Senaste kommentarerna i forumet

Vill gärna fika med er! Även om det är hundra mil.

Kramar! //A

Ok. Attans. Det betyder väl att du, precis som curry, har lite väl långt för att åka och fika med lillablå (och mig) också då... ;-)

Men jag håller med alla andra - gå inte tillbaka till den där kontakten, utan se till att skaffa dig en annan! Ge dig inte förrän du hittar någon som kan hjälpa dig på riktigt. De finns!

Kram, kram!
/H.

Hej Lelas! :-) Fel sida landet tyvärr. Tack ändå. //A

*rodnar lite igen* :-)

Du, A, var i landet bor du någonstans? Har du nära till Göteborg?

I så fall vet jag vart du kan vända dig...

Kram tebax! :-)
/H.

Och för att du ger mig stöd och ny styrka. Som jag skrev till Berra, skönt att få insikten
att det inte ska kännas och gå till på det här sättet. Kramar tillbaka Louise! Tack för att du finns här!

Tack för fantastiskt stöd! Enormt skönt att bara få bekräftat att det inte är så här det ska gå till. Vilka människor ni är som finns här. Jag är så tacksam att jag hittade hit. Ska samla mig och hitta ny kraft. Kram till dig också Berra! //A

Du är bara fantastisk Lelas, jag kunde bara hoppas att du skulle svara. Och vilket svar.
Den tog direkt. Visst kan jag tänka så. Även om jag är så extremt envis, så ligger det
mycket i det du skriver. Mycket tänkvärt. TACK! Jag förstår verkligen att det som skänker
mest tröst, hopp och stöd när man mår som sämst är att få prata (skriva) och få svar från
någon som förstår vad det handlar om. Det är nog omöjligt att förstå om man aldrig upplevt
det. Spelar ingen roll, ens om man jobbat i 30 år. Underbara Lelas! Kram på dig!

Byt samtalskontakt!

Inget tvivel om det, du söker hjälp och blir dissad.
Hon är till för att hjälpa dig och inte stjälpa dig..
Får du inget förtroende...så byt...

De ska vara till för att lyssna på dig, och förstå dig...
Måhända ville hon pressa dig lite för att kolla om din uppfattning satt bergfast, lite provokativt kanske..
Och du var inte mogen för en pressad motsituation, det var för tidigt...
Hon hade för bråttom, och de brukar höra till att de motfrågar för att testa ens uppfattning..

Du behöver först en lyssnare som du kan prata ut inför, och känna förtroende inför...
Glöm inte att vara ödmjuk inför dig själv, lossa på allt och försök inte styra samtalet, det brukar de göra...

Gör ett nytt försök, det finns absolut någon därute för dig, så sök vidare...

Ge inte upp, det handlar om det viktigaste i ditt liv, dig själv!

Och det är du värd, vad du än tycker just nu...

Lycka till!

/Berra

Vad ledsen jag blir av att läsa det där, Anonymt! Fy tusan.... sådana där "experter" gör ju större skada än nytta, uppenbarligen.

Men... jag undrar... även om du mot slutet i ditt inlägg skriver att du känner att du borde ha stannat, att du gjorde fel, att du överreagerat, så läser jag ändå in i det du skriver att du verkligen tycker att den så kallade terapeuten hade fel. Eller?

Du känner dig illa behandlad av henne, för du vet egentligen bättre än att lyssna på hennes argument och råd. Och vad betyder det.... egentligen? Jo, att du faktiskt vet att du har gjort rätt.

Kan det vara så att hon egentligen (och jag menar inte att det var en medveten strategi från hennes sida) fick en positiv effekt hos dig? Du går dit för att få bekräftat att du har gjort rätt. Hon säger att du borde ha stannat. Du reagerar med att försvara att du har lämnat... och alltså har du alla argument inom dig. Du har gjort rätt!

Förstår du hur jag menar? Jag svamlar känner jag...
/H.

