat till och tänkt... inte nu igen...
nämnde någon gång att jag gärna hade velat ligga kvar i sängen en lördag morgon och bara legat nära, en arm omkring mig, ett bröst att vila på, utan att det krävdes nån motprestation... och helgen efter blev det så... jag njöt. ända tills han sa: är du nöjd nu, har du fått tillräckligt närhet, kan jag gå? han gav, men tog mångfalt tillbaka...

har precis kommit hem från en middag med goda vänner och deras dotter på 5. En underbar kväll. Ett underbart slut på en bra dag. Ett helrätt slut, faktiskt, god mat och ett glas rött vin, bara för att jag ville ha det, inte för att det krävdes, eller förväntades, utan för att jag just idag, kände att jag ville ha det till min otroligt goda pasta. Hon följde mitt exempel, medan han och dottern drack ett par cola. och var helt nöjda med det, båda två!!

Jobbade idag. vänder mig om, mot utgången, och där går han förbi. ja. han.
jag har inte sett honom sedan jag lämnade nycklarna den där dagen i mars eller april för två år sen. inte en gång. tre sms, varav två var felskick.
och jag blev helt ställd först, orolig, tänkte oj, hur kommer det här kännas?!
men ser ni, det hände inget mer!!! jag blev mer orolig för över hur jag kanske skulle kunna känna om det ville sig illa, än över att se honom! och vilken lättnad det var!!! insåg idag att jag nog har gått vidare. hela vägen. nu går jag på min gata, den är bred, asfalterad och leder framåt. inte ojämn eller osäker, eller smal... utan en trygg väg, med tydliga kantmarkeringar så att jag inte hamnar i diket, och fin belysning i natten, så att jag aldrig känner mig rädd. och mitt på den går jag, men små, men säkra steg, i rätt riktning!!!

Dompa.. om DU vill, så kan du tipsa din fru om forumet, om min tråd, och om HON vill, kan hon skicka ett meddelande till Lilla Blå, på facebook, finns i Alkoholhjälpens grupp, så kan hon få lite stöd från någon som varit i en sits på hennes sida av arenan... råd kan jag inte ge, men jag kan lyssna.

det blev visst ett av de längre inläggen här...
tack för att ni finns, alla, oavsett anledningar och sidor...
speciellt stort tack till er som hjälpt mig när det varit som svårast... ni vet vilka ni är!
stora kramar till alla som vill ha!!!
<3
/k

Kram!

/H.

musikaler, revyer........ja, vad har det med alkoholism att göra ?? Förutom att det verkar vara ett paradis för mycket drickande :-)

Jag var mycket intresserad av kultur på scen när jag var ung, såg exvis operetterna av Franz Lehar och kunde ett tag namnet på alla melodierna. Att få se Leopold trängta efter den den åtråvärda Josepha i Värdshuset Vita Hästen kan än i dag fascinera mig trots att jag sett den åtskilliga gånger. Besöken på Fredriksdalsteatern har jag tappat räkningen på, både med Nils Poppe och numera Eva Rydberg. Jag har haft mycket nöje och fått många skratt i teatersalongerna.

Så kom alkoholen in i bilden.

Och helt plötsligt byttes mitt intresse bort mot ett destruktiv liv med fokus på celldöd i hjärnan.

Det gick många år utan att jag satt min fot på en teater igen. Jag vet inte om jag saknade det. Då.

När min nykterhet var någorlunda stabil så började jag återvända så smått till teaterns värld, och njöt och skrattade och mådde gott. Tyvärr hade många musikaler och operetter förpassats till någon byrålåda men numera börjar alla gamla klassiker spelas igen, klassiker med melodier som är oförglömliga.

Igår var jag på revy och fick en helt konstig känsla i kroppen när den var slut. Jag drabbades av en enorm sorg över all den tid jag förlorat på grund av mitt drickande. Tid som jag aldrig får igen. Så mycket jag supit bort som jag verkligen tycker om. Jag har aldrig kännt den saknaden och sorgen tidigare så det var helt klart en ny erfarenhet, inte helt behaglig sådan.