Det är väl helt hopplöst när man kommer till "fel" person. Ge inte upp nu Anonymt, sök en ny kontakt istället. Det är ju så att man klickar inte med alla. Och det är ju jätteviktigt när man ska lämna ut sitt innersta att det känns som om man har hamnat hos någon som förstår problemet. Någon man kan lita på. Jag önskar så att du hade fått hamna rätt på en gång, men tyvärr är det inte alltid så.

Jag skickar dig en ocean av styrka så du orkar hitta en annan samtalskontakt.
Lycka till!
Kram
Louise

Jaha, så har jag då träffat kommunens samtalskontakt med inriktning på missbruksproblem. Syftet från min sida var att få träffa någon som kan ämnet, har erfarenhet och egentligen ville jag bara återigen få en bekräftelse på att det är omöjligt att förändra en människa som helt förnekar ett missbruk. Få höra att jag inte hade något annat alterantiv än att gå, eftersom jag knappast mår bättre av att ha lämnat. Jag vill inte förstå. Efter det här mötet vet jag inte vad jag tror längre. Jag vet inte ens om jag kan sammanfatta mötet i ord. Vet inte om jag är förvirrad, arg, tvärförbannad, ledsen eller ångerfull. Allt.

Psykologens sammanfattning var i alla fall att jag lider av separationsångest. Hon ifrågasatte om jag verkligen tyckte att det var för mycket om han nu "bara" drack på helgerna. Hur kunde jag veta att han hade alkoholproblem? Förslag på lösning: Medicinering mot depression och ångest och att boka in parterapi tillsammans med min f.d. man, som jag alltså har lämnat eftersom jag hade svårt att hantera hans starka förnekelse kring alkohol. Enligt samtalskontaken är alkoholism vidare ingen sjukdom per definition utan en beteendeförändring... Jaha. Lösningen var överhuvudtaget samtal och jag fick flera namn på psykologer på stan som jag kunde anlita. Den här människan hade arbetat med missbruksfrågor i 30 år. Hon verkade inte ha någon som helst insikt i den ångest man har som medberoende eller hur manipulativ en person med dessa problem kan vara. Från att jag tagit avstånd för att försöka få honom att inse att han måste sluta dricka, jag tar t.o.m. ut skilsmässa till att jag nu ska ringa upp och be att vi går i samtalsterapi. Ja, jag gav uttryck för separationsångest. Ja, jag tycker om honom fortfarande. Ja, det finns alkoholproblem MEN förnekelsen är total. Det går inte att diskutera ämnet. Det enda som skulle hända är att han kommer att tycka att psykologerna är ett gäng töntar och jag får veta att jag är den som har problem och bör söka hjälp. Ibland undrar man ju om det är så. Jag kanske bara har hittat på alltihopa? Som parallell kan jag nämna att en psykolog jag besökt tidigare avrått helt från parterapi eftersom det kunde innebära att jag istället blev manipulerad att gå tillbaka...

Jag vet inte vad jag ska tro längre. Det kanske är så här det fungerar. Det finns ju en miljard lösningar och hur ska man veta hur man ska agera och inte i denna fråga? Det enda besöket ledde till var att hon återigen fått mig att känna att jag bara gjort allt så fel man kan göra. Jag skulle ha stannat, ätit ångestdämpande och haft kvar de delar som var bra. Då hade jag åtminstone haft ett liv och en jul tillsammans med en familj. Jag skulle naturligtvis ha valt att förneka verkligheten som så många andra. Slutat gnälla. Jag tror snart inte jag vet någon som är genuint lycklig. Hela livet är bara en enda stor teater. Må bäste skådespelare vinna!

Ja Bellman var en munter karl som inte spottade i glaset, och hans epistlar passar ju extra bra att sjunga till en skål ;-)

Tänk att man måste belöna sig hela tiden? För att man klarat av en arbetsdag, för att man hanterat sina ungar osv osv. Och är det inte belöning man behöver så är det tröst. Eller styrka. Eller någonting annat som den lille alkoholdjävulen lurar oss att tro att vi inte klarar av utan ett glas av något slag.

Här finns mycket klokskap och stöd, häng här hos oss istället för att ta det där första glaset. Och du, ta en dag i taget!

...nej, förlåt, ett av Europas största till och med. Jaha, ikväll ska man på restaurang till stället som tydligen har över 50 sorters tequila. Vilken tur att jag inte dricker längre då, så slipper man tequila-ångest imorgon, den brukar inte vara att leka med :-) En får hoppas att det finns något gott som jag kan dricka också - sällskapet lär bälga i sig både det ena och det andra.

Det är svårt att komma undan alkoholen när den har så stor plats i vårt samhälle!

..och inser att jag måste förändra mitt alkoholintag. Läser många kloka inlägg och märker att det finns många där ute som har liknande problem som jag. I samma veva som jag nu vet att jag måste förändra mitt beteende så tänker jag på att arbetsdagen snart är slut och självklart är jag värd några/flera glas vin/öl för att koppla av - hur jävla dum är man! Hur många gånger som helst har jag tänkt att efter den här helgen så slutar jag dricka på vardagar - för att sedan pallra mig iväg till krogen för att döva måndagsångesten - är så jävla trött på mig själv.

Tidigare kunde jag sitta hemma med boxen och berusa mig i lugnan ro som en belöning för att jag lagat mat till barnen/ungdomarna och hjälpt dom med ditt och datt. Till slut insåg jag att jag kan inte ha något vin hemma för då kan jag inte låta bli och i stort sett sedan den dagen har jag inget vin/öl hemma. Nu går pappa ut på krogen och dricker istället - det är alltid någon man känner och kan slå sig ner vid och finns det ingen så lär man känna nytt folk som älskar att ta en bira eller två. Skitbra!!! Så numera dricker jag dyrare men slutar i alla fall i hyffsad tid eftersom krogen stänger! Käkar skräpmat, ångest på morgonen så att jag knappt orkar upp ur sängen för att ta mig till jobbet (kommer ofta sent) och väl där gör man idag inte sin bästa prestation då koncentrationen inte alltid är på topp. F-n jag vill inte dricka, men vet inte om jag kan stå emot idag. Igår hade jag en vit dag eftersom jag var tvungen att köra bil så visst skall jag kunna unna mig ett, två, tre, fyra... glas idag för att därefter somna gott. Jag vill sluta och gör så ibland - men det blir bara några dagar och då är man där igen... Å snart skall man på kompisresa o de spottar inte i glaset... Jag vill ha de som förr när jag bara unnade mig på helger - fanns inte på världskartan att man drack på vanliga vardagar, men nu är det vardagsmat.

Jag får mycket inspiration efter att ha hittat denna sida - och ser också hur alla kämpar där ute! Nu jävlar måste jag ta tag i detta! Idag blir det inget krogbesök!

Nu har jag skrivit av mig lite frustrationer - ha de bra därute och kämpa för nykterheten

jag ansluter mig till kramkalaset med er min vänner! TACK för att ni finns! / mt

Nu är jag avundsjuk på dig!

Jag har hela livet, enda sedan jag var ett litet barn och såg på djurprogrammen på TV' n haft en önskan om att få komma till lejonens rike, girafferna, antiloperna och flodhästarnas område, elefanten och noshörningen, krokodilen och constriktorns, Timon & Pumba,...
Arne Weise var min kung!

Det är levande varelser som inte styrs av relationsproblem mellan olika individer, utan mer på ett genetiskt arv av ren djurinstinkt.
Det är så ärligt på något sätt, ett sätt som jag har väldigt lätt för att kunna läsa av...
Inte alls som det mycket komplexa människoliv vi lever idag, där vi ibland måste dränka våra liv i alkohol för att orka stå ut med det.

Nu tror jag inte att djurlivet är någon dans på rosor heller, men de slipper de mänskliga....