När jag åkte hem tänkte jag på alla unga här på forumet som gör sina försök som jag en gång gjorde och som alltid slutade på samma sätt : I fylla igen. Det spelade ingen roll om jag drack mindre, andra sorter, bara på fredagar, bara 2 per kväll, bara fina sorter, hade vit vecka, mfl mfl sätt att lura mig själv att jag hade kontroll på mitt drickande. Jag hade ingen som helst kontroll över mitt drickande, inte på något sätt. Jag har en sjukdom som heter alkoholism och som är progressiv, kronisk och dödlig. Så "enkelt" var det.

Att ta rygg på någon som gått före på den nyktra vägen och lyssna vad "di gamle" säger att de gjort för att behålla nykterheten, och dessutom få en bra nykterhet, är för mig numera en förutsättning för min nykterhet. Att ta mitt beslut om att vara nykter just idag och aldrig ta det första glaset är ju så lätt att förstå och göra så jag kan inte förstå att jag inte gjorde det tidigare. Men å andra sidan var det ingen som sa det till mig då, det fanns inga nätforum utan jag fick först ta en behandling för att lära mig grunderna innan jag fick min styrka att lyssna på andra.
På så sätt är det lite lättare idag att lära sig vad det innebär att välja nykterheten men ändå är det ibland svårt att förstå att just jag har ett ansvar över mitt liv. Ingen annan kan göra mina val.

Jag har supit bort en stor del av mitt liv så nu vilar ansvaret på mig att försöka göra resten av mitt liv till ett så bra liv som jag har förutsättning att göra. Jag kan inte få tillbaka det jag missat och det smärtar mig.

Kan jag med mina rader få någon av er yngre att välja bort alkoholen så har mitt spillda liv fått någon mening och då kan jag ju känna att det varit nån mening med det jag förlorat.

Lyssna på er inre röst och gör ert val så kanske ni slipper så lång bortovaro från livet som jag haft.

Heja dig santorini, visst kommer man i stunder när suget susar förbi inne i huvudet, men vi vet ju alla vart vi kommer att hamna då. I dag hade vi poliskontroll vid bolaget när jag åkte och handlade, blev nästan sur när dom inte vinkade in mig, för det var första gången på länge fick jag inte hjärtklappning eller blev livrädd. Kag tror inte att jag kört för tidigt någon gång men alltid varit livrädd för det, Hoppas att du får en bra lördag, kram

här och mycket tips får man, boktips och annat. Idag lördag eftermiddag dag 14 känner jag för första gången ett sug eller snarare en saknad kanske. En längtan efter att få hälla upp ett glas rödvin så här före middagen. En väldigt irrationell känsla eftersom jag vet vad det leder till och hur kortvarig den "goda" känslan är. Hur snabbt det leder vidare till att somna framför Tvn och vakna vid 4 med ångest. Ånej, jag låter mej inte luras! Men jag måste få tillåta mej att känna vad jag känner och "sörja" det som trots allt var bra en gång i tiden. Jag har kommit så långt i min process att jag vet att jag lagt av för gott så jag fantiserar inte om att jag ska dricka måttligt till sommaren eller så. Jag accepterar att det blivit så här och jag är glad att jag tagit chansen. Jag ser klart fördelarna och mår bra. Men ett tag framöver kommer det säkert att kännas svårt i vissa lägen. Just fredagkvällar och lördagar framför allt. Det gäller att hitta på annat.
Det som gläder mej mest just nu i mitt nyktra liv är att jag kan ta bilen närsomhelst utan att fundera på om det är för tidigt och jag har promille kvar i blodet. Jag behöver inte få hjärtstillestånd om jag ser en poliskontroll. För när man druckit även vardagar så har jag alltid varit rädd att promillet ska "samlas" och att jag alltid ska ha lite i blodet. Kanske det faktiskt är så. Men inte nu. Jag kan åka till videobutiken ikväll om jag känner för det. Jag önskar alla en trevlig kväll och jag tackar er alla för allt stöd!