Jo jag har träffat Arne Weise i verkligheten också, han var konferancier på en firmafest i Stockholm, jag var i 25 årsåldern, full som en alika...
Och jag tröttade ut honom med att under en kvart försöka uttala de sluddriga orden om vad han hade betytt för mitt starka djurintresse...

Stackars man, och jisses vad begränsad man blir...
När man har druckigt sig mod nog till för att utmana sin rädsla för att våga snacka med en kändis, och så har fyllan gjort det omöjligt för en att uttala orden.

Vilken jävla livsparodi man har gjort med sig själv genom åren, man bli så trött på sig själv...
Förbannade alkoholen..

/Berra

kan man inte få för mkt av. Lillablå, Viktoria, Vana och det finns några flera som under tiden som gått kommit att bli faktiskt som gamla vänner. Visst är det lite märkligt, kan bara i fantasin gissa hur ni ser ut, vad ni är för ena och ibland tror jag att det är lika bra så. Vi har skickar varandra önskan om framsteg i våra själar och kraft att förgöra Kung alkohol. Inga dåliga vapen vi ger varandra här på forumet. Afrika låter spännande, en tanke som jag inte tänkt så mkt på tidigare. Men klart man borde försöka se den kontinenten också. Säger som Lillablå och som vi gör på AA, TACK för att ni finns!
Mitt internet är lite svajigt, så det var tur att jag hann in och läsa och skriva innan det lägger av igen.
Kram till ALLA som vill ha,
/Fenix

Hej Berra!
skönt att veta att du är kvar, med dina klokheter och finurligheter... =)

har varit i Afrika i två veckor med min mor, far och bror, firat mammas 60-årsdag... och jag gillar inte sprit, kan ta ett glas vin nån gång, eller kanske en enda drink för att fira mors dag... och jag blev konstant ifrågasatt, och det av min egen familj... ska du inte ha en öl ändå, men du, vi har ju en hel flaska vin här, vill du verkligen inte ha mer...? skitjobbigt! men knäppt nog fick det mig att vilja protestera mer, och absolut inte dricka en droppe till! motsatt effekt, alltså, jag blev som ett litet tjurigt barn som inte fick den där godispåsen... =)

det var en gruppresa vi var på, och det fanns en svensk kille till där, helmysig och supertrevlig, och han berättade faktiskt för mig att han inte drack något alls hemma i sverige, men att han kunde ta en öl nån gång bara för att slippa förklara sig eller bli ifrågasatt... sorgligt att det ska behöva vara så!!

nu blev det en roman till, har precis skrivit en i Fenix tråd, jag hade visst ett litet behov av att skriva av mig... jaja!

fortsätt skriv, fortsätt dela med dig, ni är så himla betydelsefulla allihop!!!
all kärlek till er i höstmörkret!!!
Kramar!!!
/k

Fenix, Viktoria och Vana!
Kramkalas är bra!
Lyssnar till Little Blue, as I write, den finns i min spotify, under kategorin Pepp!
Så skönt att höra att du har gjort såna framsteg, så skönt att känna stoltheten som sipprar fram mellan raderna, och det med all rätta!! Du är grym! Och det är nog bara så att man klickar extra mycket med vissa, jag har till och med fått några allra bästa vänner härifrån, ser ut som om jag ska träffa två av dem på fredag, om allt går som det ska! =)