Har läst alla dina kloka inlägg här i forumet, är så imponerad av dig, att du hela tiden finns här och peppar och sporrar alla. Stort tack till dig, du har/är till stor hjälp för mig i mitt nya nyktra liv. Kram!

Någon beskrev för ett tag sen hur ett glas champagne blev starten på ett långt återfall. Champagnen bjöds överraskande i ett sällskap och inget alkoholfritt alternativ fanns, hon beskrev så bra hur ställd hon blev i situationen - och hur stora konsekvenserna blev. Det gäller att vara förberedd och ha ett färdigt formulerat "nej tack" i ryggmärgen.
Så starka ni är, santorini, Maria, kalla, Stigsdotter (hoppas du är tillbaka snart!), ienni, bibliotekarien - och alla ni som jag glömde nämna vid "namn". Ni har alla min djupaste respekt.
Så fantastiskt fint ni stöttar varandra! Hoppas ni läste Lisamaris inlägg igår och hela hennes tråd. Läs också viktorias tråd "styrkan att välja väg". Vi är många kloka människor här som vet mycket om livet och delar med oss till varandra. Så fint att vi har hittat den här mötesplatsen! / mt

Tack! :) Om min berättelse kan vara till hjälp för andra så är jag mer än nöjd. :)

Du har kommit en bra bit på vägen, även om du inte tror det själv. Du har nämligen insett att du har ett problem och du vill förändra din situation. Det är inte alla som kommer ens dit.

Kram!
/H.

Jobbigt med det där glaset champagne, det gäller nog att vara mentalt förberedd på alla situationer. Som jag övade mig! Men sen är det bara att fråga om man kan få något alkoholfritt istället och skulle värden då undra om man inte dricker, så kan man ju säga nej tack jag vill hellre ha något annat. Som en del av er skriver, man kan ju inte kräva av omgivningen att bli nykter men vi måste lära oss leva i den världen med hänsyn till hur vi fungerar.Och det är bara så att det är en utförsbacke med första glaset även om det går bra de första gångerna. Jag blir nästan lite rörd över alla er kvinnor som är som jag och som jag har en sån otrolig förståelse för!
PS Man känner sig snabbt smalare för att det där lösa fettet är alkoholbaserat. Fast fett är finare! ;-)

du är självklart inte sämre människa på något sätt för att du fortfarande åker dit på att dricka. Det är verkligen vårt gemensamma problem. Jag höll på och tro att jag på allvar var vansinnig, sinnessjuk på riktigt de sista åren. Hur faan kan jag med min kunskap och erfarenheter ändå tusenfalt sluta och börja igen. Det var nog därför jag gick en utbildning kan man kalla det, i början av oktober förra året. Tack och lov har hjärnforskningen kommit så långt, att man verkar kunna konstatera att hjärnan blir förändrad när man dricker tillräckligt länge och mycket. Ihop med kanske en trolig ärftlig känslighet för alkohol, så kan man säga att man är ganska chanslös redan från början. Receptorer och signalsubstanser skadas och till slut blir man som en målsökande robot efter drogen. Man kämpar emot som en fisk som sprattlar på kroken. Men så länge man sprattlar finns en chans att komma loss. Nu har jag inte druckit en droppe sedan kursen. På något sätt blev det en tröst och förståelse att det inte är jag som är tokig, utan att jag kemiskt var så förändrad att jag inte kunde förändra mig utan att förstå det. Som det känns nu, så kommer jag aldrig mer att dricka, för att jag vet att alkoholen från första minut kommer att kidnappa min hjärna igen. Enda boten är att inte tillföra giftet. Så ser jag på det.
Kram
Fenix

här också. Inget speciellt planerat i helgen. Inget sug alls, härligt! Finns inget hemma, min man valde tydligen att inte köpa nåt idag i alla fall men det spelar ingen roll för som läget är nu vill jag inte ha. Det känns faktiskt för första gången som att jag inte avstår från nåt utan jag vill helt enkelt inte ha nåt med det att göra längre!