little blue, how do you do...?
jag mår nog rätt bra, tror jag! trivs som bara den med min fina lägenhet, har bott här i typ 9 månader, en hel graviditet, och jag har inte fått upp en enda tavla, men det skiter jag högaktningsfullt i, för jag trivs, och det är min lägenhet, så det så! har precis kommit hem från en resa till Afrika, mamma fyllde 60 och mamma och pappa bjöd med mig och brorsan på en tvåveckors safari, med lite sol och bad på zanzibar! helt fantastiskt! och fruktansvärt, fast härligt... såg så mycket fattigdom och jobbigheter, samtidigt som många verkade innerligt lyckliga och tillfreds trots enkelheten i hyddor och trasiga kläder... undrar om inte vi är mer olyckliga och ensamma här... det enda som var lite jobbigt egentligen var att dela tält med brorsan de gånger han tog några öl, i mitt tycke för många, och han kom inramlandes ett par timmar efter att jag somnat, fick mig tillbaka till olyckstiden... men jag vet samtidigt att det antagligen bara sitter i mitt huvud, och att det är min kropp som minns och reagerar... jaja, sorry Fenix, nu blev det en hel roman i din tråd!!

Och bara så ni vet! Ni betyder så mycket för mig, jag har lärt mig så otroligt mycket av era resor och er kamp, och era steg framåt och bakåt har jag följt, gläds med framstegen och lider när det blir jobbigt! TACK för att ni finns!!!

Stora stora kramar!!
/k

från mej åxå :) jag vill åxå va med i kram o kärlekskalaset.<3

Åh vad jag blir glad och berörd av att läsa det ni skriver lillablå och Fenix. Det är en sådan ynnest att få betyda något, och att finna någon av stor betydelse. Jag känner igen känslan av samhörighet med några jag funnit här, och den är ovärdelig!
Viktiga milstolpar har passerat för dig Fenix, önskar dig allt väl! Och lillaBlå, jag är inte ofta (nästan inte alls) in och läser på anhörigsidan av olika anledningar, men du är inte glömd : )
Kramar till er denna måndag morgon!

Jag har haft turen att ganska ofta få uppleva motsatsen. Dvs att det redan på drinkmenyn finns flertalet virgin alternativ på de fåtal ställen jag brukar besöka. Undantaget är stans sportsbar, där det endast är mineralvatten eller pepsi som gäller. Så det stället bojkottar jag helst numera, föreslår annat alternativ då jag och vännerna ska ut. Min favvokrögare i min stad är toppenduktig. Och modern. Där höjjer ingen ett ögonbryn när jag beställer, och oftast om han jobbar i baren själv frågar han om han får göra en överaskning åt mig, och är sedan jätteintresserad av vad jag tycker om hans komposition. Roligt! Min upplevelse är att problemet snarare handlar om okunnig barpersonal, än att de egentligen bryr sig om huruvida jag dricker alkohol eller inte. Därför har jag blivit lite noggrannare med mitt val av krog, det räcker inte längre för mig att man säljer "husets röda" som varit öppnad sedan igår för 45 kr glaset : D
Kanske är det stora skillnader på vart i landet man bor?
Förresten köptre jag en god äppelmust från bolagets alkoholfria hylla för ett par veckor sedan. Den kan rekomenderas! Kan nog också tas för vitt i glaset om man är ute efter det.
Önskar er en fin start på veckan. Själv är jag nu ledig ett par dagar, jippi!

beska vill jag ha till köttbiten. Jag har varit vegetarian många år av mitt liv. Inte nu, men äter helst fisk och KRAV-märkta kycklingar och lamm som levt ett bra liv. Utan avocado och fetaost fösmäktar vi. Ja! Vi börjar påverka restaurangerna nu! Har du prövat 100% blåbär? Kanonnyttigt dessutom. Ha en fin måndag! Snart är det fredag igen. /mt

..handlar det ganska så ofta om att min dryck ska få ett likavärde, det ska vara lika "fint" och se lika bra ut i sin utformning.
Alternativen som erbjuds är oftast cola eller någon annan söt läsk, vem skulle vilja dricka ett översötat bubblande rött vin till köttabiten?
Eller ett sött vitt vin till fisken?

Vatten är gott men ingen festlig dryck, bara en törstsläckare.
Kunde tänka mig en torr cider, eller som i ditt fall mt en god fruktdryck, gärna lite sträv och med lite beska.
Tanken är ju att den ska byta ut smaken och kunna skölja det torra med något gott och kallt, inte beslöja munnen med en sockerlag.