Lugn fredagskväll. Inget vin i huset, inte för att jag skulle dricka om det fanns heller. Full snöstorm utanför men jag behöver inte gå ut. Ska läsa lite, se på TV och så lite datapyssel. kanske tidigt i säng. Känns riktigt bra alltihop. Vi här verkar vara lika övertygade om att detta är på allvar. Trevlig kväll önskar jag er alla.

I dag har jag fredagshandlat, undviket bolaget och istället köpt 2 buketter tulpaner och det kändes så jäkla bra. Denna känslan skulle jag vilja stoppa ner i en burk och ta fram när det känns jobbigt.
Bara lugna saker på planeringen denna helgen och det skall bli skönt hoppas att ni andra också mår toppen.

Jo Carlin jag skall prata med henne nästa vecka tänkte jag, bäst och ge henne och mig lite tid. Jag tror att det löser sig, om inte annat bevisar jag det i skagen.

Är det inte så för oss alla att vi i teorin ungefär vet vad vi borde göra? Det svåra är ju sedan att omsätta detta till praktiken och denna oförmåga är vi ju många som har bevisat på detta forum.

Jag är väl en av dem som skrivit om din "klokskap" och jag tycker faktiskt att det är kloka saker som du skriver och i min värld så gör dit lilla snedsteg ingen skillnad på detta. Uppskattar dina inlägg väldigt mycket då du ofta lyckas skriva ned det som jag egentligen känner, men kanske inte har förmågan att formulera.

Hoppas att du dyker upp snart igen / Underisen

Ja tänk att vi kommit till dag 13, känner mig riktigt stolt över oss :-) Vi har bestämt att inte ha någon form av alkohol hemma på ett tag, vilket jag tycker känns tryckt. För det vill nog mycket till att jag går till bolaget själv, men om det finns hemma är det lätt att falla dit. Hoppas väl att detta skall ändra sig senare, men just nu känns det skönt.
Din man har rätt detta var det bästa beslutet så här långt, visst är det skönt att se att familjen slappnar av tänk att få ge dom detta.
Hoppas ni alla får en toppendag,kramar

Härligt att det är fredag, känner mig inte orolig över helgen. Vi köper inte hem något. Ser fram mot en lugn kväll och vakna pigg imorgon. Min man säger till mig att du ska se, det här är nog det bästa beslut du fattat hittills i ditt liv. Jag märker att hela familjen har börjat andas ut, börjar tro på att det håller. Själv känner jag mig övertygad, jag mår jättebra nykter. Trevlig fredag på er, idag tar vi inte första glaset!!

Ena dan snö och halt, sen regm och nu ser jag att det snöat igen. Man får hoppas att det inte är is kvar under, det gäller att gå försiktigt idag. Det kan nästan bli en liknelse till nykterheten, det kan finnas små isfläckar under fast man tror vägen är bar, ha,ha. Du har nog rätt Andas att man får aldrig glömma var man kommer ifrån. Jag tror det löser sej med tiden och man behöver inte se längre än en dag i taget. Jag vet att jag inte klarar av att dicka alkohol så det gäller faktiskt framöver men problem och funderingar behöver jag bara ta en dag i taget. Så är det nog.

Jag läste för länge sen om en av skådespelarna i Sex & the City, minns inte vad hon heter. Hon sa att hon inte dricker alkohol och på frågan varför sa hon: "it was getting in the way of what I wanted so I stopped". Himla bra sagt. En bra översättning till det så har man svaret om nån frågar.

Så har jag också Sarah Dawn Finers låt "I'm moving on" som pepplåt, lyssna på texten.