Och en cola med is och citronskiva i ett vinglas, det fullkomligt lyser anti-rött om, jag vill inte synas...
Jag vill när andra ser på oss som ett par vid en mysig middag på en restaurant att de inte genast skall undra varför han bara dricker läsk,
Och inte deltar i deras gemensamma mysighet, ska han köra stackarn, eller käkar han mediciner eller har han jouren?
Jag vill kunna avnjuta en god middag och en för mig en värdefull dryck utan att mitt beteende ska ifrågasättas.
Jag vill inte bara dricka cola ur ett vanligt duralexglas, jag vill ha min dryck på fin fot, och det skall klinga vackert när man sedan skålar.

Det är viktiga saker för mig, snart så tar jag med mig egen dryck när de inte kan sköta sin alkoholfria somelier, en sådan ska göras arbetslös när han inte kan rekommendera andra alternativ än vilka druvor som kommer ifrån vilka distrikt, det är en fruktansvärt dålig service och en överslätning av oss kunder.
De har oftast ett trettiotal varianter av olika vinsorter, men kan bara erbjuda Ramlösa och lättöl som alkoholfria alternativ, det är kasst!
Man får känslan av att jag som gäst inte är lika viktig, men det får en annan vinst också, det blir som oftast runt 400 spänn billigare när det inte blir en hel flaska vin utan bara ett glas till lilla frugan.

Så som nykter alkoholist får man nästan dagligen bryta ny mark, och vara lite av en kärring mot strömmen.
Och den ilskan har hjälpt mig mycket, jag var vegeterian på åttiotalet och det var precis lika jävla svårt det med.
Idag är det inget större problem utan ett vedertaget alternativ, jag hoppas att det kommer att bli så med de alkoholfria alternativen också...

Jag önskar att man i framtiden inte ens lyfter på ett ögonbryn om någon i sällskapet väljer en måltidsdryck utan alkohol,
Och att barerna lär sig att det borde finnas hälften av utbudet i goda drycker utan alkohol...
Men vi bor i spritbältet Sverige och där vi fortfarande hyllar procenten, smuggling som staten tvingat oss till, skatterna som skapat hembränning som hobby,
När det i själva verket borde vara inställningen till alkoholen vi borde ta i beaktning, när räcker det, och när ska jag sluta dricka....?
Vi tänker oftast väldigt sunt i gamla Svedala, men är det kommer till alkoholen, så tänker vi redan innan som om vi hade druckigt av den.
Vi skrattar åt och hyllar en dryck som sätter så många människors livsvillkor helt ur spel, till öden ingen vill ens tänka på...

Men här sitter du och jag, och båda har vi börjat tända en gnista och ifrågasätter vad alkoholen har ställt till det med ..för oss...
Bara det är en utveckling i sig, som jag ser som positiv, hellre gör något...än inget..

/Berra

Jag blir när jag kommer hem i kväll och läser dina rader Lillablå!! Du har också betytt massor för mig under åren, vet inte heller riktigt varför. Men så är det och det är bra. Jag har kämpat bra på sista tiden om jag får säga det själv, eller vad sägs om att sedan jag slutade i början av oktober har jag varit på utlandsresa, (japp, Istanbul Vana, spännande stad), varit på personalfest, hemma ensam en hel helg, ute på två middagar på krogen i helgen med olika människor. Och allt detta med en god cola eller Loka vid min sida. Kan inte säga att det varit jättesvårt, känner mig faktiskt så lugn när det gäller tanken att jag slutat dricka så det är fantastiskt. Dock efter alla tidigare bakslag medveten om risken att glömma, så jag tar mig minst en gång i veckan till AA och hämtar stora muggar av den kraft som finns i den gemenskapen. Nu ska jag spela Little Blue innan jag somnar för att fira dig Lillablå. Hur har du det med allt?'
Kram,
/Fenix