Jag känner mej starkare och starkare och ser med spänning fram emot helgen och hur min man tänker göra. Han har varit ledig hela veckan och inte en droppe sprit där heller.Jag sa förra lördan att han får gärna dricka vin till maten om han vill men han måste förstås åka och köpa det själv. Och vi har ingenting hemma nu så jag vet också att han bara köper så mycket som han vill ha. Det är nog en extra trygghet ändå att veta att inget finns hemma. Jag kan inte falla för nån impuls. Men som sagt, om han köper ska det bli intressant att se OM det känns nåt för mej. Han är nog så glad och lättad över mitt beslut. Inte för att han nämner det heller, lika lite som han skällde när jag drack men jag ser det på honom att han slappnat av.
Ha en riktigt bra dag alla!

Tack!

Vad skönt det måste vara att veta att du klarar att vara nykter en lång period. Och att du fick visshet om att det inte går att rucka på nykterheten med ett glas bubbel! Det känns som om det ibland behövs ett återfall för att fullt ut vilja vara nykter. Du förstod ju inte då att du faktiskt inte klarar det, alltså agerade du efter den kunskapen du hade då. Idag har du en annan insikt och kan agera efter den.

Precis det du var med om efter 1,5 år oroar jag mig redan för! Att jag inte har förstått så mycket som jag tror nu. Men det är ingen idé att tänka så, en dag i taget är ju det som gäller!

Jag tänkte på det sista du skrev.
Hjälper det eller stjälper det att lägga denna period bakom dig längre fram?
Inte för att jag menar att du ska tänka, skriva och älta alkohol hela livet, men att göra som du hoppas på kanske gör att du om fem år har glömt allt jobbigt som alkohol för med sig för dig? Och så kommer det där glaset champagne, fast den här gången förklädd som en rolig paraplydrink vid poolen.

Jag tror att det är viktigt att hålla problemet levande, i anpassad form, för ifall problemet inte lever så är det dött antar jag. Och vad är då problemet?

Det där känns bekant på något sätt. När jag berättade för min granne som är en väldigt god vän så sa hon -"Fast ni blir nog ganska isolerade när du inte kan ta ett glas vin". Det är några år sedan så jag minns inte ens vad jag svarade, OM jag svarade. Hon var inte helt spik nykter vid det tillfället hon sa det, ska kanske nämnas. Vilken inställning! Om inte folk vill umgås med oss för att jag inte kan dricka alkohol då får det baske mig vara. Sådana vänner är jag inte intresserad av. Självklart blev det inte så. Våra vänner blev jätteomtänksamma på ett bra sätt och fixade alltid något annat gott att dricka om vi t.ex. var hembjudna till någon av dem. Jag påminde henne om att hon sagt så här för något år sedan. Hon kom inte ihåg det och tyckte själv att det var helt idiotiskt (och säkert rätt pinsamt). Ett förslag: Berätta för henne hur det kändes när hon sa det. Då får hon en chans att be om ursäkt. Gör hon inte det - okey, då får du fundera lite...kanske.

till din långa nykterhet! Sista april ska jag kunna säga samma sak (om jag vill säga det), att jag varit nykter i 4 månader. Jag känner verkligen att jag fått nog nu och det går att sluta. My Skarsgård sa i Efter 10 att det gick förvånansvärt lätt när hon väl var redo. Hon var ju på behandlingshem en månad förstås men jag har läst nånstans att de allra flesta som slutar med alkohol gör det på egen hand. Det är skönt att veta. Jag kommer att hålla en noll-linje för jag vet att jag inte klarar av måttlighet men där är vi alla olika också. Jag har prövat på det. Jag var helt nykter för ett antal år sen i 1,5 år. Mådde bra, var så nöjd och säker. Sen hamnade jag på en liten familjetillställning, jämn födelsedag, där champagneglasen kom färdigt ifyllda och jag blev faktiskt helt ställd. Jag hade inte förberett mej på hur jag skulle ta mej ur det. Jag inser nu att jag kunde ha låtsas dricka och bytt glas med min man sen men det stod helt stilla. Och så tänkte jag att vadå, ett glas champagne gör väl ingen skillnad. Och det var ok då men ett par månader senare på sommaren tyckte jag att lite vin skulle vara gott och nu skulle jag klara det. Sen blev det snabbt för mycket och mer än tidigare. Jag förbannar fortfarande det där glaset champagne för det var där jag bröt min nykterhet och jag undrar hur livet skulle sett ut om jag valt att säga som det var att jag inte klarar alkohol. Nå nu är det som det är och jag får förlåta mej själv för det som varit och vara tacksam att jag ändå inte gjort nåt oreparerbart. Jag behövde kanske dom här åren emellan som lärotid och nu är jag verkligen mogen. Jag ska inte gå på den niten igen. För egentligen har jag "alltid" känt att ett eller två glas vin kan göra detsamma om jag inte får mer.

Nu i början är det ju mycket tankar kring alkohol och det känns bra att skriva och läsa här. men så småningom räknar jag med att kunna släppa det. jag tänker inte resten av livet klassa mej som nykter alkoholist, det känns för trist. Jag är en som valt bort alkoholen för att den orsakade problem för mej helt enkelt.

Hej Santorini, vad skönt att höra att det flyter på så bra!

Du frågade mig om hur länge jag varit nykter och det här blir mitt svar:

För 6 1/2 månad sen kände jag att nu får det vara nog (nådde verkligen botten) och bestämde mig för att inte dricka vin eller starksprit, bara öl (dock inte starköl). Jag var inte helt beredd att avstå den där tryggheten jag ändå tyckte alkoholen gav mig...

På dessa 6 1/2 månad har jag trillat dit under en 2-dagarsfylla. Första kvällen var ju lite rolig tyckte jag. Resten av tiden gick åt till att fasa ut alkoholen. Det är dock den enda gången jag varit onykter på 6 1/2 månad, så bara det är en fantastisk förbättring mot tidigare!

För 4 månader sen slutade jag även med ölen.
Och har sedan dess druckit ett glas vin vid tre festliga tillfällen, i sällskap. Senast vid nyår. Och egentligen behövde jag inte de glasen, gammal vana att känna att det blir mer festligt med alkohol i handen helt enkelt. Och då jag inte var särskilt sugen så var jag inte rädd för att trilla dit. Konstigt egentligen, varför kunde jag inte kontrollera mig förut men nu? Det är väl att jag tänker annorlunda nu!

Jag säger att jag varit nykter i 4 månader för det har jag ju faktiskt varit i min bok. Inte berusad eller onykter en enda gång! Dock har jag ju inte varit helt vit som sagt.

Och det viktigaste av allt, jag känner att jag mer och mer förankrar en identitet som tillhör en nykter människa. Jag vill inte dricka "som alla andra", min inställning till alkohol har förändrats. Jag ägnar ganska många tankar kring alkohol fortfarande, men det är inte hur, var och när jag ska dricka. Nu är det mer om fenomenet alkohol, kring vilka problem skapas för alla partner när det missbrukas, kring systembolagets funktion, kring hur andra dricker omkring mig osv. Och jag vill faktiskt vara ett föredöme för mina barn, så har jag inte riktigt tänkt tidigare.

Jag är lite rädd för att glömma allt och tro att jag vet vad jag gör, och att jag sakta men säkert börjar med mitt gamla drickesmönster. Jag tycker det har gått lätt efter mitt vägskäl, inget egentligt sug har jag haft t ex. Samtidigt har jag tänkt tusen gånger att jag ska dricka mindre under 3-4 års tid. Så det var kanske tillräckligt bearbetat då jag började en förändring för 6 månader sedan. Och började läsa här!

Det var ett långt svar, men det känns skönt att reda i tankarna skrifligt! :-)